ÅF Offshore Race 2016
Alla bilder på oss är tagna av Oskar Kihlborg om inget annat anges.
Jag har ett tudelat förhållande till ÅF Offshore Race.
Å ena sidan var Gotland Runt det offshorerace man växte upp med, och årets höjdpunkt under många år i sena tonåren.
Å andra sidan har det successivt slutat vara den utmaning som det var på den tiden. Med en modern 40-fotare blir det ofta en ”walk in the park” med långa bogar på rhumb-line.
Därför var jag spänd på att få köra på två, och det kändes som ett helt nytt race. 350 distans är tillräckligt långt för att man skall behöva disponera racet på rätt sätt. Dessutom kändes motståndet tufft, men mycket erfarenhet och en aktiv shorthanded-miljö.
Väderprognoserna var överens om att det skulle bli vind, och tidiga routings pekade på att vi skulle kunna segla på 48 timmar. Med vind från SV-V så skulle det bli mycket sträck, och få strategiska vägval. Men som vanligt var det bara att jobba med det man har.
Starten gick i 2-4 m/s och vi kom iväg fint med code 0. Men redan vid Waldemarsudde var det dags att byta till stora länsgennakern, även om det var brant i början.
Temat för första sträckan var tydligt redan från start: Pacman, med Jimmy Hellberg och Joakim Rodebäck, ryckte i puffarna och vi hämtade hem det igen när det lättade ur. Avståndet till resten av gänget blev snabbt relativt stor och vi kunde fokusera på att passera de mindre SRS-båtarna i starterna innan på ett så smidigt sätt som möjligt.
Jag var lite orolig för att många skulle tycke det var roligt att få luffa Blur, men (nästan) alla seglade smart och fokuserade på att komma ur skärgården så bra som möjligt. Och vi valde att gå i lä om många för att undvika bråk.
Vid Fjäderholmarna öppnade det upp till läns och vi började jaga det tryck som fanns. Ganska snabbt kunde vi passera Pacman som körde med sin slörspinnaker.
Relativt odramatiskt fram till Furuholmen där vi fastnade i en klunga med Mithril och någon annan större båt och Pacman kunde passera igen.
Sedan byte till code igen för att kunna komma upp till Oxdjupet, där A2 fick komma upp iden. Nu hade vi tappat en del till Pacman, som uppenbart drar nytta av sin stabilitet när det motar. Att kunna bära sin gennaker lite lite brantare än alla andra gör så klart enorm skillnad.
Vi klarade oss fint genom Oxdjupet och hämtade hem lite, men fick sedan en riktigt seg resa ut förbi Grinda. Vid någon passage fick vi tillochmed kryssa vilket kändes otroligt motigt. Vi var dock i gott sällskap med Fingulf 33 La Dolce Vita som var först i lilla SRS-klassen.
Efter glada tillrop från tävlingsledningen strax innan Kanholmsfjärden så var det bara att skota hem. Sträckbog ner mot Sandhamn med grym speed. Nu kändes det bättre även om avståndet till Pacman var långt… men kanske skulle vi få se en omstart någonstans… Foto: Markus Rytkölä.
Vid sista rundningen innan Alma var vi tvåa i klassen och fyra totalt bland alla SRS-båtar. Inte illa.
Här kom också Hyndai farandes, men de valde att ta höger i fel sund. Ibland lönar det sig att inte ha ”local knowledge” utan läsa seglingsintruktionerna lite extra noga :-)
Snabb halvvind ut till Alma, där de stora båtarna började hinna ifatt. Ker 51 Tonerre, MC38 Carbonara, Outsider och en del annat snabbt.
Efter Alma körde vi underbåge tillsammans med de flesta andra båtar. Vinden skulle succesivt vrida med för att bli väst framåt midnatt. Detta kom inte riktigt så snabbt som utlovat, men vi porickade ändå Fårö på ett bra sätt. Vi ville in tajt på Gotland, så vi körde konservativt här – precis som alla andra vi kunde se på AIS.
Det var på denna sträcka vi tappade allra mest. Från 2:a till 11:a i klassen trots att vi seglade samma väg som alla andra och pushade så hårt vi kunde. Vi seglade jämt med SunFast 3600 Groovie, Mumm 36 Shogun och andra båtar i samma size, men tappade på 42-43-fotarna så klart. På beräknat fick vi betala med en hög rating.
