Inga allvarliga incidenter på ÅF Offshore Race?

Att Martin Angsell och Christian Martin kunde bli trea totalt med Figaro 3 Tutalör är racets stora prestation. Varkar ha varity en kul, och våt, resa om man läser reportaget på hamnen.se. Foto: Henrik Trygg.

Säkerhet har ju varit ett hett diskussionsämne de se senaste åren.

Dels för att KSSS i något läge hade det som sport att sätta dit seglare i säkerhetskontrollerna. Men det var så klart inbgen hållbar väg, och de senaste åren har man jobbat mycket mer med information och en ordentrlig dialog kring hur man som seglare kan jobba med dessa frågopr. Innan vi seglade 2016 så satt jag ner med Thomas Frimanson, som är säkerhetsansvarig, och skrev den här artikeln.

Det har också funnits tveksamhgeter kring hur nya seglare skulle klara sig viod ett stökigt race. Efter många år av ganska fint väder, så fanns en farhåga att det skulle bli riktigt dåligt om det började blåsa på rtiktigt.

Så efter årets upplaga så kontaktade jag Tomas och Håkan Andersson, som ansvarar för racet, för att höra huir det hade gått.

Här är deras sammanställning:

Sammanställning av ÅF Offshore Race 2019

225 båtar startade i Stockholm 2019-06-30 Kl:11:00
Efter 1 dygn har 52 båtar brutit seglingen.
Efter 2 dygn har ytterligare 47 båtar brutit tävlingen.
Totalt så bröt 99 båtar ÅF Offshore Race 2019.

Många båtar har haft flera problem som sammanlagt har gjort att de bryter seglingen.

En sammanfattning av de delar som seglarna angivet vid kontakt med Race Control i Sandhamn är:

Grundstötning 1
Personskada 2 (ett benbrott, ett armbrott)
Roder/köl 6
Riggproblem 21 (av dessa är 4 mastbrott)
Segel 15
Läckage 2
Sjösjuka 6
Teknik 1
Sjösjuka, trötthet, väder, trasig materiel 45

Man kan sammantaget se att väder och trötthet samt hårt slitage på materiel som inte håller när vädret är tufft kan ge personskador och riggproblem.

I år såg vi däremot färre tekniska problem med kommunikation vilket är glädjande.

Det har varit hög sjö och vind som tvingat båtar att kontinuerligt länspumpa och båtar med roderproblem har fått läckage.

Många av de som bröt tävlingen är båtar och seglare som har varit med och seglat denna tävling många år. Kan ses som gott sjömanskap.

Efter omständighheterna måste man väl säga att detta var ett mycket bra utfall?

Seglarna håller sig kvar ombord, man inser sina begränsningar och bryter i tid.

Många väljer också att fullfölja med bara försegel (verkar som att många storsegel gett sig i revpunkterna) eller med nödroder. Känns kul att många uppskattar strapatserna i offshopresegling, och att det ibland är segern att ta sig runt, oavsett resultat.

Jag tycker att detta visar att säkerhet inte handlar om högre krav på teknisk utrustning, utan om en holistisk syn på säkerhet där besättningens erfarenhetr, träning och omdöme är det som gör skillnaden.

Vad tycker ni som var med?

9 Comments

  1. Anders Jul 7, 2019 Reply

    Vi bröt första natten i höjd med Kopparstenarna, då hade vi J3.5/HWJ och dubbla rev. När HWJ hade gått i bitar efter fallet gick (antagligen orsakat av att seglet släppte från skenan) bestämde vi att vända hemåt. Såg även några begynnande hål i storen som vi inte bedömde som kritiska (än). Hade nog gått att linka fram på J2 utan stor alt bara stor med dubbla rev men kändes inte som att det var värt att köra sönder mer dyra grejor ombord – eller riskera besättningen. Vi såg ca 50kn TWS i den front & tillhörande moln som passerade oss. Bra tryck med andra ord.

