• “Defiance” – en död och två saknade

    Varkar ha gått riktigt dåligt i en regatta i Litauen i lördags. Under Kapitono Stepono Kudzevičiaus regatta räddades folk från både “Defiance” och “Esox”, som syns på filmen.

    Nedan från Google Translate. Någon som har bättre koll på vad som har hänt?

    På lördagsftermiddagen anordnade Ostmarine Sports Club, organiserade en kapten Stephen Kudzevic’s Regatta, som ägde rum lördag i Östersjön, en presskonferens. I följd av tragedin och räddningen till sjöss av åtta personer på grund av vakuumet av information som genererades, framkom olika felaktiga rapporter i media.

    Osvaldas Kudzevicius, chefen för Ostmarina, chef för tävlingen deltog i presskonferensen. domaren Valery Bogun och „Extreme“ -jachten, försökte hjälpa kaptenen „Esox“ kapten Aiden Pivoriūnas. Den senare uttryckte tacksamhet för de räddare som arbetade mycket professionellt.

    Seglarna uttryckte sin medkänsla till släktingar till den 19-årige Olesia Orlov, som tyvärr dog på lördags kväll på sjukhuset, dödades av besättningsmedlemmen Oleg Zelenin och hans son Dmitry Zelenin, som dog i havet.

    Den fjärde medlemmen av besättningen, Eduard Gusev, räddades, tog till sjukhuset, ifrågasatte, hittills har klubben misslyckats med att kontakta honom. Båda Zeleninerna var erfarna sjömän, och O. Orlova hade redan varit inblandad med dem i regattor för första gången. Vad hände med denna båt, ungefär en kilometer från portporten till sjöss, säger regattaens arrangörer att de inte vet, men enligt V. Boguno såg inte båten verkligen. Hennes tekniska skick var bra.

    Yachtens motstånd kastas fortfarande på stranden mellan Melnrage I och II, närmare First. Den andra Esox-båten, som räddade alla sex helikoptrarna, kastas också på en strand nära norra piren.

    På grund av den starka vinden (i spåren var hastigheten 20 m / s) startade regatta lördag kl 10.30. som planerat, och efter 13 timmar, vindhastigheter upp till 15 m / s, gusty – 16 m / s, och med gynnsamma prognoser. Vid havet var våghöjden upp till 3 meter. Yachtkaptenerna själva fattade beslutet att delta i regattaen och ville att det skulle ske på havet, inte i portarna. Enligt Bogun var avståndet med väderförhållanden optimalt. Större båtar var tvungna att segla till sjöss endast 15 sjömil, och de mindre var 10 sjömil. Planeras endast om tre timmars simning.

    Startade 9 yachter. Kaptenen på båten „Banga“ strax efter starten bestämde sig för att gå tillbaka och lämna loppet på grund av dåliga väderförhållanden för sin båt.

    På lördagen hade tragedin inte möjlighet att avsluta första etappen av loppet, för inte alla båtarna hade återvänt vid den tiden och hade ingen möjlighet att berätta för dem att regattaen upphörde. Hon avbröts först när alla återvände säkert till stranden. På söndagen var det inte planerat att segla till sjöss.

    Således, trots de tragiska händelserna, tillkännagavs vinnarna av dessa olyckliga händelser: yachterna „Four Winds“ gick till Great Yachts, „Afrodite“ bland de mindre.

    Ostmarina-klubben avser att samla in pengar för att hjälpa några av de saknade och saknade flickvännen. Det anses att inrätta en välgörenhetsfond för att göra det möjligt för seglare att offra sina familjer. Hittills har det ännu inte bestämts hur det ska ske.

    Read more
    0
  • Amarone spikar Liros Stockholm SRS Cup

    Stort grattis till Jonas Wiström och teamet ombord på Grand Soleil 37 Amarone till vinst i Liros Stockholm SRS Cup 2018. Här under årets ÅF Offshore Race. Foto: Johan Klerborg

    De race som ingick var:
    – Ornö Runt, 19 maj
    – Lidingö Runt, 26 maj
    – Jungfrusundsundsregattan (fd Mälarvarvet), 9 juni
    – Hyundai Cup, 1 sep
    – Gran Prix, 1 sep
    – Kålö Höstkapp, 15-16 sep

    Nedan de som seglat minst 3 race.

