Il Moro hade ingen bra dag i San Diego. Tydligen helt nyrenoverad (förutom några viktiga delar då). Hela storyn + bildsekvens på SA. Foto: Bayshots.
Någon tipsade om att man kan köpa NZL-39 för bara €50k. Men det blir dyrt när masten ramlar ner…
Timber!!!
Wet, wet, wet…
09:00 måndag morgon. De flesta av oss är väl tillbaka på jobbet efter en härlig sommar eller helgkappsegling. Då sitter den här filmen perfekt!
Svenskar i Round Britain and Ireland
Idag startar Sevenstar Round Britain and Ireland. Ser ut att bli blåsigt som tusan, så RORC har vänt på banan så att det skall bli medvind upp längs ostkusten. Hela banan är 1800 distans och rekordet, som bland andra Leopard är ute efter är 7 dagar och 4 timmar (Artemis IMOCA 60). Foton: Rick Tomlinson
Dels har vi Team Styrbord på First 50. De har ju en blogg så förhoppningsvis hinner de skriva lite. Besättning ombord är
Skeppare: Jonas Sandberg
Navigatör/Rorsman: Mats Hultin
Båtsman/Trim: Jörgen Persson
Fördäck: Mats Ohlsson
Trim: Göran Hellman
Trim: Stefan Danielsson
Trim: Mats Hägglund
Trim: Stein Petter Ski
Trim: Ulf Börjesson
Trim: Peter Westerlund
Sedan har vi tre gubbar på VO70 Groupama.
1. Franck Cammas, skipper
2. Jean-Luc Nélias, navigator
3. Laurent Pagès, watch leader
4. Magnus Woxen, watch leader
5. Charles Caudrelier, trimmer
6. Erwan Israël, trimmer, under 30 years of age
7. Martin Strömberg, trimmer and pitman, under 30 years of age
8. Sébastien Marsset, trimmer and pitman, under 30 years of age
9. Mike Pammenter, bowman, under 30 years of age
10. Martin Krite, bowman, under 30 years of age
11. Yann Riou, media crew
Tjörn Runt 2010
Så var Tjörn Runt avklarat igan. Jag har ju tidigare hävdat att det inte är vårt race, och det verkar mycket riktigt som om förra årets klasseger var undantaget som bekräftade regeln….
För de flesta börjar Tjörn Runt på riktigt under fredagen. Det är tillfartsseglingar, båtmeck, träningar på kvällen, bryggsnack, skvaller på Kookaburra och skepparträffar som StSS ordnar på Stenungsbaden. I år hade man stand-up med Mange Olsson, som gjorde någon form av reklam för Najad, en bra väderrapport från Lage Larsson, även om han tog i när det gällde vinden (“det kan komma över 20 i byarna”) och skrämde många seglare.
Sedan hade man en genomgång av säkerheten, som man ju jobbat mycket med efter föra årets “demolition derby”. Bland annat hade man lagt ut ett antal varningsbojar vid strategiska grund. Dessa presenterades med koordinater i seglingsinstruktionerna, men det hade varit ännu bättre om man faktiskt hade märkt ut dem ordentligt på de sjökortsbilder som visades. Nu blev det lite förvirrat…
Under kvällen och natten så rullade det in en rejäl varmfront med mycket regn, men på morgonen var det uppehåll. Vi trodde på SSW 7-9 långsamt vridande till WSW och ökande fram på dagen. Vi skulle också få en kallfrontspassage, men vridet skulle vara måttligt.
Upp tidigt, iväg vid 07:30 och kolla strömmarna under broarna och vid Brattön. Vår start var 09:10 efter flerskrov och den stora klassen. Ganska typisk start med kryss upp till bron.
Vi valde att starta ganska långt till höger då vi tyckte att man seglade högre där och nästan sträckte till bron. Med minuten kvar så var dock många båtar redan på själva linjen. Vi har fått bra koll på hur mycket tid vi behöver för att accelerera, men när det nu låg många båtar framför så blev det nervöst i båten. Så trots att vi var 20 sekunder för tidiga så var det många som tyckte att det skulle gasas. Och när det väl blev gasat så fanns det ingen återvändo, utan vi kom ut fint i en lucka… fast alldeles för tidigt. Jag gjorde vad jag kunde med den lilla plats som fanns, men vi var så klart över. Och jag tror många andra var det också.
