• Sweet… IRC 72 Cannonball

    Nya Botin-ritade mini-maxin verkar pusha gränserna. Sweet.

    Read more
    1
  • LYS | personliga noteringar från ett osäkert minne

    Vissa människor har påverkat Svensk segling mer än andra. Men det är kanske inte förrän i efterhand man inser vilken insats de har gjort.

    Nedan finns lite sköna minnesnoteringar från Gunnar Skogby, där han ser tillbaka på utvecklingen av LYS. Man märker att snacket gick på ungefär samma sätt då som nu, och att man hade ungefär samma problem med båtbyggare, klubbar och seglarförbund.

    Vill man läsa ännu mer så finns också artikeln “30 år med LYS – Fritt ur minnet av Lars-Olof Norlin” här.

    Stort tack till Patrik Ström som såg till att detta inlägg blev av:

    Jag har med stort nöje följt debatten om SRS-kappsegling på Blur i trådarna ”Bilbyte i Huyndai Cup” och ”Varför seglar du SRS” Söker man på SRS på Blur kommer det upp 359 resultat och hela 802 resultat om man istället söker på LYS. Så det är väl ingen överdrift att konstatera att kappsegling mellan olika båttyper engagerar.

    Jag var under många år både kompis och arbetskamrat med Gunnar Skogby, en av upphovsmännen och eldsjälarna till LYS-systemet (föregångare till SRS). Innan Gunnar – alldeles för tidigt – gick bort i cancer skrev han ner historien om hur LYS-systemet kom till. Det är en historia om hur de motarbetades av seglaretablissemanget och hur några envisa eldsjälar intresserade av segling, statistik och analys faktiskt kunde möjliggöra dagens kappsegling mellan olika båttyper på relativt lika villkor. Min reflexion är väl att det är ganska mycket lika nu som då, kappseglare med båtar som avsteg från standardbåten tyckte att de fick alldeles för högt LYS-tal även på 80-och 90-talet. Berättelsen är även kryddad med historien om när Pelle Pettersson hade anmält en för Gunnar okänd båttyp till Tjörn Runt och när Gunnar ringde till Pelle P fick han svaret ”det är bara en familjesegling med min dotter och svärson”. Det var först senare som Gunnar fick reda på att svärsonen var Paul Cayard. Två världsmästare i Starbåt i samma båt…

    Gunnars kunskaper kom även väl till pass på jobbet. Vi var några kollegor – inklusive Gunnar – som i över 10 års tid anordnade ”Small Ships Race”, där LYS-talet blev lägre ju fler anställda från vårt företag vi var ombord. Som mest var vi omkring 25 båtar på startlinjen. Det var inte ovanligt med en Scampi med 10-12 gastar. Vi var 9 ombord på Dominant 95:an ”båthen” som jag och min fru seglade då. När vi senare bytte båt till en Arcona 355 utrustad med en tre-spridars racingrigg så ville inte Gunnar sätta det nya LYS-talet på vår nya båt eftersom han kände mig. Det fick en LYS-mätman från Stockholm göra istället. Det är ett fint exempel på Gunnars stora integritet och rättvisepatos.

    Jag är säker på att Gunnar hade varit glad att hans historia publiceras på Blur. Samt att vi som någon gång har varit med på en LYS- eller SRS-kappsegling även tänker en stund på det enorma och uthålliga ideella arbete Gunnar och hans vänner la ner på detta. Mycket nöje!

