J/111 Django övergiven
Jag har löpande haft kontakt med gänget på J/111 Django sedan de köpte båten för lite drygt ett år sedan (enligt Andrew så var vår shorthandedfilm från Marstransfjorden en an anledningarna till att det blev en J/111).
Man har ju seglat båten hårt. Både i racen i Auckland, doublehanded runt nordön och nu senast i ett tufft race till Fiji. Tyvärr mötte man tufft väder på transporsteglingen hem igen…
Dear Family, Friends & Followers,
For those that haven’t heard, I’m sorry to announce that Django Racing has been abandoned about 300 miles North of Auckland, on her way home from Fiji.
At approx 11:00am NZ Time this morning, in winds averaging more than 50kn and 5m seas, the rudder stock snapped between the two bearings, leaving the rudder swinging underneath the boat, trying to rip itself free. The crew sent out a request for assistance and set the Liferaft up, ready to deploy at a moments notice. The crew kept in touch with Maritime Operations throughout the day, via Satellite phone, and an Airforce Orion was sent out to do a flyover.
Fortunately the Navy Frigate “Otago” was in the region, and reached Django around 6:00pm this evening, when the crew made a hairy but successful transfer onto the Frigate.
We have talked to the crew on the Sat Phone and they’re safe and well, albeit very relieved. I suspect that the reality of the situation may not have set it yet for them.
Ben Costello, the skipper, along with Bex Heilkema and Andrew Cooke, all responded exceptionally well and did everything they could have done. The boat was still floating when they transferred onto the Frigate, and the rudder had not yet sheared off, however large cracks were appearing around the area of the bottom bearings, so we don’t know how long that will last.
The Frigate is heading directly back to Auckland and they should be safely back on land by midday tomorrow. That’s all we know for now, we just wanted to let everyone know the facts as they currently stand.
Lots of love, Andy P
Det viktiga är att besättningen är ok!
Jul 9, 2014 @ 03:30
Mer nyheter i NZ Herald.
Och bilder:
https://www.facebook.com/media/set/?set=a.10153045654213009.1073742302.317342038008&type=1
Jul 9, 2014 @ 09:40
Återigen, man kan ifrågasätta många moderna racer/cruisers sjövärdighet i hårt väder. Nyligen förliste en 40,7:a ute på Atlanten och det här hade kunnat sluta lika illa. / Pär
Jul 9, 2014 @ 10:17
Det er en meget generel kommentar. Sagerne er jo meget forskellige. I denne sag er det rorstammen, som fejlede. Rorstammer kan jo fejle, men en kulfiberrorstamme knækker på en anden måde end en alu- eller stål-rorstamme gør det. Prisen vi betaler for de sidste par gram/kilo er sprøde brud uden reserver når det går galt. Og det er vel det som man kan diskutere udfra denne sag med den begrænsede viden vi har lige nu.
Jul 9, 2014 @ 11:51
Sjövärdighet går att diskutera i oändlighet, jag är jäkligt glad att min gode vän och utomordentligt duktiga och erfarna Ben “Beno” Costello och hans besättning klarade sig till säkerhet!
Peace
Jul 9, 2014 @ 12:29
Men så kan det også sies å være et generelt problem!
Rorstammen skal ikke knekke på en så ny båt som brukes til “amatør”seiling. Da er den for dårlig dimensjonert.
Man vet at denne typen båter blir hardt seilet – da bør man også kunne regne med at de blir dimensjonert tilsvarende.
Jul 9, 2014 @ 13:34
Jag tror att belastningarna på ett smalt djupt roder blir extraordinära när båten seglas i havssjö med stora ibland kanske brytande vågor. Utan att på något sätt raljera så har den absolut största delen av all teknisk utveckling gått till så, man baserar sig på tidigare erfarenheter. När nåt går sönder så lär man sig nåt nytt. Och ändrar sina beräkningsmodeller.
Jul 9, 2014 @ 14:40
Jag gissar att J111 är förhållandevis stark jämfört med andra sweeta båtar. Att köra på något som ligger och flyter i vattnet med hög vart är säkert heller ingen hit. Bara att inse det är grymt kul båtar med större risk för haveri än en L32 som säkert normalt kör revat när dessa kör spi i fullt blås.
Jul 9, 2014 @ 17:27
Finns lite nyttigt att läsa på Blur sedan tidigare:
http://www.blur.se/2014/02/04/koll-pa-nodroder/
För längre överseglingar kanske ngn form av hårt nödroder vore bra ?
Tillverkaren av J 111 roder:
http://www.fastcomposites.ca/site/marine/foils-a-z/j-boats/?doing_wp_cron=1404916960.9443590641021728515625
Verkar kunna få ihop ett kassettnödroder också:
http://www.fastcomposites.ca/site/marine/foils-a-z/corsair-and-farrier/?doing_wp_cron=1404919137.1536209583282470703125
Några lösningar från transpac:
http://sfbaysss.org/resource/transpacgalleries2013/page_09.htm
jmf med mjuka icke så plats krävande roder:
http://sfbaysss.net/resource/doc/kamen-emergency-rudder.pdf
Jul 9, 2014 @ 21:11
Skönt att det gick så bra för besättningen – det kommer säkert att snurra en hel del i deras hjärnor när kropparna har fått vila lite.
