Hade hoppats på att sjösätta i måndags, men det saknades vatten. Det är tydligen 2.40 djupt i Torslanda Lahun, och det var i något läge 46 cm under medelvattenstånd. Högtryck, klimatförändringar, tidvatten och allmänt oflyt.
Sailing Anarchy startades av Scot Tempesta runt 2000 som en reaktion på den traditionella seglingspressen. Jag gick själv med tidigt 2005, när forumet var som ett stökigt klubbhus för kappseglare: respektlöst, initierat och ofta gränslöst.
Eftar att ha sålt (?) SA så är Scot på gång igen. Nu på Rule 69, som vi minns som Magnus Wheatleys kontroversiella blogg. Vi skrev om den när den lades ner 2008. Detta känns som en ganska naturlig återkomst: mindre PR-filter, mer åsikter, mer nerv och förhoppningsvis inte bara provokation.
Skall också bli intressant att se hur detta står sig i ett modernt medialandskap?
Okay, here we go! This is the first and somewhat wordy, Rule 69 podcast, an introduction to what I have in mind for Rule 69 going forward. I want this new platform to by dynamic, interesting and entertaining. I know there are a lot of options to occupy your eyeballs, and I know that if we aren’t entertaining at the very least, people won’t care. We have not had a ton of time to get the site where it is ultimately going to be, but we are happy with what we have so far, and hope that you enjoy it!
As the founder of the other place all those years ago, I learned one hell of a lot, both what to do and what not to do (I’m still getting the hang of what not to do – haha). We are going to have more content from a variety of excellent writers, and given that we are brand new, I really want to ask our small (so far)community to contribute content they they like. Stories, anecdotes, pics, videos, jokes, insults, lengthy diatribes and ball busting are all welcome. Hell, we’ll take poetry. Dirty of course – haha.
Yes, there’s swearing – I am relatively profane, and yes I bring some energy and lots o’ opinions! As we go along, I’ll be adding interesting guests, and am happy to hear who you would like to hear. Send in your suggestions here, and I’ll jump on it! Give a listen! – Tempesta.
Inför Paris 2024 säkrade Emil Bengtson en svensk nationsplats i ILCA 7. Men han kom ändå inte med till OS.
Inför SOK:s årsmöte har Friidrottsförbundet utmanat själva modellen för svenska OS-uttagningar. Och det här är inte bara en friidrottsfråga. För seglingen är det högst konkret: ska en nationsplats räcka, eller ska SOK fortfarande kunna säga nej?
Problemet för kritikerna är inte att SOK har kriterier, utan att kriterierna i praktiken bygger på prognoser, bedömningar och egna nationella filter ovanpå de internationella kvalsystemen.
Jag fattar så klart argumentet att SOK vill bygga en konkurrenskraftig trupp. Men jag har svårt att förstå logiken när Sverige först kvalar en plats – och sedan väljer att inte använda den.
I grunden handlar det här väl mer om maktfördelningen inom svensk idrott än om de som tävlar: ska tolkningsföreträdet ligga hos internationella förbund, de nationella specialförbunden eller SOK?
Och vårt förbund skall nu rösta i frågan.
Ska SSF rösta för en modell där internationell kvalificering normalt ska räcka — eller för att SOK även fortsättningsvis ska kunna säga nej till en redan kvalificerad svensk plats?
Anser du att Svenska Seglarförbundet ska rösta JA till Friidrottsförbundets motion?
(ser du inte den inbäddade omröstningen så hittar du den här)
Så vad tycker seglarna?
Ska en kvalad nationsplats normalt användas? Eller är det rimligt att SOK även fortsättningsvis kan säga nej?
Inför OS i Paris 2024 valde Sveriges olympiska kommitté (SOK) att inte ta ut en svensk seglare i ILCA 7, trots att Sverige hade kvalificerat en nationsplats i klassen. Även i flera andra idrotter fick aktiva stå över deltagande trots att det fanns möjlighet att skicka dem till spelen. Samma fråga har också aktualiserats i andra sammanhang, bland annat inför vinter-OS.
Det här har lett till en bredare diskussion om hur svenska idrottare ska tas ut till olympiska spel. Svenska Friidrottsförbundet har lämnat in en motion till SOK, och inom seglingen finns nu ett behov av att samla in medlemmarnas synpunkter. Syftet är att ge Svenska Seglarförbundet (SSF) ett tydligt underlag inför SOK:s årsmöte den 28 april 2026, där SSF har en av 32 röster.
