Vakna – vad styr Svensk segling?
Jag börjar en varning! Detta är sannolikt det tråkigaste ämne om segling ni någonsin kommer att läsa, åtminstone på Blur. Peter frågade ändå om jag inte kunde skriva lite om vad (inte vem) som styr vår seglingsidrott. Belysa, granska, främja – Svensk segling på rätt köl. Blur hänger på. Genom en serie artiklar hoppas vi med gemensamma krafter belysa några bakomliggande faktorer som styr seglingens vardag. Granskningen kommer att ske mycket högre upp och mycket längre ner i hierarkierna än vad som är vanligt. Förhoppningsvis berör frågan och ambitionen är att skriva med humor och med glimten i ögat.
Diagnosen är enkel – bristande engagemang och uppslutning i det stora och det lilla inom idrotten kappsegling samt problem med återväxten. Det svåra ligger i att finna roten till det onda. Ambitionen är att söka efter funktioner som ger framgång – och endast indirekt leta efter bortförklaringarna som bromsar. Om ansatsen lyckas avgör Blurläsarna. Antingen tiger still eller så får vi får vi med oss en massa bra kommentarer. En debatt som leder till förändring och framgångsrik utveckling. Feed-back kan vara skvaller, inlägg, fakta, statistik, atacker, humor, tråkningar, ironi, allt behövs för att hålla grytan kokande.
Det låter dystert, men är sannolikt helt sant; – seglingens- och idrottsrörelsens organisation styr idrotten seglingen – inte som man skulle tro, det omvända. Om seglarna uteblir från sina klubbars styrning men har åsikter om styrningen kan det bli lika ostyrigt som med ledarskapet som på en Oceankappseglare om rekyteraren av skepparen sedan sätter sig vid årorna och ska ta order. Och om det med några små handgrepp visar sig vara enklare och roligare att styra upp administrativ segling än man tror (föreningsliv låter inte lika lockande)– är vi i då beredda att axla ansvaret?
Jag tror det. Till nästa Seglardag 2010 gäller det att kraftsamla och peka ut en ny kurs. Det gäller att göra det hela på ett sådant sätt att alla som hänger på tåget är överygade om att ett litet eget engagemang med rak kommunikation ger konkreta resultat. Allt som är roligt, enkelt och ger resultat drar till sig människor, medan allt som är tråkigt, komplicerat och inte leder någon vart tenderar att stöta bort människor. Det indiska reptricket ligger i att göra det tråkiga, administrativ segling, roligt och enkelt. Det ingen vill utföra gratis måsta man leja in manskap till. Denna distinktion skiljer ideellt arbete mot professionellt förvärvsarbete. 99 % av alla seglare håller på med idrotten för att det är roligt och ger meningsfull fridtid vid sidan om förvärvsarbetet. Men släpper dessa 99 % seglare taget om styrningen kring organsiationen blir det en idrott utan tydlig inriktning på styrningen, målen och medlen.
En första programförklaring
- Målet med artiklarna är att skapa största möjliga eldverkan med direktträff på;
Hot (omvärld) och svagheter (oss själva)
Möjligheter (omvärld) och styrkor (oss själva) - Strategin är att insikt, intresse och initiativ
- Våra resurser är;
– Tid (bristande)
– Psyke (förbättringsbar tro på framgång)
– Alla kappseglar, funtionärer och idrottsledare, våra förtrodenvalda i alla styrelsen samt SSF:S tjänstemän.
– Kapital (15 miljoner = SSF:s budget) - Våra medel är internet, du, jag, vi alla.
- Vårt syftet är att påverka vår idrott genom att identifieras oss med SSF, inte emot.
SSF är vår egen intresseförening. SSF gör vad vi 130 000 medlemmar vill. Förenklat finansieras SSF till 25 % av våra medlemsavgifter och till 75 % av våra skattemedel. Även om Riksdagen bestämmer vad de 2 miljarder om året i skattemedel som finansierar idrotten ska användas till, är det vår uppgift att kontrolera att våra skattemedel används i enlighet med sitt syfte. Ingen annan gör det.
