• Solo mellan broarna 2014

    Jag vet inte vad det är, men söndagen efter Tjörn Runt bjuder ofta på busväder. Detta i kombination med att alla står i baren på Kookaburra 02:00 gör att ganska många hoppar av i sista stund.

    I år var prognosen SSV 8-10 m/s avtagande under dagen. Viva visade 12-14 m/s på Mittholmarna på morgonen och regnet öste ner. Man hade ju kunnat tänka sig att ligga kvar i bingen i stället…

    Men jag ville också se hur jag kunde hantera båten solo i lite vind inför Silverrudder Challenge (solo runt Fyn i september) och det kändes bra att göra det under kontrollerade former.

    Tog in ett rev på storen och även på den nya shorthandedfocken. Skulle bli mycket intressant att se hur den fungerade. Allt tar längre tid när man är själv, så jag missade starten med ett par minuter. Inte alls lika petigt när man är solo – även Wasa 55 och Pogo var sena.

    Lättare kryss väster om Brattön och ner längs Tjörn. Med lite motström så var det klassisk Tjörn Runt-taktik som gällde. Vid Höviksnäs så kom vinden och låg stadigt runt 7-9 m/s med en del körare på 10-11. Segelsättningen funkade perfekt ner till 6 m/s då man började känna att kraften försvann. Sweetspot i 8-9 och helt ok i 11. Sedan skall nog det andra revet i storen in.

    solombr14

    Bra kryss ner förbi Wallhamn. Offensiva vägval precis som om det varit vilket race som helst. Cheetah 30 följde mig, men Wasa 55 och Pogo körde mycket längre österut. Bytte sedan sida vid Kärrsön men hamnade på fel sida om ett vrid mot väst… Ouch… men de andra låg fortfarande på eller vänster om mitten så det var väl ok.

    Ut mot Rönnäng blev sjön grövre och det kom mer vind. 11 m/s stadigt ett tag. Jag funderade på Rönnäng, men ville inte ta risken att behöva kryssa där inne. Passerade Tjörnekalv och tog sikte på Eggskär. Det fick bli yttre leden då jag inte tänkte broacha omkring inne i de smala sunden.

    solombr14b

    På rakan upp mot Kyrkesund kunde jag slå ut revet i storen. Funderade lite på gennaker, men det finns inga utrymmen i sida om nåt skulle gå fel. Det gick ganska bra ändå.

    Stigfjorden blev också utan gennaker. Tidvis var det perfekta förhållanden, men sedan motade det 20 grader och ökade rejält. Bättre att köra safe.

    Sista sträckan in mot bron blev lätt kryss i motvind. Tog en evighet. Men det räckte för att vara före de andra båtarna även på korrigerat.

    1 J/111 Blur, Peter Gustafsson 1,386 04:23:00 06:04:31
    2 Wasa 55, Bo Cederlöf 1,27 04:48:00 06:05:46
    3 Cheetah.30, Mikael Vesala 1,331 04:38:55 06:11:14
    4 Starbåt 7311, Staffan Cederlöf 1,134 05:43:00 06:28:58
    5 Pogo 8.50, Pelle Lindell 1,176 05:34:10 06:32:59
    A22 Finiekette, Leif Caspersson 1,103 DNS
    Compis 28 Ronja3, Gustav Gabinus 1,057 DNS
    Ohlsson 29 75-, Hannes Jernmark 1,057 DNS
    Banner 28 R Azur, Michael Assarsson 1,172 DNS
    Seascape 27 Båtagent, Anders Hultman 1,235 DNS
    Dehler 35 Aurora, Mats Andersson 1,256 DNS
    HP 1030 HorsePower, Andreas Samuelsson 1,259 DNS
    Luffe 40.04, Josephine, Gunnar Ödman 1,323 DNS

    Jag är mest nöjd med kryssen ut. Bra balans och fart i båten. Och mentalt drev jag båten fullt trots att det brallade på rejält.

    Efter målgång ville jag få hem båten till Långedrag. Så det blev samma dryga kryss på Hakefjorden en gång till… väl ute på Marstrandsfjorden blåste det stadigt 12 m/s och då var man ganska trött på det. Men när vi ändå var i race-mode kunde man lika gärna köra på hela vägen hem. Och sedan lättade det faktiskt lite. Men det blev ett hyfsat träningspass…

    Sammanfattningsvis är det inte alls så svårt att segla själv. Även i en sportig båt i lite tuffare väder. Det kräver ordning på grejorna – om massa saker går sönder är det inte lika kul – och bra framförhållning.

