J/111 Blur³ | segel

J/111 Blur 3Di.jpg
Jag har ju fått lite frågor om segelgarderoben på nya J/111, men jag har medvetet legat lite lågt med en artikel tills vi hade seglat med dem. Här fokuserar jag på kryssgarderoben och så kommer undanvindssegel i en separat artikel.

Vi valde att gå på entypsdesignerna när det gällde stor och fockar. North CSD (Class Sail Development) har lagt ner mycket jobb och hunnit dra erfarenheter från J/111, framför allt i USA. Vi var nöjda med upplägget på J/109, så det borde funka här också. Gällande material så har vi varit grymt nöjda med 3Di. Det är dyrare men har hållit både form och motstått slitage på ett mycket bra sätt.

j111-saildevelopment-sailplan.jpg

Mainsail 3Di 780 (Dyneema/Carbon) 14,700 Dpi
Storseglet är på maxmått inom klassregeln, vilket innebär ganska stor akterrunda. Många båtar i UK och Holland väljer en mindre akterrunda för att optimera mot IRC, vilket kanske är rätt om man skall segla i mycket vind. Men vi vill ha mycket segel för att vara snabba i svenska sommarförhållanden så klassregelns mått passade oss bra.

Vi har också konfigurerat reven annorlunda. Ett förstarev och sedan ett rejält andrarev som minskar förliket med 40%. Detta uppfyller kraven i ORC Special Regulations och kommer att vara användbart när vi kör shorthanded. På J/109 så hade vi det så här på cruisingstoren vilken vi använde på många shorthandedrace. Vi kör också travare då detta funkar bättre shorthanded.

j111-saildevelopment-measurement.jpg

Jib 1 light/medium 3Di 780 (Dyneema/Carbon) 10,850 Dpi
Lätta focken är på maxmått och skall täcka området från 0 till 10 knops vind även om seglet pallar mer. Sweetspot verkar ligga runt 4-6 knop och man får jobba mycket med trimmet för att få seglet att funka genom hela spektrat. J/111 är känslig för små justeringar och kräver att man jobbar hela tiden. Framför allt i 8-10 knop när man plötsligt har för mycket power.

spiouestupwind-1.jpg

Jib 2 medium/heavy 3Di 780 (Dyneema/Carbon) 14,700 Dpi
Mellanfocken är på maxmått och skall täcka området från 10-20 knop. Denna motsvarar ju den 3Di-fock som vi hade på J/109 och blir huvudsegel när vi kör shorthanded. Därför kan vi byta från vanliga horisontella lattor till rullattor. Seglet funkar fartmässigt bra även ner i registret, men man har svårt att accelerera om det blåser för lite. Det vi jobbar mycket med nu är att hitta crossover mellan de två fockarna. När kör vi lätta i 12 knop. När kör vi medium i 8 knop?

Denna fock kan dels sättas med vanliga horisontella lattor i profilen, eller på rullen med rull-lattor om man skulle vilja det.

Heavy Weather Jib ORC Max 3DL Marathon 600 (Aramid) 22,400 Dpi
Hårdvindsfocken är anpassad till ORC Special Regulations och skall täcka området från 20-30 knop. Denna saknade vi tyvärr i Frankrike, men nu har vi fått testa den ordentligt i 16-22 knop och det är ett grymt segel som kommer att sitta uppe en del. Båten är livlig och mår bra av lite mindre segel i det här registret. Man kan välja att köra den med eller utan lattor (den är underskuren, men lattor ger kanske det där lilla extra).

Denna fock har också anpassats något för shorthandedsegling. Den har ett eget stag i förliket, så att den kan sättas med rulle en bit in på fördäck. Tanken är att kunna rulla både denna och mediumfocken för att snabbt kunna skifta växel utan stora försegelbyten. Full stor + mediumfock är ok från 4 knop upp till hårdvindsfock + 2 rev som borde palla 30 knop med två ombord. Här behöver vi experimentera lite med de olika kombinationerna.

En annan liten specialare är ett extra skothorn lite högre upp. Detta skall funka med extraskot under riktigt tuffa halvvinds/slörbogar där man behöver få kontroll på formen, vilket är svårt på högt skurna fockar. Vi skall också experimentera lite med en spirbom, för att kunna köra plattläns när det blåser +30 knop. Verkar poppis i England och Holland…

Stormfock
Bör ju vara med. Även denna har eget stag för att kunna sättas på samma rulle som hårdvindsfocken.

j111-saildevelopment-01.jpg
Det finns ju både för- och nackdelar med att jobba med en stor segelmakare och de olika grupperingar som finns. Dels vill man ju ha en dialog med sin lokala kontakt, i mitt fall Henrik Ottoson, och de lokala designers som finns. Men man vill också ta del av den enorma kompetents som finns inom CSD – Class Sail Development.

j111-saildevelopment-02.jpg
Det som är bra med klassegel är att det är nedlagt ganska mycket jobb. En sak som man gör är organiserade tvåbåtstester. Här är det Larry Leonard från North som ordnade tre dagar med Ragin och Velocity i Annapolis. Saker man utvärderar är bland annat riggtrim, prebend, infuckervarianter, segeltrim, besättningsplacering och crossovers.


j111-saildevelopment-rig.jpg
Det är fascinerande att se hur noggranna man är i sin approach, trots att det här inte är ett VOR- eller AC-projekt. Man får detaljerad data om mastprofilen och dess egenskaper från Hall Spars och trycker in alltihop i en datormodell (FEM – Finite Element Method). Här kan man också trimma masten och få korrekt böj redan i datorn.

j111-saildevelopment-03.jpg
Segeldesignerna kan provas på den virtuella riggen och man kan testa lite olika geometrier.

j111-saildevelopment-04.jpg
För att skapa en 3DL-layout så utgår man från en databas med över 2000 vanliga fiberlayouter. Hä kan man sedan konfigurera rätt material, dpi och layout och se hur det funkar ihop med riggen. I vårt fall gör man en tapelayout för 3Di, men principerna är likadana. Mer om den processen här.

j111-saildevelopment-05.jpg
Här har man applicerat krafter på seglen.

j111-saildevelopment-08.jpg
Sedan kan man köra en simulering med hela setupen för att få fram krafter och krängning. Detta jämförs mot båtens VPP.

j111-saildevelopment-10.jpg
Rigg och segel kan trimmas för att se vilka effekter detta har på framåtriktad kraft och lutning.

j111-saildevelopment-06.jpg
Sedan skall det så klart fungera i verkligheten. “Flying shapes” kollas och stäms av mot de designade, och feedback går tillbaks in i designcykeln

harkenblur3.jpg