• Flyter…

    12
  • Hallå autopilot!

    Ibland är båtmeck lite roligare…

    Jag har ju varit lite orolig för autopiloten, där den nya B&G H5000 skulle fungera med Raymarines elektromekaniska drivenhet som vi hade sedan tidigare. Och när vi slog på allt annat för någon månad sedan så larmades det vilt om att autopiloten behövde sättas upp – vilket var svårt när rodret var ur båten.

    Men idag var allt på plats, och “setup” och “commissioning” gick på 10 minuter och fungerade rakt av! Även parkoppling av fjärrkontrollen var enkelt.

    Nästa steg är “sea trials”.

    Och att döpa honom/henne? Borde vara något brittiskt? Major Gatehouse?

    Passade också på att kontrollera så att ropderlägesgivaren överenstämde med verkligheten. Det gjorde den… Maxutslag 33 grader.

    1
  • Scallywag saknade AIS

    I den här artikeln i New York Times framgpår att Scallywag inte hade någon AIS-antenn när man tappade bort John Fisher.

    Vi diskuterade AIS-sändarnas för- och nackdelar på säkerhetskursen senast, och tyckte det var konstigt att man inte fått det att funka. Någopn hade sett en video från ett par dagar efter start, där Libby Greenhalgh klagade över att man inte hade AIS.

    Om det bara var antennenn i masttoppen, så var det konstigt att man inte riggade den obligatoriska reserv-antennen? Den ger så klart inte samma räckvidd, men i ett sådant här scenario så borde den kunnat göra skillnad?

    Zooming in on digital charts and satellite phone communications with rescue services was a challenge, she said. But communication failures did not hinder the search for Fisher. Scallywag’s Automatic Identification System, or A.I.S., was broken.

    This edition of the race is the first to provide personal A.I.S. beacons for the crews. The system is used on commercial and recreational ships to observe boats on navigation screens to avoid collisions. Personal A.I.S. instantaneously puts a person overboard target on the screens of the ships within several miles of the victim.

    For Scallywag, this lifesaving new technology went away when, two days out of Auckland, the boat’s lone A.I.S. antenna at the top of the 100-foot mast was damaged in the strong winds.

    “If we had our A.I.S., we would have found him,” Witt said. “I’ve learned that redundancies in this system is an example of change, like a second antenna.”

    He added that he believed the race’s safety procedures worked well but that “we waste an awful lot of time and money” on safety equipment that is not as useful as a second antenna would be.

    Lawrence, the race director, said the skippers meet at each stopover to review safety procedures and equipment, and investigate accidents. Such a meeting is scheduled for Friday.

    “Race procedures can change after each race, even each leg,” he said. “We will take into account new techniques, new technologies.”

    2
  • Gastbank 2018

    Kan gasta – söker båt. Har båt – söker gast.

    Ja ni fattar :-)

    Ju bättre ni är på att beskriva vad ni är för gäng, vad ni har för ambition och vad ni söker – desto bättre napp får ni. På samma sätt så tenderar besättningar som beskriver vad man vill med sin segling att träffa mer rätt…

    Även bra länkar till aktiva gasntbankar/sidor är välkommet.

    5
  • Blur är anmäld #100 på Sjælland Rundt

    Kul med race som rycker upp sig. 2013 var det 28 deltagare på Sjælland Rundt och förra året 112. Det borde man kunna slå rejält i år?

    Den här gången skall vi inte fastna på Møns Klint.

    Och bli bättre på att dokumentera/anropa de båtar som inte seglar banan ;-)

    6
  • Retro… 1978 World Quarter Ton Championship

    Mer IOR-retro (pdf). Är det verkligen 40 år sedan?

    Tack till Pelle Pedersen som sparat dessa kulturskatter :-)

    How do you like sailing modern quarter tanners?

    They’re fine, although definitely not “family cruisers”. I should add that above 35 knots of wind, the only way I care to sail a quarter tanner is upwind. One has the working jib reefed and trimmed outboard, the main reefed three times, the traveller six inches from the leeward rail, the crew is harnessed to the weather rail. Spray is horizontal so vision upwind is impossible, and the helmsman’s only concern is keeping the spreaders out of the water in lifting puffs and avoiding accidental tacks in the headers.

    This is tranquility compared to the alternative, sailing downwind. Downwind in 35 plus knots of wind with the chute up, planing at 10-14 knots for minutes at a time with waves break ing all around, one overtakes the waves ahead. Imagine what happens as one overtakes a wave but doesn’t pick a smooth path over it – bumps into it, so to speak. There is a thump, the boatspeed drops from 14 knots to 5, the apparent wind increases 7 knots because of this, and the boat gets a little sideways at the same time. There is an immediate uncontrolled broach, but with luck one only loses a few hundred yards to the competition, gets soaked with seawater, and gets only a little more scared. The unlucky boats tear spinnakers, lose masts, drag crew through the water at the end of their harnesses like shark bait, and bend or break their rudders off.

    Downwind is terrifying.

    6
  • #supersweet – nya RAN Fast 40

    Japp. Så här skall det se ut :-)

    12
  • Äntligen fredag…

    1
  • Arbetshelg…

    Äntligen börjar pusselbitarna falla på plats.