Kappseglare, funtionärer, förtroendevalda och tjänstemän – alla har vi för lite kunskap de bakomliggane regelsystem som styr vår idrott. Utan initierad information blir hindren för förändring för höga och man orkar inte engagera sig. Det är för tråkigt och och utan tydlig ”what´s in it for me” Utan kunskap och engagemang hos uppdragsgivarna (seglarna) styr olika idrottsadministrativa komplexen så gott de kan i skuggorna. Det är detta vi ska ändra på. Det är dessutom lika trist och otacksamt att vara administratör utan engageman från uppdragsivarna. Får man ingen uppsakttning eller engagemang från kappseglarna i en lokal segelklubb, i ett distriktsförbund eller inom centrala styrelsen av SSF så slocknar glöden.
Styrelser och tjänstemän som har kunniga och engagerade besällare gör ett mycket bättre jobb. Uppskattning är bränslet och belöningen inom idrottens styrande systematik. Bristande delaktighet i föreningshierarkierna är en av frågorna som måst få en bättre lösning. Denna brist har i sin tur uppstått för att tiderna förändras men regelverk och organiation består. En slags rundgång.
Om inte vi ändrar strategi nu gör någon annan detta åt oss. Vad den nya inriktningspropositionen för Svensk idrott som ska antas i Riksdagen i maj kommer jag återkomma till. Dock vill jag redan nu avslöja att det pågår ett vindskifte inom Svensk idrott. Vinden har hittills kantrat 5 grader och man kan kanske tro att vinden ocillerar tillbaka. Personligen tror jag att vinden kommer att ställa om från permanent ljum sydväst till permanent styv nordost – oavsett hur det går i nästa val. Vindskiften kan uppfattas som osynliga, slumpartade och besvärande. En kappseglare brukar kunna uppfatta vindskiften till sin egen fördel och utnyttja dem till sin fördel. – därför finns chans att inte hamna längst bak i kön inom Svensk idrott i framtiden. Därför finns det chans att under detta år åstadkomma verklig förändring. 2009 och 2010 är de första år som det verkligen kommer att vara kul och gå enklelt att påverka Svensk segling.
Hur? ☺ Det kommer ta några artiklar att förklara, men hänger ihop med ny lagstiftning,
Artikelseriens indelning
Ta ett djupt andetag så dyker vi först ner i ämnet idrottspolitik. Denna första artkel är en prolog varpå konkretionen utvecklas ett antal veckor frammåt. Vi närmar oss frågan von oben på 10 000- metersnivåen och arbetar oss sakta ner till den enskilda kappseglarvardagen. Den röda tråden blir vad den blir – men en viss struktur av fyra övergripande områden:
- Idrottspolitik – hur funkar det i de högre sfärerna. Intressentteorin och dess koppling till ”New public management”, Svensk folkrörelse, korporativism, förvaltningsrätt, kulturpolitik, idrottsrörelsens två grenar, (ideelt arbetande amatörer och professionella anställda) och något om Riksrevisionens rapport.
- Omvärld. Svensk idrottspolitik i stöpsleven och den nya idrottspolitikens inriktning. Riksidrottsförbundet och dess inverkan på Svensk segling. Statens behov av skattepengar, konkurrensregler, beskattningsfrågor och hur det kommer att påverka SSF och SBU. Klubbdöden.
- Seglingsorgansiation. SSF:s inriktning och styrning. Engagemang. Ekonomi och redovisning. Mål, strategier, målstyrning och målkategorier. Hur sker uppföljning och ansvarsutkrävande? Granskande journalistik av idrott och Svensk segling? Våra distriktförbund. Svensk kappsegling på klubbnivå. Båtklubb, traditionella Segelsällskap, Klassförbund, ”kappseglande idrottsföreningar”, typ jollesällskap. Maktbasen på seglardagen. etc
- Åtgärder och verksamhet. Fältet är fritt. Det är under verksamhet och åtgärder som det roliga börjar men vi måste först upp och runda ”Svensk folkrörelse” och idrottspolitik innan vi kommer in på efterrätten.
Den första mest grundläggande frågan?
Vem är uppdragsgivare?
- Direkt uppdragsgivare:
ca 416 ”idrottsklubbar” via 17 distriktförbund
35 röstberättigade klassförbund
Sveriges Riksdag via 2 miljarder i idrottsstöd
- Indirekt uppdragsgivare:
ca 120 000 medlemmar i båtklubbar och klassförbund.