    Högt & fort /// Patrik Ström
    http://x-382.blogspot.se/

    LYS – personliga noteringar från ett osäkert minne

    Hur det började
    Redan på 40-talet publicerade Åke Janhem i de tidigare upplagorna av ”Fritidsbåten”, enkla studier av hur fort de då populäraste segelbåtarna – skärgårdskryssare, Drakar, Folkbåtar, R6:or, m fl – seglade i olika vindar. Förmodligen finns det ännu äldre material för den som har tillgång till de riktigt djupa arkiven. Själv funderade jag i liknande enkla och logiska banor under min uppväxt vid Mälaren. När jag senare fick tillgång till resultatlistor fördjupade jag mina studier och förvånades över hur illa mätetalen stämde med de seglade tiderna för olika båttyper. Decennier senare förstod jag sambanden bättre när jag vi i ISAFs empiriska handikapp-kommitte fick träffa Peter Johnson. Han gav oss sin bok ”Yacht Rating” i vilken han förklarar den eviga striden mellan konstruktörer av mätregler och konstruktörer av båtar. En strid som båtkonstruktörerna brukar vinna efter c:a tio år. Scandicap som kom på 70-talet var dock ”sönderritad” redan från början. Starbåten, konstruerad 1911, mätte c:a 4,80, Vegan c:a 5,80! Ännu ett bevis på svårigheten, för att inte säga omöjligheten, i att sammanfatta oerhört komplex aero- och hydro-dynamik i några enkla matematiska formler. Och ett tungt argument för empiriska respitsystem.

    I slutet av 60-talet fick jag tillgång till de samlade resultatlistorna från Tjörn Runt och kunde göra mer systematiska studier av relationen mellan verkligt seglade tider för olika båttyper. Trevligt nog fann jag att relationen mellan de bästa båtarnas, av varje båttyp, prestanda var relativt konstant mellan åren. Däremot var det ganska stor spridning mellan de seglade tiderna inom varje båttyp. Även i de större klasserna var det ofta mer än en procents skillnad mellan ettan och tvåan i klassen. Likaså var oftast skillnaden mellan bästa båt och den en tredjedel ner på resultatlistan mer än fem procent. År 1970 fann jag en artikel på samma tema, det var Lars-Olof Norlin som publicerade den första LYS-tabellen (Lidingö Yard Stick) i På Kryss & Till Rors.

    PK & TR publicerade artiklar 1973 och 1975 med mina studier av resultaten från Tjörn Runt. Jag kallade mina tal för TRYS-tal. Detta startade en diskussion, seglare emellan, om man inte borde överge mätregeln OSCR som användes bl a på Tjörn Runt. I en av artiklarna hade jag påpekat det orimliga i att t ex Sea-Cat skulle vara snabbare än både Ohlsson 22 och 606 (LYS-tal 0.92 resp 0.99 och 1.03). Diskussionen nådde GHSF:s dåvarande kanslichef, Per Wennersten, som hösten 1977 kontaktade mig och bad mig bilda en grupp för att utveckla tankarna vidare. Han berättade för mig att det fanns åtminstone en eldsjäl till i Göteborg med liknande tankar – Nisse Duner. Denne hade infört LYS-tal på flera av SS Frams seglingar redan år 1974.

    Per bjöd in till ett mätmannamöte i december 1977 där en av punkterna var att försöka bilda en arbetsgrupp för att ta fram ett respitsystem grundat på empiriska studier av kappseglingsresultat. Många sade sig vara intresserade av att jobba vidare med detta och kallades därför till ett första ”konstituerande” möte, 26 januari 1978.

    Av alla kallade var vi bara fyra som kom. Men Nisse visade sig vara den eldsjäl som Per förutsagt. Nisse började redan vid detta första möte tala om att vi behövde specificera båtarnas skrov och riggmått i detalj. Lars-Olofs LYS-tabell innehöll ju bara uppgift om huruvida båttypen var utrustad med spinnaker, genua/fock och propeller. Övriga deltagare var tveksamma till att försöka genomföra ett så gigantiskt arbete och när jag senare tog upp frågan med Lars-Olof bedömde han det vara en omöjlig uppgift. Detta tände Nisse, men det tog tolv år innan vi, 1989, fick publicera den första LYS-tabellen med detaljerade skrov och rigg-mått för de allra flesta av tabellens c:a 700 båttyper. Den nya tabellen blev nio sidor lång, mot tidigare tre eller fyra sidor – budgeten var hårt begränsad. En mycket underskattad gärning som bara en mycket uthållig och sann eldsjäl kan åstadkomma. Gärningens storhet har också visat sig i att det är ytterst få av alla dessa mått som behövt korrigeras senare. Efter några år rensades de båtar där vi saknade mått, ut ur tabellen.