Sveriges modell skiljer sig från många andra länders
I många andra länder innebär en säkrad nationsplats att landet också deltar i grenen. I Sverige är en nationsplats inte automatiskt likställd med att en aktiv får åka till OS. Uttagningen bygger i stället på en bedömning enligt SOK:s riktlinjer.
I riktlinjerna används återkommande formuleringen att den aktive ska bedömas ha möjlighet att nå en viss prestationsnivå. Det betyder att uttagningen inte enbart grundas på redan uppnådda resultat, utan också på en prognos över hur den aktive förväntas prestera under spelen.
Så fungerar kriterierna i dag
SOK:s riktlinjer utgår i huvudsak från följande principer:
Grundkriteriet
Den aktive ska bedömas kunna konkurrera om minst en tolfteplats på OS.
Framtidskriteriet
En aktiv som ännu inte bedöms nå topp 12 kan ändå tas ut, om personen anses ha stor potential inför kommande olympiska spel.
Undantag
Undantag kan göras om den aktives nivå sammantaget anses motsvara grundkriteriet.
Det som nu diskuteras
Den centrala frågan i debatten är vilken vikt som ska läggas vid faktiskt uppnådda resultat jämfört med framtida bedömningar. Kritiker menar att dagens modell ger SOK ett stort tolkningsutrymme, eftersom uttagningen i hög grad bygger på prognoser snarare än enbart på kvalificering och resultat.
I den analys som Friidrottsförbundet gjorde efter OS i Paris lyftes exempel där aktiva, som inte togs ut med hänvisning till att de inte bedömdes nå topp 12, senare visade sig ha resultatnivåer som hade räckt till just detta. Det har förstärkt frågan om hur rättvis och träffsäker den nuvarande modellen är.
För seglingen väcker detta samma principiella fråga: om Sverige har kvalificerat en plats, vilken betydelse ska det då ha i själva uttagningen — och vem ska avgöra när en aktiv har gjort tillräckligt för att få chansen?
Slören är ju kända för att ha Sveriges bästa måndagsseglingar?
Jag var inbjuden för att prata på deras årsmöte. Temat var “Hur man kan utvecklas som kappseglare?” och jag hade lovat “praktiska tips, vanliga misstag och metoder som faktiskt funkar”.
Många är ju riktigt duktiga seglare, och alla har ju koll på teorierna, så jag ville hitta en lite annan vinkel.
Jag fokuserade i stället på de tre vanligaste misstagen jag ser när jag kommer ombord på andra båtar. Och ibland dyker de upp hos oss också. Och vad man bör prioritera om man vill bli lite bättre efter årets säsong.
Vi har alla varit där. Båten känns okej, trimmet ser ut ungefär som i trimguiden och besättningen jobbar på. Ändå glider den där konkurrenten förbi med några grader bättre höjd eller en tiondels knop mer fart… Oftast skyller vi på materialet – nya segel, kolfiber eller dyrare block – men efter 10 år som “nybörjare” i J/111:an och många distans internationellt, har jag insett att de största vinsterna nästan alltid ligger i hur man gör saker.
Jag fick börja med en brasklapp. Vi är ju kända för att vara ganska datadrivna i vår segling (precis som de flesta riktigt bra seglare). Segling är ju trots allt en av världens mest tekniska sporter. Men det är inte själva instrumenten som är det viktigaste 😮 utan att jobba metodiskt, gå från tro till vetande, och skapa förutsättningar för lärande och förbättring.
1. Bristande prioritering: fokus på fel saker
Det här är kanske den viktigaste nyckeln till framgång: att fokusera på det som gör skillnad på riktigt. Att gå från “huvudet i båten” (instrument, trim, målfart) till “huvudet utanför båten” (taktik, vind, konkurrenter). Att gå från saker som gör liten skillnad till saker som gör stor skillnad. Att veta vad som är viktigt i varje läge.
Misstaget: man fokuserar på fel saker. Man pillar med skotpunkter precis innan start, man fastnar man i taktik precis när man behöver 100% fokus på båtfart, eller så sitter hela besättningen och debatterar ström samtidigt som båtarna i lovart plötsligt får en annan vind.
Lösningen: lär dig ställa om. Olika saker är viktiga vid olika tidpunkter:
Innan vi lämnar bryggan: vad är målet med dagen? Vad vill vi uppnå? Saker att fokusera på? Lära oss?
Innan start: vart vill vi på första benet? Vad har vi för hypoteser om väder? Var vill vi vara på linjen?
I starten: fokus på tid, position och att komma upp i fart snabbt. Och att inte ställa till det.
