Jag har fått en del frågor om vad som gick sönder under den tuffa kryssen ner till Arendal under W2S (många bröt masten, tappade rodret och hade andra problem).
Vår Windex blåste bort på morgonkvisten, men det var det endra dramatiska hos oss. Uppenbarligen håller båten bättre än besättningen :-)
RORC skall nu göra ett försök att återuppliva Admiral’s Cup. Här är Notice of Race. Varje deltagande klubb skall ställa upp med två båtar (se nedan), och varje besättning måste innehålla en tjej och en person yngre än 27. Anmälningsavgiften är 10.000 GBP. Får vi se några svenska team? CLASS Min. TCC Max. TCC Min.LH(m) […]
Detta är en presentation jag höll ett par gånger under våren, bland annat för Svenska Havskappseglingsförbundet. Vi tror ju att vi har hittat ett bra sätt att kommunicera ombord, och att detta hjälper oss att vinna race. Väldigt ofta ställs vi ju mot båtar som på pappret är mycket bättre än vad vi är. Det […]
Jun 25, 2008 @ 23:04
Såg verkligen fram mot denna segling med 160 startande båtar, alla med endast två man ombord men jag hade farhågor om en otrevlig resa flera dagar innan då väderleksprognosen talade om mycket friska sydvästliga vindar, ingen drömprognos då man skall segla över 300Nm på öppet hav till Danmark och tillbaka.
Vi hade lite problem med att få upp Genuan (2an) innan start, så tyvärr missade vi vår start med ca5min vilket kändes sådär men skulle knappast ha någon betydelse på en så lång segling.
Vi hade riktigt bra fart och redan efter en timme var vi ikapp båtarna i slutet av vår startgrupp och vi tog i detta läge ett rev i storen, efter två och en halv timme var vi helt uppe ibland tätbåtarna.
Jag gissar på att min skeppare Mortens kunskap av var strömmarna gick var högst avgörande för denna uppsegling.
Det kändes riktigt bra fram på kvällen, men vinden ökade stadigt och vad som i starten var 16knops vind och tvåmetersvågor hade nu ökat till konstant över 25knop med toppar på en bra bit över 30knop.
Sjön hade med mina mått blivit enorm med en våghöjd på 4-5meter och det var definitivt dags att byta till den lilla självlående focken vilket är det enda kryssfockseglet som finns ombord förutom stormfocken forstås men den skotas på samma självslående sätt.
Det var en omständig procedur att på två man byta försegel i denna vind och sjö, men Morten gjorde en heroisk insats på fördäck och vi var igång igen, jag själv kände lätt symtom av sjösjuka efter det rullande som båten utsattes för under segelbytet.
Efter lite pustande för Morten och hans insats på fördäck så tog han över rodret och jag la mig fastkopplad på skarndäck för att vila, efter en lång stund (vet ej hur länge) så började jag kvickna till lite för att omedelbart konstatera att topplattan i storen blåst ur.. efter snabb konsultation beslutade vi att jag skulle styra och Morten skulle ta ner storen och ersätta lattan med en reserv som fanns ombord.
I detta läge så hade min medseglare fått en gloria över huvudet och ett stort S som i Stålmannen började framträda på bröstet.
Vi hann inte ens påbörja manövern förrän jag med undrande blick ser att förseglet börjar fladdra och konstaterar hur styrbords rostfria båge till skenan för focken slitits ur däck med två stora hål i fördäck och en skena hängandes fladdrande i skothornet..
I detta läge inser vi att seglingen är över för vår del och en mödosam bärgning av seglen påbörjas på en våldsamt rullande båt och det var precis vad som krävdes för att en seglare från Glafsfjorden skulle offra tillbaka fisksoppan som intogs innan start till det hav den kom ifrån (synd för den var väldigt god).
Med motorn på bara drygt tomgång surfar vi nu i 10-14knops fart i två timmar tillbaka in mot Faerder fyr och att få lägga intill på en brygga som nästan låg still kändes som att komma till himlen.