    Våren 1978 blev intensiv för den nystartade LYS-kommitten:
    – LYS-tabellen behövde revideras
    – mätetalen jämföras med Scandicap och IOR
    – skulle vi försöka sätta LYS-tal även på one-off-båtar och båtar som modifierats från grundstandard?
    – kontakt sökas med Lars-Olof Norlin för att finna lämpliga samarbetsformer.

    Det var många frågor som behövde svar. Det intensiva arbetet gav resultat och i slutet av april hjälpte Per Wennersten oss med ett utskick till alla västkustens klubbar där vi publicerade den första LYS-tabellen för västkusten. Till stora delar var den en kopia på Lars-Olofs tabell, men den hade kompetterats med ett antal båtar som var vanliga hos oss.

    I maj 1978 besökte Lars-Olof oss i Göteborg. Han berättade om hur han arbetade med LYS och gav oss många goda tips. Det stod dock klart att våra möjligheter att påverka hans LYS-tabell var mycket begränsade.

    Tjörn Runt
    Parallellt med dessa händelser bearbetade jag Stenungsunds segelsällskap för att försöka få dem att överge OSCR-regeln till förmån för LYS. När jag talade individuellt med styrelsens medlemmar sade sig alla vara för att införa LYS, men när frågan togs upp i grupp var de tveksamma. Motståndet minskade dock och när jag lyckats övertala den orädde tävlingsledaren, Leif Lundgren, var beslutet klart – LYS skulle införas till Tjörn Runt 1978. Detta var dock inte okontroversiellt, fredagskvällen innan TR startade ringde SSFs dåvarande generalsekreterare, Per Ulander, och förbjöd Leif att använda LYS. Leifs lakoniska svar var ”det struntar vi i!”.

    LYS bestod provet väl. Rolf Magnusson segrade i sin nya Contrast 100 (senare 33), tvåa var Emil Sandberg i Smaragd. Innan seglingen framförde Rolf protester mot det alltför höga LYS-talet, men inte efter… Bland de tio första båtarna var åtta olika båttyper representerade. LYS-systemets belackare menade att Contrasten vunnit tack vare ett alltför lågt LYS-tal, 1,14. Mot detta påpekade vi att båten dels seglats väldigt väl av konstruktören själv, dels att Comfort 34, också med LYS-tal 1,14, som anfördes som jämförelse, mätte 8,0 enligt den Scandicap-regel som SSF rekommenderade. Enligt denna regel mätte Contrasten 7,2!

    Övergången till LYS i TR 1978 innebar att så gott som samtliga klubbar på västkusten (dock ej GKSS!) gick över till LYS säsongen 1979. Detta ökade trycket på SSF att officiellt ”erkänna” LYS-systemet. Gunnar Tidner, ordförande i Fritidsbåtskommitten fick i uppdrag att bilda en central arbetsgrupp för att utveckla LYS-systemet och samordna Lars-Olofs arbete med vårt på västkusten. I mars 1980 träffades vi hemma hos Gunnar Tidner. Vi var tre, mycket laddade, representanter från västkusten som for upp med nattåget, Nisse Duner, Arne Pauli och jag själv. Vårt viktigaste mål var att få igenom de ändringar till 1980 års LYS-tabell som vi funnit motiverade efter omfattande analyser av kappseglingsresultat säsongerna 1978 och 1979. Lars-Olof hade tidigare visat sig ganska kallsinnig till våra ändringsförslag. Tidigt under mötet insåg Lars-Olof att vi arbetade seriöst och att vi hade ett omfattande material och tunga argument som backade upp våra ändringsönskemål. Han lämnade därför över ansvaret för LYS-systemets fortsatta utveckling till oss och önskade oss lycka till. Gunnar Tidner föreslog att vi slet tvisten kring namnet genom att kalla det för ”Leading Yard Stick”, något som vi på västkusten tyckte var ett salomoniskt sätt att lösa namndiskussionen.