RF som fördelar skattemiljarderna
Ca 7 miljoner röstberättigade väljare till Riksdagen.
Vem styr över ordning och organisation?
- Formellt:
Seglardagen som utser förbundsstyrelse
Distriktsårsmöte som utser förbundsstyrelse
Årsmöte som utser klassförbundsstyrelse
- Informellt:
De spillror av kvarvarande seglare som orkar gå på årsmöten eller bemöda sig att kontakta årsmötets valberedning.
Tjänstemän som är anställda att utföra de arbetsuppgifter som alla idellet arbetande seglare inte hinner med.
När vi har detta klart för oss kanske det är lättare att svara på mer konkreta frågor?
- Vad kommer att påverka Svensk segling de närmaste fem åren?
- Varför nås ingen större enigheten och samling kring pumpen kring de yttre hoten?
- Varför funkar inte saker och ting bättre på Seglardagen och varför är vi oense om avgifter?
- Hur ska SSF: s ca 11 bidragsmiljoner och 3 miljoner i medlemsavgifter fördelas?
Svaret är att vi inte har tillräcklig kunskap samt bristande engagemang och att ingen kommer ge oss vare sig kunskap eller engagemang om vi själva sätter oss in i frågan. När vi kan de dolda regleran ställer vi rätt frågor och därmed ges svaren och lösningarna. De dolda strukturerna är i första hand inte SSF eller ens RF, problemen är oss själva och den enskilda individens svårighet att koppla samman;
regelverk – uppdrag – handling – verksamhet – utfall – ansvar.
Seglingen har bättre förutsättningar att lyckas inför de förestående förändringar än många andra idrottsförbund. Vi konkurrerar inte med andra idrotter om halltider, vi behöver inga fotbollsarenor, våra supportrar pissar inte på gatan, tänder inte bengaliska eldar eller säger nöf till polisen. Ingen elitseglare har hittills blivit avslöjad som dopad. Segling är en tidlös och miljövänlig sport som ofta är oberoende av både ålder och kön och där män och kvinnor kan tävla på lika villkor. Dessutom har vi så mycket kust och sjösystem att varenda kommun har en egen båtklubb. Ändå är vi inte nöjda?
Skattefinasierad föreningsidrott är inte som att köpa en produkt där köparen kan ställa krav på säljaren, reklamera eller byta produkt. Idrottsrörelsen bygger i grunden på eget engagemang, både som utövare och som adminstratör. Sverige har en relativt unik tradition med folkrörelsestyrda gräsrotsrörelser med storla likheter mellan politiska partier, fackföreningsrörelse, ideella förningar, friviliga försvarsorgansiationer nykterhetsrörelse och frikyrka. Det är i den världen och kulturen kappseglingen verkar….
Kappseglare är en i raden av alla särintressen (minoriteter) som måste hävda sig, tar man inte reda på sina rättigheter kommer någon annan och knycker utrymmet. Med ett initierat och gemensamt synsätt kommer det som stasvetarna kallar ”intressentteorin” innebära att maktutövningen balanseras. Det allmänna utgår alltid från det enskilda – det är tydligast vart fjärde år på valdagen. SSF och RF gör det vi vill att de ska göra inom ramen för förordningar från regering och Riksdag. Svårigheten med idrottsrörelsen är att avståndet mellan valmakt och utkrävande av ansvar är myckte längre och snårigare. Om vi inte styr gör organisationerna vad de tycker är bäst för dem själva inom ramen för ”det allmännas intresse”. Detta är oftast inte samma sak som din egen uppfattning.
Samma regler för att vinna på banan gäller för att vinna styrningen inom den egna idrotten. Förberedelse, engagemang och målmedvetenhet. Utan rätt styrning och ledning uppstår oreda, gnäll och i värsta fall falangstrider. När inte organisationen som styr seglingen är tydlig, rolig och enkel uppstår olika motsatsförhållanden och olika orättvisor plockas fram, exempelvis mellan:
Motorbåtar – Segelbåtar
Crusing – Racing
Elitsegling – Breddsegling
Professionell – Amatör
SM-mästerskap – Klassmästerskap
Jolle – Kölbåt
Majbrasa – Styrenholk
Entyp – Respit
Bana – Hav
Centralt förbund – Distrikt
Göteborg – Stockholm eller Skåne och andra distrikt
Förtroendevalda – Tjänstemän
Barn och ungdom – Seniorer
Tjejer – Killar
Skepparkavaj – Ylletröja
I tider av PR och masskommunikation måste varje organisation med självuppfattning hållsa sig med värderingar och kärnvärden. Jag vet inte om det är klokt i dessa tider att presentera värderingar när inte ens fackföreningsrörelsens ledning klarar av att se hur medlemmarna regagerar på att man själv sätter sig i 24 st bolagsstyrelser i medlemmarnas intresse, men sedan glömer bort att detta innebär 130 bortbokade vardagskvällar per år. Här följer i alla fall några förebilder som får stå som faddrar för mina värderingar.