Det lustiga är att Pacman verkar ha en extra växel på brant halvvind, där man med vattenballast och stabilitet får det att gå rejält snabbt. Roade mig med att plotta seglad tid mot LWL (linjen är snitt på SQRT (lwl) och det blir ganska tydligt att vi har tre ganska olika typer av båtar (klicka på bilden för att få en större variant).
Ett gäng klassiska cruiser/racers, ett gäng lite sportigare båtar med J/105, Mumm 36, SunFast 3600 (där SunFast naturligt presterar bättre än Mummen med mer stabilitet), vi och Vallicelli 42, och så B&R 38 i en helt egen division. Tittar man på övriga båtar så var det egentligen bara MC38 Carbonara som uppvisar en liknande prestandaprofil.
I vårt fall gjorde gasten nästan mest nytta uppe i kojen i lovart. Så vi körde tvåtimmarspass på däck varvat med sömn på effektivast möjliga ställe. Jag skojade med Pelle och menade att vi sov mer under racet än under en normal arbetsvecka hemma…
På förmiddagen var det relativt lättseglat (ett antal byten mellan code och fock) ner till Östergarn där det fanns en transition till en ökande SV-vind. Vi klarade denna fint ganska nära land, och sedan var det kryss ner mot Hoburgen. Klassisk taktik där det lönade sig att hålla sig till höger nära Gotland.
Svår sjö på slutet, där vi slet för att hålla jämn fart med IMX-40 Du Soleil och andra. Gav upp till slut och konstatera att vi saknade 7 man på kanten :-)v
Vi rundade Hoburgen 17:27, och det var kul att få se klippan i dagsljus som omväxling.
Återigen en brant halvvind norrut (börjar vi känna igen temat). Även om det kändes tråkigt med mer rhumbline-åka i TWA 80, så var viu i alla fall på väg hemåt. Alltid något.
Efter ännu en fantastisk solnedgång vid Karlsöarna var det dags att falla av för att plocka bojen inne vid Visby. Äntligen en undanvind med TWA 130-135 grader.
Under en halvtimme snittade vi över 11 knop med ett par toppar över 18. Det var ju den här vinkeln man hade velat ha hela vägen till Alma…
Rundade bojen i Viby vid 23:17 och kunde börja avverka de 85 distansen till Alma. Återigen en brant halvvind för fock. TWA 80 i 20-22 knops vind är väl inget favoritföre, men vi jobbade hårt och snittade nästan 10 knop.
Frampå morgonen vred det med och lättade ur och vi kunde gå till code. Lite bättre.
Vi rundade Alma 10:34 på tisdag morgon, och kunde bära code halvvägs in till mål innan det motade och lättade ur. Ett sista kort slag och vi klippte mållinjen 11:49. Lite drygt två dygn efter starten inne i stan.
Sammanfattningsvis funkade det mycket bra att segla på två. Långa sträckbogar gjorde att vi fick vila mycket, men också att vi hade det svårt mot både längre båtar och de som gillar tajta halvvindar.
Men vi måste ändå vara nöjda med vår insats, och kan varmt rekommendera andra att köra ÅF Offshore Race på 2 personer.
1 PAC-MAN Jimmy Hellberg
2 GROOVIE Team Groovie
3 GARBO WAWE Sailing Team
4 WILMA Henrik Löwing
5 SHOGUN Team SHOGUN
6 FUNNY TOO Anders Mathson
7 SHE DEVIL Team Demandware
8 LIV Team Rydin
9 BLUR Blur Sailing Team
10 ANY DAY Fredrik Arnryd & Tomas Brandvold
11 ANNA Fredrik Lindahl
12 ITHAKA Jan Orest
13 WHITE KNUCKLES White Knuckles
14 SOLIDTANGO Solidtango Racing
15 EVOLET Team Balingsholm
16 INXTASE Team InXtase
17 LOW Team Tuplatassu
18 FALKEN Jonas Falk
19 NO LIMIT NoLimit
20 SEMLA Team Saven
DNF ELÄNDET Sandor Moldovan
Alla resultat här.
