Pantaenius Bohusracet blir två tävlingar
Pantaenius Bohusracet 2-4 juli 2021 är två tävlingar! – anmäl senast 21 juni
Med anledning av den begränsning om 150 deltagare som enligt myndigheters beslut ännu gäller, har tävlingsledningen valt att arrangera två tävlingar som går på olika banor. Det är möjligt att deltagarbegränsningen ökas den 1 juli. Om så sker, avser tävlingsledningen att slå samman tävlingarna och alla seglar då banan för Stora Pantaenius Bohusracet.
Lilla Pantaenius Bohusracet startar vid Rödön utanför Uddevalla, och rundar i norr ostpricken Hörnsten, norr om Nord-Koster. Klass 1-3 med SRSs <1,00 seglar denna bana. Totalsegraren vinner Pantaenius vandringspris.
Stora Pantaenius Bohusracet startar utanför Skeppsviken, Uddevalla, och rundar i norr Trestenene på norskt vatten. Klass 4-7 med SRSs >1,00 seglar denna bana. Totalsegraren vinner den anrika pokalen.
Vi har med detta möjlighet att erbjuda 75 båtar att delta i varje tävling. Tävlingsledningen kan justera indelningen mellan Lilla och Stora Pantaenius Bohusracet. När detta skrivs är tillsammans 117 båtar anmälda. Anmälan på www.bohusracet.se är öppen till 21 juni på , eller till dess tillsammans 150 båtar är anmälda.
Välkomna till Lilla och Stora Pantaenius Bohusracet!
Transportsegling Malta-Aten
En båt mår inte bra av att ligga still, det står helt klart.
Vi tog ju upp Blur i Valetta efter Rolex Middle Sea Race 2019, och sedan har hon legat på land med masten på. Hade man vetat att det skulle ta så lång tid så hade man antagligen förberett sig bättre. Men det var svårt att förese att vi 2020 skulle drabbas av en pandemi.

Båten såg så klart ledsen ut, men det mesta gick att skölja av efter sjösättning. Några lokala killar tvättade masten och de lock som suttit på fick blötläggas. Vidgivaren hade stannat av smuts, men kom igång efter lite kärlek. Det som krävde mest jobb var faktiskt Pontos-wischarna som ju har en lite mer intrikat mekanik med fina kugghjul för att få till en överväxel – de mår INTE bra av att stå oservade under lång tid.
Det enda som var helt trasigt var handenheten till VHF-en som sitter vid ratten. Det lär ha varit riktigt varmt under det svarta kapellet.

Ny båtgranne, Arcona 38 Kiboko Tatu, som också skall köra Middle Sea race med delvis svensk besättning. Ägaren George hade tyvärr fastnat på resan från USA och satt fast i Italien…
Efter ett par dagas meckande kom mina gastar ner. Jocke Cordaly och Göran Artman (mest känd för att ha vunnit klassen på Silverrudder med sin X-382 Xusidus). Bägge två är rutinerade och har bland annat seglat ARC med Micke Ryking på Talanta.
De anlände lördag, och jag fick chansen att visa Valetta.
Söndag morgon var det dags för COVID-test. För att komma in i Grekland behöver man en PCR-test som är under 72 timmar gammal, så det gällde nu att landa i Pylos innan 09:00 onsdag morgon. Men väderroutingen såg bra ut: vind från syd under måndagen, som skulle vrida till nord och lätta under måndagen. Även nätterna skulle innebära lute svagare vind. Men best guess var att vi skulle ta oss över på lite drygt 50 timmar om vi stack under söndag eftermiddag.


Så skönt att äntligen få hissa segel igen!
En odramatisk första natt då vi seglade ganska lång norr om rhumbline för att få till vinklarna dagen efter. Kolsvart natt utan måne, men stjärnklart. Tydligen siktades både delfiner och sköldpaddor då jag inte var på däck.


Härlig segling med omväxlande fock och code på dagarna, där vi fortsate underhållsarbetet.





Vi ankom till Pylos vid 7 på kvällen. Det är en ganska deprimerande marina. Det är gratis att ligga där, så det verkar ha blivit en plats där folk lägger sina risiga båtar över lång tid. COVID kan säkert också ha bidragit.