    1 Grand Soleil 37 Amarone Jonas Wiström 354
    2 Dehler 34 SV  Grynet  Anders Åhman  347
    3 Gambler 40  IT Advisor  Carl Johan Marnell  345
    4 X-332 Sport BOXER  Mats Victorin 338
    5 Tarac 33  Testarossa  Håkan Södergren  315
    6 Farr 40 OD Stormtrooper Jonas Andersson 302
    7 Passad GT Jenny Peter Skoglund 298
    8 Finngulf 33  La Dolce Vita  Per Lindstedt  293
    9 Arcona 400 Marinda Carl Dammborg 293
    10 Jeanneau Sunshine 38  Sherin  Olof Granander  289
    11 Albin Nova Cappuchino Ola Barthelson 276
    12 XP-38  Muchacha II  Per Hjelm  243
    13 First 40.7 std. kol Naomi Tobias Hemmingsson 223
    14 X-362 Sport  Valkyria  Göran Ricking  221
    15 Albin Nova  Team Mobline  Pär Lindforss  220
    16 First 40.7 std. kol Absoluteblue Hans-Åke Nordstedt 216
    17 Rapier 31 Rapier Mats Wold 215
    18 One-off  Mithril  Rikard Isby  203
    19 Arcona 400 Cefrica Bengt Nilsson 202
    20 Cumulus Vilma Krister Stralström 195
    21 Omega 30 Bmacon Björn Magnusson 191

    Hela listan här.

    Read more
    4
  • Marstrand Big Boat Race | Secret Sauce

    Here’s a question from a reader:

    — What is the goal of Marstrand Big Boat Race,
    and why do you think it’s so popular?

    Maybe there’s a ”unique selling point”?

    Sorry, but I there’s no easy answer.

    But I’ll try to formulate my perspectives.

    The most important thing is to always, always, always understand who’s your primary ”customer”. Who do we need to keep happy, no matter what. For me, it’s the yacht owners.

    They are the ones that has to go through all the hassle of getting the boat to the starting line, pays most of the bills and struggle with crew and logistics. And who might want to bring their, and their crews, families to the event.

    Naturally there are many other parties involved; crews, families, media, sponsors, clubs, etc, etc. But in any decision, we always try to figure out if it adds value for the owner or not. Or if some things actually make their experience worse.

    More regattas should have a clear value proposition – that everyone understand.

    In the 80’s and 90’s, we used to have a weekend regatta in July, Marstrandsregattan, where hundreds of J/24, Maxi Racers and Albin Express raced hard and partied even harder. Most local owners raced as crew, and still talk fondly of late night shenanigans.

    With bigger boats, and higher expectations, we wanted to recreate the same feeling ”with a splash of St Tropez”.

    We also targeted a specific segment; local crews who races regularly, mostly for fun, but with some ambition. This would be their yearly “must-do” event that were planned a year in advance. With this in mind, we knew that the more ambitious, semi-pro, crews would if enough boats gathered. And at the other end of the spectrum, we would get crews that wanted to try this type of racing for the first time.

    Making a regatta for the 10-15 best boats in the region, and making everyone else feel un-welcome, is one of the biggest mistakes I see. Setting the bar to high, often makes it hard just to get to the starting line, and most of the crews feel disappointed if results are the only priority.

    As always, the devil is in the details.

    So, we tried to figure out what we (as sailors) love. And what we hate.

    We love…

    Starts. A tight starting line with 35 big boats is exciting, and not something you do every day. So, I don’t mind a couple of extra starts as long as we’ll be able to stay on schedule.

    Racing. That’s why we’re here. And we don’t need a perfect course and stable conditions to get going. Great race management isn’t about perfection. It’s about racing instead of waiting, and getting in three good races a day.

    To know what’s going on. If race management is moving marks, waiting for a shift or wrestling with the anchor. Just let us know. If all communication is open, we understand that you’re doing your best. And when it comes to communication, more is almost always better.

    Also on land. Every morning we send an email and a text to all the owners with agenda, important events and a short weather briefing. Takes 10 minutes, but it’s invaluable if you want to plan your day.