Här har vi en bild på skottet. Jag försöker falla för att starta om, vilket man så klart inte har något för. Det är bara att casha in 5% tidstillägg. Surt som fasen, men alla andra bet ihop på ett bra sätt. Det var väl mest jag som satt och surade en stund.
Ganska odramatisk kryss ner under broarna och väster om Brattön. Bra fart men svårt att hitta en egen rytm bland alla båtar. De som gick öster om Brattön såg initialt rökta ut precis när de kom tillbaks, men en halvtimme senare verkade de ha tjänat litegrann på en ostligare väg. I övrigt klassisk kryss ner längs Tjörnlandet där vi försökte ha koll på de skift som fanns, och undvika motströmmen. Foto: Jerker Norlander.
Vi hade svårt att hänga med Salona 37 Windchaser och Bavaria 38 Match Draklunne som går fort när det blåser. Och totalvinnaren One-Off SP 75 var långt före resten av klassen direkt. Men man rår inte på fysikens lagar. ~40% mer vattenlinje blir väl ~20% mer fart :-)
Men vi seglade ok mot Arcona 340 Lewmar Shorthand, First 40.7 Flash och Adam Minoprios DS-37.
Vi rundade Tjörnekalv precis före Arconan och Mange Olsson rattandes Najad 570.
Bra tryck genom sjöarna. Foto: Stefan Ljungstedt, seglingsbilder.se (bra seglingsväder är ofta bra fotoväder).
Sedan en halvvindsrepa västerut. Med tanke på att vi inte hade någon chans till ett bra resultat tog jag beslutet att köra 100% safe. Så ut vid Eggskär och sätta den stora gennakern för en sjysst slör norrut mot Kyrkesund. Hade vi kört max så hade vi satt den lilla slörgennakern och kört genom Djävulshålet och Flattholmen. Nu tappade vi kanske 200 meter på Arcona 340 och First 40.7 och 100 meter på Adan Minoprio. Så istället för lite marginal, hade vi dem precis i aktern.
En störtskön slör norrut mot Kyrkesund där vi lyckades rycka lite i byarna innan det lugnade ner sig inne i sundet.
Som vanligt fullt med folk och hög stämning. Vad var det speakern sa… “Sveriges bäste bloggare… och han har en kompetent besättning”!
Målrakan blev som så ofta en läns, där det vinden successivt ökade. Nu gick det inte att hålla emot och First 40.7 Flash, Luffe 40 och Adam Minoprio gick ikapp och förbi. Surt, men kanske inte helt oväntat? Foto: Hans Johansson.
Så klart ett besviket gäng efter målgång. När man vrider upp ambitionen och får ordning på båten så ökar kraven på att det skall gå bra. Utan tillägg för tjuvstart hade vi slutat på 05.28.42 och en sjätte plats i startgruppen. Vid Björholmen var vi 4:a i klassen och 6:a totalt av alla båtar. Så helt ok fartmässigt med tanke på att vi körde safe, och kanske aningen oinspirerat på slutet.
Stort grattis till alla klassegrare!!!
Mycket av eftersnacket har tyvärr kommit att handla om SRS-tal. Det är inte helt ovanligt att udda båtar tar hem totalen, som ju är lite av en bonus (eller lotteri). Men i år var det mycket stabila förhållanden och det fanns inga vägval där man kunde hitta mer än enstaka minuter. Så då är det ju anmärkningsvärt att en båt kan ha een kvarts marginal till tvåan!?
På ytterligare 15 minuter efter 2:an (First 40 Teknova) i får vi in hela 41 båtar. I denna grupp har vi ett brett spektrum från “långsmalt” som Neptunkryssare, Drake och Smaragd via moderna cruiser/racers som Arcona, First och Salona till sportbåtar som CB-66, J/80 och Melges 24. Vi hittar också många av Sveriges bästa seglare. Så ingen specifik båttyp/storlek/form verkar egentligen ha varit gynnad?
Jag gissar att SRS-kommittén kommer att titta lite extra på årets vinnare i vinter.
Bilder från Stefan Ljungstedt, seglingsbilder.se:
Bilder från Victor Pilups (som seglade på X-382 Chamsiin).