    Ryktet om det nya LYS-systemet spred sig snabbt över övriga Sverige och redan 1979 hade de flesta klubbar övergett OSCR eller Scandicap till förmån för LYS. Någon formell organisation fanns inte i de olika distrikten utan jag ”utsåg”, ad hoc, de som kontaktade mig till LYS-ansvariga i resp distrikt. Så småningom tog SSFs tekniska kommitte över ansvaret för LYS-systemet och organisationen har långsamt blivit alltmer etablerad, från att länge ha betraktats som ”något som katten burit in” bland SSFs högre koryfeer. Vi LYS-funktionärer hade länge svårt att överse med denna attityd. Ett bra exempel på händelser som gett oss detta intryck kan väl vara den anmälan vi mottog till Tjörn Runt i början av 80-talet. Det var en för oss ny och okänd båttyp så vi kontaktade ägaren för att få lite information. Det visade sig vara TKs dåvarande ordförande. Ingen fara sa han, den är ganska lik en Vega både i utseende och i prestanda. Båten var en J/24!

    Ett liknande fall som var lättare att se på med lite humor var när Pelle Pettersson anmält en för oss okänd båttyp till Tjörn Runt. Jag kontaktade honom för att få mer information, men han försökte lugna mig genom att berätta att det var en ren familjesegling där besättningen bara utgjordes av den närmaste familjen, han själv, hans dotter och svärson. Det var först senare vi blev medvetna om vem svärsonen var – Paul Cayard!

    LYS i Norden – och i världen!
    Ryktet om LYS-systemets framgångar nådde inte bara Sverige, även seglare i Danmark, Norge och Finland hörde av sig. Ett speciellt gott och uthålligt samarbete fick vi med Bo Svensmark i Nivaa baadelag i Danmark. Han tog fram en statistisk metod för utvärdering av kappseglingsresultat, den s k första-femtedels-metoden. Han gav oss också en formel som, med smärre modifieringar, används än idag när vi försöker skatta LYS-tal för okända båtar. LYS vann en mycket snabb spridning i Finland och Norge. I Danmark däremot, hade Scandicap, senare DH, ett mycket starkt fäste. Tack vare det mycket goda nordiska samarbetet har vi genom alla år kunnat använda samma LYS-tabell grundad på resultatstatistik från hela Norden.

    Vi som arbetade med LYS tog upp möjligheten att inleda även ett internationellt samarbete utanför Norden, med SSF. Vi hade nämligen i olika sammanhang fått veta att liknande empiriska system fanns i åtminstone England (Portsmouth Yard Stick), USA (Performance Handicap Racing Fleet), Frankrike (Handicap National) och Tyskland (Yardstickzahlen). Förslagen vann emellertid inget gehör förrän Jan Dejmo, medlem i SSFs TK, senare dess ordförande, tog tag i frågan inför ISAFs årsmöte i Göteborg 1997. Jag fick möjlighet att bjuda in samtliga ISAFs nationer till ett erfarenhetsutbyte kring empiriska respitsystem och fick ett mycket positivt gensvar. Två representanter mötte upp från USA, två från Frankrike, en från Irland, en från Tyskland, en från Canada, en från Norge och en från Finland. Vi blev förvånade att höra att i samtliga dessa länder dominerades respitseglingen helt av empiriska system. Ändå hade varken SSF eller ISAF velat ta tag i frågan förrän Jan gjorde det. Vi fann mycket snabbt att inte bara de problem vi brottades med, utan även våra lösningar, var förbluffande lika. Detta blev grunden för ett mycket fruktbart internationellt samarbete. Vi träffas varje år i ISAFs Empirical Handicapping Committee och har även mellan mötena mycket stöd av varandra. Paul Ansfield, USA, accepterade att ta hand om ordförande-posten. Det senaste decenniet har vi utvecklat ett fantastiskt samarbete med Nils Nordenström, LYS-ansvarig i Norge. Bland mycket annat har han gjort omfattande jämförelser mellan de olika nationella respitsystemen och dokumenterat detta på ISAFs hemsida. Han har även skapat en förbättrad metod för analys av kappseglingsresultat som sedan ungefär ett decennium ersatt den som Bo Svensmark utvecklade. Det föll sig därför naturligt att han fr o m 2005 ersätter Paul som ordförande i ISAFs EHC.

