Fyra år med J/92 Ninja

Det är alltid kul att följa team som jobbar målmedvetet och utvecklas över tid. Peter Amundin kom från en väl intrimmad NF som hade vunnit det mesta, så det var väl inte bara positiva känslor när man plötsligt kom sist när man bytte till J/92s.

Jag kände så väl igen mig i mitt eget byte från Albin Nova till J/109, där man plötsligt måste börja om från noll. För oss tog det tre säsonger innan vi var “back in business” och gänget på Ninja har haft en liknande resa.

Här är Peters berättelse.


Erfarenheter efter fyra år med Ninja

Vi har precis avslutat vår fjärde och klart mest framgångsrik säsong hittills med vår J/92s ”Ninja”. Det finns nu tid att stanna upp och reflektera över vad det är som gör att resultaten börjar komma nu. Att det tar tid att få fart i en ny båt vet de flesta, men jag ska göra ett försök att konkretisera de förbättringar och den utveckling vi genomgått under dessa fyra år.

Vi har i tidigare blogginlägg beskrivit såväl frustration som tillfredsställelse under dessa fyra år. Första året vi seglade Ninja var trevligt men innebar samtidigt ett stort knäck i självförtroendet. Jag var ju van att vara med och fajtas i toppskiktet på de tävlingar vi ställt upp i med med NF:en. Samtidigt sökte vi nya utmaningar för att utvecklas mer som seglare och det kände vi att vi sannerligen hade fått detta med Ninja. Hur sjutton skulle vi få ordning på detta?

Samtidigt ska det poängteras att vi 2012 var ett relativt nytt gäng som inte hade seglat så mycket ihop innan och med relativt begränsad kappseglingserfarenhet. Visst hade några i besättningen varit med en del med NF:en men detta innebar ändå en nystart med ett betydligt större ansvarstagande för flera i besättningen. Det är denna utveckling som varit, och fortfarande är, den häftigaste.

Vi har förmånen att vara lite av en familjebesättning. Förutom Terese och jag så är det min syster Annika och hennes man Peter som i princip alltid är med. Detta underlättar mycket av logistiken och gör seglandet socialt trevligt. Ska inte glömma att vi har mormor morfar/farmor farfar som ställer upp med barnpassning när vi seglar. Förutom vi fyra har vi Daniel P och Daniel L som trogna besättningsmedlemmar, liksom Tereses bror Henrik. Vi är med andra ord 6-7 personer som utgör en bra bas i besättningen. Dessutom har vi haft förmånen att haft ytterligare 2-3 personer som gärna ställt upp när vi behövt en extra gast. Detta har skapat kontinuitet och gjort att vi fått många timmar tillsammans i båten. Besättningen är också tämligen tävlingsinriktad och därmed är vi alla inne på att prestera bra.

Första säsongen kontaktade jag Peter ”Blur” Gustafsson som gärna följde med oss ut för att ge lite nyttiga tips. Detta gav värdefull input men med facit i hand var detta kanske lite tidigt. Tror att det kanske hade gett mer att få denna input i ett lite senare skede när vi lärt oss båten mer och hittat våra roller.

Vi har också studerat klipp från Youtube med båthantering. Där finns mycket att hämta, inte minst North Sails J/105 boathandling-klipp med genomgång av olika manövrar är bra.

Eftersom en J/92s seglas på ett helt annat sätt än NF:en gjorde jag en crewguide med en tydlig rollfördelning. Självklart går det inte att följa denna till punkt och pricka men det blir en bra utgångspunkt och den ger en bra bild över de olika rollernas ansvarsområde.

De tre första säsongerna hade vi en del strul när vi kappseglade. Redan förra säsongen började farten komma men resultaten uteblev flera gånger för att vi strulade, framförallt med gennakern. I år har vi fått ordning på detta och kappseglingarna har genomförts i princip utan strul. Detta är såklart en viktig framgångsfaktor. Förutom det man tappar när det skiter sig så innebär en strulfri segling att man kan ha fokus på rätt saker.

Gennakersegling

Förutom besättningsarbetet är ju redskapet vi jobbar med, båten och segel, väldigt viktiga. Att börja segla gennaker var ju helt nytt för oss och när vi köpte båten följde det med en G3-gennaker på 71 kvadratmeter. Detta är ett segel som är sytt för vara som bäst i TWA 85-115 grader ungefär. Att bli snabb på läns med enbart ett sådant segel är i princip omöjligt och det var till stor del här frustrationen låg första säsongen. Redan till nästa år införskaffades därför den A2:a från North Sails på 98 kvadratmeter som vi kör med idag. Undanvindarna den kommande säsongen var en helt annan femma men vi hade en del brydderier över val av gennaker. Inte sällan upplevde vi att vi valde att köra med G3:an (safe) istället för A2:an som troligtvis varit mycket snabbare (men lite mer krävande). Även om J/92s inte planar iväg som vissa andrar sportbåtar så är det ändå här vi kan ha viss edge mot de lite större båtar vi ofta kappseglar mot men då gäller det såklart att ha gennakern uppe och kunna hantera den. I år har detta funkat mycket bra. Den viktiga kommunikationen mellan trimmern och rorsman är bra vilket skapar en trygghet i båten och gör att vi vågar pusha på lite till och segla mer offensivt.