Jul 8, 2016 @ 22:08
Kommer du prova DH igen på ÅF?
En annan fråga, tycker du att ÅF är för kort för att anses som en riktigt tuff utmaning under förhållandena som varit de senaste åren?
Vänligen
Lasse
Jul 8, 2016 @ 22:19
Jag seglar gärna ÅF igen, helst DH men även med full besättning.
Vad som är en utmaning och inte är väldigt individuellt. ÅF är en grym utmaning för många, och jag pratade med ganska många på Skeppsholmen som seglade för första gången. Eller första gången i egen båt, vilket också är stort.
Däremot tror jag kanske inte så många moderna 45-fotare ser på racet som en “tuff utmaning” – även om det plötsligt kan bli det – utan mer som ett hanterbart race som kräver en del planering.
Så egentligen tror jag att formatet är som mest attraktivt för “breddseglare” i vanliga båtar. Det är en perfekt uppföljning på ett Seapilot 2star eller nästa steg när man kört skärgårdsracen.
Jul 8, 2016 @ 22:21
Dessutom var arrangemanget grymt i år.
Mycket bättre styrsel och positivare attityd än tidigare då jag varit med. KSSS fick massor av beröm från alla jag pratade med. Kul! Det kommer också att locka fler seglare tills nästa år.
Jul 8, 2016 @ 23:11
Vattenbarlasten är en sak, men en annan mycket stor faktor är de dubbla rodren som gör att man kan ladda på båten ordentligt men fortfarande ha kontroll. På sträckan Visby-alma hade vi långa stunder med krängning på över 25 grader och mantågsstöttorna i vattnet. Datacom som då låg nära såg inte ut att kunna köra alls lika hårt då rodret tappade greppet.
Jul 8, 2016 @ 23:53
Det kan vara en sak, men uppenbarligen klarade sig MC38 Carbonara extremt bra med singelroder. Även M34 Teknova verkar ha liknande egenskaper och seglade ju på 47:00:18 med en vattenlinje på bara 9,35. Framförallt var jag förvånad över hur snabbt de seglade benet mellan Visby och Alma där det blåste lite mer.
Samtidigt var SunFast 3600 med dubbelroder väldigt lik oss eller Mumm 36 om man tittar på tiderna på de ben som hade mycket tajt reaching. Jag var helt säker på att de skulle röka oss rejält på seglad tid på benet från Visby till Alma, men vi var faktiskt några minuter snabbare.
Min “aha-upplevelse” blir att en lättare, mycket sportig båt, kan ha en edge på brant halvvind, där jag tidigare trodde att vattenlinje var en viktigare faktor.
Jul 9, 2016 @ 12:32
Korrekta prestandajämförelser går bara att göra om båtarna har seglat en viss sträcka i exakt samma förhållanden och så är inte fallet då vinden vred mot vilket gynnade de tidiga båtarna som kunde surfa längre och oftare. I normala fall stämmer din tes att vattenlinje är den viktigaste parametern, men i detta, lite unika fall, gynnades lätta båtar.
Jämfört mot vårt egna polärdiagram som består av noggrant loggat data över fyra år så toppar Pac-Man 9,09knop i 20knops vind TWA 80. Nu snittade vi 10,25knop över de 94,3 distansen, dvs 13% över target, vilket är extraordinärt! (Enlig ORCi ska en J/111 göra ca 8,78kn @20TWS/75TWA). Vi låg precis i framkant på den västliga vinden hela vägen upp till Alma vilket gjorde att sjön (som var rätt hög) inte hade hunnit vrida till väst. En lätt båt är mer surfvillig än en tung och min analys är att det var kombinationen av medsjö och lätt båt som gav oss den extra rejäla skjutsen. Vi låg nära DataCom hela benet (som ju är ungefär lika lång) och de har betydligt mer segelarea, 100kvm vs 78kvm för Pac-Man, i krysstället (vilket var den segelföring som båda båtarna hade majoriteten av sträckan). Noterbart var att Pac-Man lutade klart mer och har alltså inte lika hög stabilitet som DataCom som har mer formstabilitet samt Bulbköl på 2,34 ton vs 1ton fenköl + 750liter vatten för Pac-Man. DataComs ORCi polärdigram säger att hon ska segla i 10,12knop i 20knops vind TWA 75, men hon snittade distansen på 9,82kn. Hennes överlägsna RM hjälpte henne alltså inte och hennes relativt höga vikt gjorde att hon inte kunde utnyttja vågorna lika väl som de lättare båtarna. MC38:an Carbonara skall enligt ORCi göra 10,6knop men snittade 10,97kn vilket tyder på att antagandet om att lättare båtar (för sin längd) var gynnade i dessa förhållanden med mycket surf.
