Det damp ner en mobiltelefon i brevlådan här om dagen. Tydligen har någon klurat ut att jag bloggar om “teknik, friluftsliv, sport och tuffa fysiska miljöer”… Och när man hävdade ett det var världens tuffaste telefon så kunde man ju inte tacka nej till en test.
Telefonen var en Sonim XP1 (Xperience™ One), en GSM-telefon utan massa finesser men som tål tuffa tag, vatten, damm och extrema temperaturer. Målgruppen verkar vara klar:
Det råder ingen brist på nya mobilmodeller här på Nokias och Sony Ericssons hemmaplan, men ändå finns en stor grupp konsumenter som glömts bort. Om du står på ett bygge med en svets i handen eller sitter i en katamaran med styv kuling i ansiktet, behöver du varken en modeaccessoar eller ett multimediamonster, du behöver ett pålitligt arbetsverktyg som nya XP1, byggt för extrema förhållanden.
När man öppnar paketet ligger där ett kort som säger “PLEASE TRY” och så bilder på massa tokiga saker man kan göra för att försöka ta kål på telefonen. Kul!
Jag testade den i duschen, och det pallade den utan problem. Tog sedan med den till kontoret för att få lite bra uppslag på hur man skulle kunna testa hållfastheten. Men alla förslag som kom upp verkade redan gjorda…
Telefonen slängdes omkring på kontoret ett tag innan någon drog den hårt i golvet och batteriluckan gick sönder. Precis samma sak verkar ha hänt när tidningen Mobil testade telefonen. Man borde använt en riktig skruv i stället för en liten plastplutt.
Slutsaten kan vara att den är är bra för extremsportare eller hantverkare, men Java-programmerare blir helt enkelt för tufft :-)
Har man problem med en vanlig mobil ombord, så kan det här vara ett sjysst alternativ. På en sportbåt eller 18-fots katta kanske man inte vill hala fram sin kontorstelefon när det är som värst/bäst. Jag funderade lite på om man skulle vilja ha den som en nödtelefon, men där känns det vettigare att fortsätta med en bärbar vattentät VHF.
Huey Long hade ett antal framgångsrika kappseglingsbåtar som hette Ondine. Här leder Ondine II Cape Town to Rio race 1973. Man ser fortfarande Kapstaden, men man är redan hela havet före resten av fältet.
Huey var bland annat först i mål på Sydney-Hopart med tre olika Ondines (1962, 1968 och 1974), men det var nummer två som var den mest framgångsrika. Den sjösattes 1959 och var en aluminium-yawl ritad av Bill Tripp. Här är några bra artiklar om honom: “Remembering Bill Tripp” och “Bill Tripp’s boats”.