Direkt efter start: 100 % fokus på fart eller Target Boat Speed (TBS). Hitta fri vind, rätt “mode” och börja exekvera på vår strategi. Hålla koll på vad som händer med vinden.
Sedan: tillbaka till den stora bilden… Och så vidare.
Nyckeln är att veta när fokus skiftar.
Som jag skrev i mina 7 steg för att få upp farten, så är just transaktioner en av de svåraste, men också viktigaste, sakerna att bemästra.
2. Passivt trim: “Standard” är sällan snabbast
Många seglare hittar ett trim som “känns okej” och stannar där hela racet. Eller hela säsongen. Man seglar på de referensmärken man fick av segelmakaren och hoppas att de ska täcka alla förhållanden från 4 till 24 knop.
Misstaget: Man blir passiv. Man skotar lite för hårt i lättvind (för att man vill peka högt), seglar med lite för lite twist i byig sjö eller planar inte hem riktigt ordentligt när vinden ökar. Att segla 0,2 knop långsammare än båtens potential känns ganska ok. Men det är förödande om jag gör det under ett helt race.
Lösningen: Våga testa extremer och ha koll på farten
Rodertrycket är ofta facit: Om du har för mycket tryck i rodret på kryssen, beror det antagligen på gel trim. Planare segel, mer twist, eller något annat? Hitta farten först, hämta hem höjden sen. Målet är att ha lagom tryck. Typiskt kanske 4 grader.
Skilj på känsla och faktiskt fart: väldigt ofta kan det kännas dött men loggen visar att man går riktigt fort. Och tvärtom; det känns kanon, men vi gick fortare förut. Framförallt på modernare båtar så behöver jag lära mig detta.
Aktivt trim: skot skall inte sitta fast en hel bog, besättningen är lätt att flytta och trimlinor åstadkommer mer än du tror. På Blur pratar vi mycket om att trimma efter vågor och puffar. Varje förändring i tryck kräver en förändring i trim.
Iterera: ha en hypotes, testa, lär er någonting. “Det känns tungt i rodret” – “skall vi testa att twista lite mer?” – “flyttade ut en markering på spridaren” – “hänger med med storen” – “blev det bättre?” – “farten ökande med 0.1-0.2” – “skall vi testa lite till”. Och uttala den lärdom man kan ta med sig till nästa gång.
3. Brus istället för kommunikation
Segling är en av de mest kommunikationsintensiva sporterna som finns.
Ändå är det ofta här det fallerar under press.
Misstaget: Det pratas för mycket, men om fel saker. Onödigt snack om gamla märkesrundningar eller vad som händer på andra båtar. Detta tränger undan det som är vitalt just nu. Information om vindpustar når inte trimmersen, och rorsman får inte veta att man närmar sig layline förrän det är för sent.
Lösningen: strukturerade kommunikationsloopar om fart, taktik och båthantering. Som vi diskuterade i artikeln om kommunikation ombord på Blur, handlar det om att filtrera informationen:
Rollspecifik info: prata aktivt och specifikt om det som påverkar fart (eller taktik/båthanteriung).
Loopar: stäng kommunikationsloopen. När taktiker säger “vi slår på nästa vrid”, ska rorsman bekräfta. Men tveka inte heller att hålla dem igång om ni är osäkra. Iterera ett varv extra för att få med fler perspektiv och öka förståelsen ombord.
Debrief direkt: Kör en “15-sekunders analys” efter större manövrar. Vad gick bra (WWW – What Worked Well) och vad gör vi annorlunda nästa gång? Vänta inte till bryggan; då har detaljerna glömts bort. Funkar extremt bra på slag eller gippar som man lätt kan göra 1% bättre varje gång.
Sammanfattning: Vad gör du nästa gång?
Att bli en bättre kappseglare handlar sällan om stora revolutioner. Det handlar om att metodiskt beta av dessa misstag.
Min sammanfattning från Slörens årsmöte blev kort och ganska kostnadseffektiv:
Börja med att rengöra botten. Bästa båtmecket.
Innan ni lämnar bryggan, prata ihop er om vad ni vill bli bättre på eller lära er mer av för att alla skall vara happy – och sätt tydliga roller för vem som tittar vad under racet.
Våga trimma aktivt även när det känns bekvämt.
Efter målgång. Kölr en ordentlig debrief och sammanfatta vad ni lärt er: vad funkade riktigt bra och vad går att göra bättre nästa måndag.
Målet är enkelt: att gå från att tro att man seglar bra till att veta varför man vinner.
This is the ninth edition of the Midsummer Solo Challenge. It’s something out of the ordinary for those who want to sail 120+ nm solo in one of the worlds most beautiful (and challenging) archipelagoes.
