Lewanders fina P28 Ingeborg

Denna artikel är klippt ur North Sails nyhetsbrev – juli 2015 men kompletterad med massa detaljbilder.

Nytt liv åt svensk klassiker – Anders Lewander gör
familjens P28 lite enklare och roligare att segla.

Anders Lewander har jobbat med segling under i princip hela sitt vuxna liv. Antingen som segelmakare – Anders började i branschen i början av åttiotalet och kom till North Sails 1994 – eller som professionell kappseglare. Som sådan har han hunnit med ett och annat. Han har bland annat varit landslagsman i 49er, tävlat ett par säsonger i den australienska proffsligan för 18-fotare och varit skeppare på Volvo Ocean Race-båten Ericson 3. Han har vunnit Archipelago Race och kappseglat jorden runt non-stop på den 38 meter långa katamaranen Cheyenne.

Minsta gemensamma nämnaren är väl att det handlar om båtar som seglar över snarare än genom vattnet. Och det är knappast någon slump. Det får gärna gå undan, tycker Anders. I alla fall när han så att säga seglar i tjänsten. För på fritiden ser det lite annorlunda ut.

”Man kan säga att jag stillar mina begär och utvecklar min kunskap i den här typen av båtar”, säger han. ”Men när jag är ledig är jag ute efter någonting helt annat.”

Då handlar det istället om en snart femtio år gammal P28. Något modifierad, i och för sig. Lite prestanda vill man ju ha, även om man sitter i en långkölad liten havskryssare som inte var tänkt som något fartmonster ens när den skapades i mitten av femtiotalet.

Pacific 28
P28 ritades och byggdes av Harry Hallbergs Varvsindustri i Ellös. De första hundra båtarna skeppades direkt till USA, där de blev kända under namnet Pacific 28. Eller P28, kort och gott.

Det första exemplaret sjösattes 1957 och produktionen pågick fram till 1973. Under den här perioden förändrades båtbranschen i grunden, och det kom att påverka även P28:an: De tidiga båtarna byggdes i trä, de sena båtarna är plastbyggen. Under en period tillverkade man faktiskt träbåtar och plastbåtar parallellt, förmodligen som en eftergift till de kunder som var skeptiska mot det nya materialet.

En P28 kan alltså se ut på lite olika sätt. Anders och hans familj har nummer 311 av totalt 536 båtar. Båten är byggd 1967 och har plastskrov, men däck, överbyggnad och mast är av trä.

Att det blev just en P28 var mest en slump. Men de inspirerades av vänner som hade en sådan, och kom fram till att den skulle kunna passa deras behov ganska väl. Det handlade främst om dagsseglingar eller några dagars strövtåg i ytterskärgården. Just ytterskärgården betyder mycket för Anders. ”En tillflyktsort”, som han uttrycker det.

De var ute efter en liten, enkel och överkomlig båt som kunde ligga på boj vid sommarstugan. En båt som kunde komma in i grunda vikar och baxas in i smala klippskrevor, och som kunde hanteras på egen hand av familjens tonåringar.

P28:an hade det mesta de behövde, tyckte de. Lite underriggad kanske, men det är ju de flesta båtarna från den här tiden. Det är dessutom något som går att åtgärda.

Ett helt nytt segelplan
Att säga att Ingeborg, som familjen Lewanders båt heter, skulle förvandlas till snabbseglare vore väl att ta i. Det finns trots allt gränser för hur mycket man kan krama ur en P28.

En P28 i standardutförande har ett SRS-tal på 1,01. Ingeborg har än så länge inget SRS-tal, men skulle förmodligen få ett antal pinnar extra om Anders fick för sig att mäta in henne. Han har nämligen hängt på i princip så mycket segel som bara är möjligt på den befintliga riggen. Mest ögonfallande är nog det ”fyrkantiga” fathead-storseglet, som man annars mest förknippar med flerskrovsbåtar eller Volvo Ocean Race-båtar.

Segelgarderoben rymmer även kryssfock, gennacker och en code-0. Det sistnämnda är ett modernt och användarvänligt segel som Anders gärna talar sig varm för. Det sitter på rulle, halsas en bit ut på peket och är avsevärt större än en vanlig genua. Förstaget är insytt i seglet, och när det inte används sänks hela paketet ner på däck och stuvas undan inne i båten. Rullen sitter kvar på peket och används även till gennackern.

Focken har vanliga pistolhakar och hissas på originalförstaget. Staget fästs i däck med en snabbhake, vilket gör att det snabbt och enkelt kan kopplas bort.

Med förstaget ur vägen kan man kryssa med Code-seglet på samma sätt som en vanlig genua; det behöver alltså inte rullas in vid stagvändningar.

Upp till cirka 5 m/s är det fullt ställ som gäller. Därefter går man ner på fock. Någonstans kring 7-8 m/s revas storseglet. Höjden på revet är anpassat så att de dubbla akterstagen går fria från akterrundan, vilket förenklar i stagvändningar och gippar. Piper det i ordentligt går det även att reva focken. Notera att seglet inte rullas in utan revas ”neråt” på samma sätt som ett traditionellt storsegel.

Snabbare, roligare, enklare
Resultatet har blivit en snabbare, men framför allt roligare båt. Den balanserar utmärkt, om det nu var någon som trodde annat med tanke på storseglet. Det är viktigt på alla båtar men kanske framför allt på långkölade båtar.

I vissa avseenden har båten dessutom blivit mer lättseglad än tidigare. Framför allt i vindar mellan 5 och 10 m/s. Då behöver originalbåten fortfarande sin maxgenua, medan Anders kör med fock som ju är klart enklare att dra runt i slagen.

Uttrycket ”det är som att vi har fått en helt ny båt” må vara slitet, men är ändå inte helt fel i sammanhanget. Det kan vara värt att fundera över för alla som har – eller funderar på att köpa – en båt av lite äldre årgång. Utbudet på marknaden är enormt och priserna är närmast oförskämt låga. Man får helt enkelt mycket båt för pengarna, inte minst ifråga om skönhet, känsla och karaktär. Och med den här typen av förändringar kommer man tillrätta med deras kanske största svaghet – bristen på segelyta.

Det är faktiskt ett sätt att ge en fin gammal trotjänare ett nytt liv.