- Positiv energi. Mange Olsson, Anders Lewander och Fredrik Lööf – för att de ser ut att ha kul medan de seglar och även när de inte vinner – samtidigt som de inte lägger av i första taget. Samtidigt som den positiva ytan rymmer mer komplexa personligheter än man kan ana.
- Smart framgångsrik coaching. Pia Sundhage – för hennes ledarpedagogik som skulle få vilket landslag som helst att lyfta till himlen. 11 positiva omdömmen på varje kritisk inlägg och konsekvent lura i de Amerikanska landslagsspelarna att de är mycket bättre än vad de egentligen är genom att klippa bort alla mindre lyckade passningar och endast visa vad som ger framgång.
- Humor och satir. Hasse och Tage för deras klassiska Lindemansketch i revyn ”Under dubbelgöken” där de drev ordentligt med ”den politiska klassen” efter att Bengt Westerberg och Kjell-Olof Fält föreslagit att subventionerna på mjölk skulle slopas. ”Det var det jävligaste. Det hade jag inte en aaaning om…” är en klassisk kommentar som kläcktes efter att Palme i Riksdagen inte kunde svara på att en liter mjölk på den tiden kostade 2 kr och 15 öre. Det skulle jag inte heller ha klarat, men frågan är lika relevant då som nu. Avståndet mellan topp och botten.
- Mod och konsekvens. Inga Britt Ahlenius för att hon i princip som enskild ensam individ gick emot både Göran Person och Bosse Ringholm och lyckades driva igenom en från regerignen oberoende Riksrevision. Favoritmyndigheten med stort M som med kristallklar objektivitet skalar bort allt politiskt mumbojump-snack och på rak Svenska skriver; ”Titta kejsaren är naken” d.v.s. hur det förhåller sig mellan vad politikerna utlovar och vad de faktiskt uträttar.
Jag frågade farsan om kappseglingens framgångsfaktorer under 50-talet? Svaret kom omedelbart;
– ”Det ska vara roligt, enkelt och ge resultat. En lag som gäller allt, alla och alltid.”
Om inte organisationen kring seglingen fungerar enligt denna naturlag, kanske inte seglingen heller gör det. I nästa artikel ska jag beskriva på vilket sätt Inga Britt Ahlenius bråk med Bosse Ringholm i grunden kommer att ha påverkat Svensk segling om tre år. Pang – där gick startskottet för alla vårt race i de idrottsadminstrativa komplexen. Jag ska försöka gudia så enkelt och roligt det bara går
Apr 6, 2009 @ 08:17
Hur ser det bakomliggande behovet ut ? Varför seglar man?
Börja där innan Ni gör en SWOT så blir det liksom lite enklare…
// F
Apr 6, 2009 @ 08:26
Oj det var långt tur det inte var Twittrat. En god ansatts vi får se var den leder. Segling har många utmaningar främst kanske är kanske frågan om vi är ett idrottsförbund eller ett fritidsförbund. Tex. fiske är fritid men casting en idrott. I våra klubbar så är majoriteten förmodligen inte med för att kappsegla utan för att de gillar att vara på sjön. Inom de som kappseglar så skiljer det betydande ocskå här finns de som satsar inom jolle och vill nå olympiaden men också de som vill mäta sin förmåga högt upp i åldrarna. Personligen har jag en intresse för båtar och sjöliv sedan barnsben men det ungdomliga tävlandet skedde främst inom fotboll. Till seglingen återvände jag vid 20 års ålder och är kvar där 30 år senare. På liknande sätt ser vi i vår klubb och övriga Norrköpingsklubbar att vi har svårt att hävda oss i det stora utbud av aktiviteter som finns för dagens ungdommar. Vi ser barnen på otimistläger och kanske någon klubbkappsegling och sedan försvinner de för att förhoppningsvis dyka upp igen vid 25-30 års ålder. Om det skall gå att samordna dessa tre intressenter, fritidsseglaren, jolleseglaren och seniorseglaren under samma paraply måste minsta gemensamma nämnare sökas. Jag är inte säker på att den finns för även inom de tre huvudgrupperna spretar det rejält. Redan vid en klubbkappsegling märks skillnaden. Här skräms nybörjare bort av högljudda självutnämnda mästare som anser sig kunna regler bäst och framför allt lärt sig att ljud går före vett.