    Lite märkligt att man inte har en rutin för att ropa in på VHF när man bryter – nu finns det ett telefonnr men det är lite knepigt att ringa från havet för oss som inte har satphone :)

    Hörde flera båtar på VHF som försökte ropa upp KSSS, här kanske man kunde hitta något via Sthlm Radio? För seglarnas skull finns det en trygghet i att man vet att nån där i land kanske slår en extra kik på AIS då och då för de som linkar hemåt, för tävlingsledningen har man bättre kontroll på båtarna.

    Vi kände oss väl förberedda på busvädret så hade inte seglet gått i småbitar hade vi kört vidare, även med bara ett fockfall kvar. Gick bra i skärgården och vi hängde med bra tills det small.

    Nya tag nästa år!

    //Anders
    J/111 SWE52 C.A.G

    • Johan Strömbäck Jul 8, 2019 Reply

      Vad är det för material i ert storsegel som börjar gå sönder av att seglas som du beskriver?

      • Anders Jul 10, 2019 Reply

        Johan, det är inte materialets fel, det är vi som revade alldeles för långsamt och flaxade med seglet för länge :-) Slitage uppstår på framkant av de partiella lattfickorna, kanske för att seglet “pumpar” i längsled? Fladder är obra helt enkelt. Nu var det enkelt att tejpa över de små skadorna. Många skriver eller läser inte här men jag är ganska säker på att många båtar fick småskador på sina segel pga fladder.

        Nog hade jag kanske hellre haft en dubbeltaftad pansarstor med genomgående lattor just det här racet…

  2. Fabian Lyman Jul 7, 2019 Reply

    Vi gick ur tävlingsmode ganska kvickt när samma front Anders pratar om gick över oss. Sprinten till topptravaren i storen rappade ur och försvann när vi skulle ta andra revet och någonstans i samma veva så rappade focken ur selftailern. Jävla liv ombord innan storen var bärgad och focken under kontroll. Litet hål i focken men vi bedömde att det skulle hålla ihop och viljan att fullfölja var väldigt stor efter förra året då vi körde sönder 3 spinnakers och vände vid Gotska Sandön. Vi beslutade oss således för att köra vidare med fokus på att hålla båt och besättning hela. Blev en hel natt för bara försegel innan vi lyckades najja fast storen rimligt bra och trä i tredje revet i sjölä bakom Fårö. Blev väl inte helt dumt men var 2 h för sena till Hoburgen vilket straffade sig när vi fick nordvridet med en bra bit kvar till Alma och dyngkryss i hällregn sista 6-7 timmarna.

    Hursomhelst en intressant övning att vara ute så oerhört lång period i tufft väder. Det var väl egentligen bara en kort period på kanske en halvtimme medan vinden gick från västlig till nordlig kuling som var någon egentlig “vila” att tala om. Ett bestående minne hur en av de med flest GR ombord satt på railen och mumlade “det här är det vidrigaste jag varit med om” upprepade gånger på kryssen upp mot Alma. Som skeppare var jag mest orolig över frakturer på besättningen. Väldigt små marginaler med så hög sjö och uttröttad besättning efter ett par dygn ute på havet. Som rorsman var man mest utsatt med få möjligheter att ta fullt spjärn i stora sjöarna med båda händerna på rorkulten. Flertal vurpor över sittbunnen som resultat och här behöver vi nog tänka på ett bättre sätt att surra oss tight i railen.

    Hade en diskussion om flytväst med besättningen. Min grundregel är alltid under mörka timmar och till havs över 5 m/s. Kändes som en bra tankeväckare för fler i besättningen att resonera lite runt detta. I realiteten var det inte bara flytväst utan även kopplingstvång så fort vi var till havs. Till och med min fördäckare som normalt hatar linan satt kopplad 100% av tiden utan någon som helst påstötning.

    Vi körde hårt på vaktschemat och verkligen trycka på för att få ner folk i bingen (körde samma princip som jag tror ni använder på blur med 2+2+2) men många i besättningen hade perioder av sjösjuka vilket slet på besättningen. Det var helt klart mycket viktigt att ha utvilade vaktlag som kom upp och kunde köra för folk var generellt helt utmattad efter sina 2 h ON trots att racet “bara” är över drygt 2 dygn.