I vårt nuvarande mätbrev har vi endast med A2:an i syfte att hålla det enkelt – lär dig segla med det du har. Det är klart att det kommer stunder då man önskat att man haft en A4:a, A3:a eller en code men det är samtidigt skönt att slippa bekymra sig över vilket undanvindssegel man ska välja. Dessutom är det ju en prisfråga.

Att gippa med en gennaker är i grunden en lättare manöver än att gippa en spinnaker. Ändå har vi haft några säsonger med en del misslyckade gippar som inte sällan inneburit att gennakern trasslat in sig kring förstaget. Att få till gipparna bra är mycket en fråga av tajming där inte minst rorsmans sätt att styra genom gippen blir avgörande för ett lyckat resultat. Väldigt förenklat handlar det om att vara så kort tid som möjligt med vinden rakt akter ifrån (TWA 180 grader). Tror också att storleken på vår gennaker som är relativt bred har gjort dessa manövrar något klurigare. Det är mycket nylon som ska byta sida. Att gippa med vår lilla G3:a är mycket lättare.

En annan viktig del med gennakerseglingen är att lära sig skära på ett optimalt sätt. Första säsongen upplevde vi att det plötsligt dök det upp andra båtar och öar och vi hamnade på fel ställen utan att riktigt vara herrar över situationen. Nu planerar vi vår undanvindssegling på ett helt annat sätt och försöker att göra så att dessa skärningsvinklar blir till vår fördel. Att segla rent utan ”fastna” på andra båtar är också något vi blivit mycket bättre på.

Besättningsvikten placeras i stort sett midskepps, något längre fram i lättvind och något bakåt när det blåser mer. Vi försöker segla läns med lovartslut då detta hjälper gennakern att rotera ut mot lovart. Man kan på så sätt segla betydligt lägre med bibehållet tryck. Tackline har vi inte justerat speciellt mycket utan kört med denna fullt hemtagen. Här har vi möjligen något att utveckla framöver, framför allt vid läns.

Kryssfart

Att ha bra speed på kryssen är kanske det viktigaste vid kappsegling då man tillbringar mycket tid med att kryssa. Bra fart här ger ju också flera taktiska fördelar och chanserna att ha en bra position när nylonet ska upp ökar.

Eftersom det för vår del är svårt att få till någon träning mot någon annan J/92s så blev det viktigt att få fram vettiga Target speeds att ha som referensvärde. För att ha nytta av dessa är det såklart viktigt att instrumenten ger tillförlitliga värden. Jag har också letat fram trimguider på nätet som vi använt som utgångsvärden. Ultimate sails har t.ex. en som inte är så dum. Tycker att vi har hittat en vettig rigginställning med ganska mycket rake där vi tar bra höjd utan att båten blir lovgirig. Utan häckstaget draget är masten i det närmaste rak, utan pre-bend.

j92ninja_bow

Båten kom med en North 3DL AP fock på rulle med vertikala lattor. Kände aldrig riktigt att vi kunde få till formen som vi önskade. Kompletterade focken med en uppsättning horisontella lattor (ej rullbara) och ordnade med ett inhaulersystem till focken. Detta blev en viss förbättring men efter ett blåsigt Hermanö runt var det dags för denna fock att gå i pension. Frågan var då om man skulle satsa på en ny rullbar fock eller överge rullsystemet. Valet blev det senare. Rullsystemet såldes och vi bytte till ett förstag i rod med en snygg graderad vantskruv från danska BSI.

j92ninja_jib

En ny fock beställdes från North Sails. Det blev en #2 i 3DL 680 med softhanks. Denna fock blev lite större än vår tidigare och formen blev som jag hade hoppats mycket bättre, vilket såklart gjorde gott för kryssfarten. Som komplement till denna fock konverterade vi vår tidigare cruisingfock så att den gick att köra på förstag. Denna mäter nu in som en #3.5 och är ett bra komplement i hårdvind men funkar även fint som cruisingsegel.

En annan sak vi uppgraderat är häckstaget. Standardlösningen kändes inget vidare och innebar ganska mycket friktion i systemet. Nu har vi istället ett Harken-baserat system som ger en utväxling på 32:1. Vi passade också på att byta häckstaget till ett i Dynex dux (Hampidjan) som specialbeställdes från One Design center. Vi monterade även en häckstagslatta från Seldén så att det obelastade häckstaget inte fastnar i storens akterlik. På en av häckstagets utväxlingskaskader sitter en trimskala så att vi kan hålla koll på hur mycket vi tagit hem.

