Around Long Island Race på Arcona 435 Ohana
Det är kul när folk i Blur-teamet seglar nya race.
Här kommer en rapport från Johan Fredriksson, som rundat Long Island.
Kul också att Josh Reisberg i J/120 Abilyn spikade DH-klassen. Vi hängde en delö när vi seglare Bermuda 1-2 mot varandra.
Att starta framför Frihetsgudinnan har alltid funnits på min bucket list. Så när jag sprang på Ken Wisdom – hans Arcona 435 var jag med på under ARC 2024 -och fick frågan “Would you like to come and join us? We need to be 8 in the crew” tog betänketiden ungefär två sekunder.
Detta var sex dagar före start, så det blev bråttom med flygbokning och packning av Gore-Tex. Att yngsta dottern kunde följa med gjorde beslutet ännu enklare.
Around Long Island Race (ALIR) körs årligen, och det här var 49:e upplagan. Välkomstfesten satte nivån direkt: fri bar och italiensk buffé med en ostbricka i XXL-format.
Banan är enkel att beskriva: runda Long Island om babord, 207 sjömil fågelvägen. Starten var desto svårare. Två knops ström och väldigt puffigt mellan Staten Island och Battery Park. Vi lyckades precis undvika lä-båtens ankarlina och kryssade långsamt söderut med Frihetsgudinnan om ena sidan och Long Island om andra. Planen var att hålla vänsterkanten, eftersom strömmen satte in mot Manhattan med 1–3 knop i den lätta vinden. In på det grunda vattnet, bara. Notera också vårt försök att bygga AWS med Code 0 – det kändes i alla fall snabbt.
I vår klass fanns sex ORC-båtar, allt från J/121 Habiru – nytt ställ varje år, till och med barlasttankarna urplockade – till First 50 Crocodile, plus lite annat skoj.
Första kvällens solnedgång sitter kvar: Downtown i motljus med Chrysler Building och Empire State Building i siluett på avstånd. Sedan dragrace österut med J/121:an 2–3 sjömil framför. Via AIS och trackingsystemet YB kunde vi se att vi höll ganska jämna steg med proffsbesättningen.
Morgonen dag två bjöd på mycket lätt vind. Vår game plan var att gå nära land för att undvika ström, men det visade sig finnas mer ström än väntat precis utanför Hampton Bays. Tre stora valar och flera stim delfiner höll humöret uppe ombord.
Jag åkte upp i masten för att se var vinden fanns, och hämtade faktiskt hem en del av försprånget till J/121:an – men på slutet, före rundningen av Montauk, hittade de mer vind och drog ifrån igen till ungefär sex sjömil.
Mer än halva racet återstod, så det var bara att pusha hela tiden och inte bli sittande med fel segel. Från J2 till J1.5, vidare till Code 0, tillbaka till J1.5, och så vidare. Bra killar ombord och kanonmat underlättar. Vaktschemat körde vi 3 timmar på, 3 timmar standby och 3 timmar off med helig vila under däck – samma upplägg som vi använt på Blur under bland annat Middle Sea Race.
Tidvattnet rinner ut ur Long Island Sound med 2–3 knop när det är som starkast, så det gäller att hålla sig i strömlä nära Plum Gut. Här har man genom åren sett båtar kasta dragg för att inte åka åt fel håll. Andra natten stod vinden ganska länge, men efter midnatt låg vi och stampade i 1,5 knops SOG. Kom igen nu, gubbs. 😊
Vindskiftet från norr kom tidig morgon och fyllde förstås så att J/121:an kunde hålla undan. De gick i mål någon timme före oss, efter 43 timmars segling.
Vi hade fått låna en boj av båten Golden Eye (mint condition) och firade med bad och bärs. Prisutdelningen hölls söndag eftermiddag i underbar atmosfär på Sea Cliff Yacht Club.
Tack för en fin tur, Team Ohana! 😊
