Hur främjar vi kappseglingen?

stockholm-seminarie090305-1.jpg
När jag ändå var på mässan i Älvsjö passade jag på att nästla mig in på ett möte som ordnades av Stockholms Seglarförbund: Hur främjar vi kappseglingen i Stockholmsregionen?

Här är inbjudan + presentationen som hölls.

Man hade fått ihop 35 personer i världens minsta konferensrum. Det var klubbar, klassförbund och annat löst folk. Många seglade Laser och sedan var det blandat Comfort 30, IOD, Dehler 29, IF, Mälarbåtar, C-55, 606, Cumulus, H-båt, Safir, Folkbåt, Prima 38, 2.4 och massa annat.

Inledning & syfte

Tydligen hade man haft strategimöte på seglarförbundet där man hade kommit fram till att man skulle ha ett seminarie kring samarbete, och hur ett samarbete skulle kunna te sig? Och då hade idén om seglingscentra kommit upp.

  • bättre förutsättningar för tävling och träning, å såväl kort som lång sikt
  • några framgångsrika stockholmsklubbar har skapat ”seglingscentra”
  • lyfter blicken för att se hur det funkar internaionellt

Kan/bör/skall vi skapa seglingscentra där man samlar seglare på ett färre antal ställen för att bygga moment?

Exempel och inspiration internationellt? Internationellt har man en annan attityd. Segling är en social sport, där arrangemangen runt omkring är viktiga? Social samvaro. Många klubbar har kappseglingsbrygga som är redo för evenemang, klubbhus, restaurang, arrangemang. Cowes Week – Keeler Woche – Sandhamn Race Week. KSSS har fattat att det är saker runt omkring som är viktiga.

Sedan tog man några goda exempel i närheten:

Stockholms 606 Klubb, Islingeviken – Pelle Nihlmark

www.s606k.se

Började för 5 år sedan. Man hade seglat 606 runt omkring på regattorna och i Uppsala, där man körde lättsamma träningsrace. Men det ebbade ut. Vad skulle man göra då? Lyssnade runt. Av slump hamnade man hos motorbåtsklubben på Lidingö. Man hyr deras landplatser när de ligger i sjön.

Förebild: i Mariehamn seglade man H-båt (alla seglade H-båt), men sedan bestämde man sig för att bygga/segla 606. Bra eller dåligt. Socialt kontrakt, där alla committade sig till att köra i 606. Delade på besättningarna, varje erfaren seglare måste ta med sig en ny – kör varje onsdag & blir jävligt bra.

Man måste få ett lugn kring båtar & klasser – bestämma sig

Man seglar tisdagkvällar; varannan gång ”träning” (Huvudstamodellen = lägger egna märken + grindstart, den som kommer 3:a blir hare) och varannan gång ”race” (då någon besättning är startbåt en kväll). Snitt 11 båtar på vattnet = fleet.

Framgångsfaktorer:

  1. Lättillgängligt & praktiskt.
  2. Det skall vara välkomnande och lättsam stämning (viktigast!) Fokus inte på att bli så bra – utan att det skall vara många, som har kul ihop. När man kommer till en båtklubb – känner man sig välkommen? Hjälpsam stämning där man delar med sig.
  3. Delaktighet är bra! Hålla nere på ”klubbadministration”.
  4. Okomplicerade arrangemang. Fairness!!! Det får inte bli för allvarligt. Det är så lätt att man förolämpar varandra och folk blir besvikna och förbannade. Då och då en predikan. Förenklade (och billiga) straff som folk tar direkt. Samling efteråt då man kan ta upp saker som har hänt
  5. Kontinuerlig återkoppling via webbplats. Anmäla sig via webben (då får alla ett mail = push). Kolla på bokat.se! Dan efter måste det upp med bilder & kommentarer. Då blir det en vara att hänga med!

Mälarhöjdens Kanotsällskap – MKS – Bobbie Baars och Leif Wadholm

www.mks.nu

Det skall vara trivsamt & okomplicerat. Man satsar på bredd. Olika ben: kanotsegling – innebandy – skridskosegling – seglarskola. Men framförallt de tre klasserna i Laser = 100 Lasers i två hamnar på bägge sidor om ”Fjåset”. 400 m2 tomt med 50 lasers = 4 staplade i höjd!