Lyckades få i mig en smörgås och lite vatten, därefter somnade jag gott i en för dagen gudomligt bekväm sovsäck.
Jun 25, 2008 @ 23:29
Kära seglarvänner!
Tack och lov att ingen omkom. Kan detta verkligen var något att hålla på med? Varför riskera livet, göra sönder grejer frivilligt för hundra tusentals kronor.
Tur att du var förståndig och seglade hem Peter.
Är väderutsikterna kuling, borde man kanske ha en annan bana inomskärs istället.
Jun 26, 2008 @ 00:34
Genova #3 og hardvindspinnakeren (1,5oz) delte seg i to! En liten rift i storseilet ved rev #2. Hadde max speed på 18,1 knop på vår X-442. Den veier 11 tonn. Fikk for første gang prøv genova #4 (hardvindsfokk). Seilet sto fint og passet bra på etappen ned til Arendal. Det var en krevende seilas og jeg forstår godt de som valgte å utgå. Ellers ingen andre skader på båt eller mannskap.
Jun 26, 2008 @ 01:13
Hmm.
“Endelig” kom det en liten kuling från SW på 1. benet.
Jeg sier endelig, da det er denne vind som er fremtredende for årstiden, och dette som deltagerne må og bør ta høyde for når de anmelder seg til en segling i Skagerakk.
I vår start (Lys 1.21-1.24) så var det forbausende mange som startet med Genoa1 och som når vinden passerte 10m/s tok ett eller flere rev, stedet for å bytte til kryssfokk mens det enda fantes en fin mulighet i lyset och med relativt liten sjø!
Etter hva jeg kan se i resultatlisten utgikk de aller fleste av disse..
Hva annet?
Strekket fra Færder til Jumfruland i SW kuling er ikke stedet å seile nære land, da strømmen och det grunne området setter opp veldig bratt och høy sjø. Gevinsten man kanskje skulle få med en halv knop ekstra medstrøm må overveies mot hva mannskap och båt kan tåle.
Dessuten misset nesten alle vridet mot sør en bra bit ut fra land :)
Så stort var vridet och gevinsten av å seile i mindre brandt sjø, at vi lå først i vår klasse til Arendal, selv om vi seilte de siste 30 nm på bare en liten självlående fokk, da storen gikk sønder i akterliket.
(beregnet tap ca 1 timme)
Takk til Christen i Wolfpack och Eilert på loftet i Arendal for jobbet på storen, som hjalp oss til kalas- segling til Hankø och klasse seier i LYS 1.21-1.24.
Sesongens toppnotering: 18,97 kn med 1 rev i storen och genoa1
Sweet?
Tormod
“Twosome”
Twostar36
Jun 26, 2008 @ 09:43
I Frøken Fryd hadde vi ingen problemer med skader på båt eller mannskap. Vi kjørte en Medium/Heavy 3’er og ett rev i storen. Det var nok i meste laget. Vi har ikke så god erfaring med balanse og fart ved 2 rev, så jeg vil nok vurdere å skaffe en 4’er til neste sesong, eller allerede til Hollendern?
Taktisk gjorde vi det halvbra. Opprinnelig var planen å gå øst, slik vinnersporet har vært flere ganger tidligere. Men nå var strømkartene tydelige på at det ikke ville være smart. Vi gikk vestover fra start rett syd så snart vi var klar av Færder. Vindskiftet kom, som vi regnet med, men vi lot oss falle av alt for langt vest, og ble liggende på sporet. Til vår overraskelse ser vi at vi har motstrøm, men vi er på dette tidspunktet ikke mentalt motiverte til å slå oss østover for å søke medstrøm. Her gjør vi antagelig feilvurdering nr. 1. Den neste kommer når jeg alt for sent innser at vår opprinnelige plan om å gå på utsiden av Tromøya, blir helt feil. Den planen var jo basert på at vi skulle ha medstrøm. Når jeg først innser denne idiotiske feilvurderingen har vi overstått Tromøysundet med 20 min. De 6-7 båtene vi en time tidligere hadde bak oss, går nå i mål før oss.