    Basen för LYS-systemet är engagerade ideella krafter. Bland den stora skaran LYS-funktionärer är det speciellt några eldsjälar som jag vill nämna, utöver den outtröttlige Nisse Duner och övriga jag nämnt ovan. De första åren bidrog Arne Pauli med många goda analyser och inte minst en mycket konstruktiv kritik. Den hjälpte oss att etablera systemets former och rätta till det mindre väl genomtänkta. Lite senare kom Peter Olovsson från Stenungsund med i vår kommitte. Han bidrog med synnerligen djupa kunskaper om en mycket stor del av den kappseglande flottan, såväl båtar som besättningar. Några år innan Nisse drog sig tillbaka fick vi in Kjell Marthinsen, även han med mycket båtkunnande och en smått otrolig arbetskapacitet. Han var den som tog oss in i data-åldern på allvar och som bland mycket annat själv konverterade Nisses handskrivna register till data. När han i början på 90-talet tog jobbet som tekniskt ansvarig inom SSF fick vi en dittills saknad mycket djup förankring av LYS på förbundet. Liksom Nisse hade han det goda omdömet att, innan han flyttade från Göteborg till Stockholm, välja in en annan funktionär till vår LYSande skara – Tore Bark. Tore hade kappseglat tillsammans med Kjell under flera år, varför han redan innan han började sitt ideella arbete hade gedigna kunskaper både om LYS-systemet och enskilda båttyper. Även hans bidrag har varit ovärderliga, inte minst den tekniska och statistiska analysen av båttyper och resultat. Han har även, med outtröttlig pedagogik, lett skrivaren av dessa rader in i PC-världens, för en person BC (born Before Computers), smått outrannsakliga funktionalitet.

    Länge Leve LYS!

    Göteborg i januari 2005-01-19
    Gunnar Skogby

    Read more
    17
  • F4 | Foiling to Bermuda

    Många minns när man flippade Gunboats G4 i Västindien för några år sedan? En grym foilande dagseglare och partyplattform med stor isbox i sittbrunn… Den är ju nu omdöpt till F4 och byggs av DNA Performance Sailing i Holland.

    Och så klart tyckte Shannon Falcone (som pushar båten i USA) att det var en bra idé att ta Spithill och några polare och dra en repa till Bermuda.

    Tjena.

    Read more
    2
  • Slutseglat…

    I alla fall med J/111.

    Vi planerar att köra Frostbite med J/70 i Marstrand 26-27 november. Hoppas det blir ett antal båtar.

    Read more
    1
  • Lärdomar | Watski Twostar

    Detta är del 5 i serien “Vad lär man sig på 10 år?”

    För nästan exakt 10 år sedan bestämde vi oss för att prova på shorthanded-segling. Det var innan det blev poppis här hemma och Bohusracet hade bara 3 båtar som gick i mål 2007. Watski 2star Baltic startade 2008 som ersättare till Östersjömaran.

    Vi hade hört mycket om norska Watski Twostar, som i princip var gamla Skaw race; 300 distans Hankø – Arendal – Marstrand – Hankø, med bara korta pit-stop och säkerhetskategori 2.

    lookback-10
    Noggranna förberedelser under vintersäsongen; besättningarna från Blur, X-382 Chamsin, X-382 Snubbler och First 31.7 Trindy.

    Racet blev ett verkligt lyft för oss, och troligtvis startpunkten för mycket av min segling de senaste 10 åren. Vi seglade stabilt och överträffade allas förväntningar. Framförallt våra egna genom att vinna minsta klassen stort och även vara i topp totalt (i ett race som gynnade de stora båtarna).

    Hela storyn här.

    lookback-11

    Höjdpunkten var den håriga undanvinden från Arendal till Marstrand. Vi var en av få båtar som körde spinnaker, toppade 15.7 knop (inte illa i en Nova) och de norska båttidningarna ringde och undrade om vi verkligen körde spinnaker:

    Spinnaker eller ikke

    De første båtene er på vei mot Marstrand med nordvest på 30 knop.

