• Äntligen IMOCA-lördag…

    Ser ut som den senaste generationen foils kopmmer att göra ännu mer nytta än de tidigare. Och med full besättning i Volvo Ocean Race, så kan man ju fundera på hur fort det går att segla de här båtarna…

    Read more
    1
  • ClubSwan 36 | pit layout

    För er som behöver lite inspiration för vintermeck så kan man ju kolla in däckslayouten på nya ClubSwan 36.

    Read more
    1
  • A chat with Phil Sharp

    Från Seascape och årets Silverrudder…

    Read more
    1
  • Silverrudder 2018

    Här kommer en rapport från årets Silverrudder. Bengt Falkenberg var nere som shore crew för Leif Jägerbrand sem seglar Seascape 24:an Sunkini. Leif är ju en av initiativtagarna till Midsummer Solo, och har var rejält taggad att seglöa årets Silverrudder med sin nya båt.

    Det var väl tur att man inte kom med i år. Hade man varit där så hade man velat segla. Och man hade med all säkerhet ställt till det för sig…


    Silverrudder – the challenge of the sea!

    Leif Jägerbrand frågade redan när han köpte Seascape 24:an Sunkini om någon från Albatross Segel vill följa med och vara shorecrew vid Silverrudder 2018. Vi såg detta som ett gyllene tillfälle att få ge service och uppleva Silverrudder. Bengt och Tim Falkenberg från Albatross Segel tog chansen.

    Redan innan vi lämnade västkusten på tisdags kvällen stod det klart att det kommer bli ett hårdvinds race. Frågan var bara hur hårt det skulle bli. Som de optimister vi är så hade vi fullt fokus på att Leif skulle segla.

    På onsdags morgonen satte vi full fart med att sjösätta, rigga och göra båten klar. Faciliteterna i Svendborg är riktigt bra med tillgång till ramper och kranar. Enkelheten med att transportera, sjösätta och rigga en Seascape gör att det är högst rimliga insatser för att ta sig till start på regattor som normalt kräver långa transportseglingar.

    Att segla Seascape ger även ett mervärde då gänget bakom Seascape jobbar hårt med att skapa en gemenskap bland deras kunder. Onsdags kvällen arrangerade de middag på en trevlig krog. Vid vårt bord så satt det förutom oss, seglare från Slovakien, Schweiz, Österrike, Tyskland. Alla med samma ambition att umgås och utbyta erfarenheter. Mycket handlade om väderanalys och hur man bäst seglar ensam i hårt väder i en sportbåt. Detta var mycket givande. Alla hoppades att stormen inte skulle bli så kraftig som prognoserna eller passera tidigare.

    Efter fortsatta förberedelser och träningssegling för oss under torsdagen var det dags för Skepparmöte. Arrangören visade hur proffsiga, kunniga och respektfulla de var inför att genomföra starten enligt plan på fredagen. Väder rapporten varnade för vindar upp till 20 m/s med byar över 30 m/s. Strömmar på +4 knop och våghöjd upp till 3m. Vi fick beskedet att starten skulle bli uppskjuten till lördagen och max tiden framflyttad till 15 på söndagen. De hade även beslutat att seglingen skulle seglas medsols.

    Den uppskjutna starten gjorde att Seascape gänget planerade direkt aktivitet för fredagen. De bjöd in Phil Sharp som bl.a. vann Class 40 rankingen 2017 och leder rankingen 2018 att prata singel och shorthand segling. Möte började med en djuplodad väderanalys av killen som bland annat var med och gjorde väder routingen för Phil när han vann Route du Rhum 2006. Phil hade Silverrudder som en del av uppladdningen inför årets Route du Rhum. Vi fick en genomgång av hur Phil tänker och planerar sina race. Hur han tänker om hårdvindsegling när man är ensam i båten. Vi fick även mycket info om hur kroppen påverkas av lite sömn under längre perioder. Phil och hans team jobbar mycket proffsigt med dessa frågor. Avslutningsvis kunde Seascape seglarna ställa alla typer av frågor. Phil gjorde klart att med rådande väderprognos så skulle han inte starta årets Silverrudder.

    Första start på lördagen gick 8:15. Många båtar stannade i hamn men förvånande många bestämde sig att starta och göra ett försök. Leif bestämde sig att det skulle vara erfarenhetsbyggande att göra ett försök. Förhållandena i startområdet var minst sagt svåra med kryssstart i kulingvindar och 4-5 knops medström. Det var många tajta situationen med båtar som gick på grund, seglade in i pirar o.s.v. Men med tanke på förhållandena så var det många som kom iväg. Leif kände att efter ca 300m att detta skulle bli för svårt att genomföra och utgick. Kanske faktumet att Phil Sharp inte ens valde att starta kan ha påverkat beslutet. Vi tog upp Sunkini i trailern och blev en del av den stora publiken.