    Alla borde prova på att segla solo. Man måste ju inte börja när det blåser… Det är grymt kul och en väldigt speciell känsla att inte kunna förlita sig på någon annan.

    Read more
    0
  • The Jibe Peel

    Normalt byter man ju gennaker på sträckbog, när vindvinkeln kräver att man går från en en planare till en djupare eller tvärtom. På Tjörn Runt i lördags var det en lite brantare slörbog från Dynan/Pynten in mot Marstrand där man gippade till en läns. Vi bytte från vår A5 till vår stora A2 runner (mer info om våra undanvindssegel här).

    Vi sätter den nya gennakern på en liten “peeling-stropp” i fören. När tackline från den gamla gennakern blir ledig kopplar man i den och blåser stroppen. Värt att notera är att A5 satt i code-fallet som är 2:1, därför kommer den ner lite långsamt. Men man kan inte få allt.

    Read more
    2
  • Linjett går på grund i full fart

    Det här gör ont att se på – känsliga tittare varnas. Men uppenbarligen funkar det ganska bra? En vanlig cruiser/racer hade ju behövt bärgas om man gått på i 8 knop…

    Nu är den innovativa kölkonstruktionen på nya Linjett 43 testad.

    Utfallet är imponerade bra!

    Nya Linjett 43 har en köl med flexibelt djupgående vilket är mycket ovanligt. Kölkonstruktionen som är ny i sitt slag har testats under sommaren. Genom en smart konstruktion hålls kölen helt fixerad utan att flexa i sid- eller längsled, även under mycket hårda kryssar på ~20 m/s.

    Sista veckan har kölen även testats genom ett 20-tal grundstötningar i olika hastigheter. Det utvalda grundet låg på ~2 m djup och bestod av berg. Samtliga tester upplevdes kontrollerade och förvånansvärt ”mjuka”.

    Under de sista och mest avgörande 5 grundstötningarna var farten ~8 knop. Själva ”träffen” upplevs fortfarande som ganska mjuk. Smällen och ”stöten” visar sig snarare komma från kölen efter att båten studsat tillbaka från grundet och kölen faller på plats i sin kölficka. Det har sin förklaring.

    – Linjett 43 väger 9 ton och vid träffen tar kölen (3,5 ton) emot största kraften genom att tryckas uppåt/bakåt i kölfickan, svängningen blir närmare 70 cm(!) bakåt för bulben säger Markus Gustafsson, VD på Rosättra Båtvarv.

    En költrumma döljs i segelbåtens salongsbord. En hydraulkolv gör det möjligt för rorsman att höja och sänka med ett spann på 2,45–1,90 cm på 30 sek. Spannet ger båten en oslagbar kombination av seglingsprestanda och tillgänglighet till grunda vikar i skärgården.

    – Vi kan konstatera att båten är helt intakt förutom märken på köl och dämpningszon i költrumma. Invändigt syns inga skador eller ens sprickor på såväl kölkonstruktion, bottenbalkar eller inredning fortsätter Markus Gustafsson.

    På Rosättra Båtvarv är man mycket nöjda med utfallet. Kölen kommer finnas som tillval för Linjett 43.

    Read more
    5
  • West Side Cup efter Tjörn Runt

    Läget inför Sista Chansen. Vencom ser ju ohotade ut?

    Hela listan här.

    1 Salona 37 Vencom Sailing Team Martin Nilsson 8
    2 Arcona 410 DAD Sportsware Anders Nordström 16
    3 XP38 BlueS Hans Johansson 26
    4 Finnflyer 36 Zlatan Lars Wikander 33
    5 J/97 Jesus For Life Ulf Jacobsson 34
    6 X-332 X3M Bertil Rohlén 39
    7 X-99 MAXX Marcus Davidsson 43
    8 J/111 BLUR Peter Gustafsson 49
    9 First 35 Rebellion Carl Fjällman 59
    10 IMX 40 GERTRUD Peter Örtendal 67
    11 Luffe 37 Pink Lady Martin Tommysson 71
    12 SwedeStar 370 STELLA Stefan Möller 71
    13 X-99 Exilia Team Exilia 73
    14 First 35 Elusive Krister Gustafson 73
    15 J/92 S Ninja Peter Amundin 74
    16 Dominant 105 Lady Godiva Anders Dahlsjö 75
    17 First 36,7 Cajo Lars-Gunnar Gydemo 81
    18 Bavaria 38 Match Draklunne Mattias Wilson 83
    19 XP33 Norix Stephan Berntsson 85
    20 First 35 JOLIE Markus Svensson 87

    Read more
    3
  • What’s Up 1434

    Så, vad händer den här veckan i seglingsvärlden?