    De tøffeste vil vinne

    I øyeblikket ligger regattaens minste båt «Blur» som nummer to i feltet og han kjører spinnaker i motsetning til andre i klassen hans. I følge trackingen seiler svenske Peter Gustafsson 11 knop med sin Albin Nova. Gustafsson har fått smaken på norske regattaer. Han seilte Hovdan Skagen Race og vant sin klasse i årets Færderseilas. Dette er hans første dobbelhanded regatta.

    20 knop

    Det blir en tøff seilas for alle som tørr å kjøre spinnakeren. Moderne baugspryd båter vil ha en fordel under denne etappen. Vinden skal dreie mot nord langs svenske kysten i kveld. I morgen tidlig vil det blåse friskt fra øst. Utover dagen vil det løye med skiftende vind.

    3 lärdomar

    1. Kappseglingar avgörs ofta innan start. Att ordentliga förberedelser är nyckeln till bra resultat är ingenting nytt. Det finns en anledning till att det skrivs artiklar och böcker som “No Excuse to Lose” och “Preparing to win”.

    Vi behövde göra vår hemläxa på många områden. Vi visste att båten var snabb i rätt förhållanden, men vi hade seglat alldeles för lite på havet. Och vi behövde få ordning på all säkerhetsutrustning för OSR Cat 2, vilket är en ganska tuff nivå. Vi hade heller ingen riktig idé kring hur vi skulle äta, sova och disponera vår energi under ett så här långt race.

    Med så många saker på agendan så var det också viktigt att fokusera på rätt saker. I vårt fall valde vi bort båtfix och optimering, och seglade på stor, fock och en spinnaker. Vi lade i stället krut på väder- och strömanalys och hur vi skulle lägga upp racet.

    2. Man kan segla en shorthandedbåt mycket hårdare än vad man tror. Eftersom vi inte var så erfarna, och inte hade koll på var gränserna gick, så bestämde vi oss att segla lika offensivt som med full besättning. Att slå på varje skift, köra med rätt segel och inte slå av på takten om det inte var absolut nödvändigt. Den enda skillnaden handlar egentligen om planering och framförhållning; att inte göra saker för sent.

    3. Långa race avgörs vid få tillfällen, då det är viktigt att fatta rätt beslut. Det svåra är att veta när de inträffar :-)

    När man tittar tillbaka på ett race, så är det lätt att se var det avgjordes. Det var en frontpassage, ett vägval eller ett segelval som fick stora konsekvenser – och de som gjorde rätt val vid dessa tillfällen behövde inte fundera på så mycket annat.

    I just detta fall var det ett viktigt beslut på varje ben;
    a) ett stort vrid första natten, där vi vann mycket på att ligga längst norrut av alla båtar i vår start,
    b) valet att köra fullt med spinnaker trots mycket vind på andra benet och
    c) hantera (bristen på) sjöbris och strömmen på slutsträckan upp mot mål.

    Redan i väderprognoserna före racet så kunde man sortera ut 5-6 tillfällen som var viktiga, och resonera kring olika scenarion. När man är trött och frusen behöver man skärpa till sig när dessa närmar sig. Har man inte identifierat dem innan så är det lätt att de passerar utan att man märker det (förrän efteråt).

    Vi försöker numera alltid identifiera dessa tider/platser, och redan innan racet ha diskuterat igenom olika scenarion. Detta ger en trygghet för alla ombord, och det är lättare att se den stora bilden.

    Read more
    2
  • Världens segaste sport?

    Jag har lite perifert följt World Sailings General Assembly på temat “Our Sustainable Future”, och man kan ju konstatera att det är ett konservativt gäng som samlats.

    Speciellt när man slår sig för bröstet över att OS-klasserna skall vara könsneutrala 2024. Wow.

    Det är helt klart att seglingen inte alls hänget med i det tempo som IOK har satt, utan precis som tidigare hamnar man i ett reaktivt läge.

    Om man nu har som målsättning “to make sailing more exciting and accessible for everyone to participate or watch”, så kanske man måste se bortom Finnjollen? Har man visionen “a world in which millions more people fall in love with sailing” så kanske inte 470 är lösningen på det?

