Nyfiken på… Charlie Ekberg & Kalle Torlén

Ännu en repris från Search Magazine. För er som vill ha koll på det senaste, så följer man dem på Facebook. Just nu är de i Perth och kör. Finns massor av bra bilder och videos…

Charlie Ekberg Ehnlund och Kalle Torlén seglar 49er, Charlie styr och Kalle gastar. De har en ganska kort men intensiv historia. För ett år sedan inledde de världscupstävlingen Skandia Sail for Gold med att krascha in i startfartyget. I år presterade de sitt bästa resultat någonsin i Weymouth och slutade på 15 plats i guldfinalen. Håller formkurvan i sig kommer duon att placera sig på pallplats om bara två, högst tre, tävlingar.

Vår största styrka är att vi är bra på att komma igen. Det är sällan det är ett race på en dag.

Charlie och Kalle har olika seglingsbakgrunder. Charlie, född 89, har gått den traditionella vägen med start i optimisten. Han började som liten grabb i Mås-ungens SK, gick vidare till Boo IF och börjad kappsegla optimist och Zoom 8 parallellt. Efter grundskolan bytte han klubb till KSSS, flyttade från Värmdö för att gå på seglargymnasiet i Motala och började seglar E-jolle och 29er tillsammans med Johan Versell. Under resans gång har han gjort gästspel i andra klasser och sedan 2002 har han deltagit i imponerande 47 mästerskap.

Kalle, fyllda 25, har varken kappseglat optimist eller suttit i en E-Jolle. Familjen hade en optimist på sommarstället ute i skärgården men han tyckte inte den var kul. Kalle började segla dryga 13 år gammal och han kom till KSSS 15 år gammal där han körde laser radial i tre år och när han var 17 år gammal bytte han till laser. Magnus Grävare hörde av sig i januari 2006 med förfrågan om han ville gasta för Jonas Lindberg och det visade sig att 49ern passade Kalle perfekt.

Charlie och Kalle började segla tillsammans för dryga ett år sedan. – Jag hade precis slutat gymnasiet och efter en tredjeplacering på E-jolle-VM ville jag byta upp mig, berättar Charlie. Segla en tvåmansbåt som är lite häftig och stå i trapets., berättar Charlie. Det blev 49er vilket visade sig vara en jäkligt cool båt; den är häftig att segla, det går fort och det händer saker hela tiden. Kalle hade precis seglat OS med Jonas. Vi tog lite ledigt under hösten och testade segla tillsammans på skoj.

Det började bra för duon. Första säsongen deltog de i en världscuptävling, Skandia Sail for Gold, och vann SM i Marstrand 2009. I år var tanken från början att de skulle träna, köra teknik och lära känna varandra men utvecklingen har gått fort och de har, som Charlie själv uttrycker sig, ”pangat på”, kört hårt och seglat hela världscupen, EM och SM där de lyckades försvara titeln från förra året. – Det var riktigt rolig i år, berättar Kalle. Jag hade en extremt tydlig målbild inför tävlingarna. Jag trodde att det skulle stå mellan oss och Jonas Lindberg/Niclas Düring och det enda jag såg var hur vi vann. En ganska intressant idrottspsykologisk grej som jag aldrig upplevt tidigare.

Vad är säsongens bästa minne?
Oj, det är många. Kanske Hyères. Vi seglade runt med den äldsta båten i hela fältet och upptäckter att vi har en lång spricka på vingen och att vingtoppen har gått av. Dagen innan tävlingarna ser vi vingen åka iväg med en sunkig målare och vi frågar oss om vi ens kommer att komma till start. Klockan 8 på morgonen dagen efter låg vingen på båten, nymålad och jättefin, det var kul. Sista kvaldagen på Sail for Gold var också rätt skön då vi drog på med några riktigt bra placeringar och vi visste på inseglingen att vi var med i guldfinalen, det var riktigt härligt.

Charlie är bra, att träna med Charlie är skitjobbigt, det är slag, det är jippar och ditten och datten hela tiden. Det är ju det som är bra träning. Tävla med Charlie är också kul, han är väldigt mycket humörmänniska, jag jobbar mycket för att plocka fram honom när han är som bäst, skillnaden är stor och det har att göra med viss orutin.

Kalle är aldrig arg men han är tydlig. Vi är raka mot varandra och det är enkelt att säga vad man tycker. I båten försöker vi göra så mycket gemensamt som möjligt. Vi har försökt fördela strukturerat listor vem som har vilka ansvarsområden i satsningen för att inte missa och tro att missförstånd. På båten gör han allt det tunga och jag är mer finliraren.

Tävlingsmässigt skulle EM vara höjdpunkten men vi strulade till det, en tjuvstart, i två race går båten sönder och i två blir vi diskade i juryrummet, berättar Kalle. Vi kände att vi är nära nu även om det inte syntes resultatmässigt. Sail for gold blev den regattan med bäst resultat i år, 15 i guldfinalen som 9 nation, och så på det sättet var det en höjdpunkt. Det gäller att ligga i så att när det blir tävling igen att det syns att man har gjort sin hemläxa så att man kan fortsätta den kurvan som vi har haft för då tar det inte så lång tid innan vi ligger i topp, det är väl två till tre tävlingar till och sedan blir det bara topplaceringar.

Är ni nöjda med säsongen?
Jag hade förhoppningar att vi skulle bli ungefär som det har blivit. Vi har för varje tävling lärt oss av våra misstag, lyft oss och gått från klarhet till klarhet. Charlie är ny i 49er tänket men han lär sig väldigt snabbt, både vad det gäller teknik och taktik på banan, berättar Kalle. Det är tur att jag hade lite försprång på honom.

Nu är tävlingssäsongen slut och det som återstår är KSSS olympiska regatta i början på oktober och Mästarnas Mästare helgen mellan den 16 och 17 oktober i Båstad. – Vi bor inte långt ifrån Baggens och vi försöker segla så mycket som möjligt på hemmaplan men i år har det inte blivit så mycket i Sverige, det blir enstaka pass mellan världscuperna, berättar Charlie. – Vi åker till Australien i november och kommer hem precis innan jul. Sedan lutar det åt att vi åker till Cadiz i januari för att träna, sedan blir det Mallorca feb, mars och april, för att vara där de bästa är, det blir mycket resor. Det är viktigt. I början hade vi fullt upp själva men nu när vi kollar på detaljer är det viktigt att ha andra att jämföra med, utbyta tekniker, trim. Det är mycket nu med den nya masten i 49er, folk har inte riktig koll på trim och sådär ännu. Mycket fokus på att få grejerna att gå framåt snabbt.

Hur tufft är det att segla?
Vi har kommit fram till att man som rorsman har den lataste positionen i hela OS-programmet, vi står mest i trapets och hänger och det är inte så jobbigt, skrattar Charlie. Det jobbigaste är i lätt vind för då står man i 90 grader med bena och det är lite jobbigt och när det blåser jättemycket förstås. Gasten däremot har den jobbigaste platsen i hela programmet med gennekar, storskot, så sjukt mycket mer att göra. Båten har den lataste och hårdast plasten vilket gör att vi tränar lite olika. Jag tränar kondition men jag behöver väga mer än jag gör inför Perth nästa år så nu blir det mer styrketräning. Kalla tränar så det står härliga till.

”Vi vill båda väldigt mycket med seglingen och för att vi skall komma någon vart så är det bara att gasa. Det enda svårigheten att få ihop en satsning så är det ekonomiska.”