    Eftersnack efter Tjörn Runt?

    M32 Cup drar igång i Malmö på lördag och i Sandhamn är det Datacom Cup (54 anmälda).

    Extreme Sailing Series i Cardiff, J/111 Worlds i Cowes och Round Britain and Ireland pågår ju fortfarande även om de stora båtarna är i mål.

    Och så är det ju Öppna Varv på Orust.

    Nåt annat?

    Read more
    0
  • Vinden är fri – 500 sidor havskappseglinsgshistoria

    vindenarfricover

    Jag skall börja med en disclaimer. Jag kan inte vara objektiv när det gäller den här boken.

    Bengt Jörnstedt var chefradaktör för tidningen Segling 1982 till 2005 och många av hans artiklar och berättelser har så klart haft stor inverkan på vem jag är som seglare. Det var berättelserna från SORC, Fastnet och Sardinia Cup som kittlade fantasin. Det var bilderna på IMP, Carat och Midninght Sun som prydde väggarna i pojkrummet. Jag skulle kunna beskylla honom för att jag är så seglingstokig som jag är. Och jag tror att jag är i gott sällskap?

    När han nu samlar alla sina berättelser i en maffig volym på 500 sidor så kan det inte bli annat än bra.

    vindenarfri-inside

    Så klart är det ett tidsdokument som målande beskriver en era inom havskappsegling där ingenting var omöjligt. Det designades och byggdes nya båtar i lador runt om i Sverige, och man for till Florida, Hawaii och Medelhavet som att det inte fanns någon morgondag.

    Det var kanske, som Bengt skriver, havskappseglingens guldålder.

    Men trots att vi inte bygger massa nya offshore-racers här i Sverige, och att ÅF Offshore Race är vår enda havskappsegling, så kan jag inte låta bli att fundera på likheterna med segelsporten idag. Vi gör bra ifrån oss i VOR och har aldrig haft så bra chans i AC som nu. Det finns massor av svenskar som man kan ta rygg på om man har samma driv som gänget på 70-talet. Och steget från jolleplan i Saltis till en katamaran på SF Bay har aldrig varit så kort.

    Den största skillnaden är kanske att vi saknar en modern Bengt Jörnstedt, som inte bara postar snygga bilder på Instagram utan kan se till att berättelserna känns lika levande och intressanta om 40 år.

    Läs mer & beställ på vindenarfri.se. Årets julklapp!

    VINDEN ÄR FRI – EN BOK AV BENGT JÖRNSTEDT

    “Vinden kommer halvvägs in på min frivakt. Big Shadow skakar våldsamt och kränger hårt, offer för alltför mycket segel. Luckan till sittbrunen skjuts upp med en smäll. Jag känner ett kallt, friskt vinddrag svepa över ansiktet. En gestalt med drypande blött regnställ och livsele klättrar nerför stegen. Det är Lasse. Han är lågmäld och sammanbiten:

    – Pulvret har kommit, Bubben. Det blåser av bara helvete, och vi måste skifta segel. Vi behöver ha upp alle man på däck.

    Det är måndagen den 13 augusti 1979, klockan är halv elva på kvällen. Inom några timmar kommer den största brittiska sjöräddningsaktionen sedan evakueringen av Dunkerque att dra igång. Men tragedin kan inte undvikas – femton kappseglare kommer att mista livet denna stormpinade natt.

    Vi seglar Fastnet Race, på kurs nordvästvart upp mot Irland och ‘the Rock’. Vi har hela Atlanten om babord, det tjuter och viner i riggen, vågorna växer, mörkret är kompakt. Vindmätaren står på 49 knop när jag kommer upp på däck – och det är bara början …”

    Jag var med om havskappseglingens explosiva guldålder, då prestigefyllda regattor samlade de bästa båtarna från hela världen: Half Ton Cup, Three Quarter Ton Cup och One Ton Cup, Southern Ocean Racing Conference i USA, Fastnet Race, Admiral’s Cup och Sardinia Cup.