Har varit ute i 50 knops vind på Östersjön – vågorna kanske var runt 3 meter höga – inte 5 meter som de rapporterar om. Det blir oerhörda krafter på alla delar av båt och rigg, så jag tycker inte att det är så konstigt att något går sönder. Att falla ner i en brottsjö på 5 meters höjd med 6 tons båt gör ju att krafterna blir svåra att räkna på, om rodret i det läget är i ett ytterläge så smäller det till kraftigt. Klokt att direkt kalla på sjöräddningen och göra sig redo för att hoppa i räddningsflotten – inte så skoj det heller med 5 meters vågor..
Jul 10, 2014 @ 11:59
Det är nog svårt att komma ifrån att djupa, frihängande roder är en konstruktion som är mer ömtålig än de på gamla båtar med fast skädda och en nedre lagringspunkt.
Det är en svår avvägning mellan vikt, säkerhet, seglingsegenskaper etc. och även om man har en bra balans finns ändå risken att segla på något i vattnet.
Eftersom roderhaverier faktiskt inträffar och de är allvarliga tycker jag att båttillverkarna borde kunna vidta ett par enkla åtgärder:
– Se till att roderlagringen sitter i ett vattentätt utrymme så att båten inte riskerar sjunka vid ett roderhaveri (med sönderbrutna lager och tätningar).
– Förbered för ett nödroder redan vid konstruktion och tillverkning, så att beslagen sitter på plats och lämplig inredningsdetalj (kojbotten etc.) är förberedd för att fungera som roderblad.
– Ha ett utbyte av information om incidenter och tillbud, som en enkel haverikommision. Alla tillverkare och alla båtägare vinner på att man lär av varandras misstag och allmänt höjer säkerhetsnivån.
Ovanstående skulle vara rätt enkelt för tillverkaren och skulle inte behöva kosta så mycket. Vem blir först ut?
Jul 10, 2014 @ 20:49
+1 +1 Precis, det är ju liv det handlar om, varför inte dessa enkla åtgärder är standard är ju helt galet..
Jul 10, 2014 @ 22:09
Med tanke på hur 99% använder sina båtar så tror jag inte att dessa mervärden uppskattas (eller är något man vill betala för). För 1% av seglarna som skall segla Fastnet, till Fiji eller Hawaii så kan man mycket väl komplettera med detta.
Vi som har försökt sälja väl utrustade och välmeckade båtar vet att köpare struntar i båtar funkar på havet :-)
Sedan är det är i stort sett omöjligt att skapa ett vattentätt utrymme kring en roderstock. Det skall in en kvadrant, kaplar från styrningen, en autopilot, en roderlägesgivare och man skall enkelt kunna justera dessa plus serva roderlager. Inte så enkelt.
Jul 10, 2014 @ 22:27
ur ett konstruktionsperspektiv borde det vara möjligt och även ganska enkelt att separera utrymme runt roderlager. det får ju vara öppet ovanför vattenlinjen.
jag tror nog att det finns andra aspekter varför det inte finns.
Jul 10, 2014 @ 22:40
Vad baserar du detta på? Har du krupit omkring mycket i moderna prestandabåtar och spanat in hur det ser ut kring roderstocken? Var vattenlinjen finns på en designritning spelar nog liten roll när det blåser 30 m/s och går 5 meter höga vågor ;-)
Så klart man skulle kunna bygga en vattentät låda som skulle palla att roderstocken går av. Eller en vattentät låda över hela kölkonstruktionen som gör att man kan tappa kölen och ändå klara sig. Och ett par vattentäta skott. Men då är det en annan sorts båt vi pratar om…
Jul 11, 2014 @ 20:07
Nu tycker jag allt att du överdriver lite. Lite teknisk utveckling kan vi väl ändå förvänta av detta?
Jul 17, 2014 @ 14:00
Nejdå, inte svårt. Salonas båtar har redan detta. Hela utrymmet i aktern är tätat framåt med riktiga genomföringar för alla sladdar och slangar.
Hur det blir om (när) hjärtstocken släpper och utrymmet blir vattenfyllt är något jag helst slipper prova. Troligen ganska baktungt. Lite vatten kommer sannolikt att rinna in i båten men alla sladdar går i rör och “i båge” så det borde bli tillräckligt litet för att vara klart hanterbart.
Sedan verkar det ju som att det inte var problemet i just detta fallet. Problemet verkar ju snarare ha varit att rodret delvis satt kvar och slog sönder resten av skrovet. Då hjälper inte ett vattentätt utrymme ändå…
Jul 11, 2014 @ 00:56
Infraröd video från räddningsaktionen: https://www.youtube.com/watch?v=rhPup65M8fs#t=37
Och en radiointervju som gör att man blir på lite bättre humör: http://livesaildie.com/django-mix-98-2-interview/
Jul 11, 2014 @ 12:57
Skönt att se och höra att besättningen mår bra efter denna hemska upplevelse. En liten reflektion i övrigt kring detta ämne, som även innefattar det som hände med PI 14 i Danmark, som ju välte under provsegling i modesta förhållanden. Debatten efter denna typ av händelser ger tydligen ofelbart en reaktion som säger att det finns brister i konstruktion eller bygge och förslag om hur saker “enkelt” kan göras bättre.