This at a time of year when the nights are warm and the sun barely sets (the photo above is from just before midnight).
IT’S SIMPLE
Come with any boat you want. No ratings. No difficult rules. You just have to know how long it is. And have some basic safety equipment.
Finish before 12.00 Sunday. Get your finisher polo and a beer. Share stories with your fellow skippers on our Facebook page.
PROGRAM June 11-13, 2026
June 12, Thursday, skippers meeting and dinner June 13, Friday, starts during the day (preliminary only one start group at 10.00) June 14, Saturday, finishes during the day June 15, Sunday, finishes during the morning.
COURSE
The course is around 123 nm. Just four marks, all port roundings. Couldn’t be easier.
Nu senast på SailExpo, där Eric Segerlind frågade igen.
För alla er som har seglat racet en eller ett par gånger är svaret nästan självklar. Men samtidigt svårt att sätta ord på för den som står på land.
Varje år, när man sitter där i Smögen med ett dygns segling i kroppen, mörbultad efter en lång kryss ut från Uddevalla eller en nattlig fight på Kosterfjorden, så lovar man sig själv att det räcker nu.
Ändå är man där på startlinjen igen nästa år.
Så, varför gör vi det?
100% segling + 100% Bohuslän
Receptet är egentligen enkelt (och oslagbart): man mixar världens finaste skärgård, Bohuslän, en rejäl utmaning och massor av fin segling. Att komma in i Fjällbacka när solen går upp eller finlira genom trånga sund är en upplevelse som toppar de flesta internationella race jag kört. Det är en mix av havssegling och skärgård som man inte hittar någon annanstans. CNN Travel rankar vår skärgård som en av världens vackraste,
CNN listar Bohuslän på sin list över världens finaste vildmarker, och det är lätt att förstå varför när man tittar upp från sjökortet.
“If you’ve ever fantasized about gliding silently through the water on a kayak, camping on deserted beaches, enjoying the midnight sun, spotting seals and soaking up the spirit of the sea, you’ll find no shortage of experiences here. This sublime stretch of coastline extends to the border with Norway and is dotted with an archipelago of some 8,000 islands and islets.”.
En lagom utmaning för många seglare
Bohusracet handlar för de flesta inte om att vara först till Smögen. Det är ett race som kräver allt: koll på navigation och ström vid Brattön, taktiska beslut kring var man skall gå mellan Hätteberget och Smögen och förmågan att hantera båten shorthanded när det blåser lite mer än man tänkt sig på Marstrandsfjorden.
Det är här man verkligen lär sig sin båt. Efter över 30.000 nm med J/111 kan jag konstatera att race som det här gör oss till bättre seglare även i andra sammanhang. Man tvingas vara proaktiv, hantera trötthet och fatta beslut när hjärnan funkar som sämst.
Kontrasterna
Ena stunden parkerar man vid Dyrön och glider baklänges medan man febrilt letar efter kårar på vattnet. Nästa stund planar man fram i 15 knop med allt vad båten håller för. Det är den där blandningen av total frustration och ren eufori som är beroendeframkallande. Och för allt slit får man en tallrik fisksoppa. Och på något sätt är det värt det.
Gemenskapen och stämningen
Det finns en speciell stämning kring Bohusracet. Från ”trash talk” på nätet innan start till respekten mellan konkurrenterna på banan. Trots att vi tävlar finns det en grundmurad hjälpsamhet. Vi är alla där av samma anledning: för att utmana oss själva och för att vi älskar den här typen av segling.
Man behöver inte ha den en optimerad SRS-racer för att vara med. Eller ens ha kappseglat på två tidigare. Det viktiga är att man lär sig sin båt och vågar utmana sina egna gränser. Ni som inte har gjort det – sätt upp det på er bucket list. Det är jobbigt, det är blött och man blir galet trött. Men det är kanske det race som bäst nyttjar Bohuslän som kappseglingsbana.
Vi ses på linjen.
Racerapporter
Bohusracet 2020 – klasseger igen. denna gång i en Dominant Race.
Definitionen av försegel som halsas akter om förtriangelbasens förliga mätpunkt (stagsegel) ändras för att SRS reglerna inte skall vara i konflikt med reglerna för ORC och IRC. Detta innebär en ändring av KSR54 i det att alla segel angivna för inre halsning (stagsegel) får halsas på valfri plats inom förtriangeln. Användning av stagsegel (alla segel halsade akter om förtriangelbasens främre punkt som inte är HWJ eller stormfock) kommer att påverka respittalet med ca +0.002.