Vi kom inn til Arendal fullt motivert til 3 timers pit stop, og Skagen etappe. SMS’en med endring av løpet gjorde meg først forbannet. Mest fordi vi trengte fler etapper for å ta igjen noe av det vi nettopp hadde tapt. Når vi så fikk høre hvor mange som hadde brutt seilasen, så var det mer naturlig å forstå beslutningen. Helt sikkert et klokt valg.
Etappe 2 ble ganske enkel. Vi har ikke liten nok spinnaker til å sette i 30 knops vind, så det var egentlig utelukket. Samme seilføring som motsatt vei men vi slapp fort ut revet. Vi kom inn som 4.e båt på etappen og 6.e totalt i klassen.
Generelt vil jeg vel ikke mene at årets utgave av regattaen var ekstrem på noen måte. Dette er jo vær vi må regne med i Skagerrak fra tid til annen. Enten det er regatta eller ferie. Men nå blir det kanskje ikke ventelister til neste år?
Jun 26, 2008 @ 09:51
Helt enig med Tom.
Vanlig Norsk sommervær..
Jun 26, 2008 @ 10:51
Vi som seglade på en av de minsta båtarna, First 31.7,
hade verkligen en dj-vlig natt under kryssen till Arendal.
Startade med G3 och full stor, en perfekt kombination från 17.00 och ett par timmar framåt.
Tog sedan rev 1 för att slippa tryck och fladder.
Efter ytterligare vindökning rev 2. Inga problem alls när vi gick mot snäll sjö for SB halsar. Under natten ökade vinden ännu mer, toppar på 36kn. Problem när vi gick mot V för BB halsar, sjön mycket otrevlig. Ösregn satte ner sikten till ett minimum vilket gjorde det omöjligt att se sjön. Vi hade “fritt fall” ett par gånger och förundrades att bitarna höll ihop. Då vi inte gått längst söderut (oroliga att försegla oss), utan gjort ett medelval i fråga om hur långt vi skulle gå, drabbades vi av bleket under en dryg timma. Upp med G1 och slog ut reven, men sjön omöjliggjorde FGV. Drev med 1kn och skulle precis få i oss lite käk då vinden kom,
30kn på 2 minuter ! Maten blåste bort, ner med G1,tog två rev men orkade inte släpa upp och hissa G3. Segel nertagningen gjorde oss så trötta att vi seglade c:a 30 min på endast revad stor. De sista 20 nM var så dryga att vi flera gånger undrade, “varför gör vi detta frivilligt ? “.
Nåväl, knöt fast i Arendal efter 20 timmar.
Något att tänka på, vi seglade 3-4 tim längre tid en många av de stora och vi hade i stort hela kryssen jobbigare än de större båtarna. Ingenting pajade dock på kryssen. Om vi haft någon G4 så hade resan nog blivit lite bekvämare, men det var aldrig någon fara att köra G3.
Seglingsledningens beslut att ge oss 9 tim vila var en gåva !
Även beslutet att stryka Skagen benet kändes rätt.
Resan mot Persgrunden-Hankö blev en höjdare.
Nu skulle det bli “payback time” !
Vi gick långa vägen ut genom sundet med spinnaker, lite vind inomskärs som ökade då vi kom ut. Fick en körare på +30kn och då small kevlar-hanfoten till nedhalet av. Bommen mot himlen och broach, in med spinnaren och seglade vidare med G3 och full stor. Nytt nedhal men vi bedömde att vi skulle få för många broachar och farten var mer än OK utan spinnaker.
Natten bjöd på vind upp mot 18-20 m/s i vissa toppar, annars mest 13-16 m/s. Vi kunde ta två timmars vila var innan Persgrunden.