    KSSS besiktningsmän tycker jag är bra att ha ombord. Det är normalt en god och resonerande stämning och besiktningen är mer av en dialog om hur man tänker runt olika scenarier snarare än att de försöker leka paragrafryttare. Helt enig om holistisk syn på säkerhet!

    Glada att ha tagit oss runt och många erfarenheter rikare!

  3. Classe Jul 7, 2019 Reply

    Vi på Foxy Lady (IMX-40 i SRS A) gnetade på som vanligt under en havskappsegling. Man vet att det blir kämpigt och att det tar mellan 50-70 timmar. Att vi kunde segla hela racet utan några större problem beror på att båten fungerar i alla väder utan problem, tack till X-yacht och Rickard B som har extremt bra koll på materialet. Sen blev ingen i besättningen sjösjuk, dock var vi tröttare än vanligt men det var liksom helt naturligt under de förutsättningarna som var. Vi höll hårt i vaktschemat så att alla kunde få den lilla vila man så väl behövde. Sen att vi vann klassen blev ju helt otroligt kul och härligt. Vi hade nog i snitt 20 – 22 knop på vindmätaren genom hela seglingen. Vi hade toppar på 35 knop under kortare perioder under första natten och under måndagskvällen innan Visby.

  4. Jimmy Jul 8, 2019 Reply

    Helt enig, sista stycket/sammanfattningen är spot on anser jag.

  5. Bo Bäversjö Jul 8, 2019 Reply

    Det var ett intensivt race! När vindmätaren toppade 21,7 m/s tog vi beslutet att ta ner storen. Räckte absolut med en revad fock…Toppfarten vi nådde var 18.0 knop. Passerade förra årets rekord som var 16.8 knop.

    Rent säkerhetsmässigt tycker jag att KSSS gör ett bra race. Gillar att man är relativt strikt med att säkerhetsprylarna skall vara på plats, och man vet hur de skall användas.
    Enda invändningen var rundningen i Visby. Kanske tänker man inte så mycket på en full-crew båt på detta. Men för oss i DH-klassen var det mycket att hålla koll på en gång. Och det gick fort in mot Visby när det var mörkt. Vi hade 12-15 m/s nästan plattläns med sikte på hamnöppningen i Visby. Svårt att se den lilla bojen med en liten lampa på bland alla andra ljus som finns runt Visby. Att då gå nära utanför vågbrytaren med en 38-fotare var lite osäkert tycker jag. Vi var inte heller superpigga vid rundningen, utan ganska slitna.

    Pratade med KSSS om detta efter racet, man kommer att överväga en förändringen av Visby-rundningen nästa år.

    Man fick i år mycket segling för pengarna! Intensivt. Inte mycket sömn. Fartrekord. Allt höll (minus en trim-tamp). Inte mycket varm mat. Men gillar att köra i DH-klassen. Hoppas DH-Klassen fortsätter att växa på ÅF nästa år!
    Dehler 38 Zoe hamnade på 8:e plats i DH – nöjda med det.

  6. Curt Gelin Jul 9, 2019 Reply

    Inte särskilt sportigt, men som ett säkert och smidigt sätt att ta sig runt och anpassa segelytan för bästa fart, sågs en 44-fotare med rullsegel och knappar på styrplatsen ta brons i SRS C. Vi på en annan 44-fotare avstod från att skicka upp folk på däck för att byta den nya fina genuan som segelmakaren förbjudit rullning av. För bara storen tappade vi timmar, men förstörde inget. Näst Tutalör var intressantast i år segraren i SRS C – Prima Donna. Den bravaden borde få fler med vanliga båtar och vanliga segel (rull) att delta nästa år i den kaxigase kappseglingen i våra vatten. Mer om hur det var på havet finns på min blogg.

  7. André Jul 11, 2019 Reply

    Var det med någon i år som seglade Gotland Runt -93 och kan jämföra erfarenheterna?

    Själv seglade jag med en 1-tonnare och tror de flesta racingbåtarna fullföljde. Vi toppade med 20 knop efter Landsort på väg över mot Gotland vilket får anses väldigt snabbt med en 1-tonnare.

Leave a reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.