Klassreglerna förtydligas om att antalet trysails, storm och hårdvindsfockar man får ha ombord utan att räknas i antalet segel begränsas till en av varje. En stormfock får inte användas samtidigt som något annat försegel eller flygande försegel
SRS-klassregeln ändras för att förtydliga att en mätbrevsbåts SRS-mätbrev får ändra SRS C.1.1.a (mantåg), KSR 51 (Flyttbar ballast), 52 (Handkraft) och 55 (Sätta och skota segel).
Effekten av antalet försegel+flygande segel justeras något. Den ungefärliga effekten på respittalet blir enligt tabellen nedan.
Antal försegel + flygande segel
Ändring av respittalet jämfört med 2025
1-4
Ingen ändring
5
+0.001
6
+0.002
7
+0.004
8
+0.006
9
+0.008
10
+0.010
Effekten av att ha både spinnaker och gennaker justeras något. Effekten blir främst att båtar som har stor gennaker i kombination med en relativt liten symmetrisk spinnaker får något högre respittal
Jag måste erkänna att jag inte hade jättehöga förväntningar på SailExpo som ersättare för den nedlagda båtmässan.
Hur många skulle egentligen orka ta sig till Jacy’z en helg i februari, framför allt när göteborgsvädret var slaskigare än någonsin?
Men jag tyckte att man hade fått med sig det som jag gillade med mässan, och nu gjort det ännu bättre.
Det har ju länge pratat om att mässan borde vara mer av en mötesplats. Genom åren så gjorde man ett antal försök med “seglarbar” och olika typer av scenprogram”, men man föll alltid tillbaka på det klassiska mässformatet. Här tycker jag att man hade fångat precis det som jag tror många har efterfrågat:
Intim miljö där man kan träffa och prata med andra seglare.
Lagom stora utställningsytor där fokus låg på bra samtal.
Ett bra föreläsningsprogram där många sessioner blev överfulla.
En bra helhet där det finns förutsättningar att göra ännu mer.
Finns det något man skulle kunna ändra på så skulle det kunna vara lite mer space mellan föredragen för diskussioner och möten. Och så vill jag ju lyfta idén om en riktigt stor seglarbal på vintern där vi delar ut priser och umgås. Borde inte den kunna ligga samma helg…
Man hade tydligen sålt 1000 biljetter vilket var bra. Man har tydligen kapacitet till 1500 lördag och lika många söndag, och jag skulle bli förvånad om man landar där nästa år?
Stort tack till Jonas Svengård på ESS Group som tog initiativet tillsammans med GKSS.
Samma konstellation arrar ju också Sail Rally 6/6. mer om det i separat artikel.
Jag lyssnade bland andra på Svante och Maria som pratade om Fastnet. Inspirerande!
Segla Rolex Fastnet Race — Svante Jacobsson & Maria Friberg, Celeste of Solent
Vad krävs för att delta i den legendariska havskappseglingen? Hör om förberedelser av båt och besättning. Vad händer runt seglingen och vad innebär deltagande som crew-medlem på s/y Celeste of Solent, en 65 fot Farr. Lyssna till skeppare Svante Jacobsson och besättningsmedlem Maria Frieberg om 2025 års race och möjligheten att delta 2027 ombord på Celeste.
Sedan pratade jag om vårt team. Skall sammanfatta i separat artikel.
Hur man bygger ett vinnande havskappseglingsprojekt över tid — Peter Gustavsson, Blur
Hur bygger man ett havskappseglingsprojekt som håller över tid – genom olika båtar, besättningar och ambitionsnivåer? I detta föredrag berättar Peter Gustafsson om resan med BLUR, från de första stegen på västkusten till några av världens mest krävande offshore-race. Fokus ligger på filosofi, lärande, beslutsfattande under press och hur man bygger team som utvecklas tillsammans. Det är en berättelse om att pusha gränser, dra lärdom av misstag och ständigt flytta ribban – utan att tappa glädjen i seglingen.
Och till sist ett intressant och riktigt nördigt föredrag med Patrik Forsgren. Överfullt så klart 😀
Presentation av instrumentsystemet på havskappseglingsbåten Garmin Team Pro4u —Patrik Forsgren, Garmin
Patrik presenterar instrumentsystemet på havskappseglingsbåten Garmin Team Pro4u. Han går igenom hur systemet är uppbyggt och varför teamet valt just denna lösning. Han visar också vilken information som visas vid start, vid bankappsegling kryss/läns och vid offshoresegling, kappsegling eller transport.