Nyfiken på… Paul Cayard

Fler bra intervjuer från våra vänner på Search Magazine. Den här gången hänger de med Paul Cayard som väl inte behöver någon närmare presentation. Förresten, var inte mustaschen en stor del av stor del av hans personliga varumärke. Ryktet säger att den är tillbaka?

Foton: Sander van der Borch / Artemis

Paul Cayard om historiens första America’s Cup World Series

Paul Cayard har sju världsmästartitlar, sex America’s Cup-kampanjer samt två OS-satsningar på sin meritlista. Han vann Whitbread Round the World Race 98 på EF Language och under Volvo Ocean Race 2005-06 var han skeppare på Pirates of the Caribbean som vann den sista etappen in i Göteborg och slutade på en total andra plats. Sedan 2009 har han arbetat som VD för Artemis. Vi fick tillfälle att snacka med Paul under hans senaste Sverigebesök och vi var naturligtvis nyfikna på seglingarna i Cascais.

Hur gillar du din nya roll?
Jag har fungerat som VD i andra sammanhang tidigare men det här är första gången jag gör det utan att segla själv. Visst saknar jag seglingen men jag får helt enkelt vänja mig vid det. Min uppgift är väldigt krävande och jag har händerna fulla som det är just nu.

Artemis inledde AC World Series med en andra plats i fleet race och en tredje plats i match racing. Med facit i hand, var ni redo? – Från lagets synvinkel var vi väl förberedda vilket vi också borde vara med tanke på att vi var ett av de första lagen som seglade AC45 i NZ. Vi bör ligga i toppen tillsammans Oracle med sina två båtar och Team New Zeeland som startade ungefär samtidigt som oss.

Jag var väldigt nöjd med hela genomförandet av tävlingen. Man kanske inte tänker på det men hela eventet är som en stor cirkus med tält och containrar. Vi hade ungefär 20 personer som bara arbetade med logistiken men allt flöt på riktigt bra.

Förväntningarna inför första eventet var skyhöga.
Verkligen. När jag vaknade på morgon första tävlingsdagen tackade jag vädergudarna för att vi fick vind. En hel värld hade ögonen på oss i det ögonblicket.

Det viktigaste för alla som deltar i Americas Cup och för segling över lag är att eventet genererade allt det som vi har hoppats på. I ett och ett halvt år har vi pratat om hur grymt det kommer att bli men man kan bara visa ett visst antal powerpoint-presentationer. Nu har vi faktiskt bilder på hur båten seglar. Det var ett väldigt viktigt resultat från Cascais.

Vad tycker du själv om utvecklingen inom America’s Cup?
På något sätt måste man berättiga seglingen dess existens kommersiellt då sport är beroende utav sponsorer. Vi konkurrerar med hockey, basket och fotboll. Vi måste skapa underhållnig och ju bättre vi lyckas med det desto större resurser får vi. Det här har vi misslyckats med tidigare och därför drivs många lag idag av enskilda personers förmögenheter. Vi måste skapa ett kommersiellt värde inom seglingen som kan ersätta privata medel med andra källor. Det är kanske inte det bästa receptet för helgseglaren i den lokala klubben men från vår synvinkel är det vad som måste göras.

Hur hårt kan man driva båtarna?
Vi håller som bäst på att lära oss vad båten kan ta och inte. Vi vet att det börjar bli en handfull vid vind på 25 knop. Man kan hantera ganska mycket vind när man är i lä för vågor.

Match eller fleet racing?
Generellt sett tror jag fleet racing har potential att bli mer spännande men Americas Cup handlar om att utmana man mot man så formatet att ta sig till final måste vara detsamma.

Hur tycker du match racing fungerar med flerskrov?
Katamaranerna är så mycket snabbare än de båtar vi normalt seglar och visst är det annorlunda typ av match racing. Man kan slå på en motståndare men man kan inte ha samma typ av dueller som vi är vana vid. Det ligger massor med strategi bakom matcherna, placering i kombination med vind, strömmar och allt annat som händer. Banan har gränser som man inte får segla utanför vilket innebär att man måste placera sina slag och gippar så att man minimerar manövrarna. Varje manöver är väldigt kostsam.

Hur trimmar man vingen?
Man har en traveller för att kontrollera vingen som enkelt är ett rep som kommer ut i bakre delen av vingen. Inget spår eller något sådant. Vingen består av två element och man kan styra böjen mellan de två elementen, vingens camber. Vill man ha ett bukigt och kraftfull vinge lägger man mycket camber, när man går dowmnwind seglar man med kansek max camber, kansek 32 camber (mellan elementen). Up wind seglar man med kanske 23. Plattare vinge. Sedan finns det ytterligare en styrenhet som kallas twist. Twisten gör att man kan öppna toppen på seglet vilket också är viktigt. Travellern trimmas hela tiden. På sätt och vis är det som på den gamla goda tidens 470, båtar som har vang sheets, 505 you pull the bom vang on its just the bom going in and out. Det är ett väldigt aktivt jobb att trimma vingen.

Var befinner ni er i arbetet med AC72?
Vi har varit förunnade med Torbjörn Törnqvists passion och åtagande i projektet att kunna starta förra oktober med designarbetet med den nya båten. Vi har en del pågående projekt som skall hjälpa oss att förbereda oss för det. Initialt var det menat att man skulle sjösätta båtarna i början av 2012 men den dead linen är flyttad till första juli. Vi har börjat bygga vingen. Några komponenter till vingen. Och det var tur att vi var ute i god tid för det är verkligen komplext. Inte helt oväntat men även för oss som har stött och blött har det blivit mer komplext än vad vi trodde. Vi har kommit en bra bit i bygget av både båt och vinge.

En annan väldigt komplicerad del som folk kanske inte känner till är att daggerboarden/the foils kommer vara en enormt stor del att farten och prestandan av de här båtarna. De kommer att kunna styras i alla riktningar. Den kan luta, tvista, gå upp och ner, det enda är att den kan inte överskrida the beam max. Det lutar åt att vi kommer at trimma daggerboarden lika mycket som vingen.

Downwind kommer båten att vilja trycka dig tillbaka ner, speciellt när man bare away vilket är den trixiga delen. Tar man daggerb från vertikalt läge som man har upwind för oftast har man bara lateral motstånd upwind, när man går downwind behöver man lyfta leeward bow, du behöver få upp bow och om man lyfter the leeward hull thats like riding moment. Ultimat i extrema fall kan båten hydrfoil. Foilen är böjda, du kan snedställa, ge den en twist så att nosen går upp vilket kommer att lyfta bow. Allt det är väldigt komplext. Mekaniken, hydrauliken, styrningen av det är enormt. Alla ser vingen men foilsen kommer att vara the big deal.

I november mellan den 12 och 20 seglar man i San Diego och 2012 mellan den 23 juni och 1 juli i Newport. Alla race streamas på hemsidan och tweetas (@34thAC) live.