Min slutsats blir således att Pac-Man gynnades mest av de rådande förhållandena då hon är lättast i förhållande till sin längd jämfört mot ovan nämnda båtar och därmed mest benägen att surfa. Stabilitet och segelyta är alltid viktigt men var för förhållandena sekundärt. Det faktum att vi bara seglade på två man, vilket gjorde vår båt ännu lättare, gynnade oss sannolikt än mer under de rätt speciella förhållandena på benet mellan Visby-Alma.
Jul 9, 2016 @ 16:13
Jimmy: Något som såg speciellt ut med PacMan, kan ha varit ren slump, men det var bogvågen. Vi mötte er på kanholmsfjärden och PacMan hade en mycket tydlig bogvåg/spray åt sidan. Inte så formstabil skriver du, syntes tydligt, gick väldigt snett men mycket god fart men intressant med den tydliga bogvågen. Syntes på långt håll när ni närmade er. Egentligen såg det tufft ut, ‘här går det undan’, spray som en planande vattenskoter… men som sagt, kanske bara var de korta vågorna som slogs mot fören.
Jul 9, 2016 @ 18:57
Bergström & Ridder ritade skrovet så att hon lyfter fören aningens med krängning. Sedan är skrovet gjort på cirkelbågar men mot fören måste man snörpa ihop dessa så jag tycker det ser ut som hon har ganska mycket reservdeplacement i förskeppet, vilket också kan bidra till att förskeppet trycker undan en del vatten. Jag vet att Kåre inte är helt förtjust i hur detta är gjort. Förens höga gångläge gör att det blir en del problem med “slamming” på kryss i hög sjö. Å andra sidan går hon fantastiskt på öppna bogar i hög sjö, helt utan tendenser till att dyka och därmed alltid med väldigt bra kontroll. Båtar är som sagt kompromisser…
Jul 9, 2016 @ 10:49
Peter,
Medgav sträckan Visby-Alma möjlighet till surf i vågdalarna eller var vågorna mest till det negativa?
Mvh/Dan
Jul 9, 2016 @ 11:48
Varken eller – blev mest blött ? Vi körde lågt med 14-15 knop i surfarna, men snittfarten blev bara marginellg högre än en konservativare kurs.
Jul 9, 2016 @ 20:33
Antar att det var en kombo av surf och vindby när Blur gjorde 18+ knop? Jag kan ha fel men jag uppfattade grundvinden som den var max 20 kn vid tillfället. Hur utformar ni era polardiagram för att kunna göra en bra routing – är planings- och surf-effekter inräknade då? / Henrik
Jul 10, 2016 @ 10:23
Någon som har en teknisk förklaring till att båtar som Diva 39 Silfverfågel tycks vara helt oslagbara? Vann återigen SRS-B, nu med en timmes marginal, trots en hel del namnkunnigt motstånd i år bland konkurrenterna. Finns luckor i SRS som gör att vissa konstruktioner helt enkelt är klart mer optimala enligt regeln? Justeras sådant om det synes uppenbart? Silferfågel ska ha alla ära över att seglas bra av meriterat gäng, men den tekniska SRS frågan finns ändå där och vore klokt bena ut om vi framöver (förhoppningsvis) alla samlas i en och samma mätregel. ORCi var i år delvis små klasser med varierande inre motstånd, och ju fler som väljer SRS desto större krav ställer det på regeln, som i grunden är mycket uppskattad.
