Ocean racing | the new elitism
Elaine Bunting på Yachting World menar att segelsporten delas i en del som är 100% professionell med bara män a la Volvo Ocean Race eller Americas’ Cup, vilket säkert är bra för vissa sponsorer med kanske ointressant för allmänhet och fans? Den andra delen är race som Vendee Globe eller Portimão Global Ocean Challenge som faktiskt uppmuntrar amatörer och tjejer, och dämed får mycket bättre “stories” som tilltalar allmänheten.
Bra exempel på seglare som aldrig hade kunnat komma fram i “macho” VOR eller AC är Ellen McArhur, Dee Caffari, Sam Davies och nu senast 21-åriga Katie Miller (har fått sponsring av sin Figaro-kampanj av BluQube och skall segla Ostar och Europacirkusen). Men de kanske håller på att bygga en helt egen nisch som soloseglare? Dags för svenska tjejer att haka på! Jag ställer gärna upp och driver PR.
Ocean racing: the new elitism
Here’s something that has been bubbling away in my mind over the last week: how ocean racing has become more elite, not less so. And how it is in danger of being seen (correctly) as a boys’ club that is of negligible public interest – in the UK at least.
That was highlighted by the UK coverage of Samantha Davies and Dee Caffari who have just finished the Vendée Globe race in 4th and 6th places respectively. I missed this while I was in France, and only when I got back last week did I see how thoroughly these feats had captured the public imagination.
Sam’s story was widely reported on TV and it got the front page of the Sunday Times, most of page 3 news and two pages of the sports section. Dee followed that with a piece on News at Ten, a front page photo in The Times, back page of the sports sections in both the Times and the Daily Telegraph, an appearance on breakfast TV and more.
This is a scale of sailing coverage not seen since Ellen MacArthur was doing her stuff.
Some argue that to get publicity these days you “have to be a chick”, and you can’t deny there’s a certain truth in that. But not only are women’s achievements on equal terms with men immensely impressive to the general public, they also have an inspirational quality because, unlike men, women are not viewed as just doing their job.
What’s bothering me is that the Vendée Globe is one of the only high profile areas of ocean racing where women can hope to compete. It is the one of the only areas where there is true equality, and which is open to all to qualify, unrestricted by a dominant clique.
Apart from the Clipper Race or the current Portimão Global Ocean Challenge which, predictably, the sailing elite scorn, where else could you do what Dee Caffari has done and go in nine years from being a PE teacher who could not sail to finishing 6th in a major world race?
Where else would Steve White, who used to mend cars for a living, have had the opportunity to compete round the world with the greatest names in sailing? Or Norbert Sedlacek, who worked on the Austrian transport system?
To gain such wide acclaim for this proves that they, and the organisers of the Vendée Globe, have the winning formula.
But what if Sam or Dee had dreamed of doing the America’s Cup? Forget it. Or the Volvo Ocean Race? No chance. In the organisers’ self-absorbed quest for fractionally greater speed they have created punishing designs on which women no longer have a place.
Even on the last VOR race, where there was a concession to allow extra crew if women competed, the only one was navigator Adrienne Cahalan – and she left in tears after one leg.
These events have formed a realm that is run by professional men for professional men. Women and amateur adventurers have no place and are not really welcome. The narrative is highly technical and the reports are matey and macho.
This an elite, as iron-clad as any in the past. To pass through the gateway you have to know someone within. Not surprisingly, the public clearly senses that.
And so the profile of yacht racing sinks away in the UK. That, I’m afraid, was inevitable. There is precious little interest here in pure racing or ‘elite’ events. The specialist newspaper correspondents who covered only the purist events have nearly all gone. With parallel web stories exposing true readership figures that was probably only a matter of time.
Sailing as a pure sport is not something too many people care about. But a good story of human interest, drama, the raw power of nature, national pride, triumph over adversity and personal courage? Yes, these are the tenets of journalism, whether news or features. Bring them on.
Those are the stories – the only ones – that can make the leap from obscure sports report to major news.
Mar 3, 2009 @ 09:10
Elaine Bunting skriver:
These events have formed a realm that is run by professional men for professional men. Women and amateur adventurers have no place and are not really welcome. The narrative is highly technical and the reports are matey and macho.
Det kanske är en del av svaret. För att starta i Vendée Globe måste du prata dig till en plats/sponsor. Redan innan start har du vant dig vid att berätta vad du gör och ska göra.
Nissarna ombord på en VO70 är handplockade av en skeppare/projektledare. De behöver inte längre prata för sig – och hinner inte heller. De ägnar all ledig tid åt sitt ansvarsområde eftersom de vet att de åker ut om “deras” prylar går sönder.
