3 skäl att följa bloggarna
När jag sammanfattade 2008 ur blogg-perspektiv kom det igång en diskussion om hur de traditionella båttidningarna ställer sig till bloggar, forum och andra sociala medier. Uprinnelsen var att Seglings chefredaktör berättade för mig att han inte följer bloggarna för att han tycker diskusionerna är oseriösa.
Han kanske bara ville få igång en diskussion genom att provocera lite, och jag tänkte inte så mycket mer på det just då… Men så här i efterhand så låg det kanske mer i hans konstaterande?
Det handlar väl mest om inställningen.
Men varför skulle han, eller någon annan chefredaktör, bry sig? Jag kanske inte skulle passa som chefredaktör (jag saknar många av de kvalitéer som man måste ha) men i den rollen kan jag hitta tre bra skäl till varför man faktiskt borde offra nån timme i veckan på att följa med i vad som händer.
För att jag är sjukt intresserad av segling? Jag kan inte låta bli att läsa tidningarna, kolla bloggarna och forumen, vara med på racen, följa andras race och snacka segling med alla som jag träffar. Och jag skulle ha förbannat svårt att inte kolla in folks rapporter från Gotland eller Tjörn Runt, eller vilka nya fräscha båtar som kommer till Sverige.
För att det är mitt jobb? Visst, det är en tråkigare anledning, men nog så viktig. Och alla mediahus jobbar idag stenhårt med att hitta sin roll i ett nytt mediasamhälle där Internet, web 2.0 och sociala medier blir allt viktigare för att attrahera läsare och annonsörer. Kolla in vad Stampen, Bonniers eller Schibstedt håller på med? Vad gör Seilas, Yachting World eller Sailing World? Vill man bli bäst på att driva båttildning 2011 så kan man inte nöja sig med att ägarna köper några halvtaskiga forum eller båtkrängarsajter. Då måste man ha en egen idé om vad som skall hända – och vara nyfiken på nya medier?
För svensk segelsports skull? I Norge så diskuterades vad som är anledningen till att man har så många som kappseglar. En analys var att det var en samverkan mellan många olika faktorer: aktivare klubbar, aktivare förbund, aktivare leverantörer och segelmakare och aktivare medier. Att Seilas och SEILmagasinet är aktiva från idéstadie till genomförande och rapportering från kappseglingarna var avgörande. Då måste jag ju fundera på hur jag smartast gör detta?
Jag är inte alls avundsjuk på chefredakörerna. De har precis som många andra en ohållbar kravbild från ägare, läsare, annonsörer och andra intressenter. Och sådana som jag som retas med dem. Jag förstår att man inte kan jobba med dessa frågor på en daglig basis, men med öppenhet och nyfikenhet kommer man långt.
Dec 31, 2008 @ 13:24
Om man inte börjar bevaka bloggarna snart kommer man tillslut sitta utan prenumeranter och inte fatta vad som hänt. Det är här man får läsa vad som händer inom seglingen just nu, inte genom en tidning som det var för några år sedan. Det Segling borde fatta är att det de kan erbjuda som inte bloggarna kan är mer djuplodande journalistik. Jag tycker mig tvärt om kunna se en tendens mot ytligare artiklar och kortare texter i tidningen, vilket kanske attraherar de som köper lösnummer på vintern för att drömma sig bort en stund, men inte de genuint intresserade. Snart så är enda anledningen att köpa tidningen segling för att sätta in i en pärm och se tillbaka på tio år senare. Det som skrivs i en blogg är trots allt ganska kortlivat.
Dec 31, 2008 @ 15:17
Häromdagen satt jag vid frukosten, med en drömmande blick, en varm rykande kopp kaffe i handen och ett nytt nummer av segling liggandes på bordet framför mig. I vanliga fall en högtidsstund, men..? Varför denna drömmande blick då? Jo, jag funderade…
Har på sista tiden tappat intresset för Segling. Inte själva seglingen, dock Segling. Tanken på att avsluta eller rättare sagt inte förlänga prenumerationen när det är dags, har så sakteliga växt fram den sista tiden. Varför betala för inaktuella nyheter som dessutom vänder sig till en alldeles för “bred” publik? Varför läsa test på test där man klagar på att ändträet inte är lackat? Varför tråka ut sig med Bavariatest efter Bavariatest? Varför – egentligen – när nätet och andra magasin finns?