I dag har vi ett CE-direktiv som alla konstruktörer och tillverkare av båtar måste uppfylla för att få marknadsföra sina produkter inom den europeiska unionen. Den typ av båtar som J 111, Pi 14 och för den delen även den Benetau 40.7 som råkade ut för att tappa kölen på Atlanten kan sägas tillhöra kategoriseras i kategori A, Ocean. Av detta är det lätt att förledas att tro att dessa båtar är lämpliga för någon form av obegränsad användning på oceanerna. Då är det också nära till hands att man uppfattar båtarna som väldigt tåligt dimensionerade och så kör man så saltvattnet sprutar i alla lägen. Sjömansskap och respekt för att saker kan gå sönder behövs ju inte, det står ju ett A på akterspegeln.
Det kan vara bra att ibland påminna sig om att CE-direktivet och de ISO-standarder som tagits fram för att tillverkare skall ha lättare att uppfylla direktivet bara sätter en miniminivå för produkternas utformning, dimensionering och tillverkning för att de skall få lov att säljas inom unionen. Eftersom vi ju i dag har en ganska liten och snäv marknad så är det självmord att överdimensionera en prestandabåt för att den skall hålla för vad som helst. Det ligger heller inte inom det område som direktivet omfattar, nämligen fritidsbåtar för rekreation. Det är en helt annan sak att båtarna används “utanför kuvertet”, men då kan det vara på sin plats med lite eftertanke före.
Peter, jag menar inte på något sätt att J 111:an skulle vara klent dimensionerad. Det är i princip omöljligt att uppskatta eller på något vettigt sätt beräkna de krafter Django´s roder utsattes för av grov brytande sjö. Vad gäller Pi 14 kan vi vara relativt lugna. Detta dyra “kan själv”-experiment uppfyller inte kriterierna för att kunna CE-märkas i kategori A. Den skulle kanske kunna godkännas i kategori C eller D, men då tar marknadskrafterna död på den i alla fall. Den värsta händelsen är enligt mig det som hände Benetau 40.7:an som tappade kölen. Detta får inte inträffa, CE-märkning eller ej. Besättningen överlevde ju inte heller.
Att på något sätt dra slutsatser om att Django inte skulle vara vettigt konstruerad eller byggd tycker jag är alldeles tokigt. Havet är och har aldrig varit en förlåtande plats där man kan “veta” att sakerna håller. Jag tycker det är underbart att Django`s desättning begärde assistans i tid och att NZ navy fanns inom ett rimligt avstånd så att det hela fick ett lyckligt slut. Väldigt mycket som en effekt av gott sjömansskap.
Jul 16, 2014 @ 19:53
En film från Django under Fiji racet:
http://www.youtube.com/watch?v=Vrr1PKiFfnc
Antar att det är Squealer Elliot 10.5 som var 10 sek snabbare seglad tid på 1200 Nm, som åsyftas i filmen ?
Men som dom slog på handicap då Django slutade som 4:a på PHRF jmf Sguealer som 5:a.
OBS Crusader Elliot 35 bröt racet.
Starten: http://www.youtube.com/watch?v=Wv6m8kcGPPY
Jul 17, 2014 @ 13:26
Kul att se gamla Steinlager även om den blev brutalt ifrånseglad av nyare båtar vid starten!
Jul 17, 2014 @ 08:18
Så vitt jag vet ska roderlager-infästningen sluta strax över vattenlinjen , eller ha damask, eller monteras i vattentätt utrymme. Om rodret knäcks eller ramlar ut är det mycket möjligt att täta. Det som hänt några gånger (på vitt skilda båtmodeller) är att rodret kasat ner och hjärtstocken bryter upp ett större hål i skrovet och då blir det våldsamt mycket svårare att klura ut ett “dead lock” i grov sjö, för det är alltid då det händer
Jul 25, 2014 @ 20:49
Roade mig att mäta lite. Roderstocken är 250 mm mellan bäringarna och är homogen kolfiber 63 x 52 mm mitt på där den är som tjockast. Jag vet inte vad som skall till för att den skall gå av. Troligtvis har något annat hänt…
Jul 25, 2014 @ 22:11
Välkommen hem!:)
Jul 25, 2014 @ 22:21
Tack :-)
Det var skönt att få komma hem och dra lite kabel i sin egen båt och inte bara spana på andras…
Hade ett bra möte med J/boats som tar Django-olyckan på fullaste allvar. Så klart hade det varit bäst om man återfann båten för att kunna göra en ordentlig analys. Nu finns fet bara en suddig videosnutt där det lika gärna kan vara så att rodret åkt ner ett hack i lagren (läge att kolla så att det sitter fast där uppe). Djangp hade gjort service på rodret precis innan racet och då hade allt sett ok ut.
Vi avvaktar rapporten, men jag känner mig inte särskilt orolig.