Äntligen fredag…
Favorit i repris. Hoppas vi får se mer sånt här nästa vecka under Sevenstar Round Britain and Ireland.
Ny look på Sodeb’O
Thomas Coville onboard Sodeb’O in Preparation for La Route du Rhum La Banque Postale 2010. Photo: Christophe Launay.
On his return from his round the world record attempt in January 2009, the skipper, as per usual, filled page after page of his notebook. Next on the jobs’ list was to sift out the really good ideas, in the knowledge that Thomas’ objective was to make the boat lighter and even speedier for the Route du Rhum (October/November 2010). Added to this challenge is another solo round the world record attempt, which is scheduled on his return from Guadeloupe.
It promises to be a hectic year then for the maxi trimaran and her skipper, with the focus on two very different exercises, one of which involves a sprint. Clearly, it’s one thing for the skipper to be the fastest man to sail across the North Atlantic and over 24 hours in solo configuration, but taking the start of the next Route du Rhum or setting off on a round-the-world record attempt without new weapons is something entirely different and hence not an option. Indeed, the weapons in question, are clearly synonymous with saving weight, but also and above all the foils should enable the 32 metre, 3-hulled machine, to make a 5 to 7% gain in speed across the water. That is of course “if the theoretical values translate into real figures, which would enable us to make a solo circumnavigation of the world in under 57 days!” explained Thomas Coville on Monday morning, just hours after the launch. “The foils will enable us to be less Archimedean and more aerial. It’s essential to use our knowledge of the boat to be able to follow through this evolution. The boat will pass into another era. With the canting mast and the foils, the boat will be considerably boosted. She’s going to fly! What remains is to ensure the automatic pilots are as reliable as possible, because they’re going to be under a lot of pressure. One of the things we’ve integrated is a gyroscopic compass used by the army. The responsiveness of the rams, the design of the beams, it’s all been developed internally”.
Whilst work has been carried out on the aerodynamics and the hydrodynamics, the Sodeboys have been tracking down the slightest surplus gram. This search has even extended as far as the trampolines, where they’ve rigged up a machine which enables them to make trampolines whose lattice work doesn’t contain knots. The upshot of this is 80 fewer kilograms. The same is true for the whole of the running rigging. Martial Salvan, the splicing expert, was given a strict road map: “It’s up to you to find the solution to saving weight without losing out on resistance!” Thomas certainly has a lot to smile about since every technician has taken up his bet in their speciality.
As regards the look, the company who has been working on the brand’s platform has kitted itself up with a new logo and new colours. As such the boat is sporting her own new livery. Orangey red and grey, the new décor, which has been created under Jeff Callec who is an expert in the art of collage, effectively highlights the slender, elegant lines of the Nigel Irens/Benoît Cabaret design. Drawing inspiration from the graffiti photographed here and there on walls and underground trains, the decoration, taken up on the hulls, are designs which follow the theme of Thomas’ adventures and the Sodeb’O products.
Cloudy with a chance of unemployment…
Apropå att prognoserna inte alltid stämmer. Tipstack till yr.no.
The BBC and the Met Office have been forced to apologise after weatherman Tomasz Schafernaker was caught live on air making an obscene gesture at a newsreader.
Ny löpande rigg
Inför årets säsong så ville vi uppgradera själva “kraftpaketet” på Blur. Efter två säsonger hade vi lärt oss båten, och hade en ganska tydlig bild av vad vi ville åstadkomma. Valet av North och 3Di har ju diskuterats tidigare (här och i artikeln om 3Di), men huvudsyftet var att få formstabila och lätta segel med breda användningsområden. Foto: Mattias Nordin.
Men med nya segel måste man också se över andra områden som fall och däcksutrustning. Och när man tänker på vad ett segel kostar, så är det en relativt liten merkostnad för att kunna utnyttja dem maximalt. Och som vanligt så är det väl så att man får vad man betalar för.
Historiskt sett har man diskuterat segel, stående och löpande rigg och däcksutrustning separat. Men det blir allt viktigare att man ser kraftpaketet som en integrerad helhet där man får ha koll på den svagaste länken. Tidigare tyckte vi att vi hade hyfsade fall och avlastare, men när vi bytte till 3Di (som inte töjde sig alls) så blev det uppenbart att lasterna ökade markant.