    Äventyret började med en långkölad Fingal men tog snabbt ett avgörande språng när vi seglade snabba Scampin Smuggler i amerikanska SORC 1971. Under sex veckor bodde vi i båten och havskappseglade på havet runt Florida och Bahamas. Vi tampades med hårt väder i turbulenta Golfströmmen och efter sex ofta tuffa race tog vi segern i klass E. SORC blev en viktig del av vårt seglande; jag skulle återkomma till ’the Circuit’ ytterligare sju gånger.

    När fräna racern Improbable från San Francisco skulle leveransseglas hem över Atlanten fick jag hänga med. Vid Kuba möttes vi av vild skottlossning, och det lutade ett tag åt julafton i kubanskt fängelse.

    Med Scampi V i Half Ton Cup var en storm på Biscaya nära att slutat med katastrof. Men mest minns jag ändå ’bluffen vid Rochebonne’ då vi under svåra förhållanden lurade konkurrenterna upp på läktaren. Det var nu, 1974, som vi såg bekräftelsen på havskappseglingens snabba förvandling; av de 45 båtarna i La Rochelle var 90 procent rena racers. På bara några år hade one-offbåtarna tagit över i offshore racing, och efter det såg vi oss inte bakåt.

    Två år i rad kunde vi ha vunnit ¾ Ton Cup med snabba Amoress, men omständigheterna ville annorlunda. Revansch gavs när vi med Peter Norlins bländande 37-fotare Agnes tog en ny seger i SORC 1976.

    Nära systerbåten Stress var inte sämre. Vi seglade henne 1977-78 i Sverige, England och Tyskland. Vi tog många segrar, men fick också vara med när nya vindar blåste in och förändrade havskryssarnas linjer och koncept. Skrov, rigg, segel – allt var i ständig utveckling under de här åren, vi var med om en evolution med täta revolutionära inslag.

    När vi seglade 42-fots racern Big Shadow i Admiral’s Cup 1979 kunde ingen ana att avslutande Fastnet Race skulle bli en dödsfälla. 300 segelbåtar befann sig på öppna havet mellan England och Irland när ett elakt lågtryck plötsligt ändrade kurs och överrumplade både meteorologerna och oss som seglade. I augustinattens mörker förvandlades kulingvarningen till full storm, i gryningen blåste orkanvindar över 30 m/s. Medan Big Shadow mullrade fram med genua 4 och tre rev rådde kaos i the Western Approaches – femton seglare miste livet den natten och morgonen.

    Med 61 fot långa Swedish Entry ställde vi upp i Whitbread Round The World Race 1981, jag var med som vaktkapten. Vi var stormrika på entusiasm men hade bara hundra pund i kassan när starten gick i England. Jag fick segla ett kvarts, men minnesvärt, varv runt jorden.

    1982 seglade vi 40-fotaren Big Foot, ännu en av Peter Norlins enastående racers. Vi hade ett fantastiskt flyt och var en hårsmån från seger i både SORC och prestigefyllda Sardinia Cup.

    I vår egen klassiker Gotland Runt har jag upplevt snöpliga tut vid Skanskobben, men också många målskott efter vinnande segling. Jag lärde mig efter hand att ta ut svängarna; till exempel att rhumbline bara är ett streck i sjökortet och att lägre&fortare kan vara smartare än högt&fort när vinden är fri.

    Med sextio starter i de här tävlingarna finns det mycket att berätta om. Vinden är fri handlar om höjdpunkterna.

    Bengt Jörnstedt

    GULDÅLDERNS HAVSKAPPSEGLINGAR
    Admiral’s Cup var en tävling mellan landslag som gick ojämna år med bas i Cowes på Isle of Wight. Man seglade korta banor på the Solent, dygnslånga Channel Race och Fastnet Race. Prestigefyllda Admiral’s Cup startade 1957 och lades ner vid millennieskiftet.

    Fastnet Race betraktas med rätta som havskappseglingens största klassiker. Ca 600 sjömil med start i Cowes, rundning av Fastnet Rock vid södra Irland, mål i Plymouth. Fortfarande en populär havskappsegling.

    Southern Ocean Racing Conference (SORC, ’the Circuit’) i Florida i februari varje år omfattade sex delseglingar på 30 till 400 sjömil. Start i St. Petersburg, mellanlandning i Ft Lauderdale och Miami, avslutning i Nassau, Bahamas. Kom igång på 1940-talet, förlorade betydelse och ändrade format på 90-talet.

    Sardinia Cup startades 1978 inspirerat av Admiral’s Cup. Seglades i september jämna år i Porto Cervo på sardinska Smaragdkusten. Lagtävling med bankappseglingar och två havsrace. Kort storhetstid, seglas sedan 90-talet med annat upplägg på korta banor.