Jag försökte direkt få tag i berörda myndigheter för att få OK på vårt COVID-test och klarerare in båten. Nattvakten verkade inte så intresserade, utan jag skulle komma tillbaka på morgonen, men vi fick i alla fall ok på att komma in i landet och kunde äta en välförtjänt middag.

Onsdag förmiddag ägnades åt pappersexercis, det är mycket saker som skall fyllas i, stämplas och betalas när man skall segla i Grekland. Och det har inte blivit enklare med COVID. Men vid lunch var alla nöjda och vi kunde segla söderut för att sedan kunna falla av och sätta gennaker.


Fin segling, där vi verkligen försökte maximera dagen. Här rundar vi Tenaro, som tydligen är Europas sydligaste udde. Då kan man bocka av den också… Vi ankrade på svaj i Porto Kale strax innan solen gick ner. J/111 är kanske inte den vanligaste cruisingbåten, så många tittade konstigt.

Jag körde ett antal olika vädermodeller, och bästa sättet att undvika kryss upp till Aten var att sticka tidig eftermiddag och sedan segla natt.

Fin spinnakergång fram till nästa udde och sedan halvvind norrut.

Lite blandade vindar under natten innan det blev bidevind på morgonen. Vi kunde förtöja på Olympic Marine vid 10:00 på fredagen.

Fredag & lördag gick till tvätt av båt + fortsatt meck för att göra båten klar inför race.
Nu åker hela gänget ner veckan efter midsommar. Starten går 4/7.
Träningshelg med J/88

När det inte blev något Marstrand Big Boat, så var det ju naturligt att några av båtarna i stället körde träning på Marstrandsfjorden. Undviker man sociala arrangemang och trängsel i land så går det att genomföra på ett alldeles utmärkt sätt.
Vi blev till sist 11 båtar, och vårt team fick möjlighet att vara med med i J/88.se. Stort tack för lånet Jonas.

Jag sammanfattar mina tankar om båten i slutet för den som är intresserad.
Prognoserna för helgen var som vanligt kluriga. Högtrycksväder med lätta vindar, och ganska mycket termiska effekter. Detta har vi ju fått erfara från ett antal Marstrand Big Boat, så det gäller att vara på tårna.
Lördag morgon bjöd på lätta vindar och vi var först ut på havet. North Sails var ute och coachade, och vi ville gärna få deras input på några saker. En av dessa var fatheaden. Den är ju ganska liten på J/88 och vi har tyckt att det är svårt att få toppen att twista ut ordentligt. Vi trodde att det berodde på geometrin med fall och topptravare, men det visar sig att detta är ett vanligt fenomen när fatheads blir “för små” och vinden inte orkar trycka ut toppen som i stället fungerar som en stor skädda. Ingen jätteproblem, men nu visste vi i alla fall att det inte var vårt fel.

Vi fick bra feedback på både segeltrim och besättningsplacering och hittade väl ett startläge som kändes ok.
Vid första start 10:30 så blåste det 2-4 m/s från nordväst. Formatet byggde på att köra två övningsstarter i varje race, och sedan starta skarpt på tredje försöket. På detta sätt fick vi in 12 starter och 4 race på lördagen vilket var fantastiskt nyttigt.

Det var tydligt att både seglare och seglingsledning var rejält ringrostiga. MSS hade inte lagt bojar på Marstrandsfjorden på 1.5 år och det var nyttig träning för dem också. Tidtagningen i första racet var också off, och vi och X-41 Soul åkte på OCS. Vi är dock 100% säkra på att det sköts 4 sekunder för tidigt🙂
Svårseglat i skiften, men vi hittade en rimligt bra väg lite till höger på kryssen och hade bra gång även på undanvindarna. Tittar man på korrigerad tid så var vi 4:a, vilket vi så klart var nöjda med i en helt ny båt.
J/88 är ju rimligt lik både J/70 och J/111 som vi seglat massor. Men det är också lätt att tro att man hittar fart på exakt samma sätt. J/88 är lite lättare, bredare och känns ännu mer underriggad i det lätta registret. Det är svårt att segla båten på känsla, utan man får hitta ett så bra trim man kan och gå på fart. Och sedan itererera för att se vad som ger fart på loggen.


