Passaggio dei Fornelli mellan Piana och Asinara på nordvästra Sardinien har otroligt klart vatten.

Att köra de race vi kör kräver ju ganska mycket logistik. Vi stannade säsongen på Malta, körde sedan Tre Golfi med start i Neapel och sedan Rolex Giraglia som startade i Sanremo och gick i mål i Genua.

Nästa stora aktivitet är att båten skall transporteras till USA för race där. Då är Palma bästa stället för lastning då det är en central hub för större båtar.

Genua är en fascinerande stad, med mycket av den klassiska ruffiga hamnstaden kvar. Det märks också att det är en seglarstad, och det funkade mycket bra både hos Yacht Club Italiano och på Marina Porto Antico där båten låg efter Giraglia.

Ett stort högtryck hade parkerat över västa medelhavet, så vi bestämde oss för att segla söderut via Korsika och Sardinien för att få medvind hela vägen. Nackdelen var så klart att det var lätta vindar i nästan alla prognoser.

Vi hade dock en modell, franska Arome som ofta stämmer i dessa vatten, som visade på vind under natten. Så vi stack på kvällen och siktade på lite mer än ett dygn till Ajaccio på Korsika.

Den utlovande vinden kom aldrig, utan det blev motorsegling hela vägen. Hur som helst var det skönt att ha betat av 160 distans. Och magiskt att komma in till Ajaccio när det sista ljuset försvann. Kan rekommendera Port Ajaccio Tino Rossi – grym ordning och enkelt att förbokade när man skall komma sent.

Äntligen seglinsgväder. Vi var inte sugna på några större omvägar, men då får man ju också chansen att utforska just de ställen som ligger på vägen. Nu hade vi satt kurs på Asinara, som är en nationalpark som ligger på Sardiniens nord-västspets. Eftersom vi passerat Costa Smeralda på vägen ner från Antibes 2019, så var det intressant att se hur andra sidan av ön såg ut.

Eftersom det är naturskyddsområde får man inte ankra. Däremot har man lagt ut ett antal bojar som man kan förboka. Sjukt smidigt, framför allt för oss som inte har oändligt med kätting ombord.

Mycket fin ö och fin snorkling för de som är lagda åt det hållet.

Det enda som störde friden var ljudet av åsnor som lät. Tydligen betyder Asinara “åsne-bebodd” på italienska…

På väg igen. Det är tydligt att det är en kappseglingsbåt som skall transporteras, och inte en cruisingbåt. Disk av lättviktsservisen på akterdäck.

Fin segling söderut längs Sardiniens västkust. Utmaningen är att hitta skugga, då det blir sjukt varmt när man seglar undanvind.

Runt Cabo Caccia på väg in mot Alghero. Mycket mysig stad med massor av restauranger. Massor av turister så klart, men man kanske inte skall förvänta sig nåt annat på Sardinien i juli…

… så skönt att få sträcka ut igen. 260 distans till sydspetsen på Mallorca. 48 timmar “i bubblan” där man seglar, äter & sover. Älskar det!

Vi körde en routing som byggde på att vi seglade så länge vi gjorde mer än 3 knop. Och det gör vi ju nästan alltid så länge det finns någon vind. Här ser det ju väldigt lätt ut, men vi gör stadiga 6 knop.

Routingen indikerade några få timmar motorgång på nätterna, vilket stämde bra.

Vi kör typiskt 3-timmarsskift med 2 på däck och en som sover. Det funkar bra och ger kontinuitet. Ibland kör vi längre skift dagtid, för att få längre sammanhängande sömn.

Soluppgång. Vi passerade högtrycksryggen under första natten, och hade sedan en dag med sydliga vindar…

… innan det sista natten fyllde på med en rejäl Mistral med 20-24 knop från NO. Efter en sommar med lättvind så kändes det som jättemycket vind, framförallt när det var kolsvart. Men när det ljusnade så fick vi fantastisk segling runt Cap de Ses Salines. Toppade 16 knop med en kaffe i handen. Life is good.

Vi ankrade utanför Es Trenc, åt frukost och fick sova lite efter en lång överfart.

Sista etappen in mot Palma med fin undanvind.

Parkerade.

Stort tack till Matilda och Mattias som ställde upp och transportade. Förhoppningsvis blev det några fina seglingsminnen att ta fram näst det snöslaskar i Köpenhamn?