För två år sedan sparkades en ny tidning igång, “Allt om segling” eller nåt liknande hette den. Där fanns heta reportage av heta båtar. Intressanta artiklar om ny teknik, meterologi (inte Lage Larssons krönika) etc. Det gjordes ett test nr, sedan lades den ner. Varför? Fick svaret från en av de inblandade att man gjort bedömningen att tidningen skulle ta markandsandelar från de två andra befintliga aktörerna…
Efterlyser nytänkande test/prov av nyheter, inte gamla hemmameckade häckar. Det behöver inte alltid vara 5 sidor långa reportage bara för att man skriver om en segelbåt. Ta till exempel Yachting World som har sina Performance sidor. Där har man kortare test och rapporter från aktuella tävlingar/båtar. Motsvarigheten hos Segling är väl info från SSF och klassförbunden? Hur spännande är färgpyramiden och månadsbrev från någon ideel stackare på klassförbundet som skall knåpa ihop några “spännande och motiverande” rader om klassen? Roat mig med att kika på SCTS men exemplen är fler. Innehållet är nästan plankat rakt av medans årtalet och vissa fraser är utbytta från tidigare nummer..? Missförstå mig rätt, det är inte de jag har synpunkter på, älskar flerskrov. Istället är adressaten magasinet Segling.
Är det månne kunskapsnivån på båtjournalisterna i Sverige som haltar? Tycker att testerna är likadana, bara att objekten är utbytta. Jämför än en gång med Yachting World där man “djuplodar” båtens funktioner, praktiska fördelar etc. Inte bara klagomål på att ändträet inte är lackat… Dessutom är testerna mer spännande!
Till er som vill skriva att jag borde prenumerara på Yachting World, ni kan vara lugna. Det gör jag redan…
Dec 31, 2008 @ 17:57
Håller helt med JJ – jag ser egentligen inte bloggarna främst som ett hot mot tidskrifter som Segling – dessa kan utnyttja sitt mediums långsamhet och de fördelar som kommer med detta. Djuplodande och insiktsfull journalistik driven av sådana som har tiden och pengarna att göra det kommer alltid att ha ett värde för oss prenumeranter liksom det faktum att bra bilder än så länge gör sig väldigt bra i tidningstryck. I det perspektivet verkar det skulle det vara smartare att göra om SSF-delen som mestadels består av klass”nyheter” som i bästa fall är 1 1/2-2 månader gamla där tidningen kommer ut. Det utrymmet skulle kunna användas på bättre sätt för att utveckla segelsporten?
Någon sade att det enda man kan göra är att rösta med fötterna och säga upp prenumerationen. Det håller inte jag med om. Jag tror faktiskt att redaktioner och tidningsägare precis som andra företagare lyssnar på opinionsyttringar från sina kunder/målgrupp utan att man för den skull måste vara så drastisk att man slutar vara kund. Jag tycker absolut att Segling måste utvecklas men till att säga upp prenumerationen tycker jag det är ganska långt. Av samma skäl som jag tycker att chefredaktören borde hålla sig ajour med bloggarna ser jag det som ett grundkriterium att läsa Segling.
Jan 1, 2009 @ 13:28
Jag märkte en markant försämring av innehållet när Joakim Hermansson tillträdde som chefredaktör för Segling. Numera innehåller tidningen ingenting. Kvaliten på artiklarna är låg och innehåller nästan alltid faktafel, felaktiga bildtexter mm som starkt undergräver trovärdigheten. Man lär sig lika mycket om segling som man lär sig om husbygge på “Äntligen hemma” = not much!
Om detta beror på bristande kompetens/intresse för segling, för liten budget eller tidsbrist vet jag inte. Men forrsätter det så är det katastrof för alla!
Jan 2, 2009 @ 18:19
Det är obegripligt att detta är en frågeställning och man kan bara hålla med om allt ovanstående! Med undantag för Jörnstedt-tiden håller tidningarna under åren sin jämna låga standard. Vi brukade på 70-talet sammanfatta olika båttypers egenskaper med klassisk Båtnyttsprosa:
“Hon tar god höjd och skjuter fin fart på kryssen. Vid testtillfället rådde lätta vindar men i svallet efter finlandsbåten kunde vi konstatera att sjöegenskaperna var goda”
Det var inte ens bättre förr.