Båten och vi hade aldrig några problem, hur kontrollerat som helst. Under 30kn vind kändes som för lite, surfarna höll inte i då. Toppade på loggen 16.4kn, tror vi hade högre vid några tillfällen men loggivaren snurrade bara i skum och luft vid dessa tillfällen.
Trindy visade verkligen sina bästa sidor på undanvinden och kl. 10.00 var vi i mål, nästan på sekunden 12 timmar sedan start.
Några funderingar,
Kryss i hård vind och liten båt är jobbigt.
Svårt att vila och äta. Vi satt i princip på kanten hela kryssen, tappade 0.5 – 1 kn om någon gick in.
För att ha power i sjön måste man segla lite lågt, och jag undrar om en jysst rullgenua hade funkat ?
Segelskiften tar otroligt på krafterna när man endast är två.
/ Jonas
Jun 26, 2008 @ 11:36
Jag har aldrig sett en rullgenua som stått riktigt bra när den varit delvis inrullad. För cruising på halvvind kanske men inte för kryss i hårdvind. Jonas Claesons variant med ett fäste på däck lite bakom förstaget och en löshalsad hårdvindare till övre spridaren verkar mycket bättre. I kombination med en rulle för det vanliga förseglet blur det en lättarbetad kombination.
De flesta båtar har “ankarbox” i stäven och med det skottet i akterkant är det lätt att fixa en förstärkning som tål draget. Om liften sitter tillräckligt högt kan det räcka med att byta ut den till 10 mm dynema för att ha ett fall.
Jun 26, 2008 @ 13:14
Jonas,
“Om vi haft någon G4 så hade resan nog blivit lite bekvämare”….
Det er ett krav at du har G4 (hardvindsfokk) for å seile W2S.
Greit å kjenne til dersom du kommer i sikkerhetskontroll
Jun 26, 2008 @ 13:47
Är det någon därute som har erfarenhet av Karvers hårdvindslösning som hissas “flying”?
http://www.karver-system.com/site/us_produits_emmagasineurs.php
//Niklas S
Jun 26, 2008 @ 22:02
Hei Jonas,
vi hadde en høyt skåret G4 på vår 31.7. Seilte til Shetland i 2002 under omtrent samme forhold som dere hadde, og det fungerte svært bra. I krapp sjø var det deilig at sjøene ikke traff seilet, lettere å styre og å unngå broacher…
Sydd i (tykk) dacron er det et billig og letthåndterlig seil. Jeg ser at flere seilmakere anbefaler å lage en maks størrelse G4, med lavt skjøtehjørne, men min erfaring er at et lite “survival” forseil kommer godt med.
Andreas
PS
Jeg har også prøvd å seile i samme vindforhold utenfor Lindesnes, med halvt innrullet G2. Vår ble dyp og stygg, og det tjente utelukkende til å nær ødelegge seilet på to timers seilas.
Jun 26, 2008 @ 22:59
Henning,
Vi hade/har en hårdvindsfock men inte av “bästa kvalitet”. Hade det varit en cruising tripp skulle den åkt upp. Vår bedömning var att för racing lönade sig G3, även om det var lite för mycket bitvis.
/ Jonas
Jun 26, 2008 @ 23:08
Borde faktiskt skaffa en G4 åt sig, finns det andra preferenser angående dessa? En tanke är att det vore en bra idé att skaffa en vars skothorn passar mot självslående skenan?
Jun 27, 2008 @ 01:49
Vi (jag och Dennis Svensson) seglade en entonnare Sapphire från -87. Båten har varit igång kontinuerligt på Irland med bland annat Cork Week och Irland Runt. Man tycker att den borde vara sliten, men riggen är bytt i slutet av 90-talet och spänsten verkar finnas kvar i kevlaren och kolfibern. Vi anmälde oss med fock, lite för att vi bara har lumpna ettor, men mest för att slippa försegelsbyte.