Steg ett var att byta kammar i avlastarna så att dessa garanterat inte kryper. Förutom att det försämrar prestandan, så är det också ett irritationsmoment ombord. Att hissa seglet lagom innan start och att det sitter kvar där oavsett förhållanden känns lite lyxigt.
Steg två var att uppgradera fall och skot. Vi valde 10 mm Liros Racer Pro, en Dyneema SK-78 som tål mycket, är lätt och töjer sig <1%. Det finns ju många varianter av Dyneema, så man skall hålla koll på brottstyrka och töjning när man väljer. Med tanke på lasterna så kan brottstyrkan kännas som overkill, men marginaler här leder till lägre töjning.
Dags för uppgradering. Vi fick alla fall dagen innan Big Boat Challenge i Kerteminde, och det kändes som en lagom mental uppladdning att byta allt tills säsongens viktigaste race.
Allt funkade som det skulle, även om vi kanske varit väl ambitiösa med skalningen… På t.ex. spinn- och fockfall kan det finnas en vits att det finns hölje där mast-mannen skall hjälpa till att hissa.
Före och efter bytet av tackline. Ganska stor skillnad i både vikt och volym.
DesTopNews 2010-33
· From Chicago in America, the Chicago Match Cup 2010
· From Tallin in Estonia, Marinepool Melges 24 World Championships.
· From Weymouth in England, thirteen Olympic classes ahead of the 2012 Games.
· From Aarhus in Denmark, the SAP 505 World Championship.
· From Kinsale in Ireland, La Solitaire + Virtual
Ulf Brändström Mini Transat Qualifier
Grattis till kvalificeringen Ulf! 1000 distans solo i en Mini verkar ha gjort dig lite extra fransk också…
Commodores’ Cup igång
Nu är Commodores’ Cup igång och det verkar som att irländarna har tagit ett stabilt grepp om tillställningen. Förresten, här har vi ju en J/109 som är med och seglar för Sydafrika… Foto: Rolex / Kurt Arrigo.
Gennakerpackning?
Startraka under årets Hermanö Runt. Foto: Magnus Erenstedt.
Här har vi fått en läsarfråga, och det är ju alltid kul (använd gärna feedback-fliken till höger för att ge förslag på områden att ta upp).
Kan du inte tipsa lite om hur man på bästa sätt skall vika, förvara och hantera en gennaker? Både under kappsegling och i lugn och ro för att få minsta möjliga strul?
Jag är inne på mitt första år med gennaker, och med spinn tidigare så har jag alltid bara pulat ned den i säcken men med lite koll så liken inte blivit snurrade. Men med tanke på att jag så ofta läser om kappseglare som verkligen packar om mellan sättningarna så undrar jag hur alla andra gör.
Jag kör bara med dubbla skot till min, kan det finnas behov av suggning även på en gennaker o i så fall när?
Jag tycker inte det är så stor skillnad på att packa en gennaker eller symmetrisk spinnaker. Vi följer för- och akterlik och så knôr vi ner det i säcken. Den största skillnaden är kanske att man kan vilja packa halshornet sist då detta ofta skall ut först. Det är bra att ha en säck där man kan fästa hornen för att ha koll på dem.
Vid kappsegling så kör vi nästan uteslutande ur fördäcksluckan. Då brukar vi inte packa om, utan kom den ner utan allt för mycket strul, så är sannolikheten stor att den kommer upp på rätt sätt igen. Är man osäker så kan man snabbt följa förliket från halshornet upp till fallet. Oftast gör folk större nytta på railen än nere i båten.
Är det långt till nästa sättning, och väder som gör att man kan vara nere utan att det påverkar farten, kan vi packa ner den i säcken för att vara redo att byta.
När det gäller suggor så har det varit ett hett diskussionsämne ombord på vår båt. I 95% av fallen har vi inte använt dem, och i 5% av fallen har vi inte kunnat bestämma om det gör skillnad eller ej. I svalpig sjö har vi kunnat använda dem till att stabilisera gennakern så att trimmerns liv blivit enklare. Men det har inte synts på loggen, så jag tror att vi har använt dem för sista gången.
Men det kan så klart se olika ut på olika båtar och gennakerdesigner?
anothernewdinghy?