    Imponerande att se var de seglare som genomförde seglingen i båt typer som Farr 280, Platu 25, Farr 30 men framför allt vinnaren i Mini klassen som seglade en T24. De som seglade Folkbåt, L32 och HR 29 tuffade på. Av de 416 båtar som planerade att starta seglingen registrerade sig 181. Hur många som startade har jag ingen koll men 53 fullföljde.

    Några saker som framstod som tydliga för oss i Sunkini teamet var att Silverrudder täcks av media på ett sätt som sällan ses i bredd segling. Det var flera TV team på plats. Tävlingsledaren var med i Danska TV2 morgonsoffa. Vi såg på Dansk TV flera inslag från Silverrudder.

    En stor sak med Silverrudder är sammanhållningen och utbytet mellan seglarna som var mycket bättre än det vi upplever vid fullcrew event. Även att många såg seglingen mer som en “Challenge” än vikten av att vara först i mål. Silverrudder drar till sig många olika båttyper. Allt från traditionella båtar till massa sportbåtar. Vi i Sunkini teamet tyckte att arrangören agerade mycket proffsigt under de svåra förhållandena de fick med vädret.

    Att segla Silverrudder är en stor sak att genomföra för varje seglare. Men om du får möjlighet att agera shorecrew så är Svendborg och Silverrudder ett perfekt tillfälle. Leif´s erfarenhet av “vårt” Silverudder är att det har stor betydelse att ha med sig kompisar som kan hjälpa till med allt som behöver förberedas.

    Team Sunkini via Bengt Falkenberg

    Read more
    3
  • 3 omkomna under race i Klaipeda

    Jag har idag fått en del mail från seglare i Litauen, och haft ett långt samtal med Rimantas Stropus som var skeppare på X-99 Esox (på filmen ovan).


    Det här är ett race som har funnits i lite olika varianter. Historiskt har det varit lite längre, ibland över 100 nm för att på senare år har blivit ett kortare race som går att segla på en dag. Typiskt är det 15-20 båtar av varierande slag som ställer upp i dessa race, från en lite ambitiösare ORC-fleet med framför allt X-35:or, till sällankappseglare som kör efter en lokal regel.

    Här finns den lokala regattasidan: https://regatos.lt/rudeninebaltija

    Väderutsikterna inför racet var 25-30 knops vind med byar upp till 20. Vindriktning huvudsakligen från WSW.

    Det var aldrig tal om att ställa in, och det verkade viktigt för race management att det blev ett riktigt offshorerace. Tidigare regattor har man vid hårt väder valt att köra på bukten innanför vid hårt väder, men det var tydligen inte aktuellt den här gången.

    Till slut startade 9 båtar lördag morgon. Fem i den lokala regeln LKRT-H och fyra i ORC:

    Det som var mest scary var att ta sig ut genom ett smalt hamninlopp, då sjön var hög. Någon båt bestämde sig tidigt för att bryta och gick in igen.

    Banan för LKRT-H verkar ha blivit ca 15 distans med ganska korta banben, och flera passager genom hamninloppet. Försökte lägga in den i Expedition för att få en känsla för vinklarna. Här ser man att det på första benet är knappt 800 meter in till grunt vatten.

    Esox, den X-99 som spelat in filmen ovan, seglade en något längre bana. Drygt hälften ombord var ordinarie besättning, och tre var nya ombord. Men ändå rutinerade seglare. Det var mycket vind, men man seglade med full stor (något mindre än OD) och en heavy weather jib. Man seglade jämt med X-35 och tyckte man låg bra till.

    Många båtar hade problem, med skörade segel och en fock som hade blåst ur profilen. En X-35:a bröt efter att ha skörat segel.

    Sjön var hög.

    Esox toppade 16.9 knop med bara stor och fock.

    På sista benet un mot hamnen, som var en undanvind, så hördes en knall och masten föll ner. Det har sedan visat sig att det var vantskruven till toppvantet som gick av. Det ser ut som det har varit en spricka i ett av de gängade ändstyckena, trots att de vare bytta för tre år sedan.

    I samband med detta drogs mantåget bort och tre personer föll i vattnet.

    Man ropade direkt ”mayday” på VHF och såg att en räddningshelikopter redan var ute.