Jul 10, 2016 @ 11:44
Det finns tre Diva39 med mätbrev, två med depl omkring 4,7 ton (varav en är Silverfågel) och en med depl 5,3 ton. Jag tror att det är kombinationen av mycket duktiga seglare och en noggrannt förberedd båt som ligger bakom Silverfågels framgångar. Dessutom mycket halvvind som gynnar det långa skrovet!
Jul 10, 2016 @ 13:01
Sifverfågel är prototypen till Diva 39 och vikten 4,7 ton kommer från hennes gamla IMS-mätbrev. Pontus har sedan dess stoppat i lite mer inredning, ny större motor, osv, så hon är knappast lättare, men många nyare Divor är garanterat tyngre. Men jag kan hålla med om att ett SRSv-brev skulle va bra då många är skeptiska över hur båten kan prestera så bra. Hemligheten ligger mest i att Pontus är en extremt duktig seglare med gedigen jollebakgrund, kört ett antal europacuper i 470, osv, och att han har seglat seglat Silfverfågel sedan -82 så han vet verkligen hur man får ut 100% ur den båten.
Långa seglingar som ÅFOR och tex Seapilot2star medför ofta att det blir långa ben på en viss bog vilket medför att man kanske inte kommer så värst nära den tänkta cirkelbanan som SRS-talet baseras på, och då gynnas och missgynnas båtar med olika favoritbogar. Sedan kommer även fenomenet att man i regel hamnar i olika vädersystem, eller åtminstone på olika sidor av ett vindsskifte vilket alltid får stora konsekvenser. 2010 seglade jag min Mamba 311 på Gotland Runt och kom 2:a i klassen, 8 timmar(!!!) efter 1:an på beräknad tid. Båten som vann var en J/80 (MK-Produkter) som hunnit ner precis lagom till Hoburgen när en kraftig sydlig vind satte in. Den surfade på fint hela vägen till Sandhamn medan vi hade flera timmars kryss kvar på ostsidan av Gotland, och inte surfade vi när vi väl rundade och vinden hann dessutom dö innan vi nådde målet…
I år var förhållandena inte fullt så extrema på ÅFOR men det var ändå tydligt att snabba båtar gynnades av väderläget. Rika blev rikare och fattiga blev fattigare. Pontus vann sin klass med knappt en timme, Pac-Man slog i sin tur Silfverfågel med ca en och en halv timme. På Seapilot2star i fjol slog Silfverfågel Pac-Man med lika mycket. Handikappsegling blir aldrig rättvist, men det brukar jämna ut sig i längden.
Jul 10, 2016 @ 14:20
Förhållandena i SRS-B var ganska rättvisa med många båtar i mål inom snävt tidsintervall, så ändringar under racets gång bör inte ha spelat roll där i år. Långa linjer hade dock säkert viss fördel med lite kryss. Om SRS ska ta över helt (vilket jag hoppas) så måste förstås regeln satsas på, dvs att vara maximalt tillförlitlig, och uppdaterade mätbrev borde vara obligatoriskt för båtar som inte är 100% standardbåt i en serie. Så aktuell vikt, ev fatheadsegel, ev specialsegel som code och annat helt säkert finns med i mätbreven. Det har ju varit lite si och så med sånt förr, t ex på Hyundai cup nåt år. Jimmy, vågar man säga att regeln har full koll på allt detta idag och alla följer den? Vi står vi en ev brytpunkt där SRS kanske tar över på ÅFOR (vore kul ha alla i samma mätregel) och då blir just detta centralt framöver, att vi kan lita på regeln, aktuella mätbrev är korrekt uppdaterade mm.
Jul 10, 2016 @ 15:48
Jag fick i alla fall skriva på att mitt mätbrev stämde då jag registrerade mig på Skeppsholmen, och jag vet att ett antal SRS-båtar kontrollerades. framförallt med avseende på antal/typer av segel ombord.
Misstänker man att någonting inte står rätt till, så behöver det komma in en protest!
Det är inte regelns (eller den organisation som förvaltar dens) ansvar att båtar överensstämmer med mätbreven, utan i första hand skepparens. Sedan medtävlare och arrangörer.
PS. Med lång seglad längd, 150% genua och förhållandevis låg rating (utan exotiska codesegel) är jag inte alls förvånad över att man toppar sin klass. Skulle man ta med alla båtar under SRS skulle man bli slagna av åtminstone MC38 Carbonara, BR38 Pacman, GP42 Altus Power och CS42 Regina 2.0.