Sponsorerna är inte speciellt intresserade av att förmedla information till vanligt folk – de är fullt upptagna med att arrangera B2B-parties i hamnarna.
Priset för mediarättigheterna är så högt att det blir ointressant för svensk media att följa VOR trots att två svenska företag, Volvo och Ericson är inblandade…
Själv har jag tappat intresset för både VOR och AC men följer Vendée Globe flera gånger per dag! Jag stämmer då in på Elaine Buntings tes – jag är inte professional…
Mar 3, 2009 @ 10:20
Intressant och insiktsfullt omvad/hur som skapar uppmärksamhet och intresse från en bredare allmänhet och seglingspublik.
men
“This an elite, as iron-clad as any in the past. To pass through the gateway you have to know someone within.”
Är nog inte en riktig beskrivning. Seglarna där är väl mer än dem i Vendee Globe valda på baserat på kompetens, arbetskapacitet etc. Med andra ord där är det inte vem du känner utan vad du kan. Annars skulle dessa båtar inte vara fullastade av hårt arbetande mediaskygga män från NZL.
Båtarna och tävlingar som AC och VOR passar illa för tjejer (och dem utan bakgrund och specific teknisk kompetens kan man tillägga).
M
Mar 3, 2009 @ 10:37
För min del tycker jag att AC, VOR och Vendée Globe alla ligger ganska långt ifrån min verklighet. AC kan hända spelar i en egen liga med rättstvister och annat som kanske inte känns som om det hör hemma i sportsammanhang. Men på det hela taget känns det inte som om något av dessa event någonsin kommer att bli en “folksport”. Det är inte bara priset på media-rättigheterna, utan bredden på publiken som saknas. Dessutom är t.ex. TV-reportage från segling grymt långsamma och dåliga jämfört med t.ex. fotboll eller annan sport som media är vana att följa. (Och har en större budget för.)
Till och med jag som är intresserad av segling tycker att inslag om segling kan vara långsamma och tråkiga på TV. Lååånga intervjuer, mycket snack och avsaknad av grafik och bilder. Ofta dessutom förklarat och/eller kommenterat på en så grundläggande nivå att det blir ointressant för någon som är det minsta kunnig inom området. Alternativt använder man bara de coola bilderna och klipper ihop dem till en kavalkad och tittaren får ingen känsla för själva tävlingsmomentet, nerven i sporten.
Mar 3, 2009 @ 12:02
Jag håller med Björn om tv sändningarna från VOR däremot tycker jag att sändningarna från AC varit mycket roligare att titta på i och med att de utnyttjat möjligheterna med grafiken.
Det ligger väl iofs i sakens natur att seglingar om 60-90 minuter blir mer spännande att titta på live än seglingar som tar flera veckor att segla.
Mar 6, 2009 @ 07:04
Elaine verkar ha fått lite feedback på sitt inlägg:
Mar 6, 2009 @ 08:25
Vi får hoppas att Elaines 4% beror på vilka tidningar som ingår i YBW-gruppen (Motor Boat and Yachting | Motor Boats Monthly | Practical Boat Owner | Classic Boat | Yachting Monthly | Yachting World). De säljer tydligen 125.000 ex av dessa (är de månadstidningar allihop?) men bara några riktar sig till kappseglingsintresserade människor.
Om man plockade ut varifrån de 4% kommer så gissar jag att YM och YW är klart överrepresenterade…
Men visst har hon rätt i att kappsegling är en liten sport totalt sett. Ett enkelt sätt är väl att börja i Frankrike och försöka lista ut hur de får 300.000 betalande besökare till VG-starten och hela bukten full av båtar i februari vid målgången!
Mar 6, 2009 @ 09:44
Erik, 4% tycker jag låter rimligt. Av de som läser blur.se tror jag inte heller att många är “mycket intresserade” av “idrottsreferat från kappseglingar” (förutom de där man är med själv).
Intresset kring havskappsegling ligger på många andra plan: båtarna, tekniken, hight-tech, prestandan, rekorden äventyret, kampen mot elementen, sömnbristen, maten, saker som går sönder, människorna bakom, gruppdynamiken, intrigerna, konflikterna, osv, osv…
Samma sak med matchracing i Marstrand eller Lysekil. Väldigt få av åskådarna är där för det rent sportsliga. Och det har ju arrangörerna fattat och därför är de framgångsrika.
Eller OS-segling. Man sitter ju inte och ser medaljracet i 49:er om och om igen för att det var sportsligt bäst. Snarare tvärt om.
Som Eleine säger:
Mar 6, 2009 @ 10:08
…..Väldigt få av åskådarna är där för det rent sportsliga
men på något sätt så fordras det ändå att det finns ett tävlingsmoment involverat för att det skall vara intressant tror jag, är det inte så?