Dock har segling ett högt intresse hos många målgrupper vilket gör den aktraktiv för en del sponsorer. Men samtidigt är tävlingen i sig ganska svår att ta till sig med regler som verkar obegripliga och vindar som skiftar.
Så visst finns det hopp men lätt är det inte. Jag skall läsa “artiklarna” med intresse.
Stefan
Apr 6, 2009 @ 10:37
i’m sorry way to BORING!!!
Apr 6, 2009 @ 12:17
Jag tror på ping-pong, i fem set. Att bolla fram och tillbaka utvecklar en matchbild. Feffes fråga är en bra start. I vilken ände börjar vi? – svaret är väl flera. Den ände jag valt ger en idéhistorisk och politisk infallsvinkel – den ingången passar gudkelov inte alla. Förhoppningen är att om fler gör som Feffe, slänger in synpunkter och frågor så får vi reaktioner. Förhoppningsvis även svar. Det är ett mål i sig.
Behovsanalys analyseas enligt min uppfattning enklast enligt Kanomodellen:
1. Basbehov
Nödvändig kvalitet, krav som måste uppfyllas. Basbehoven är så grundläggande att vi ibland inte tänker på dem. För vissa människor är det ett basbehov att ha roligt, för andra att känna sig som en i gänget, för en treje att förstå och för den fjärde att vinna. För de flesta människor gäller basbehovet att att det ska vara både roligt och enkelt. Mitt ämnesval är väl just allt annat än det.
2. Uttalade behov
Prestandakvalitet, önskemål som höjer värdet, men inte är vitala.
Om resultatet är sämre än förväntningen blir vi besvikna, överträffar vi förväntningarna börjar det lukta framgång.
3. Omedvetna behov
Extrakvalitet, Pricken över i. Oförväntade överraskningar. Att exempelvis lyckas genom att först skruva ner förväntningarna.
Vi har så många olika erfarenheter och uppfattningar att vi ofta inte ens är överens om vad det är vi diskuterar, varför vi inte får till stånd en vinnande utveckling. Vi har antingen inte tid, eller så är det för tråkigt. Erik B sammanfattar problemet väldigt bra, “jag är ledsen, men detta är alldelses för tråkigt” Det är korrekt uppfattat, just tråkigheten skapar brist på engagemang. Catch 22.
Min egen slutsats är enkel, koncentration. Precis vad som helst är roligt om man är tillräckligt många som enas att göra samma sak. Att titta på fotboll är roligre om det är fullsatt än om det ekar tomt på läktaren, det samma gäller spelet. Det samma gäller nattclubar. Det är inte lika kul att hälla i sig sprit och utföra Brysselsteg ensam.
Att sedan få till stånd koncentration är en annan sak. KOnsertarrangörer brukar muta ungdommar att sitta och köa en vecka före biljettsläpp, just för att få till stånd gratisreklam och efterfrågan.
Nu får vi se om paradoxen fungar – att köra en komplex och tråkig fråga, och ändå få till stånd lite opinion. Peter vågar ställa sitt forum till tjänst och är medveten att det inte kommer att bli visslingar och hurrarop, till en början… Det finns lite dolda poänger som kommer att framgå under resans gång. Att bygga upp intresse och gravitaionskraft kan göras på flera sätt. Antingen gör man som på Newsmill och skickar in brandfacklor och skapar två arga äger, eller så försöker man mer långsamt skapa bredare bilder och åstadkomma en slags samtalande opinionsbildning.
Apr 6, 2009 @ 13:10
Jag är inte säker nu längre på vad syftet är..? Men vill ändå bidraga med feedback för seglingens utveckling.
