Arcona 465 Carbon | testsegling

Det finns väl egentligen bara två svenska segelbåtsvarv som gör ett internationellt avtryck 2020? Arcona och Hallberg-Rassy. Och de gör det genom att hålla en tydlig linje där målgruppen vet vad man får och utvecklingen sker i små steg.

Diva och Linjett är väl två andra som lyckats hålla sin linje på ett bra sätt, men där förväntar jag mig inte att hitta båtar vid bryggan i Hamble eller Seattle.

I motsatt ringhörna finns väl Najad som bytt ägare, design och formspråk så många gånger att man tappat det moment man hade. Därför är det spännande att samma ägare nu driver både Arcona och Najad. Jag var personligen skeptisk till affären, och hade inte blivit förvånad om Arcona som varumärke hade försvunnit i den manövern. Men nu visar det sig att man klarat sig alldeles utmärkt, även efter att designern Stefan Qviberg bortgång för ett par år sedan.

Främsta anledningen till detta är så klart grundaren Torgny Janssons fortsatta engagemang och passion för både segling och båtbyggande. Och det står helt klart att Arcona 465 Carbon är Torgnys egna drömbåt. Blådåren XX är hans tredje båt av samma modell och det är väl som man brukar säga: “tredje gången gillt”.

Det är här vi vaknar upp fredag morgon.

Vi har tittat på vädret ett tag och det verkar som att just fredagen kommer att bli en sensommardag i november. Jag har tvingat de andra till samling 06:30 för att vara under segel när solen går upp på Baggensfjärden. Trots att de säger att det inte är något problem så såg de tveksamma ut torsdag kväll…

Men vi hinner inte komma långt innan vi alla vet att det här kommer att bli en fantastisk dag på sjön.

En sån dag som man klarar sig igenom vintern på.

Soluppgången blir precis så där magisk som jag hade hoppats på, och de första strålarna värmer skönt i ansiktet.

Vi hissar storen och rullar ut focken. Allt funkar smidigt och båten känns inte alls så stor som den är på pappret. Det är ett bra betyg på de system som Torgny har valt; kolmast + bom från Axxon, travare från Harken, fockrulle från Ubi Maior (se nedan), avlastare från Spinlock och rejäla winschar från Harken (elektrisk till storfallet),

Trots att det bara blåser 2-3 m/s på Baggensfjärden så skjuter båten fart. Och ni som känner Torgny vet att detta inte är vilken Arcona 465 Carbon som helst:

Tanken med ”Blådåren XX” var att bygga en båt som är exakt som en standardbåt men lättare, detta med hjälp av Figaro divinycell, samtliga moduler, skott och durkar, roder/hjärtstock samt en del andra mindre bitar i kolfiber. Detta har givit en båt som är 5-600 kg lättare än sina systrar!

Vi ska inte i första hand kappsegla med henne, hon ska vara en härlig båt att segla och leva i under längre perioder. Kanske inte nödvändigtvis på varmare breddgrader, men… Vi ska inte segla långt men länge!

Jag har seglat hela mitt liv och seglingen är en väldigt central del för mig, att få göra det i en båt som seglar fort och med en fin känsla är värt varenda timma jag lagt ner på henne!

Ute på Ingaröfjärden kan vi plocka fram den helt nya gennakern. Tanken är att den skall vara en länsgennaker som skall sitta på en top-down Profurl-rulle, men nu kom den levererad i strumpa. Vi hade heller ingen justerbar tackline, utan fick släppa på fallet för att få till en sjysst form. Men det kommer säkert att bli bra när allt är justerat. Båten är trots allt helt ny.

Det är kul att segla med Torgny och Magnus Lundgren som vi tampats med så många gånger på hemmaplan. Både i hans gamla Arcona 340 men framförallt i nya 380. Mycket kompetens ombord, och det där ständiga justerandet som duktiga seglare alltid håller på med.

Här ser man rullen från Ubi Maior, en så kallad JB Jiber. Till skillnad från de flesta andra så har man ingen foil, utan focken sitter med soft-hanks på ett rod-förstag som snurrar med när man furlar. Jag har tidigare sett den på Class 40 där man framförallt vill spara vikt. Fungerade mycket bra.

Båten känns lätt på rodret och glider på bra i puffarna. Den är rolig att segla trots att det inte blåser så mycket, vilket är ett bra betyg i den här storleksklassen. Det är lätt att man mest “åker med”, men här får man en bra belöning om man är lite aktiv på rodret. Det är så klart en kombination av en relativt smäcker skrovform och en låg vikt. Här har Torgnys jakt på kilon gett resultat.

En naturlig jämförelse är så klart X4⁶ som vi provseglade i Danmark i våras. Den båten visar sig i DH väga 12,35 ton, vilket är 30% mer än Blådåren XX. Så klart känner man skillnaden.

Men, det är på kryssen som båten verkligen levererar.

Efter en säsong där jag seglat alla möjliga båtar, utom min egen, så har jag saknat den där perfekta balansen på en kryss i 6-8 m/s. De små justeringarna på storskotet för att få till lite lovgirighet, blicken som vandrar mellan tellisarna och loggen i jakt på målfarten (i det här fallet 8.2 knop). Falla av lite och ta fart. Låta båten komma upp. Lite till när det kommer en by. Sedan pressa för fart igen.

Jag hade kunnat kryssa så här en hel dag.

Jag låter Magnus styra ett tag för att se om hans styrning skiljer sig från min. Han har ju ändå lagt tusentals timmar i olika Arconor. Men det är inga stora skillnader, vilket känns bra.

Det blir så klart pinkryss hela vägen tillbaka. Och byigt mellan 5 och 10 m/s i de smala sunden. Men båten är enkel att kryssa på två, och beter sig bra i byarna. Blir man sittande med storskotet tajt, så broachar man så klart, men är man lite förutseende så är det inga problem.

Åter i Gustavsberg. Det är väl på båt nummer 20 som man vet hur man vill ha det. Jag har några kvar innan jag kan stoltsera med ett X i numreringen.

Gillar citatet: “no object created by man is as satisfying to his body and soul as a proper sailing yacht”.

Bra sittbrunnslayout. Straight forward och utan konstigheter. Framförallt sitter storskotstrimmern bra och det är förhållandevis lätt att köra travaren även med en stor på 75 kvadrat. Rorsman både står och sitter bra.

Jag tycker ju det är snyggt med ett helt slätt akterdäck, men Arconan har ett som är lite upphöjt. Det skapar en känsla av säkerhet, ger mer stuvutrymme och jag upptäckte att det är ganska nice att stå lite högre än rorsman längst bak.

Inredningen är så klart i världsklass. Om man titta noga så märker man att skott, durkar, socklar och en del annat är i kolfiber, men det har definitivt inte gått ut över känslan som ombonad familjebåt. Jag tror ingen vill veta hur många timmar Torgny själv pysslat med detta…

Hur sammanfattar man det här?

Detta är så klart en båt som de flesta av oss bara kan drömma om. Men skall man bygga en modern cruiser/racer för våra vatten så ligger Arcona 465 Carbon (med en extra bantningskur) väldigt nära idealet. Här har Grand Soleil, Italia, Solaris och X-yachts något att bita i.

Här finns fler bilder för den som är nyfiken.