Rolex Giraglia Race 2022

Rolex Giraglia hade funnits på vår bucket list under ett antal år. Vi hade hoppats på att vara med 2020, men då kom det en pandemi emellan. Men nu var det äntligen dags.

Jag har tidigare skrivit om tillfartsracet från Sanremo och inshore-racingen i St Tropez. Bägge dessa hade gått bra, så vi hade goda förhoppningar inför det längre havsracet.

Prognosen var fortsatt lätt. Så lätt att tävlingsledningen bestämde sig för att korta banan. Normalt skall man segla runt udden vid St Tropez för att runda ett märke i viken söder om udden, men nu var det direkt mot Giraglia som gällde. Skönt.

Helt ok start mitt på linjen. Vi ville fortsätta på styrbord i en lång underbåge, men ville inte starta så långt ner så att vi blev överkörda av hela fältet. Det var också lite bättre tryck på högern initialt, så vi var ganska nöjda med var vi var.

I lovart argentinska Swan 45 From Now On, som just nu leder klass A I ORCi Worlds på Sardinien, Ker 46 Tonerre de Glen och J/122 Anita som vann ORC-klassen.

Bra lucka i lä…

Den vädermodell vi trodde mest på lovade medvrid, så vi fortsatte segla lågt och kunde ganska snart byta till code.

Livet när det är som bäst. Lite snabbare än konkurrenterna i lovart och en vädermodell som verkar stämma…

Medvridet fortsatte och vi kunde byta till A3 och peka mot Giraglia. Vi ville behålla vår nordliga position för att komma in mot Giraglia från nordväst. Det är ofta så att det höga landet på Korsika gör att det är sämre vind när man kommer in på eller söder om rhumbline.

Aktivt trim av både stagsegel och gennaker. Man tänker inte på det, men det kräver mer personal när man kör stagsegel. Blåser det mer så krävs det 5 personer på däck (rorsman, stor, gennakertrim, stagsegeltrim och kanske nån som grindar).

Dags för middag. Till det frystorkade har det börjat dyka upp tillbehör som Tabasco och oliver. Fint skall det vara.

Finns det en restaurang med bättre utsikt?

Vid 03:00 så dog vinden nästan helt. det är ett vanligt fenomen, och vi kämpade med att ta oss mellan olika flak med vind. Vi var så klart oroliga att båtarna söderut skulle ha bättre tryck, men kunde inte se någon skillnad på AIS.

Det som däremot var tydligt var att en grupp av båtar med Ker 46 Lisa R och 52-fotarna försvann helt från AIS. De hade inte fastnat utan kunde göra ett rejält ryck under de 9 timmar då vi hade dåligt tryck.

Vi hade också tur och kunde rycka lite på gänget bakom. Så i resultatlistan kan man se tre tydliga grupper beroende på när man kommer loss ur detta bleke.

Under eftermiddagen hade vi bra tryck och kunde göra bra distans med code, och senare även A3.

Vinkeln in mot Giraglia blev precis så bra som vi hade hoppats och vi tog in mycket på First 40 Mon Ile som var den enda båt i vår size vi kunde se på AIS. De hade hållt sig lite söder om oss, och haft lite nättre flyt genom stiltjet.

Den berömda fyren. I alla fall för oss som havskappseglar.

Snygg peel i gippen mellan A3 och code…

För att äntligen kunna peka norrut mot Genua med bra fart.

Successivt lättare vindar under kvällen och natten.

Vi hade lite tur med månen, som var full dagen då vi startade. Har man inte måne, så blir det väldigt svart på natten, så det gör stor skillnad när den är framme.

Ännu en morgon med lätta vindar. Under natten hade vi kämpat hårt för att komma ikapp Mon Ile, och lyckats halvera avståndet. Men nu skulle det väl avgöras på vem som fick den nya vinden först, och där hade de en bättre position.

Målraka. Alltid kul att kunna vara före en VO70 med 200 meter kvar till mål.

Målgång utanför Genua. Vi var mycket nöjda med vår segling och hade klarat de två stora transitionerna på ett bra sätt. Vi visste att vi inte skulle utmana den grupp av båtar som hade gått iväg den första natten, men bland båtarna i vår size så var det bra First 40 Mon Ile (och J/122 Anita i ORC) som var före – och där borde vi slagit dem på vattnet med en lite högre rating.

Yacht Club Italiano bjöd (så klart) på bra sociala arrangemang efter målgång, men skönt häng i race village. Fri mat & dryck och massor av glada seglare kan inte bli fel.

Extra kul att så många andra team hade koll på oss. Både från Middle Sea Race och Aegean 600. Att vi vann coastal racet på Malta i höstas hade mycket större genomslag än jag trott, så vi var tydligen inte den underdog som vi själva försökte positionera oss som 😀

Gänget som gjorde det: Andreas Håkansson, Mats Björk, Wille Eriksson, Johan Fredriksson, Micke Wahlroos, Mattias Bodlund, jag och Pelle Pedersen.

Stort tack till de som supportar oss: B&G, Cyclops Marine, Happy Yachting, Henri Lloyd, North Sails, Liros & Spinlock. Tack också till Johan Barne som körde vädersupport på distans.

Alla resultat här.