Belyser den från mitt perspektiv.
Positiva bitar med seglingen
-Den är rolig och utvecklande. Skapar ett teamkänsla när seglingen går bra.
-Få sporter där man kan utvecklas och nå ganska långt med enbart 2 trän/v. (Kölbåtssegling) De flesta andra idrotter är betydligt mer krävande.
-Inte bara team och individutveckling är betydelsefullt. Även segel,båt mm är det utveckling på. Lättare att utnyttja ingengörskonsterna.
-Den är rolig
-Man kan göra den både till en familjegrej och semestergrej.
Vad jag tycker är negativt med seglingen
-Seglingen är inte enkel. Många klasser med interna klassregler osv.
-Reglerna är ganska otydliga och svåra att behärska(eftersom det alltid finns en disk kopplat till de flesta regelbrotten på sjön)
-Seglingen dras med många “förståsigpåare” som gärna talar om vad andra gör för fel osv…Ta bara bronsseglingarna i OS….
-Seglingen är inte banbrytande…vi anlitar inte andra kunskaper från andra områden för att lära oss. Vi hänvisar ofta till att seglingen är svår…känner igen disk från Golfen på början av 80talet…innan boomen kom….Där var det nytänkande som var avgörande..
-Tävla är allt lite fult…scoutverksamhet på flera segelskolor. Handlar inte om att tävla utan att vara tillsammans och finna lugn o ro på sjön :-)
-Den är riktigt dyr. Jag har en 35fots båt. En rimlig nivå kostar ca 30000 sek/år för att hålla sig med hyfsade segel. (vissa anser det billigt andra som jag själv anser det vara mycket pengar(även om jag idag är med och prioriterar dessa)
-Introduktionen till seglingsvälden sker långt efter man valt idrott…då blir det ett komplement när man som 8-10åring börjar med sitt 1a läger….Handboll,fotboll samt friidrott mfl väljs redan som 6åring. Vi måste vara där från start.
-Hur har seglingen förändrat sig när hela samhället förändrat sig?
Löser vi inte dessa områden + ett antal fler som säkert finns, tror jag seglingen kommer fortsätta trampa vatten vid bryggan när andra verksamheter simmat imål.
Apr 6, 2009 @ 13:32
BRA initiativ!
Att att fungerande styrning kommer från engagemang det är en självklarhet som inte alltid är helt självklar…
Jag läser med stort intresse fortsättningen, och skall i år försöka få lite mer tid till kappsegling som är så jäkla kul, men så oerhört tidskrävande och dyrt…
Mina egna analyser och förslag får komma lite senare i seriem, att ha direkta åsikter i frågan (vilket jag ju har) känns lite tidigt attt rådda med nu.
Kör så det brinner! När kommer nästa inlägg?
Apr 6, 2009 @ 18:42
Intressant med en djupanalys!
Fråga:
– Varför bör antalet seglare, seglingar, segelbåtar, segling öka/främjas?
/johan
Apr 7, 2009 @ 08:03
Känner igen mig i Missmatch. De ungar jag vet som seglar har föräldrar
som är advokat och doktor i fysik och var själv seglare…
Kanske vill man att man ska vara så.
Om man vill ha bra unga seglare måste man satsa på bredden.
Ta några miljoner och köp in båtar så att ALLA som gått
ut högstadiet/gymnasiet har varit ut och seglat någon gång.