    Besättningen plockades ganska enkelt upp, och efter några misslyckade bogseringsförsök så övergav man båten. Jag tror att det var X-35 eXtreme som försökte hjälpa till här (osäker).

    Båten drev senare i land på stranden men har lyfts bort tillsammans med kölen som föll av nära strandkanten.

    Den andra båt som hade man över bord var Defiance, en Toledo 31 som tydligen köpts billigt i England för runt 5000 GBP.

    Man fick tidigt problem. Troligen fick man en våg i sidan på första benet ute i havet och skepparen föll över bord. Ombord var hans son, en vän och en tjej i 19-årsåldern.

    Man verkar ha fått ner seglen, kört igång motorn och tag i skepparen, men man misslyckades med att få ombord honom. Han var äldre med ganska dålig fysik, så han var troligtvis halvt medvetslös. Man försökte enligt uppgift att ta av honom flytväst och kläder för att få ombord honom. Efter ett tag gick en person i vattnet för att hjälpa till, men de tappade kontakten med båten efter ett tag.

    Den person som gått i vattnet tappade skepparen, och blev sedan upplockad som enda överlevande.

    Båten verkade sedan ha fått en tamp i propellern och även sonen föll överbord och var/är saknad. Tjejen hittades vid båten som flöt upp på stranden men hon avled senare på sjukhus av svåra skador.

    Polis och åklagare har nu inlett förundersökningar.

    Här är ett uttalande från Naglis Nasvytis, President of the Lithuanian Sailor’s Union:

    First of all, I want to express my deep condolences to the relatives and friends of Olesia Orlova, who died at the hospital after the accident at the sea, at the sea of Missing Defiance master Oleg Zelenin and his son Dmitry Zelenin. This is a very sad and depressing day for all the burials. For each of us, it is a very painful reminder that every time we go to the sea, we go to a verse that can always prove to be more powerful than any of our professionalism, experience or caution. In the near future, we will seek to gather all possible objective facts about both “Defiance” and “Esox” yachts that took place during the “Captain Stephen Kudzevich’s Regatta” and the intervention of the rescuers. We hope that we will succeed in analyzing, discussing and making conclusions in detail about these events, which will allow us to prevent such tragic and painful events for all of us in the future.”

    Först och främst går våra tankar till de som inte längre finns hos oss.

    Som så ofta så är det en kombination av olyckliga faktorer som leder till den här typen av olyckor.

    Jag har seglat en del i hårt väder nära långgrunda stränder i lä. En gång utanför Falkenberg tappade vi en sak i havet, och vände tillbaka för att plocka upp den. Det kanske blåste 10-12 m/s, men efter ett 3-4 försök i brytande sjö och ganska allvarliga skador på en i besättningen som fiock storskotet över sig i en gipp, så avbröt vi ”räddningsförsöket”. Hade det varit skarpt läge med en man i vattnet så har jag inte svårt att se hur situationen hade kunnat urarta väldigt snabbt.

    Förhoppningsvis kommer vi att kunna lära oss något, som gör att vi minskar risken för att det skall hända igen.

    Read more
    5
  • “Defiance” – en död och två saknade

    Varkar ha gått riktigt dåligt i en regatta i Litauen i lördags. Under Kapitono Stepono Kudzevičiaus regatta räddades folk från både “Defiance” och “Esox”, som syns på filmen.

    Nedan från Google Translate. Någon som har bättre koll på vad som har hänt?

    På lördagsftermiddagen anordnade Ostmarine Sports Club, organiserade en kapten Stephen Kudzevic’s Regatta, som ägde rum lördag i Östersjön, en presskonferens. I följd av tragedin och räddningen till sjöss av åtta personer på grund av vakuumet av information som genererades, framkom olika felaktiga rapporter i media.

    Osvaldas Kudzevicius, chefen för Ostmarina, chef för tävlingen deltog i presskonferensen. domaren Valery Bogun och „Extreme“ -jachten, försökte hjälpa kaptenen „Esox“ kapten Aiden Pivoriūnas. Den senare uttryckte tacksamhet för de räddare som arbetade mycket professionellt.

    Seglarna uttryckte sin medkänsla till släktingar till den 19-årige Olesia Orlov, som tyvärr dog på lördags kväll på sjukhuset, dödades av besättningsmedlemmen Oleg Zelenin och hans son Dmitry Zelenin, som dog i havet.

    Den fjärde medlemmen av besättningen, Eduard Gusev, räddades, tog till sjukhuset, ifrågasatte, hittills har klubben misslyckats med att kontakta honom. Båda Zeleninerna var erfarna sjömän, och O. Orlova hade redan varit inblandad med dem i regattor för första gången. Vad hände med denna båt, ungefär en kilometer från portporten till sjöss, säger regattaens arrangörer att de inte vet, men enligt V. Boguno såg inte båten verkligen. Hennes tekniska skick var bra.