    Beer. And hanging with the crew. No-brainers. But we don’t want to take our crew around town for this, and risk losing them along the way. So we took the ”dock party”-idea from Spi Ouest and make sure there’s a party going on as soon as you dock the boat.

    A contact person. There’s always questions before entering a regatta. How hard can it be to to have a single point of contact to actually help those who want to take part? We’ve all experienced the black hole of info@royalyachtclub.org, where no one answers.

    We hate…

    Logistics. The hardest part about yacht racing! Getting the boat to and from the regatta, getting people to the right spot at the right time, registration at off times/locations, finding the sailmaker, … It never ends. So, we thought really hard about how we could minimize those problems.

    Looking for a parking space. Arriving late with a 45-footer trying to find a good spot. Pretty stressful. So, we organized all the moorings and sent out a simple map. A word of warning; this can be like planning a wedding dinner, were everyone has opinions on who should sit next to who 🙂 We choose to group boats by brand… and trying to mix crews that know each other with new friends.

    Trying to gather the crew in the morning – and feed them? The most stressful time for any skipper/owner. So we arranged a big breakfast, where everyone can meet up, talk to other crews and just hang around for the skippers meeting.

    Unnecessary safety regulations. What’s up with this? Do we really need to enforce Category 3 to race in 40-footers just outside the islands? Do we really want ex-military in big RIBs to shout at us for being at the wrong place? Do we want to make it as painful as possible to clear a security checks?

    Waiting for results. A no-brainer. No one wants to way for hours to know how a race ended. Even worse, we see examples were race management struggle for days to publish results. Make it a priority and put some good people on the job, and it’s possible to have results between races and before the boats reach the harbor. One year we even made sure paper copies were handed out when the boats came in.

    Naturally, there will be conflicts, where Race Management and the sailors think differently. But most of the time there’s a way to make a decision that will benefit the sailors.

    So, the secret sauce is putting the competitors first. Not really rocket science, but many organizers seem to have forgotten why people came to their regatta in the first place.

    And, as said, the devil is in the details. Having a small project group aligned is one thing. Getting many volunteers and partners to deliver on this promise is another. But I think we’ve shown what can be done.

    This is also a good opportunity to thank Hjuvik BK, Marstrand SS and everyone else that really understands what we want.

    Read more
    11
  • Dags för en Skandinavisk serie i ClubSwan 50?

    Enligt SEILmagasinet så har kung Harald skaffat sig en ClubSwan 50. Men potentiella båtar i Sverige och på andra sidan Östersjön borde det snart finnas underlag för en riktigt prestigefylld Skandinavisk serie?

    Med en riktigt stor pokal, och utmaningar från de stora klubbarna så skulle det här kunna bli det finaste man kan vinna på våra breddgrader?

    Read more
    4
  • Branding #fail

    Jag var ju positiv till att Beneteau köpte en majoritetspost i Seascape, och att en av de saker man var ute efter var ett urstarkt varumärke och en modern approach till sportig segling.

    Men inget är så bra att det inte går att förstöra på kort tid. Re-brandingen till First 24 känns ju så där när man tittar på båten ovan (hittad i Svendborg inför Silverrudder).

    För er som inte minns hur det såg ut förut:

    Read more
    3
  • The man overboard | Vegvisir 2018

    Tack till Seascape som intervjuat Franz Schollmeyer och Falko Braun som hade en man-över-bord-incident med sin Esse 850 på Vegvisir race.

    Några av de saker som vi funderat på, som kanske gör en sådan här situation lite lite enklare;

    • AIS-sändare eller PLB på personen som hamnar i vattnet.
    • Personligen har jag också små nödbloss som kan skickas upp.
    • Alltid försöka ha en laddad & vattentät mobil i benfickan. Att direkt kunna kalla på hjälp i vattnet, eller kontakta sin co-skipper efter att man kommit i säkerhet är viktigt.
    • En vettig motor är nog ganska viktigt? Här lät det som att man hade problem att manövrera med bara focken, och jag har inte svårt att se hur man hamnade långt bort i dessa vindstyrkor.
    • En bra VHF med DSC vid rorsmansplatsen. Som beskrivs så är det mycket som skall hanteras på en gång. Det är så klart svårare i en Esse 850, men man kan göra mycket för att göras denna hantering enklare.

    Något annat man kan lära sig?

    Read more
    0

 

 

Debate