Apr 7, 2009 @ 13:11
Det finns tydligen fler Erik B så jag får väl börja använda hela namnet för att inte blandas ihop med den andra…
Hela det gamla föreningssverige darrar i dag pga avhopp och för få som kommer till. Väldigt få vill ta på sig förtroendeuppdrag så valberedningarna kämpar i motvind. Så seglingen är inte unik. Idag slåss alla föreningar inte bara mot varandra om deltagarna utan även mot sommarstuga, bil, internetaktiviteter, playstation osv osv. Utbudet är enormt men plånboken är inte större…
På kanotsidan är ungdoms och elitaktiviteten fortfarande igång men motionstävlandet har klubbarna svårt att få till. Men där finns några arrangemang som inte kommit till genom de traditionella RF-anslutna klubbarna. Göta Kanalloppet kom till p 80-talet och samlar nu ett antal hundra deltagare varje höst, Stockholms kanotmaraton kördes några år privat, las i malpåse ett par år och återuppstod kommersiellt förra året, Dalslands Kanotmaraton har körts sen 2005 och har över 800 startande. I Stockholm var det ett gäng som diskuterade problemen med Kanotförbundets stela arrangemang så de drog igång en egen serie på mycket enkelt vis. Nu kör drygt 100 personer några av deltävlingarna och en kärna på 25-30 kör många. Ingen av dessa kräver klubbanslutning, ingen kräver en kanot som är ”godkänd” av Kanotförbundet och arrangemangen växer hela tiden. En kille i Sundsvall har en blogg och utlyste Nätrejs 2009. Där paddlar man 10 km på hemmaplan, rapporterar in tiden till honom och han publicerar det tillsammans med ålder, kanottyp och paddeltyp. Resultatet anges både scratch och ålderskorrigerat enligt den tabell som roddförbundet tog fram och också kanotförbundet använt i sin veterancup. Nätrejs 2009 måste vara världens miljövänligaste tävling då ingen behöver köra någon transportsträcka. Man väljer också själv när och var man vill tävla. Enda villkoret är en rund- eller ToR-bana så man inte ensidigt kan dra fördel av vind och ström. En annat arrangemang har växt fram på utsidan.se där ett gäng ska paddla Orust Runt på två dagar efter sommaren. Ingen avgift, ingen arrangör som får slita hund men ett gemensamt beslut var, när, hur och varför!
Det har nämnts tidigare att många klubbar egentligen är förtäckta bryggföreningar och det är anledningen till att de inte arrangerar. Oavsett hur mycket sanning som finns där så kanske det är dags för några att prova lite arrangemang vid sidan av seglarförbundet. Blir det lyckat kanske någon klubb stjäl/köper/lånar idén och gör något stort av det. Det gemensamma med kanotexemplen ovan är att allt initierats vid sidan av de ”sanktionerade” kanalerna. Det är inte fel med klubbverksamhet men det kanske är dags att tänka lite bredare. Måste det finnas startlinje, klubbhus, paragrafer osv? Räcker det inte att Sture, Nisse, Stina och Nilla kommer överens på ett forum att köra 10.00.00 på lördag?
Seglarförbundet kan ge mötesplatsen för de villiga seglarna genom ett enkelt forum där alla kan känna sig välkomna. En grund med rubriker som kan passa både en både nybörjare och elit samt långfärdsseglare och sen får det växa vidare utifrån deltagandet. Forumet skulle behöva få en central plats på förbundets plottriga hemsida och även marknadsföras utanför de vanliga kanalerna. Men det förutsätter att förbundet accepterar att seglare kommer överens om ”buskrace” där annars kanske blur.se är en bättre plats ;-)
Apr 7, 2009 @ 22:46
Det blir lite balansgång på slak lina, hur djupt man ska gå.
Men jag kan i alla fall avslöja att den första egentliga artikeln kommer att handla om vad Riksrevisionen gjorde för analys när de genomlyste idrottsen för två år sedan. Sedan kommer jag beröra en jäkligt bra SOU, (statens offentliga utredningar). Den heter:
“föreningsfostran och tävlingsfostran”. Titeln sammanfattar väldigt väl vad idrottsrörelsen inte klarat av att balansera.
För de flesta kappseglare är detta en okänd värld, men jag tänkter vara tjurskallig och försöka förklara på vilket sätt detta påverkar idrotten, inte bara seglingen, utan idrotten per se.
Två miljarder kr från statsbudgetn ska gå till “föreningsfostran” sådan som är ädelt och fint, ungdomsidrott, folkhälsa etc. Inte en krona av pengarna är öronmärkta för “tävlingsfostran” (bland ungdomar) Elitverksamhet är inte ens med på kartan, det är SOK.
Ingen har riktigt funderat på detta med fungerande motionsidrott, eller elitmotionärer. Begreppet finns inte definierat. Alltså vikten av att kunna hålla på med specialidrotter även efter 20 år.
Hela vår centrala idrottsrörelse, RF och specialförbunden får de mesta av sina pengar von oben, Styrningen, uppföljnigen och utvärderingen förutsätts komma underifrån. Statsmakten har på något sätt fått för sig att en vanlig samhällsmedborgare både har tid att idrotta samt dessutom vara aktiv i sin lokala idrottsförening. Hela folkrörelsesverige håller på att klappa igen, inte bara idrotten, och ingen har en alternativ idé.