Jul 10, 2016 @ 16:46
Undrar om innehavaren av E4328 skrev på att mätbrevet stämde ?
1st Försegel med HLP 5,50 ser avsevärt kortare ut på båtens fotografi ?
Jul 10, 2016 @ 16:55
Lite för snabb jämförde med fel brev.
Med rätt brev stämde det.
Jul 10, 2016 @ 18:03
Peter, vill tydligt understryka att det inte från mitt håll finns någon som helst misstanke om att nån eller några speciella båtar överhuvudtaget skulle fela. Mitt syfte var att få igång en diskussion om SRS är mogen att ta över som enda regel framöver, vilket bygger på att principerna för mätbreven fungerar (det låter så, bra) inkl ev viss grad av stickprovskontroll, samt att om det finns skevheter i SRS, att sådana minimeras så att inte vissa båttyper väldigt ofta finns som 1:a i stora startfält även när vind och väder varierar. Det senare förekommer ju emellanåt. Jag och många med mig tror starkt på SRS som vår framtid och då gäller det övertyga även skeptikerna om att regeln håller måttet. Hoppas vi når dit! :-)
Jul 10, 2016 @ 19:19
Hur menar du ?
-om att nån eller några speciella båtar överhuvudtaget skulle fela.?
Om det menas vad som står att inget skulle fela finns det kanske ingen anledning att disskutera ?
Mitt tidigare inlägg om att “relationer inte bör påverka mätbrev” menas precis vad som står, om andra läser in antydningar om ngt annat så får det stå för dom som läser det så.
Om man inte vet vem som ansöker om mätbrev eller vem som begär omprövning så kan man svårligen låta sig påverkas av relationer vid bedömningen ?
Man kan såklart hävda att så inte är fallet men det borde vara omöjligt att utesluta?
Alla verkar överens om att försöka få SRS-talen så bra som möjligt men det finns kanske lite kvar vilket gör att det kommer upp diskussioner löpande.
Jul 10, 2016 @ 21:21
Just Silfverfågel har diskuterats redan under LYS-tiden. Den kontrollvägdes då och hade samma vikt uppgifter vill jag minnas. Jag tror nog att måtten är det inget fel på. Sen vet jag inte hur bedömningen av fathead stämmer överens med verkligheten. Finns ju en del fathead i toppen…. Det är ju spännande att se den typen av segel på regattabanan men det skulle vara tråkigt om det upplevs som ett måste för att vara med i toppen. Vägning och SRSv har ju haft en sådan effekt.
Angående att ha SRS som ett enda respitregel bör man tänka på två saker. För breddseglingen ställs lite annorlunda krav än t.ex. ORCi och sen seglas det internationellt ORC. Inom breddseglingen finns faktor enkelheten med och då blir regeln endast en kompromiss. ORCi är kravet på rättvisan prio 1 och det försöker man kommer så nära som möjligt. Sen finns det ju ORC-club där enkelheten spelar in igen och är därför avsett för breddseglingen. Ett alternativ skulle ju kunna vara att segla endast ORC, dvs. ORCi på högre nivå och ORC-club som ensiffer-system på seglingar avsedda för breddsegling. Svårigheten är dock att få fram skrovfil för båtar som inte är inmätta. Norge löser det på ett sätt som jag inte ha koll på och där finns ju synpunkter kring.
Vad är fel att ha två regler?