Framförallt hade vi svårt att skifta växlar när vinden ökade. Race 2+3 seglades i 4-5 m/s och då hade vi svårt att hitta läget. Samtidigt så är det väl så att en så pass liten och kort båt skall ha svårt att hänga med de större båtar som mäter samma: Xp-33, Archambaoult Grand Surprise och Dominant 105 Lady Godiva är alla mer än en meter längre i vattenlinjen.
Resultatmässigt blev vi 8:a i bägge dessa race, vilket känns fair. Vi hade svårt att hitta trimmet, och det gick nog ut över självförtroendet också taktiskt.




Starterna kändes mycket bra. Vi använde startfunktionerna i den B&G Zeus-plotter som sitter i båten, och hade inga problem att pricka linjen på skottet. Däremot så var vi ju långsammaste kryssbåt, så det blev mycket fokus på att hantera trafik och andra båtar. När det var lovartsfördel så var det lättare att komma in sent och få en plats vid båten, och i vissa läget så bestämde vi oss för att starta i andra led efter X-41 Kwanza. De försvinner fort och man har alltid möjlighet att slå till höger.
När det var läfördel hade vi det svårare. Startar man vid bojen blir man snabbtr överseglad av alla båtar, och när vi körde safe 1/3 upp på linjen så var det ändå mycket trafik. Men rent generellt var jag mycket happy med starterna.
Inför sista racet på lördagen så hade vinden minskat till 2-4 m/s och vi lyckades få till en 4:e plats till.

Söndagen bjöd på mer lättvind, och vi kände nu att vi hade lite bättre koll. Vi justerade lattspänning och en del andra småsaker och var återigen ute tidigt för att hitta trim och träna rullgippar.
Första starten var katastrofal och vi fick passera bakom hela fleeten för babord. Enda fördelen var att kom höger vilket var bra då prognosen hade utlovat ett högervrid under dagen. Vi fick först ett litet vrid på 20 grader som gjorde att vi var bra med vid kryssmärket och sedan kom det ytterligare 70 grader som gjorde att länesn blev en halvvind. Här var vi bra med och kunde runda som 4:e båt. Samtidigt kom en rejäl dimbank och man såg vare sig märken eller båtar. Efter en snyggt genomförd banändring, där man hittade målgången med hjälp av kompass, så blev vi 4:e båt i mål efter två X-41 och en Farr 30. Wow. Spik på korrigerat.



Snabb omflyttning av banan och ytterligare två lite längre race i skiftiga förhållanden. Här hade vi både bra fart och seglade taktiskt bra. Resultatet blev en 1:a och en 2:a efter Farr 30 Farrgo i sista racet.


Sammanfattningsvis otroligt kul.
Och stort tack till MSS för bra banor och aktivt race management. Well done! Och tack till Henri Lloyd för våra nya seglarställ. Fokus är ju segling i Medelhavet, och den här helgen kändes som bra uppladdning.
Tack också till Liros och North Sails som var med och bidrog.

Så vad tycker vi om J/88?
Jag seglade ju båten när den var helt ny. Då med Stu Johnstone i Newport. Mina observationer här.
Det var kul att segla båten lite mer aktivt. Från mitt perspektiv så är det en väldigt lagom båt för den typ av segling vi gör här på kusten. Tillräckligt liten för att hantera själv och lasterna är små även när det blåser. Vi seglade på 6 personer vilket känns väldigt lagom; det blir besättningsarbete på riktigt men inte ohanterbart.
Sedan är den, precis som J/70 och J/111 en känslig båt. I alla fall om man vill ha ut 100% av prestandan över tid. Den kräver full koncentration av både trimmers och rorsman, och ganska mycket kommunikation för att få ut det där sista.
Från oss seglade jag, Pelle, Simon, Johan & Mats (lördag) och från ordinarie gäng var Cecilia och Roger (söndag) med. Tack till hela gänget.