Man blir största klubb i de flesta större Laser-regattor. Kör 7 egna regattor + kvällskör på onsdagarna (snitt på 35 båtar – snittet i juli kanske 12 båtar och rekordet uppåt 60 på samma gång).

Framgångsfaktorer:

  1. Gynnsamt. Hade en bra verksamhet (på 7 år från 2 till 55 båtar). Enkel båt med lite meck. Byggde en bra lokal med bastu & omklädningsrum.
  2. Kommunikation. Hemsidan är otroligt viktig. Snabbt ut med resultat, bilder, länkar, nyhetsbrev (minst ett i månaden året om). Regelverk –
  3. Enkelhet. Enkelt att delta. Enkelt att förstå. Lagt till ”MKS-anpassningar” av regeln. Hemsidan – sedan händer allt på vattnet. Rullande schema för vilka två som kör följebåten. Sedan snabbt med resultat.
  4. Öppenhet. Vi träffas mycket förutom segling (innebandy, skridsko, bastu, bad). Alla ser fram emot årsmötet = snabbt möte + social aktivitet. Korvgrillning + bastu efter seglingen. Friar heller än fäller. Ingen klädkod = opretantiöst.

Kvitto från nya medlemmar. Tycker det är trevlig stämning – man är så välkommen – ”MKS-andan”. Enkelt att komma in i klubben, alla är inte så duktiga men det är lätt att komma in även om man inte är så förbannat duktig.

Framåt. Hur bibehåller man det man har? Laser fortsatt billig. Kan komma in fler tjejer. Seglarskolan. Många är äldre 35 år och uppåt, och man jobbar aktivt för att få in unga medlemmar och tjejer. Kör optimister som instegsjollar, och tvåkronor, då det kan vara svårt att komma igång i Laser.

Klubben & lokalen utnyttjas varje vardagskväll i veckan; 4 dagar seglarskola från maj-september, onsdagar är ju gubbarnas dag. 40-60 personer. Alla kan ansöka; prioriterar de som kan ställa upp som ledare, sedan försöker man skapa homogena grupper.

Diskussioner

Efter detta vidtog diskussioner. Mycket bra saker men relativt spretigt. Men skulle man föra denna dialog löpande så skulle man nog kunna komma framåt på ett bra sätt.

Vad har man för förväntningar på ett seglingscenter? Seglingscentrum handlar kanske mer om vad man gör på vattnet? Centrumet kan vara en hemsida, en kran eller ett flott klubbhus?

Problem är bryggplats? Det finns ingenestans att hålla sina regattor och man är inte välkommen med sin klass. Infrastruktur för större kölbåtar? Ingenstans i världen finns det så många seglingscenter, men de flesta båtklubbar används för att parkera motorbåtar?

Många klubbar har anläggningar och båtar, men hur ökar vi antalet deltagare till de regattor som vi faktiskt ordnar? Typ Nynäshamn…

Prata i klubben kring vad man skall segla. Entyp? Folk orkar inte åka 20 timmar för att segla en kort stund och sedan 20 timmar hem igen.

Och hur skall vi få in yngre seglare? Medelåldern är ganska hög, och det är andra tider nu. Segling måste bli enklare för att folk skall komma ut på havet varje onsdag. Segling måste bli mer professionella. Det är inte utövarna som städar tennishallar eller badhallar? Om man samlar seglare så borde man kunna lösa dessa frågor på något annat sätt.

Det finns ingen sanning. Alla slåss för sin sak? 130 klubbar men bara några få aktiva på varje ställe.

Båtklubben – för en tynande tillvaro. Klasserna – för också en tynande tillvaro? Regattor – en naturlig samlingspunkt. Vissa seglingar funkar faktiskt… Lidingö Runt, Gullviverallyt, Ornö Runt – vad är det som gör att de funkar?

Det handlar om koncentration. Man måste diskutera denna frågan när det finns så många klubbar och så många klasser…

Om det fanns ett ställe för ”aktiviteten” kappsegling???

Information om vad som händer i Stockholmsregionen. Vilken klubb seglar var? Hur kan man få reda på vad som händer? Var finns det ramper? Vad är Stockholms seglarförbunds roll? Stötta med information? Utnyttja web. Söka bidrag? Bygga bryggor? Stadsplanering – borde utreda vad man kan göra… Ta initiativ för att utreda, planer, lobbying för att driva på de center som redan finns.