Jul 10, 2016 @ 22:07
Man körde väl ORC club på Gotland Runt några år. Men jag har aldrig hört någon lovorda det…
Jul 10, 2016 @ 22:34
Väldigt smickrande att en 35 år gammal båt kan skapa sådana diskussioner. Har nog ett 20-tal varv runt gotland i just Silfverfågel, första 1986 + ett tiotal till i andra båtar, gick bra med dessa också. Just silfverfågel har seglat under scandicap, dansk handicap, ims och lys/srs, och är nog vägd ett tiotal gånger, senast 1995, vikten då 4700kg. Som båten ser ut idag skulle jag vara väldigt glad om den håller sig under 5t. När det gäller segel är alla dessa mätta av segelmakare och isaf stämplade. Båten är som tidigare sagt pluggen och är formarna till diva 39 så båten är garanterat den som är mest lik just en diva. Om någon undrar så finns varken rörkonstruktioner eller hängkojer utan liknar mest en irlänsk pub invändigt. Om någon undrar skickar jag gärna en interiörbild. Sanningen ligger tyvärr i år av seglingstimmar och ständig optimering av en båt som ligger på gränsen till att få segla antikrundan. Kanske någon typ av asbergers. I vår klass SrsB kan jag räkna bort minst hälften av båtarna redan innan start, fulla vatten/diesel tankar, sovsäckar, full packning, porslin för en bättre middag, kölprofiler som inte finns, oslipade botten, ej lyfta och tvättade etc..Peter G har nämt det ett antal gånger. Jimmy Hellberg är ett bra exempel, finns nog ingen i startlistan förrutom P Forsgren och just PG som lägger ens hälften av den tid dom lägger ner på att nå resultat
Jul 11, 2016 @ 00:40
SRS B har ju ett antal båtar kvar efter man räknat bort hälften.
Grattis till segern!
Jul 11, 2016 @ 09:07
Vi brukar skoja om att det är så mycket beröm man kan få i det här landet: “men du har ju alldeles för lågt SRS” :-)
Listan på båtar som vinner för mycket är ju ganska brokig: Accent, BR38, Diva 39, First 36.7, Melges 24, Nova, Omega 30, Passad GT, Wasa 55, Xp-38, … Långsmala, sportiga, upptrimmade, nertrimmade … trenden är tydlig!
Jul 11, 2016 @ 10:44
Sanningen kan ju också vara så enkel att Silverfågel alltid seglats av en bra besättning.
Titta exempelvis på Collberg: sätt honom i vilken båt som helst och han hamnar långt upp i listorna.
Jul 11, 2016 @ 11:47
Det är alltid skumt när nån vinner…
;-)
Jul 11, 2016 @ 16:24
Peter,
Anvendte I på noget tidspunkt jeres fok som jib top (jeg husker at du har skrevet om et ekstra skødepunkt i agterliget tidligere), eller var omstændighederne ikke til det ?
Jul 11, 2016 @ 17:01
Ja, hela vägen från Hoburgen till ett par timmar innan Alma (med undantag för A5 in mot Visby). Funkar mycket bra på TWA 80-90 då det blåser för mycket för code.
Jul 13, 2016 @ 10:21
Fantastiskt trevlig segling i år, och KSSS gjorde ett bra jobb tycker vi.
Jag letade efter en lista över totalen, är det någon som sett en sådan?
Jul 13, 2016 @ 10:41
KSSS.SE
Klicka på ÅFOR
Sedan på ‘Realtidsresultat’ (kommer till vänster med jämna mellanrum)
Längst ner under ‘Alla båtar’ finns SRS-total.
Lite hemligt men allt kan ju inte vara perfekt..
/T
Jul 13, 2016 @ 14:42
Cool, men jag trodde det fans en total total så att säga, där alla klasser var med.
Det var något år KSSS hade det, men det kanske var det året då alla båtar fått ett SRS tal
och starterna var grupperade efter SRS talet och storlek.
Jul 14, 2016 @ 13:29
Först och främst; stort grattis t Pacman!
Sedan ett stort tack/grattis t KSSS; mkt bra arr!!
Vilken kanonsegling! I vår klass (DH) var konkurrensen mkt hård, vi (Blur) seglade bra men många seglade ännu bättre. Detta ser man tydligt i listan tycker jag; klart vi kan skylla på att det inte var våra vinklar osv men på några ställen seglade vi helt enkelt inte rätt trots att vi trodde det! Vår bedömning av sträckan Alma-Fårö var helt enkelt inte bra!
Nu får hoppas att det dyker upp några ostkustbåtar på Bohusracet nästa år!
9 riktigt bra nattseglingar - BLUR
Nov 22, 2020 @ 20:00
[…] ett ganska slitsamt race med massor av brant halvvind, så fick vi till sist sätta A5 och dundra in mot Visby. Vi snittade […]