    Det har ju funnits förslag på en offshoreklass (seglingens “maraton” med 5-6 dygn offshore under OS) och foilande klasser. Men när det väl skall tas beslut så händer ingenting.

    Potentialen i vår sport är oändligt stor – men det känns inte som att vi kan förlita oss på World Sailing att ta täten (eller peka ut riktningen) i detta arbete.

    Skall vi hoppas på att Kim Andersen kan förändra detta?

    Läs hans manifest här.

    Name: Kim Andersen
    Gender: Male
    Date of Birth: 10 August 1957
    Nationality: Danish
    Residence: Denmark
    First Language: Danish
    Other Languages: English – Fluent, German – Fluent

    GOALS

    1. KEEPING SAILING IN THE OLYMPICS BY INCREASING PARTICIPATION AND GROWING THE GLOBAL AUDIENCE.

    2. GROWING THE SPORT GEOGRAPHICALLY BY CREATING A COMPETITIVE OFFERING FOR YOUTH GLOBALLY.

    3. INCREASING THE LEVELS OF TRANSPARENCY AND ACCOUNTABILITY IN OUR GOVERNANCE.

    Dear fellow sailors and friends, Sailing is once again at a crossroads. The key issues continue to centre on what is needed to preserve sailing as an Olympic sport. While we focus on the choice of Olympic equipment, we must also devote adequate attention to propagate sailing to the diverse sailing communities around the world.

    Our sport relies on people with the passion and commitment to be hands-on and responsive in working with national organisations. This enables us to extract the best possible solutions and outcomes through powerful collaboration, collective wisdom and a diversity of ideas. To achieve this goal, World Sailing needs an executive team with deep roots in each of its regions as only such a management structure will understand the needs of each of our MNAs.

    We will align sailing as a sport for life in tune with the spirit of the Olympic & Paralympic Movement. We will contribute to building a peaceful and a better world by educating our youngsters through sailing without discrimination of any kind. It will be practiced in a spirit of friendship, solidarity and fair play by capitalising on the huge diversity of our sport from windsurfing, kiteboarding, dinghy and skiff racing to offshore keelboat and foiling multi-hull racing, from recreational sailing and cruising to the most demanding professional racing.

    We recognise that the Olympic status for sailing is a key driver for a high performance programme in many developed nations but it is also important in determining the support for development programmes in other less developed nations. The preservation of sailing in the Olympics and the support of the National Olympic Councils of member nations are critical in ensuring continued funding and technical assistance in both of these programmes.

    These challenges are not new and they have remained as a recurring issue which will require a greater uniformed focus and pro-active approach with as many of our stakeholders as we can reach out to. The result of this collective approach and the quality of decisions taken, will have a better chance of preserving sailing in the Olympics. A top-down approach by elitist groups of decision-makers who dictate quick-fix and short-term solutions that seems to last within the tenure of the office-holders could see this vision left to flounder.

    To face this challenge World Sailing need an executive team that can put in place a sustainable strategy and an open and transparent management structure. Members of my team have a specific skill-set and experience to lend diversity that is needed to form a strong team.

    In recognition of the different needs from the various continents of Africa, the Americas, Asia, Europe and Oceania, we will work hard to ensure that each of these continents will be represented by a qualified representative from each of these continents.

    We want to create a World Sailing where regions and MNAs, are key to our future development. Regions and MNAs should be top of the pyramid. As an executive team, we will activate the resources and competencies within each region and within each nation. We will tackle the common challenges, which lie ahead, taking into account the local perspectives and the needs of each region.

    We will actively engage with classes, coaches, organisers, suppliers and sponsors – all major stakeholders – to reach our objectives.

    SAILING CAREER

    Since my 13th year been sailing and have represented Denmark at 14 World’s and European’s. Today I am primarily sailing the Dragon, European champion in 2011 and third 2013.