Vad som hänt är att en hel del skattepengar går till central administration och coacher för våra landslag, (annars hade vi nog inga). Och att denna verksamhet slukar administrativa resurser. PÅ det lokala planet förutsätts idrotten fungera ideellt. men när det inte finns reurser att sy ihop säcken nationellt, för breddidrotten, ja då blir det väldigt sårbart. Idrottsvärlden är en av få spillor kvar i samhället som ännu inte kunkurrentutsatts eller ens utvärderas för vad de gör. Det är detta Riksrevisionen kommit fram till, och det är mycket få människor inom idrottsrörelsen som fullt ut begriper vad som är i görningen.
Men det är nya bullar på väg, den övergripande “rörelsen” kallar forskarna “New Public Management”, och är egentligen inget konstigare än att man lånar styrmodeller från näringslivet. Var enda kommun håller sig numera med Norton/kaplans styrkortsmodell samtidigt som dessa NKI-undersökningar grasserar offentlig verksamhet. Problemet är bara att få tjänstemän inom idrottsrörelsen är särskilt insatta i bolagstyrningsfrågor, samt att näringslivet mäter avkastning på kapital, inte avkastning på “hedoner” (ett begrepp filosoferna kallar lycka). När offentligt finansiserad verksamhet (exempelvis motionsidrott) ska gå över till modern management och principer från näringslivet blir det en del stjärnsmällar. Det är dit vi är på väg, oavsett nästa regering, och det är den trenden jag tänkte beskriva lite. Jag ska försöka lägga en del “överkursmaterial” vid sidan om, så kan de som orkar fördjupa sig. Hinner jag beskriva den osynliga grundkartan för hur idrottssverige (inte) styrs, så kanske det kan bli bra diskussion sedan kring hur vi går vidare,
SW
Apr 9, 2009 @ 10:21
Jag är skolad i den Svenska folkrörelse traditionen och engagerar mig ständigt i olika föreningar beroende på en blandning av nyfikenhet, fåfänga och intresse. Och visst står förenings Sverige inför en omdaning. Men detta problem är ett struktur problem som Seglingen delar med andra föreningar och politiska förbund. Att koppla samman detta med seglingens framtid som tävling och sport blir ogörligt tror jag. Lösningen blir att koppla bort den existerande strukturen och utveckla något nytt med lämpliga kopplingar till kolloserna som makligt ändrar sig.
Jag är fortfarande av uppfattningen att vi inte klarar att hantera elit segling jolle, seniorkappsegling och nöjessegling enligt samma norm. De kan förenas under ett paraply men därutöver lever de ett eget liv.
Låt engagerade föräldrar och ledare köra jolle seglingen. Låt lyckosamma klassförbund utvecklas på egna meriter. Döp om Svenska havskappseglingsförbundet till respitseglingsförbundet inget sexigt namn men låt entypsfantasterna raljera om det. Skapa några övergripande regler och släpp krativiteten loss i respektive enhet. Vill man kunna mäta sig internationellt så måste man anpassa sig till gemensamma regler vill man enbart köra i sin egen låda gäller annat.
Låt SSF vara paraplyet om de klarar av att leverera till de priser vi under är villiga att betala annars skapa ett eget paraply.
Glad Påsk
Stefan
Apr 9, 2009 @ 11:48
Golfen har liknande problem….
Juniorgolfen väldigt nischad (jolle seglingen)
Vi har elitgolfen (elit seglingen)
Vi har sällskaps o handicap spelet precis som (nöjes o LYS seglingarna)
Tror vi har mycket att lära av andra förbund som driver allt under ett paraply men ändå kan o vill utveckla samtliga områden… Här ser vissa det som problem, jag tror det är möjligheter…
Men jag tycker det är “old way thinking” med entyps inte kan lära o dra nytta av jolle eller sällskapsseglandet…
Jag tror på SSF men med större nytänk o vilja till förändringar. Nytt blod in. Öka samarbetet med Norge osv….Gör som föreslagits tidigare, gör en SWOT analys och kartlagg styrkor hot osv…starta grupper som jobbar igenom dessa…
Glad påsk
//Andreas