Meteorologi för seglare | vindmönster runt bymoln

I de fem första, lite längre artiklarna, har Måns Håkansson gått igenom de grundläggande teorierna och begreppen. Nu blir det lite mer finlir…

Sommar, sol, vind… och stackmoln. Men vissa dagar växer de fluffiga stackmolnen (cumulus) till sig på höjden och utvecklas med tiden till bymoln (cumulonimbus), med mörk undersida och det typiska ”städet” i toppen.

Växer på höjden

I och med detta förändras molnets inverkan på vindfältet. Under stackmolnen stiger luften, och vinden är i allmänhet något svagare och mer vänstervriden än i ett intilliggande molnfritt område. Stackmolnen kan lite förenklat kallas för ”sugande” moln. De uppstår i kalluftsmassor, vilka till naturen är labilt skiktade. Den stigande luftrörelsen kallas konvektion. Om stackmolnen redan under förmiddagen börjar torna upp sig är det ofta ett tecken på att labiliteten sträcker sig en bra bit upp genom troposfären (som vid våra latituder utgör de lägsta 8-10 kilometrarna av atmosfären) och/eller att uppvärmningen underifrån är kraftig. Det kan då bildas ispartiklar i övre delen av molnet vars topp därmed får ett mer diffust utseende. Detta är ett tecken på att intensiv nederbörd är att vänta inom kort. Molnets vertikala tillväxt begränsas av tropopausen som utgör gränsytan till den betydligt mer stabilt skiktade stratosfären högre upp. Tropopausen verkar som ett lock och hindrar effektivt luften från att stiga högre. Den pressas istället utåt sidorna, vilket ger bymolnet dess typiska utseende med en städformad, diffus topp, se Figur 1. Bymoln kan även förekomma längs kallfronter.

Figur 1. Bymoln (Cumulononimbus), med det typiska, mer diffusa städet i toppen.

Nederbörd och kalla nedsvep

Bymolnen ger upphov till häftiga regnskurar, hagel- eller snöbyar, vanligen med åska samt kraftiga vindbyar. Om nu stackmolnen var ”sugande” till karaktären, skulle man kunna säga att bymolnen är ”tömmande” eller ”dumpande” moln. Övergången sker ungefär samtidigt som nederbörden börjar falla. Kalla nedåtgående vindar orsakas främst av att luften kyls vid avdunstning från nederbörden när den faller genom den torrare luften under molnet (men även av avkylning genom utstrålning i molnets topp samt att luften på grund av friktionen rivs med av den fallande nederbörden). Om molnbasen (molnundersidan) befinner sig relativt högt över underlaget kan vi vänta oss omfattande avdunstning och därmed extra kraftiga nedsvep. I och kring samma moln har vi nu alltså både områden med stigande och sjunkande luft. Vertikalvindarna som på detta sätt uppstår kan nå hastigheter på uppemot 10 m/s. Nedsvepen sprids horisontellt när de slår ned mot underlaget (Figur 2). De samverkar med den rådande vinden och ger upphov till förstärkning på molnets ”läsida” där den omgivande vinden och vinden från molnet är riktade åt samma håll. På ”lovartsidan” sker en försvagning där vinden från molnet möter den omgivande vinden. Man brukar även kunna finna ett högervrid på ”vänstersidan” samt ett vänstervrid på ”högersidan”, sett med blicken mot vinden.

Figur 2. När nedsvepen från bymolnet träffar underlaget sprids de horisontellt åt sidorna. Mönstret samverkar med den rådande vinden (svarta pilar) med förstärkning (+) i ”lä” och försvagning (-) eller till och med kontrariktad vind i ”lovart”. Ett högerskift kan noteras vid molnets vänstra sida och vice versa.

Utnyttja molnen i din strategi!

Bymolnens rörelse påverkas av vinden på hög höjd som normalt är mer högervriden än vinden vi seglar i nere vid havsytan. Ett bymoln rakt i lovart om oss rör sig därför inte direkt mot oss, utan även med en komponent från höger mot vänster. För att undvika bymolnet bör man därför försöka hålla till höger om det. Om ett bymoln dyker upp på kryssen under kappsegling, kan du försöka avgöra vilken sida av banan det kommer att passera över. Om molnet visar sig till höger på banan bör det kunna ge förstärkt, högervriden vind på den sidan (Figur 3). Segla för babords bog tills vinden tilltar och vrider emot. Ett slag över till styrbords bog borde då ge fin höjd och bra tryck. Om molnet istället uppträder kring, eller till vänster om banans mittlinje eller rhumbline, gör man klokt i att undvika att försöka söka upp det i jakten på mer vind, då dess rörelse gör att man knappast närmar sig molnets vindmönster förrän möjligen när man är på dess lovartsida, där vinden ju borde vara försvagad.