    SAILING ADMINISTRATION

    2012 – Chair, Equipment Committee
    2004 – 2012 Member, Events & Equipment Committee
    2000 – 2008 Member, ISAF Council
    2007 – 2011 Commodore of the Royal Danish Yacht Club
    1992 – 2002 Part of the management team Danish Olympic Team
    2000 Team Manager, Sailing Team Denmark, Sydney Olympics

    ROLES WITHIN WORLD SAILING

    2012 – Chair, Equipment Committee
    2004 – 2012 Member, Events & Equipment Committee
    2000 – 2008 Member, ISAF Council

    OTHER INFORMATION

    I have been working in an international environment for more than 25 years obtaining management experience.
    I have a proven track record, implementing and executing sustainable strategies within sales, marketing and operation.
    I have management experience managing companies under different ownerships. (Listed companies, Private Equity and private owned companies). Doing so I have lived 2 years in Australia, 6 month in UK and 7 years in Germany.
    Since the Olympic in Barcelona I have been managing the Danish Olympic Sailing Team until the Sydney Olympics.

    Business Career:
    2016 – Vice President (Customer & Markets), MT Hojgaard
    2014 – 2016 Vice President (Offshore & Steelbridge), MT Hojgaard
    2010 – 2014 Vice President (Offshore), MT Hojgaard
    2007 – 2013 Chairman, Godhavn
    2006 – 2008 Managing Director, Britannia Invest
    2001 – 2006 Chief Executive Officer, Superfos A/S

    Read more
    0
  • Enklare och billigare att segla runt Gotland

    Äntligen!

    Förhoppningsvis inser fler arrangörer att “enklare” är bättre för de allra flesta seglare.

    Kolla också in filmen från i år. Visst är det en sweet båt i intron :-)

    Inför sommarens stora 80-årsjubileum med kappsegling runt Gotland i ÅF Offshore Race kommer arrangören Kungliga Svenska Segelsällskapet (KSSS) att förenkla för deltagarna genom att ta bort kravet på livflotte och ändra reglerna för hur man måste kunna reva storseglet. Några andra mindre regler kommer också att ändras.

    – Vi vill helt enkelt göra det enklare och billigare att vara med, utan att göra det mer osäkert. Vi tror och hoppas att det här framför allt ska locka fler seglare med lite mindre båtar, dvs vanliga familjeseglare, säger tävlingsledaren Magnus Woxén och fortsätter:

    – Det är stor skillnad på att investera i en livflotte för minst 10 000 kr än om det kostar kanske 2 000 – 3 000 kr i investeringar och förberedelser. Och regeln att man måste ha storseglet revbart med minst 40 procent är också lite överdrivet, med tanke på de vädersystem som normalt råder runt Gotland.

    Finns det då ingen säkerhetsrisk med att ta bort livflottekravet?

    – Vi rekommenderar fortfarande livflotte men har tagit bort kravet. Säkerheten är en prioritet för KSSS. Men med tanke på att båtarna har transpondrar och den relativa närheten till andra båtar, och land, så har vi tagit bort kravet.

    – Vi tycker inte heller att de som funderar på att segla ÅF Offshore Race ska behöva köpa ett nytt storsegel, bara för att de har ett som inte har ”rätt” rev, säger, Woxén.

    I sommar är det 80-årsjubileum för KSSS klassiska kappsegling runt Gotland. Numera heter tävlingen ÅF Offshore Race och är en av norra Europas största, äldsta och mest klassiska havskappseglingar. Det är dock inte 80:e gången regattan avgörs eftersom tävlingen gjorde några års uppehåll under andra världskriget.

    Sommaren 1937 arrangerade KSSS den allra första Gotland Runt-seglingen med 42 deltagande yachter från Sverige, Tyskland, Polen, Finland, Litauen, England och USA. Starten gick från Visby ner till Ölands norra grund, österut runt Hoburgen motsols runt Gotland och Gotska Sandön med målgång utanför Visby. Eskaderns minsta yacht, den gotländska Mosca blev, trots att hon kom sist i mål, vinnare enligt KR-regeln. Vinnare enligt Bermudaregeln var Sven Salén med havskryssaren Havsörnen.

    Read more
    8

 

 

Debate