Den största utmaningen var att komma iväg i starten. Det stora fältet på ca 40 båtar, det lilla startområdet samt den allt kraftigare sjön och vinden gjorde starten till ett nervprov. Inga båtar kunde ju hanteras optimalt med bara fyra händer, men alla ville vinna starten! Vi löste vår hantering genom att skota focken midskepps så att backstagen kunde skötas tills vi kom iväg.
Vi seglade med ett rev i storen och fock hela natten. Höll oss till vår strategi att inte gå innanför (väster om) rumbline, Faerder- Arendal, men att fritt kunna slå på skift utan för denna linjen. Sjön var tidvis jävulsk med otaliga magplask. Slog upp revet vid bleket, men fick mycket brottom att ta in det igen då vinden kom tillbaka med råge. Då vi kom i mål som 5:e båt förstod vi att vi gått bra.
Båten höll utan problem, men vi var helt genomblöta. Den “öppna planlösningen” i sittbrunnen, de låga friborden, den läckande förluckan, vantgenomföringarna, mastkragen mm gjorde att vi hade vattenmassor under varje durk i hela båten. Båten har blivit cruisinganpassad sedan den kom till Sverige, med lite fasta kojer och annan inredning och dessa trivdes inte riktigt i vätan. Entonnare gör sig nog bäst utan lull-lull! Vi gjorde samma erfarenhet som Lena och Håkan på Dolores att vi hade alldeles för mycket mat och för lite klädbyte. Nästa gång räcker det med sportdryck och ballerina!
Efter att ha skörat en spinnaker efter kanalen på hemvägen körde vi lite för safe med revad stor och fock. Det skall vi inte göra nästa gång!
Tack till Fredrikstads seilforening för väl genomförd segling och särskilt tack till Seilmagasinet för deras sätt bevaka och skapa intresse för segelsporten! Och tack för trevlig samvaro alla medseglare!
SWE 12131- SAPPHIRE
Mats Swensson
Jun 27, 2008 @ 07:24
Vi hade en G4 i DC77, något mindre än vad reglerna föreskriver (12% i stället för 13.5% av kvadraten på förtriangel-höjden = 23 m² vilket räckte när det brallar… http://www.blur.se/2008/03/26/nya-segel/).
Funkade kanonbra!
Jag tycker inte man skall skota i självslående skenan, då den inte tål belastningarna. Kolla ovan.
Jag har också svårt att se hur man skall få bra sträckning på lös rulle eller dynemaförlik… Skall man kappsegla ordentligt kändes det som att man behövde ha den i profilen med max häckstag :-)
Jun 27, 2008 @ 09:40
I Pangea (Sun Fast 43) hadde vi lite problemer med selve seilingen. Vi kjørte en 3′er og rev i storen. Vi fikk god balanse og fart utfra start kl 2300.
Taktisk hadde vi sett at strømkartene ga sterk virvel sydvestover og vi stod ganske rakt vest fra garnholmen/start-omr. Planen var å ta seg 5 nm ut i havet ved Færder for å optimere strømbildet og fange alle lift vi kunne få i nærheten av rhumbline. Vindkartene viste vel også at det skulle ligge mer konsistente lufttstrømmer godt ute fra land gjennom hele perioden.
Dessverre kom vi aldri til dette punktet, da vi mistet roret og var ute av seilasen på et blunk.
Ingen dramatikk, seil i dekk, mye rulling , en pan pan til Tjøme Radio og NSR slep innen en time kl 01:50.
Vi var enige om at dette var i overkant av utur, men at hendelsen skjedde i åpent farvann var en trøst.
Brukket rorstokk vil sjekkes , nytt ror på vei, og viktigst: Pangea kommer på vannet igjen!
Ror -havariet hadde ingenting med at årets utgave av regattaen var ekstrem på noen måte. Skagerrak viser sin styrke fra tid til annen. Utstyrssvikt vil ramme og da er det viktig å ha vært gjennom kurs og sikkerhetssjekk.