    Yachtens motstånd kastas fortfarande på stranden mellan Melnrage I och II, närmare First. Den andra Esox-båten, som räddade alla sex helikoptrarna, kastas också på en strand nära norra piren.

    På grund av den starka vinden (i spåren var hastigheten 20 m / s) startade regatta lördag kl 10.30. som planerat, och efter 13 timmar, vindhastigheter upp till 15 m / s, gusty – 16 m / s, och med gynnsamma prognoser. Vid havet var våghöjden upp till 3 meter. Yachtkaptenerna själva fattade beslutet att delta i regattaen och ville att det skulle ske på havet, inte i portarna. Enligt Bogun var avståndet med väderförhållanden optimalt. Större båtar var tvungna att segla till sjöss endast 15 sjömil, och de mindre var 10 sjömil. Planeras endast om tre timmars simning.

    Startade 9 yachter. Kaptenen på båten „Banga“ strax efter starten bestämde sig för att gå tillbaka och lämna loppet på grund av dåliga väderförhållanden för sin båt.

    På lördagen hade tragedin inte möjlighet att avsluta första etappen av loppet, för inte alla båtarna hade återvänt vid den tiden och hade ingen möjlighet att berätta för dem att regattaen upphörde. Hon avbröts först när alla återvände säkert till stranden. På söndagen var det inte planerat att segla till sjöss.

    Således, trots de tragiska händelserna, tillkännagavs vinnarna av dessa olyckliga händelser: yachterna „Four Winds“ gick till Great Yachts, „Afrodite“ bland de mindre.

    Ostmarina-klubben avser att samla in pengar för att hjälpa några av de saknade och saknade flickvännen. Det anses att inrätta en välgörenhetsfond för att göra det möjligt för seglare att offra sina familjer. Hittills har det ännu inte bestämts hur det ska ske.

    Read more
    0
  • Amarone spikar Liros Stockholm SRS Cup

    Stort grattis till Jonas Wiström och teamet ombord på Grand Soleil 37 Amarone till vinst i Liros Stockholm SRS Cup 2018. Här under årets ÅF Offshore Race. Foto: Johan Klerborg

    De race som ingick var:
    – Ornö Runt, 19 maj
    – Lidingö Runt, 26 maj
    – Jungfrusundsundsregattan (fd Mälarvarvet), 9 juni
    – Hyundai Cup, 1 sep
    – Gran Prix, 1 sep
    – Kålö Höstkapp, 15-16 sep

    Nedan de som seglat minst 3 race.

    1 Grand Soleil 37 Amarone Jonas Wiström 354
    2 Dehler 34 SV  Grynet  Anders Åhman  347
    3 Gambler 40  IT Advisor  Carl Johan Marnell  345
    4 X-332 Sport BOXER  Mats Victorin 338
    5 Tarac 33  Testarossa  Håkan Södergren  315
    6 Farr 40 OD Stormtrooper Jonas Andersson 302
    7 Passad GT Jenny Peter Skoglund 298
    8 Finngulf 33  La Dolce Vita  Per Lindstedt  293
    9 Arcona 400 Marinda Carl Dammborg 293
    10 Jeanneau Sunshine 38  Sherin  Olof Granander  289
    11 Albin Nova Cappuchino Ola Barthelson 276
    12 XP-38  Muchacha II  Per Hjelm  243
    13 First 40.7 std. kol Naomi Tobias Hemmingsson 223
    14 X-362 Sport  Valkyria  Göran Ricking  221
    15 Albin Nova  Team Mobline  Pär Lindforss  220
    16 First 40.7 std. kol Absoluteblue Hans-Åke Nordstedt 216
    17 Rapier 31 Rapier Mats Wold 215
    18 One-off  Mithril  Rikard Isby  203
    19 Arcona 400 Cefrica Bengt Nilsson 202
    20 Cumulus Vilma Krister Stralström 195
    21 Omega 30 Bmacon Björn Magnusson 191

    Hela listan här.

    Read more
    4
  • Marstrand Big Boat Race | Secret Sauce

    Here’s a question from a reader:

    — What is the goal of Marstrand Big Boat Race,
    and why do you think it’s so popular?

    Maybe there’s a ”unique selling point”?

    Sorry, but I there’s no easy answer.

    But I’ll try to formulate my perspectives.