Trimreferenser finns även på spridarna, fockskenan, fockens inhaulers och till samtliga fall. Focken är oerhört känslig för fallspänning så till kommande säsong blir det någon form av lösning för att bättre kunna finjustera detta.

Likt många andra båtar så gör det gott med kilon på kanten när man kryssar. Vi försöker ofta vara 6 ombord, någon gång t.o.m. 7 som vi försöker koncentrera kring båtens maxbredd. Då vi oftast är minst två tjejer i besättningen så är vi inga tungviktare men vi har försökt hika effektivt och här har Terese varit en bra pådrivare.

J/92s behöver seglas aktivt och ett aktivt storsegeltrim är nyckeln till att gå fort på kryssen. Störst inverkan har storskotet. I lättare vindar och i vågor jobbar vi med stor tvist i storen. Är i princip alltid noga med att inte stänga akterliket. I lite mer vind, när båten börjar bli overpowered, jobbar vi aktivt med storen för att balansera båten. Tror att vi kan jobba ännu mer med att plana ut storen i hårdvind och på så vis minska krängningen ytterligare. Detta är ett av våra utvecklingsområden till kommande säsong.

Det finns fortfarande en del att hämta här men nu seglar vi upp till våra targets på kryssen och kan fokusera mer på taktik, vindskift och vägval.

Optimering av båten

Förutom segel och rigg är det viktigt att ha en bra (=slät) botten. Har försökt att till varje säsong förbättra finishen något. Efter att ha bytt bälg till motorn valde vi att plasta igen övergång mellan skrov och drev (sånär som på en ca 10 mm öppning runt drevet) istället för att sätta dit en gummiduk som har en tendens att vilja släppa och där havstulparnerna gärna sätter sig. Botten är ännu inte så fin som jag skulle vilja ha den men inför kommande säsong kommer den att bli ytterligare ett snäpp bättre. Förutom att borsta och dyka under säsong brukar vi också kosta på oss att lyfta båten för en ordentlig tvätt någon dag i slutet av juli.

Vår båt är utrustad med en större motor än originalets och har förutom ett extra batteri också utrustats med ”cruisingpaketet”. I vårt fall innebär detta inredd stickkoj med dyna, ett enkelt kök. Tillsammans innebär detta en viss viktökning jämfört med standardbåten. Vi valde därför att väga båten och hon visade sig då väga nästan 300 kg mer än uppgiven vikt.

Med en avvikande vikt och en gennaker som är något större än standard bestämde vi oss för att ta ut ett verifierat mätbrev (SRSv). Detta innebär att en mätman kommer och mäter upp båten så att vi får de exakta måtten i vårt mätbrev. Dessutom är våra segel inmätta på motsvarande sätt. Känns bra att ha gjort detta då vi nu har bra koll på allt. Vårt SRS-tal ligger idag på 1,235, vilket är något under båtdatabladets SRS-tal. Skulle gissa att det mesta av skillnaden förklaras av vikten.

Förberedelser

Under dessa fyra år har besättningen blivit mer och mer engagerad vilket får ses som ett tecken på att vi har roligt tillsammans. Vi har förbättrat vårt näringsintag före, under och efter kappseglingarna. Personligen tycker jag t.ex. att Vitargo electrolyte är en fantastisk dryck att dricka under kappsegling även om alla i vår besättning inte är lika förtjusta.

Vi har skaffat appen iSailor som vi kör på en iPad mini i ett vattentätt case. Detta har gjort att vi kan sitta hemma innan racen och torrnavigera, och lägga in olika rutter. Med denna på magen på någon i besättningen under kappsegling så har vår närnavigering blivit bättre också.

j92ninja_team

Vi har skaffat några teamkläder. Kan tyckas lite ytligt kanske men detta har varit en kick och ökar teamkänslan ytterligare. Det är nu också fler i besättningen som har koll på våra konkurrenter och kunskapen om kappseglingsreglerna har också spridit sig bland besättningen.

Fortsatt utveckling

Kommande säsong höjs ambitionen ytterligare och vi ska sätta upp ett antal områden där vi ska förbättra oss. Exempel på områden är;

• förbättra vår förmåga att nyttja vindvrid,
• förfina tekniken vid gippar och slag,
• förbättrad bottenfinish,
• sist men inte minst har ett nytt storsegel beställts

Sammanfattningsvis vill jag säga att J/92s är en mycket trevlig båt att segla. Jag upplever den som ganska allround och funkar fint igenom ett stort vindregister. Båten har bra kryssprestanda och är inte en utpräglad undanvindssläde men visst är det härligt med en go slör med bra tryck i grejorna. På halvvindsbogar har hon dock med sin relativt korta vattenlinjelängd svårt att segla upp till sitt SRS-tal. Båten är en härlig mix av jolle och storbåt.

Delar gärna med mig av våra erfarenheter till andra som är sugna på att börja segla J/92s.