LYS-cup & teknikfrågor

Igår samlades 20-talet seglare och funktionärer på Västkustens Seglarförbund i Långedrag för att diskutera LYS ur lite olika perspektiv.

Först diskuterades Yking Cup (västkustens LYS-cup). Man sde att man hade haft lite “varierande deltagarantal” men det fanns ingen riktig statistik. Synd, för då hade man enklare kunnat dra några slutsatser. ren generelt verkar antalet seglare ha ökat i Bohuslän och i Göteborg, men intresset i Halland hade varit tunnt. Totalt hade det skett 320 starter i 20 olika seglingar.

Man diskuterade klassindelningen, om SYL (LYS med omvänd startordning) faktiskt drog fler seglare än gemensamma starter (bra exempel är Hermanö Runt, Pater Noster Race och sista chansen). Det fanns också idéer om “etapprace” där man kappseglar mellan olika hamnar/klubbar (“vecka 29” fast för vuxna) och en avslutning där de 10 bästa gör upp om ett större pris (a la det man gör på Vänern).

En ide var att göra någon form av guide för arrangörer, med tips på sådant som drar seglare (SYL, bra kalas, hamnplatser, prisbord, gemensam prisutdelning, osv).

Och så några personliga reflektioner. Jag tycker cupen är en bra idé, men man skulle mycket väl kunna ha en enda cup för hela västkusten, och välja ut de 10-15 seglingar som det är lite stuns i? Då skulle man kunna lägga fokus på att få dit seglarna och göra bra arrangemang runtomkring. Klassuppdelningen är viktig och blev ganska bra i somras? Man måste också jobba hårdare på marknadsföring och på att nå ut till nya seglare.

Sedan undrar man varför det inte kommer några nya deltagare… men det var ingen klubb i rummet som ordnade några aktiviteter för att få med nya seglare (a la Björlandas “kom igång med kappsegling”). Alla verkar tro att det bara går att ordna samma gamla kappseglingar och tro att folk skall komma, men man måste nog jobba hårdare än så.

Det borde rimligtvis finnas kontaktuppgifter till alla som varit med på någon kappsegling (inklusive Tjörn Runt) de senaste 10 åren. Varför inte börja kommunicera med dem för att lyssna av varför de inte kappseglar, eller vad som skall till för att de skall komma igång igen? Tjörn Runt-träffarna är ett jättebra initiativ, men vi måste jobba hårt och metodiskt om vi verkligen menar allvar…

Sedan var det dags för centrala LYS-kommittén att informera.

Det var Tommy Andersson och Tommy Björkqvist från tekniska kommittén som fick äran den här gången också. Man har ju fått en del propåer från seglare, arrangörer och media kring olika saker som man nu ville diskutera.

Först ut var gennaker-frågan. Man kommer att diskutera hur stor en gennaker kan vara för att jämställas med en spinnaker (om jag har en spinnaker som standard, kan jag ju vilja köra gennaker i stället). Just nu lät det som att den skulle kunna vara 20% större utan att man behövde få sitt LYS höjt. Gennaker på bom är möjligt, men detta hanteras ju i cert.

Man kommer ockås att diskutera segelbegränsningar. De funkar säkert jättebra på mindre båtar, men på en 40-fotare så kan det vara rimligt att ha några fler segel ombord. På samma sätt så kräver en båt med assymetriska spinnakers/gennakers kanske tre stycken för att täcka samma register som två symmetriska spinnakers.

Det finns också fler klubbar som vill köra LYS med sina jollar, så här pågick lite arbete.

Sedan hade vi en ganska intensiv diskussion om spårtbåtar. Alla, inklusive LYS-kommittén (i alla fall de som var med på mötet) verkade överens om att de “straffats ut” för att man hade varit överdrivet försiktiga när man satte LYS-tal. Man hade fått upp ögonen för problemet, men man menade att det skulle fungera bättre framöver. Det lät dock som att försiktigheten fanns kvar hos ett antal personer i kommittén…

Jag framförde min teori om “element som är LYS-förstörande”, dvs sådant som kommittén ogillar och försöker bestraffa: fatheads, peke, assymetriska spinnakers, lätta båtar, … Och alla skrattade igenkännande.

På samma sätt diskuterades “säkerhetsmarginalen“, att nya båtar generellt går 1-2% för högt LYS, som sedan skall överklagas under ett par år för att hamna på rätt nivå. Alla verkade medvetna om förfarandet, men menade att detta också håller på att bli bättre.

Vi hade också en diskussion om positioneringen av LYS, där man ofta framställer regeln som inriktad på lokal segling i tabellbåtar. Att ett antal nya snabba båtar seglar Gotland Runt och ganska seriösa race under regeln, tycker man kanske ligger lite utanför regelns ursprungliga scope. Jag tycker väl att SSF (eller någon?) borde göra en positionering av reglerna, för att skapa rätt förutsättningar för kommitténs arbete. Nu hamnar man lite i kläm mellan gamla 80-talsbåtar ochg nya racer/cruisers som vill ha rätt LYS dag ett för att kunna köra hårt. I Norge har man väl varit tydliga med att LYS skall kunnas användas för både topp och bredd på ett bra sätt (jag vet att ORCi postitoneras som regeln för riktigt seriös racing, men det stora flertalet halvseriösa seglare kommer aldrig att ta till sig det).

Det framkom lite siffror kring kontrollmätning På Tjörn Runt hade man mätt typ 15 bptar varav 5 hade haft problem med måtten. Men nästan bara gamla uttöjda segel. På Gotland Runt hade 40-45% av de mätta båptarna haft någon form av avvikelse.

Sedan kom frågan om väntetider upp. Skall det ta 6-8 månader att få ett LYS-tal? detta var man medvetna om, och det skall bli bättre framöver…

Samma sak med publicering av alla cert (lägga upp dem på webben på samma sätt som ORCi-breven). Borde gå att lösa enligt Tommy & Tommy. Vore bra för trovärdigheten i systemet!

Sammanfattningsvis ett bra möte. Jag tycker det är mycket positivt att man verkligen försöker informera och kommunicera med seglare och klubbar. Det finns ju ganska mycket synpunkter från alla möjliga håll, men man verkar ha gjort rätt analys över vad som behöver åtgärdas. Sedan går väl saker inte alltid så snabbt som man vill, men det är väl baksidan med allt kommittéarbete…