    The most important thing is to always, always, always understand who’s your primary ”customer”. Who do we need to keep happy, no matter what. For me, it’s the yacht owners.

    They are the ones that has to go through all the hassle of getting the boat to the starting line, pays most of the bills and struggle with crew and logistics. And who might want to bring their, and their crews, families to the event.

    Naturally there are many other parties involved; crews, families, media, sponsors, clubs, etc, etc. But in any decision, we always try to figure out if it adds value for the owner or not. Or if some things actually make their experience worse.

    More regattas should have a clear value proposition – that everyone understand.

    In the 80’s and 90’s, we used to have a weekend regatta in July, Marstrandsregattan, where hundreds of J/24, Maxi Racers and Albin Express raced hard and partied even harder. Most local owners raced as crew, and still talk fondly of late night shenanigans.

    With bigger boats, and higher expectations, we wanted to recreate the same feeling ”with a splash of St Tropez”.

    We also targeted a specific segment; local crews who races regularly, mostly for fun, but with some ambition. This would be their yearly “must-do” event that were planned a year in advance. With this in mind, we knew that the more ambitious, semi-pro, crews would if enough boats gathered. And at the other end of the spectrum, we would get crews that wanted to try this type of racing for the first time.

    Making a regatta for the 10-15 best boats in the region, and making everyone else feel un-welcome, is one of the biggest mistakes I see. Setting the bar to high, often makes it hard just to get to the starting line, and most of the crews feel disappointed if results are the only priority.

    As always, the devil is in the details.

    So, we tried to figure out what we (as sailors) love. And what we hate.

    We love…

    Starts. A tight starting line with 35 big boats is exciting, and not something you do every day. So, I don’t mind a couple of extra starts as long as we’ll be able to stay on schedule.

    Racing. That’s why we’re here. And we don’t need a perfect course and stable conditions to get going. Great race management isn’t about perfection. It’s about racing instead of waiting, and getting in three good races a day.

    To know what’s going on. If race management is moving marks, waiting for a shift or wrestling with the anchor. Just let us know. If all communication is open, we understand that you’re doing your best. And when it comes to communication, more is almost always better.

    Also on land. Every morning we send an email and a text to all the owners with agenda, important events and a short weather briefing. Takes 10 minutes, but it’s invaluable if you want to plan your day.

    Beer. And hanging with the crew. No-brainers. But we don’t want to take our crew around town for this, and risk losing them along the way. So we took the ”dock party”-idea from Spi Ouest and make sure there’s a party going on as soon as you dock the boat.

    A contact person. There’s always questions before entering a regatta. How hard can it be to to have a single point of contact to actually help those who want to take part? We’ve all experienced the black hole of info@royalyachtclub.org, where no one answers.

    We hate…

    Logistics. The hardest part about yacht racing! Getting the boat to and from the regatta, getting people to the right spot at the right time, registration at off times/locations, finding the sailmaker, … It never ends. So, we thought really hard about how we could minimize those problems.

    Looking for a parking space. Arriving late with a 45-footer trying to find a good spot. Pretty stressful. So, we organized all the moorings and sent out a simple map. A word of warning; this can be like planning a wedding dinner, were everyone has opinions on who should sit next to who 🙂 We choose to group boats by brand… and trying to mix crews that know each other with new friends.

    Trying to gather the crew in the morning – and feed them? The most stressful time for any skipper/owner. So we arranged a big breakfast, where everyone can meet up, talk to other crews and just hang around for the skippers meeting.

    Unnecessary safety regulations. What’s up with this? Do we really need to enforce Category 3 to race in 40-footers just outside the islands? Do we really want ex-military in big RIBs to shout at us for being at the wrong place? Do we want to make it as painful as possible to clear a security checks?

    Waiting for results. A no-brainer. No one wants to way for hours to know how a race ended. Even worse, we see examples were race management struggle for days to publish results. Make it a priority and put some good people on the job, and it’s possible to have results between races and before the boats reach the harbor. One year we even made sure paper copies were handed out when the boats came in.

    Naturally, there will be conflicts, where Race Management and the sailors think differently. But most of the time there’s a way to make a decision that will benefit the sailors.

    So, the secret sauce is putting the competitors first. Not really rocket science, but many organizers seem to have forgotten why people came to their regatta in the first place.

    And, as said, the devil is in the details. Having a small project group aligned is one thing. Getting many volunteers and partners to deliver on this promise is another. But I think we’ve shown what can be done.

    This is also a good opportunity to thank Hjuvik BK, Marstrand SS and everyone else that really understands what we want.

    Read more
    11

 

 

Debate