Det är alltid kul att få feedback från personer som normalt inte brukar segla med oss; “vad är det som är annorlunda nrä vi seglar båten jämfört med normalt”? Man tänker ju att det skall vara något supertrim… men de saker som kom upp denna gång var:
- Besättningsplacering. Här är vi väldigt aktiva och pratar mycket om det. Både för att hålla lutningen konstant, men också i längsled där vi sitter längre fram än de flesta. Detta är också den vanligaste feedbacken när man coachar båtar från en RIB.
- Kommunikation. Vi itererar väldigt mycket kring trim och vad vi vill åstadkomma. Feedbackloopen mellan focktrim, stor och rorsman är konstant och vi är sällan nöjda. Parallellt en annan löpande diskussion kring taktik och vad vi ser på banan. Här försöker vi vara ganska “organiska” och inkludera så många som det går i diskussionerna.
Så egenligen ingen raketvetenskap. Kanske mer att vi gör det som alla vet att man borde göra…

Sweet… J/9 splashed
Det där ser ju ganska nice ut?
Hittills 30 båtar sålda, varav en landar i Sverige.
It’s been an exciting week at J/Boats with the final preparations for launching J/9 hull #1, and then the launch itself at Stanley’s Boatyard in Barrington, Rhode Island.
Under the watchful eye of designer Al Johnstone and in the presence of several larger J sisterships (including a J/100, J/112E, J/121 and J/133), the J/9 splashed and settled right onto her lines. Rigging and stepping the single-spreader mast was a breeze. Attaching the blocks and running rigging took less time than rigging a J/22.
The J/9 will now undergo a week of in-house sea-trials with each of the key suppliers (spars, rigging, hardware, sails, engine, canvas, cushions) to fine-tune the J/9’s ease of sailing, comfort and performance.
Stay tuned for more photos plus a sea-trial update next week.
In the meantime, we’re pleased to announce the demo-sail schedule:
Demo-Sail Schedule
Demo-sails will begin Saturday May 22nd and will be available all summer. J/9 hull #1 will be based out of Newport, RI from May 22 through June 9th, and then Stonington, CT from June 10th through August. Please contact the J/Boats office to schedule a date and time slot.
Due to the anticipated high demand for demo-sails in the coming three weeks, we’re asking Dealers to prioritize the hottest prospects first (i.e. confirmed J/9 buyers or pending buyers).
We’re also pleased to invite your in-house J/Dealer team to come and spend a day with us, sailing the J/9, and seeing boats in process at CCF Composites.
For those not able to visit in person, we will be hosting a J/9 Dealer orientation later this month to share all the info you need to keep your clients well informed.
Sweet… Olympic 32
Ännu en design i segmentet “sportiga doublehanded-båtar runt 30 fot som man borde segla OS i”. Denna gång från Jeroen Wats (mest känd för Extreme-serien av båtar) och The Ultimate Boat Company. Förutom scow-designen så är det byggmaterialet DANU som är det nya.
Detta är egenutvecklat (på väg att tas patent på) och sägs vara helt återvinningsbart. Detta är så klart ett viktigt argument om man skall övertyga World Sailing att välja denna båt för OS. Egenskaperna verkar ligga någonstans mitt emellan vanlig glasfiber och kolfiber, och en båtbyggare som är van vid vaccuminjicering kan direkt bygga med detta nya material.

Båten väger på pappret 2350 kg med ca 900 i bulben. Man kommer inte att ha vattenballast, utan menar att skrovformen ger tillräckligt med stabilitet. Storsegel 38.8 m2, 102% jib 29.8 m2 och gennakers på max 120-130 m2. Bredden blir 3.50 och djupgåendet 2.5 meter.
When ultimate performance meets a circular economy.
We at The Ultimate Boat Company are proud to reveal more details of our ‘Olympic 32’ concept, which is for the proposed offshore keel boat event that we are hopeful will form part of the 2024 Paris Olympic Games.
Entirely made out of DANU composite this yacht will be lighter, stiffer and stronger than GRP and has an EOL (End of Life) solution. Materials will stay in the economy and not in landfill.
Set by World Sailing, 90% of the weight of an Olympic boat needs to be recyclable in 2028.
Our new “Olympic 32” yacht already exceeds this figure… today…. by far…
Last but not least. It is an absolute pleasure working close with David de Prémorel at finot-conq and Mike Golding OBE.

Planen är att bygga 10 båtar, äga dem själva för att säkerställa strikt entyp och sedan låna ut dem till World Sailing för VM & OS. Skall bli spännande att se om det blir OS i offshore över huvud taget, och vi9lken båt man i så fall väljer.