    Till helgen kör vi hela gänget för att få ordning på botten och fribord. Skall bli kul!

    Andra projekt som är i luften:
    – ombyggd mastpanel (för att passa B&G)
    – ny panel vid navplatsen
    – ny pod vid ratten för Zeus3 och MOB-knapp
    – montera roderlägesgivare
    – plasta loggen
    – montera tillbaka roder + nya lager
    – trä om mastkabel på masten
    – montera nya skotskenor
    – ny hållare för lifesling
    – ny nedgångstrappa
    …100 andra saker.

    4
  • ÅF Offshore Race i en Birdie 24

    Alltid kul med unga seglare som kastar sig in i nya projekt. Här har vi ett par killar som skall försöka få sin Birdie 24 redo för ÅF Offshore Race (bara 11 veckor kvar).

    Största bekymret just nu är hur man trimmar upp en Birdie 24 för att nå minimränsen i SRS för att segla ÅPF Offshore Race? ´Standardbåten har 0.845, men man behöver landa på 0.850.

    Några bra tips?

    Följ dem på khadine.se eller på deras Facebook.

    Erik Carlstedt och Teodor Bidö heter vi. Vi är två grabbar på 18 och 19 år som tillsammans äger en Birdie 24. Här tänkte jag skriva lite om när när vi började fundera att köpa en båt tillsammans och hur vi nu planerar att delta i ÅF offshore race 2018. Att genomföra ÅFOR skulle det innebära att vi deltar som yngsta shorthanded besättning någonsin med en av de minsta båtarna, i en av Sveriges extremaste havskappsegling.

    Ända sedan barnsben har vi båda spenderat somrarna seglandes. Vi träffades och seglade laser, åkte motorbåt, vattenskidor, paddlade, allt som man kunde göra ute på vattnet.

    Vintern 2015/2016 började tankarna på att köpa båt tillsammans. Allting började med att vi såg en Hallberg Rassy Misil till salu på blocket för endast 10 000 kr. Vi kunde inte tro att det var sant, kunde man få en riktig kölbåt, som man dessutom kunde bo i för så lite som 10 000 kr? Det skulle vi faktiskt ha råd att köpa tillsammans trots att vi bara var 16 år. Den båten blev snabbt såld men tankarna om att köpa båt tillsammans fanns kvar. Flera gånger om dagen kollade vi blocket efter olika båtar till salu, men eftersom det var vinter var det inte jätte många båtar som las ut till försäljning. Vi fastnade för Birdie 24 av 3 anledningar. 1. Den var billig, 2. Den var rymlig, 3. Den seglade okej.

    Vi såg ut en Birdie 24 i Fittja som vi åkte och kollade på. Vi var förväntansfulla när vi satt på tunnelbanan påväg dit. Vi skulle själva åka och kolla på en båt. Vi gick in i båthamnen och mötte säljaren. Båten var ett vrak. Dynorna låg ute på tork i regnet. Båten var täckt av ett tunt lager grön mossa. Vad vi än frågade om fick vi som svar ”Ja, det där borde man se över. Men det tar nog inte så lång tid.”

    Besvikna över den första båten fortsatte vi leta vidare tills vi hittade en annan birdie 24 som stod på land ungefär vid Grisslehamn. Vi fick skjuts dit för att kolla på båten. Till skillnad från den förra så var denna båt perfektion. Istället för få ”Det borde ses över” som svar fick vi ”Det där har precis setts över”. Vi köpte båten på plats. Nu behövde vi bara vänta i några veckor tills sjösättning. Det tog vad vi uppfattade som 100 år innan den sjösattes.

    Äntligen fick vi hämta hem båten…

    Den 10 april har vi haft båten i två år. Två underbara somrar. Efter ett genomfört ÅFOR 2017 med RUBY, en First 36.7 och några mindre kappseglingar med vår egna båt har vi nu bestämt oss att delta i ÅF Offshore Race 2018. Fram tills nu har jag alltid skrivit att vi ska försöka delta. Nu skriver jag att vi ska delta. Med enormt mycket hjälp från våra coacher Nadine Kugel och Pär Lindforss känns det faktiskt möjligt att delta. Vi har stått inför massvis av utmaningar och det är många pusselbitar som behöver falla på plats. Den kanske största utmaningen har varit att få höjt SRS till minimikravet för att delta (0.85). Lite annorlunda problem vi haft att försöka få ett höjt SRS.

    En annan stor utmaning har varit vad allt skulle kosta om vi behövde köpa allt som krävs. Mycket säkerhetsutrustning kan vi låna men det är fortfarande mycket som behöver fixas på båten för att få i ordning den. En checklista har vi på http://khadine.se/. Bara anmälningsavgifter är en enorm utgift för oss. Havskappseglingsförbundet har valt att dela ut bidrag på 2000 kr till de ungdomar som ska delta på ÅFOR.

    Kappsegling är en dyr sport vilket kan vara en stor anledning till att det främst är äldre som är med och deltar. Bara anmälningsavgiften till ÅFOR-shorthanded är 3000 kr. För oss ungdomar som vill börja kappsegla aktivt kommer dessa utgifter på rullande band.

    10