Tävlingslicens för seglare?

Jag vet inte hur många som har hängt med i debatten kring hur Svenska Seglarförbundet skall finansieras?

Bakgrunden är att SSF får mindre bidrag i takt med att medlemsantalet faller, och då måste man hitta nya sätt att få in pengarna. Anledningen till att medlemsantalet minskar beror väl framförallt två saker; dels att klubbar med ingen eller liten kappseglingsverksamhet inte känner behovet av att var med i SSF och dels att man bara får tillgodoräkna sig de medlemmar som är registrerade med personnummer (och här har man haft svårt att få klubbarna att registrera alla sina medlemmar).

Att färre skulle vara med och betala kan inte komma som en överraskning då man vill att förbundet skall fokusera på de som utövar idrotten segling. Då kan man inte begära att de 80% som seglar för nöjes skull eller har barnen i seglarskola en vecka på sommaren skall finansiera verksamheten. Personligen hade jag hellre sett en bredare ansats som adresserade alla seglare som i Storbritanien eller Danmark, men det är en annan femma.

Efter diskussioner på Seglardagen 2015 så har en arbetsgrupp nu funderat ut hur man skall få in nya pengar från de medlemmar som faktiskt är kvar i förbundet.

Deras förslag som nu är på remiss finns här (eller här).

Jag har tre funderingar som gnager i bakhuvudet när jag läser detta:

Skall vi börja i rätt ända?

SSF är mitt i ett förändringsarbete där man skall anpassa sig till en ny verklighet. Riksidrottsförbundet har gjort ett gediget grundarbete kring detta och SSF har sedan tagit fram strategier och mål för hur man vill arbete. Gott så.

Men plötsligt hoppar man över ett antal steg i denna process och säger att det är rimligt att en “seglare” skall betala 300:- per år, oavsett behov eller typ av segling. Eller att en sanktion av en “kappsegling” bör kosta 130:- per båt oavsett om det är ett VM på Marstrand eller en kvällsegling i Piteå.

Vore det inte ett utmärkt tillfälle att faktiskt utgå från en målgruppsanalays och se vilka behov som finns. Och utifrån detta uppskatta värde och betalningsvilja?

Jag tror alla förstår att vi måste betala för den service vi får. Men nu går man från en modell där man inte förstår vad medlemmarna vill ha (och medlemmarna inte förstår vad man betalar för) till en annan, med något annorlunda fördelning.

Tittar jag på mitt lilla projekt så kommer vi att betala över 5.000:- i olika avgifter för att få segla över huvud taget. Framöver kommer jag att bli hårdare mot både klubben, distriktet och SSF kring att jag får valuta för pengarna.

Medlemsavgift klubb 875
Förnya mätbrev 400
Sanktion x 8 race 1040
Licenser x 9 pers 2700

De som inte har samma ambitionsnivå (eller förstår hur Svensk segling är organiserad) kan mycket väl tycka att det är mycket pengar för att segla en handfull race runt några öar.

Vad är rättvisa?

Just rättvisa verkar vara ett ledord i förslaget, men det känns inte som man tagit detta resonemang hela vägen? “Det är rimligt att de som kappseglar, betalar lite mer än de som inte kappseglar.” låter ju bra – men då måste man ju ställa sig frågan varför de som inte kappseglar skall betala över huvud taget, om man inte ser dem som rena stödmedlemmar?

Sedan kommer 50% av licens-intäkterna från “sällankappseglare” som seglar SRS. Detta är medlemmar som hittills inte fått särkilt mycket fokus, och som definitivt inte drar 50% av resurserna. Vissa tycker inte ens att det är idrott när man seglar runt en ö i familjebåten :-)

En lustigt twist i detta är att SRS-seglarna inte är en remissintans trots att gruppen utgör hälften av licenstagarna. Samma sak med Seglardagen. Är det rimligt att 2.500 licensierade seglare som seglar SRS inte har en enda röst, men 25 Finn- eller OK-jolleseglare har varsin?

Om vi “rättvist” fördelar finansieringen av Svensk segling – så bör detta återspeglas även demokratiskt?

Finns det inga negativa effekter?

Tanken är god när man inledningsvis antar att “insamlade medel bidrar att öka segling och kappsegling i Sverige”. Finns det verkligen en så enkel koppling – att bara för att vi betalar mer så kommer det att kappseglas mer?

Här saknar jag en analys av de negativa konsekvenserna.

Redan idag är det en tröskel för att få folk att börja kappsegla. Att få med den där gasten som står på kajen. Eller att få det unga paret att ta sin nyinköpta H-båt och vara med på kvällseglingen. Att behöva hantera en licens så fort någon kliver ombord kommer inte att göra detta lättare.

Dessutom så kommer någon att tvingas hantera detta i verkligheten. Skall någon i klubben kontrollera att alla som jaktstartar på den där kvälls-seglingen i Halmstad har licens? Är det mitt ansvar som arrangör av Marsrand Big Boat att ta in personnummer på 800 seglare och sedan kontrollera att de har licens? Eller sälja dagslicenser on site? Och sedan rapportera in detta till SSF?

Förutom en högre tröskel för att kappsegla så är jag orolig för två saker:

Dels att funktionärer och eldsjälar tröttnar. Man håller inte på med segling för att sitta hela nätterna med administration. Här kan vi kanske lära oss något från medlemshanteringen; det är extremt svårt att få ideella krafter att hantera administration som upplevs som onödig. Jag kan också se att de klubbar som idag står på gränsen att lämna SSF ser detta som droppen som får bägaren att rinna över.

Jag är också oroligt för att “svartseglingen” ökar. Om jag bara skall mäta krafterna mot mina polare så finns det ingen anledning att dra igång en stor apparat? Eller om vi bara kvällskappseglar lite? Detta är ju ett problem i andra sporter där många väljer att utöva sin sport utanför de formella strukturerna. Vi ser också en trend att man kör kappseglingsliknade format efter andra regelverk (24-timmars, Silverrudder, …).

Så jag skulle vara extremt försiktig med att anta att alla glatt kommer att skicka in samma sanktionsansökningar och betala licenserna som om ingenting hänt. Eller att alla klubbar och klassförbund kommer att hantera detta utan knorr. Eller att det inte behövs extra personal för att hantera detta.

Här borde man kunna dra lite lärdomar från Norge, som har experimenterat med licenser i lite olika varianter. Där har man faktiskt gått ifrån att försöka få loss licenspengar från en 17-åring som råkar kliva på en båt för att segla kvällskappsegling.

Sammanfattningsvis tycker jag det är självklart att betala för den service man får. Och för att utveckla Svensk segling framåt. Men då vill jag både ha inflytande över hur mina pengar används och kunna ställa krav på den service jag får.

Sedan tror jag inte det är ett framgångsrecept att kontinuerligt höja avgifterna för en fortsatt minskande medlemsbas. Här måste det till en offensivare finansieringsstrategi och jag är förvånad över att detta inte är överst på agendan när styrelsen möts.