Jan 3, 2009 @ 21:39
Blev ju ganska förvånad när Hermansson tog över efter Jörnstedt och bland de förändringar han prioriterade var “inte så långa texter”. Han siktade mot korta och snärtigare reportage. Precis som ni skriver ovan är det ju det djuplodande kvalitativa som tidningarna fortfarande måste satsa på. Det man värdesätter i t.ex. Göteborgs-Posten är de olika större reportagen eller helgbilagan Två Dagar. När en spårvagn krockade eller en närbutik blev rånad kan man läsa om var man vill. Sedan är det givetvis viktigt att en båttidning är med på de korta snabba bitarna om ny utrustning och dylikt men som JJ skriver ovan så är det inom de djupare analyserna tidningen har något att bidra med utöver det allmänna mediebruset.
Det är lite orättvist att hävda att det bara testas tråkbåtar och hemmabyggen. Men när Segling emellanåt får till något intressant test så är dessa numera skrivna i ingressform. Pinsamt banala och ytliga! Som att genomsnittsläsaren funderar på att ta upp segling igen efter 30 år på land.
När Hermansson åkte till Finland för att sent om sider testa Flying Tiger 10; så skriver han att det var synd att det inte blåste mer än 2-3 m/s vid testseglingen.. Som prenumerant är det just seglingskänslan – med allt vad det innebär – som man vill lära känna genom ‘sin’ journalist på plats. Bilder på båten hittar man mycket bättre på nätet. Om man säger sig skriva och verka för seglarna i landet så får man väl stanna kvar tills det börjar blåsa, resa tillbaks helgen därpå eller hitta en båt någon annanstans osv. Genom att låta ett sådant ‘test’ gå i tryck visar ganska tydligt att man hamnat på fel plats, inte har gnista/lust, eller inte har tillräckligt mycket att säga till om gentemot ägarbild kanske. Om detta vet man lite eller inget som läsare. Vad man däremot vet (om man följt tidningen sedan en bra bit in på Bengt Jörnstedts tid), är att båten Segling tappat rodret, kölen, riggen eller kanske samtliga. Om båten skall räddas eller sänkas beror väl på antalet saknade delar men om jag var en av dem som sitter ombord och skriver skulle jag nog börja leta efter flytvästen.
Jan 7, 2009 @ 13:51
Här är en amerikansk undersökning som säger att fler människor får sina nyheter online än via pappertidningarna. Och är man under 30 (som borde vara den primära målgruppen för SSF) så säger 6 av 10 att Internet är deras primära källa för nyheter. Och då skall man ha med i beräkningarna att Sverige ligger före USA i Internetanvändande.
Dags att vakna?
Jan 9, 2009 @ 15:41
Slutade köpa segling för många år sedan. Idag räcker det med att ögna igenom tidningen på pressbyrån för att konstatera att det inte var något intressant den här gången heller.
Tacka vet jag de artiklar som Segling kom med under 80-talet. Artiklar som “Projekt Powder”, Avkölningen med Drum, Whitbread round the World Race och “Den svenska IOR-flottan inventeras”. Det skrevs även mycket mer om design och designers förr. Minns en artikel med Daniel Andrieu som var väldigt bra. Likaså en annan med Rod Johnston som gjorde en kritisk analys om IOR-regeln och optimering.
Inför några ton-båts vm så gjordes några artiklar där båtarna beskrevs, Deras starka och svaga sidor. Minns speciellt inför 1/2-ton cup i Finland och One Ton Cup i Mallorca (tror jag).
Rörande tidningar så gjordes en tidning som hette “Kappsegling” 1989 som berättade mycket om West Side Cup, Marstrand weekend och J-24 segling. Men det blev också bara ett nummer av denna tidning…
Men sen får jag väl säga att även Seahorse inte har lika bra och uttömande artiklar idag som runt -89 till -92…
Det är inte som det var förr…
Mvh. Andre´B.
Jan 10, 2009 @ 08:06
Ja, och folk verkar fortfarande gå igång på detaljanalyser av fräcka båtar. Kanske skulle vi göra något sådant inför något av de stora racen? Fast det kanske inte är lika kul att kolla in en First 36.7 eller Elan 37 som det var att spana in en radikal entonnare :-)
Och kanske detaljstudera “Sveriges 10 hottaste LYS-racers”… skall göra något på det till våren när båtarna är i sjön.
Var det inte Arne K som gjorde den legendariska “Kappsegling”? Hade gärna sett mer av samma gedigna analyser på hans blogg.