Säkerhetskrav vs deltagande

Att arrangera kappsegling är inte enkelt.

Man behöver ha koll på vem man vänder sig till och hur man hittar en bra balans mellan de som har höga ambitioner och de som är nya i sporten, eller seglar av andra anledningar än resultat.

Och det blir aldrig så tydligt som när det gäller regler av olika slag. Det kan vara mätregler och andra krav på utrusting. Eller krav på licens och andra faktorer som skall vara uppfyllda av skeppare och besättning. Och aldrig blir detta lika tydligt som när det gäller säkerhet.

World Sailings olika kommittéer vill så klart bidra till en säkrare sport (och känna att man gör nytta)… men man kanske funderar mer på Rambler 88 och Fastnet Race än på en SunFast 3600 på Göteborg Open Sea Race?

På samma sätt så vill SHF vara drivande inom shorthandedsegling… men där fokus ligger mer på de ambitiösa projekt som vill ta sig till VM på Malta i oktober, än på far och dotter som vill prova på doublehandedsegling på 2star?

Här är SHFs senaste annonsering:

Säkerhetsutbildning – snart lika självklart som AIS!

När shorthandedtävlingar blir mer etablerade och mer lika de kommande VM och OS formaten för Shorthanded Mixed krävs att vi tar säkerheten på större allvar. För de som avser segla på internationell nivå ställs alltid krav på uppfyllnad av de för shorthanded specifika kraven på kompetens och certifikat som stipuleras i OSR-CAT2/3/4. Där kan nämnas specifikt kravet att en eller bägge besättningsmedlemmarna har genomgått och erhållit certifikat från WS Säkerhetskurs och i visa fall WS sjukvårdskurs.

Svenska Seglarförbundets Tekniska Kommittée har föreslagit för SSF Styrelse att förbundet från 2021 inte längre ska acceptera att stora tävlingar undantar kompetenskraven som finns i World Sailing OSR-CAT2/3/4 från 2021, varför det förhoppningsvis snart blir obligatoriskt för deltagare att ha dessa certifikat.

För säsongen 2021 ser SHF att kravet på genomgångna kurser för svenska seglare kommer gälla för shorthandedseglare som deltar i kappseglingar som nyttjar World Sailings säkerhetsregerverk på åtminstone dessa regattor:

Raymarine 2Star
Sandhamn Open Hav 
Gotland Runt
Kieler Woche
Göteborg Open sea race
Fastnet Race
Rolex Middle Sea Race

För säsongen 2020 är kravet i kraft redan för Kieler Woche och för VM i Offshore Shorthanded Mixed på Malta.

I bägge dessa instanser, men också på klubbnivå, så kommer en för hög ambition att gå ut över deltagarantalet. Det är inte konstigt, och vi har sett ett antal kappseglingar där vanliga seglare tröttnat när fokus flyttats till de mest ambitiösa teamen.

Samtidigt ser vi att seglingar som jobbar hårt på att hålla nere kraven (ofta i konflikt med officiella instanser) attraherar allt fler. 

Jag tycker man måste fråga sig vilket problem vi vill lösa? Att det sker för många olyckor på havet, och att krav på AIS, flotte eller säkerhetskurser kommer att ge meningsfulla resultat (= färre allvarliga olyckor).

Eller att vi behöver ha en så låg tröskel som det bara går för att locka nya seglare till de olika disciplinerna (utan att risken blir avasevärt högre).

Jag tar säkerhet på största allvar, och ser definitivt vitsen med säkerhetskurserna. Men jag vet också att olika aktörer har olika incitament som inte alltid är i linje med breddseglingen.

Jag ser två problem, som jag tycker att vi bör diskutera.

Först, vad hade varit en vettig säkerhetsnivå för de race som inte riktigt kvalar in för att vara Cat 3? Gotland Runt är ett tufft race som är “mitt-i-prick” för Cat 3 (även om jag inte riktigt ser vitsen med ännu högre krav).

Men för Göteborg Open Sea eller 2star så kommer för höga krav att halvera deltagarsiffrorna. Redan idag stannar bra lokala besättningar hemma för att kostnaden att vara med blir för hög.

Sedan, vad vill vi att våra förbund skall ägna sig åt? Skall SSF och SHF fokusera på 10 ambitiösa ORCi-team och 5 skarpa doublehanded-team som vill åka till Malta eller OS?

Eller är deras roll att ta ansvar för att vi får en bredd och nyrekryterar till sporten?

Eller ligger det ansvaret på mig och no-crew?