Manual med ”best practices” hur man kan göra.

Förslag till mål 2009 – etablera ytterligare ett; samarbetsavtal mellan klubbar & klassförbund + handlingsplan. Vara katalysator. Ta initiativ.

Bra område 1 = Stora Värtan?! Många klubbar, men problem med klubbarna som tycker att det är stökigt.
Bra område 2 = Baggen med KSSS som bas?
Bra område 3 = Rastaholm?
Bra område 4 = Nynäs?

Mina kommentarer

Vad som funkar är ju uppenbart?

Det skall vara enkelt och kul att kappsegla. Det är därför 99% håller på. Man vill känna sig välkommen och det sociala runt omkring är minst lika viktigt som det som händer på havet. Puben och bastun är viktigare än att ha de senaste prylarna. Funkar för Laser-seglare, 606:or och Expresser. Funkar för Twostar, Ornö Runt, Hermanö Runt och Septemberseglingen. Funkar på St Marten, i Sydney Harbour och i Cork.

Att samla folk på det här sättet var ett bra initiativ som ledde till spännande diskussioner och det borde vara starten på någonting bra. Men det är också ett symtom på att seglarsverige håller på att förändras? Förr var klubben den naturliga samlingspunkten för alla seglare och det fanns en organisation av seglarsverige som stödde detta. Nu ser det inte ut så längre, utann klubbar, distrikt och SSF verkar ha svårt att finna sina roller på ett bra sätt, medans initiativen sker på andra håll?

Men det är kanske en naturligt utveckling att dynamiken förändras och att klassförbund och kommersiella organsiationer tar en större roll i att driva segelsporten? Samtidigt så funkar ju klubbversksamhet på ett annat sätt utomlands, där klubben fortfarande verkar vara den naturliga fokalpunkten för lokala seglingsaktiviteter?

Eller skall man göra “reboot” på 20 klubbar runt om i Sverige. Föryngra, satsa pengar, samla klasser, bygga bar, skapa samarbetsformer eller lokala kluster? Kanske skall det vara de livkraftiga klubbarna som är motorerna i svensk breddsegling? Det finns helt klart ett jobb att göra i att agera “matchmaker” och katalysator mellan klassförbund, entusiaster och klubbar?

En sak som inte kändes lika kul var det uppenbara nervärderandet och marginaliseringen av LYS- eller handikappsegling som fanns på en del håll, där man menade att detta var en ”turistverksamhet i sommarstugor” som inte hade något att göra med kappsegling. Vi ser ju det bland kommentarerna här ockås ibland, oftast i form at det glada tillropet ”segla entyp!”

Det var till och med så att Stefan Rahm från SSF tyckte att det var två helt olika diskussioner och att bästa vägen framåt vore att man diskuterade företeelserna var för sig…

OK, här kommer scoopet: det är ingen skillnad!!! Det är samma människor som seglar entyp som seglar LYS. De vill ha minst lika kul. De vill också att segling skall vara en social sport. Och det finns ingen av framgångsfaktorerna ovan som inte är funkar på alla kategorier av seglare.

Och det är ingen marginell företeelse. Om det görs 9.000 starter på ett år i LYS så blir det 40.000 tillfällen då en individ bestämmer sig för att vara med och kappsegla. Och det är väl mer än C-55, CB-66, 606 och Express tillsammans. Så klart finns det skillnader på olika plan, men i grund och botten handlar det om samma sak. Och man kan inte avfärda stora delar av Seglarsverige.

Jag tror till och med att den attityden är förödande, och en av de bidragande orsakerna till att folk inte tycker att det är kul. Att hävda att LYS är en stendöd företeelse för tomtar går ju stick i stäv med framgångsfaktorerna ovan. Men man kanske bara skall vara välkomnande och öppen mot folk som seglar samma båttyp???

Någon enkel slutsats?

Tyvärr inte.

Jag vet inte hur många som följer teveserien House? Men patienten “Svensk Breddsegling” uppvisar ett antal olika symtom, och där enstaka prover inte ger oss svaret på vilken sjukdom det egentligen är. Eller vad rätt behandlig skulle vara. Och även om det kan vara frestande att behandla enskilda symtom, kan det på längre sikt göra situationen värre. Så det är bara för läkarna på SSF att kavla upp armarna ;-)