    Ton Cuperna var livselixiret för 70- och 80-talets mindre och medelstora racers – och för seglarna. I Ton-klasserna seglade man på samma mätetal; först i mål vann. Arrangerades varje år, oftast i Europa. Klasserna var One Ton (ca 11 m längd, senare 12 m), ¾ Ton (ca 10 m), ½ Ton (ca 9 m) och ¼ Ton (ca 8 m). Lades ner på 90-talet, några retro-klasser återstår idag.

    Gotland Runt med anor från 30-talet blev i KSSS regi norra Europas största havskappsegling. Banan varierade och gick med- eller motsols, oftast ca 400 sjömil. Har sedan 2011 annat namn och inleds med skärgårdssegling.

    Skaw Race arrangerades växelvis av GKSS, danska KDY och norska KNS. Många deltagare och 250-300 spännande sjömil på Skagerack. Efter dalande intresse lades Skaw Race ner i början av 90-talet.

    Read more
    7
  • Öckerö Shorthanded | dags att anmäla sig

    Det är första året man kör Öckerö Shorthanded. Just nu 18 båtar anmälda, men jag tippar på att det blir över 30.

    Jag tippar också på att detta kan bli en höjdpunkt på hösten. Nära för många, mycket segling och ett rejält kalas. Vad kan gå fel? Bohusracet behöver ett systerrace på höstsäsongen.

    Fredag 2014-09-26
    19-21. Mingel och grillkväll i Öckerö Hamn

    Lördag 2014-09-27
    07.30-08.30 Registrering (Öckerö hamn)
    09.00 Skepparmöte (Öckerö hamn)
    10.00 Tid för första varningssignal
    10.10 Första start
    19.00 Regattamiddag, Seaside Björkö.

    Söndag 2014-09-28
    08.30 Skepparmöte (Björkö hamn)
    09.30 Tid för första varningssignal
    09.40 Första start
    16.30 Målet stänger

    Anmälda
    1 X-412 PrimeX Jan-Olof Nilsson/Björn Dahl 1.280
    2 Safir Zahira Joakim Pettersson/Birgitta Beijer-Nilsson 1.163
    3 Grimbo 82 Notorius Mikael Pettersson/Per-Arne Walbacke 1.075
    4 X-99 MAXX Marcus Davidsson/tbn
    5 Hanse 342 Elsanta Petter Almhagen/ 1.201
    6 Wasa 360 Ruter Dam Jonas Caspersson/ 1.218
    7 Contrast 33 Contesse Pertti Karjalainen/Hannu Karjalainen 1.16
    8 First 35 Joulie Markus Svensson/Filip Manninge 1.286
    9 Int 806 Snowball Thomas Lundberg/Peter Ewestrand 1,088 ´
    10 First 35 Elusive Krister Gustavsson/ Fredrik Johansson 1,292
    11 X-412 Fråga Lundh Peter Lundh/ Sandra Lundh 1,289
    12 First 31,7 (LR) Oursy Hans Helgesson/ Robert Tolled 1,186
    13 X-43 Pixel Annika Lyche/Eyvind Lyche 1,374 ´
    14 Bavaria 38 Cr Polly Bengt Wernersson/Lena Wernersson 1,138
    15 First 35 Rebellion Carl Fjällman/Bernt Fjällman 1,272
    16 Dufor 36 P Swetre Tord Björkqvist/ Ann Kristin Björkqvist 1,312
    17 First 35 Nausicaa Carl Ture’n/ Daniel Engblom 1,287
    18 Dominant 105 Lady Godiva Anders Dahlsjö/Martin Alexandersson 1,242

    Read more
    8

 

 

 

 

Debate

  • Vestas grundstötning | eftersnack

    Nu har det gått 10 dagar sedan Vestas rände upp på ett rev. Då visste ingen, framför allt inte...

    30
    0
  • Alla SM på samma gång

    Tidigare har ju SM varit lite utspridda, dels på initiativ av klassförbunden som ofta haft sin “traditionsenliga” vecka, men...

    13
    3
  • Ny klassindelning i ORCi

    Ny klassindelning i ORCi

    Det är dags för den årliga revisionen av ORCs VPP och de olika regler som styr seglingen på ORCi-EM...

    6
    1
  • Vill vi ha stacking?

    Vill vi ha stacking?

    Dominik Lenk plockar ur båten inför vintern. Det är ju en del prylar i en mini… Det man lägger...

    16
    0