Team Aqua spikade RC44-touren

Chris Bake, Cameron Appleton och resten av gänget på Team Aqua blev RC44 Tour Champions i Kroatien trots att det är ett event kvar (Lanzarote).

Jag hade ju det stora nöjet att få segla som gäst på Team Aqua när de var i Marstrand i Augusti.

Först och främst är ju båtarna coola. De känns mycket mindre än de ser ut och är perfekta för den här typen av segling. Allting är rätt uttänkt och designat för 100% kappsegling. Klurigast är så klart besättningens placering där man ser alla möjliga varianter för att få så mycket vikt som det går i lovart. Tydligen är de grymt känsliga för trim och det tar ett par säsonger innan teamen är med rent fartmässigt. Och trots att det är världens bästa seglare så sliter man ibland med båtfarten.

På kryss var de ganska ordinära med målfarter runt 8 knop. Chris Bake tyckte det var svårt att hålla fart men det är som vanligt på Marstrandsfjorden när det blåser 7-8 meter och går lite sjö. Det är när man rundar kryssmärket och sätter den stora gennakern som det händer saker 14-15-16-17 knop och otroligt känsliga för skärningsvinklar och tryck. Här tyckte jag att Aqua hade en edge både taktiskt och speedmässigt och vi plockade placeringar på i stort sett alla undanvindar.

Dagens tips för rorsman “fast up – slow down”. Alltså snabbt lova för att få tryck och sedan följa med långsamt ner igen när man bygger fart.

Sedan är det fascinerande hur kalla man är när något går fel eller man kommer efter i en start. Man vet att man går fort och har koll så man nöter bara på och plockar ett par båtar per ben. I Marstrand vann man hela tävlingen utan en enda spik och var nöjda med sin konservativa segling – “keep the bullet ratio down”.

Det märks att hela cirkusen är designad för maximal seglingsupplevelse för ägarna. Logistiken är väloljad och båtarna kommer på 34 lastbilar, meckas ihop på någon vecka och sedan är det bara att sätta igång. Man har eget Race Management med Peter ‘Luiggi’ Reggio i spetsen så det är ordning och reda på racen. Och så klart har man koll på allt det sociala runt omkring. Dyrt så klart, men det är nog svårt att hitta bättre segling per tidsenhet om man har råd.

Och hur lät det ombord? Det är uppenbart att teamet har koll på läget då man har varit med från det att klassen bildades. I besättningen skall hälften vara amatörer, men det går inte att avgöra vilka det är. Alla är superproffsiga, och enda skillnaden är väl hur de får betalt… Vad som slog mig var hur lite det kommunicerades. Alla gör sin grej och fokuserar 100% på det. Chris styr bara och säger inte någonting på hela racet. Cameron pratar mycket i starten för att få båten på rätt ställe, men sedan sägs det inte mycket. Man pratar lite om vind och andra båtar, plus att Cameron coachar Chris när han tycker att han pointar för mycket. Men för det mesta är det tyst till man hör “3… 2… 1… tack!” eller “3… 2… 1… jibe!”. Alla har en beredskap och alla manövrar sitter där de skall. Imponerande.

Nedan lite klipp från min session ombord. Inte lika flådigt som ocan, men kanske kan man snappa upp någonting…