Watski 2star Baltic 2011

w2sb2011others-8.jpg
Det blir inte bättre än så här! Bilden togs av Calle & Fredrik på totalsegraren Aitutaki.

w2sb2011-2.jpg
Spirit på Utö, kvällen före race.

En av de roligaste sakerna med segling är att man hela tiden hittar nya utmaningar. Och det brukar vara dessa som gör att man utvecklas som både seglare och människa. För ett år sedan så träffade jag Erik Lindgren som äger Baltic 50 Spirit. Båten hade varit med på bloggen som en av Sveriges sweetaste båtar och jag och Erik hade pratat en del business, när han plötsligt frågade om jag ville segla Watski 2star med honom. Hans ordinarie gast hade fått förhinder, och så klart tackade jag ja.

Efter ett tag så började jag fundera på vad det egentligen innebar att kappsegla en så här stor båt på två man? Vad skulle krävas av mig som seglare? Var det egentligen en så bra idé? Jag visste att det skulle bli fysiskt så lite mer tid i gymet blev det så klart (det är lätt att motivera sig när man tänker på försegelbyten i mycket vind). Och så försökte vi komma så väl förberedda som det gick med den begränsade tid som vi hade tillsammans. Prestandaanalys med segelvalstabeller och polardiagram, kost, diskussion om målsättning och förväntningar och två träningsdagar utanför Lidingö för ett par veckor sedan.

Målet var att segla båten så fort vi kunde, inte ge bort någonting, ha förbannat kul och se hur långt det räckte. Sedan ville vi använda racet som en test för att se vilka förändringar Baltic skall göra under den refit som skall göras till vintern. Jag och Erik åker till Finland om ett par veckor, och har nu en ganska klar bild över vad som kan göras för att båten skall fungera ännu bättre för shorthanded- och familjesegling.

Onsdagen gick åt till det vanliga slutmecket, fixa diesel, säkerhetsbesiktning och tre timmars eftermiddagssömn innan det blev allvar. Väcktes förresten av Mix Megapol som skulle ha en intervju. Gissar att den inte blev så bra…

I vår klass fanns både snabba båtar och duktiga seglare:

Baltic 50 Spirit Lindgren/Gustafsson SYK 1.55
Farr 40 Happy Frogner/Hurtigh Grabe WSS 1.48
She Devil Vallicelli 42 Sundström/Stenbeck SBK 1.43
Aspect 40 Effect Hägerman/Barkelius TBK 1.43
Arcona 430 Zelma Zellman Janmark VIBK 1.41
Aspect 40 Respect Karlsson/Ericsson NQBK 1.40
X-43 XAR Roth/Jörnvi FBK 1.39

w2sb2011others-2.jpg
VI startade 20:30 på onsdagskvällen inne i Oxelösund. Bra halvvindsstart där vi kunde gasa förbi fältet innan vi kunde falla av till plattläns. Enligt Niklas på tangosailing.nu var på plats:

I klass åtta tror jag det var Spirit som gjorde den bästa starten … Kul att se hur de på bara två personer handerar dessa stora båtar så bra och smidigt trots ganska tuffa förhållanden.

Alla bilder från starten kommer från Danny och Anna-Lena på Search Magazine som så klart var på plats. Var var Segling?

w2sb2011others-3.jpg

w2sb2011others-4.jpg

w2sb2011others-5.jpg

w2sb2011-7.jpg
Då det blåste 10-12 meter hade vi sagt att vi skulle avvakta med spinnaker på första benet för att inte riskera för mycket (gipp på 50-fotare i mörker är respektingivande).

w2sb2011-9.jpg
Några som så klart fick utväxling på den här bogen var de två Aspect 40 som rann iväg och rundade Landsorts angöring 10-15 minuter före. Vi kanske hade kunnat halvera den tiden med spinnaker, men det var inte värt risken.

w2sb2011-12.jpg
Björn Hägerman och Noel Barkelius från Gransegel seglade den ena Aspect 40. Bra koll på läget och idealförhållanden för båten.

w2sb2011-13.jpg
Efter rundning var det dags att segla söderut mot Visby. Vi tog in ett rev ganska snabbt vilket gick enligt plan i nattmörkret. Att ha tränat detta i stiltje var mycket nyttigt. Sedan bra dag söderut där vi ganska snabbt passerade de andra båtarna i klassen. Men man måste vara ganska mycket snabbare med ett SRS på 1.55 jämfört med 1.40.

Våra vädermodeller sade avtagande och sakta vridande på syd, men vi skulle kunna sträcka så det var rhumbline som gällde. Många, framförallt i de tidiga starterna verkade ha satsat på överbåge. Vinden lättade frampå morgonkvisten och vi fick byta fock från 3:a till 1:a. Precis så bökigt och tidskrävande som vi trott, men det gick förhållandevis bra. Vi tappade lite, men seglade in det med bättre fart. I nästa konfiguration skall båten troligtvis ha 1:a på rulle och en 3:a som kutterfock på en inre rulle som kan tas bort.

I mål i ett soligt Visby vid 9-snåret på morgonen. Nu insåg man en annan sak som gör det tyngre att segla en stor båt, att ta sig in och ut ur hamn blir en större och tyngre apparat. Ner med storen, flaka på två, svårt att hitta en bra plats, jobbigare att förtöja och vika eventuella försegel. Inte så att det stör, men tungt jobb varje gång.

Frukost och en liten rom i solen innan man fick sova en stund.

Andra etappen såg enkel ut på pappret med en sydvind som sakta skulle vrida till sydväst och öka. Underbåge till Västerviks angöring gick helt enligt plan och sedan en kryss ner till Ölands norra. Vi trodde på vänsterkanten, men vågade inte sätta allt på ett kort. Höll oss i alla fall vänster och lyckades pricka det stora vridet mot SO. Sträckbog ner mot Blå Jungfron där vi som mest hade 15 m/s. Jag ville undvika ett rev med de riskmoment det innebar, så det blev en stökig men ganska kort resa innan vi kunde falla av in mot Oskarshamn.

Vi hade en diskussion kring hur vi skulle få ner seglen när vi kom inlänsande i en okänd hamn mitt i natten med 15 m/s i baken. Men vi hade inte behövt bekymra oss då vi åkte rakt in i ett lokalt bleke. En halvtimme utan vind och i gammal sjö innan vi kunde ta oss i mål. Här hade andra haft bättre flyt…

Korv på kajen och lite sömn innan det var dags för sista etappen. Vi visste att vi var rökta på korrigerad tid så nu gällde det bara att slå banrekordet och inte låta välseglade Arcona 430 Zelma eller Aspecterna komma före i mål.

w2sb2011-15.jpg
Underbar morgon då vi kunde sträcka från Oskarshamn ut till Blå Jungfrun med code 0 innan vi satte den stora spinnakern och länsade norrut i 8-11 knop. Vädermodellerna lovade ett vrid från SSO till SSV under dagen så det var bara att sikta ut i högerhörnet.

w2sb2011-16.jpg
På samma kant hade vi sällskap av Calle Nyström och Fredrik Enander som skulle stå som totalvinnare med sin Wasa 41 IMS Aitutaki. de tar så klart riktigt bra bilder av oss. Stort tack!!!

w2sb2011others-6.jpg

w2sb2011others-7.jpg

Vi håller hela tiden koll på de andra båtarna på AIS, och framförallt de som kan hota oss på banrekordet. Speciellt Zelma som kör på rhumbline, så vi tar det säkra före det osäkra och gippar in i banan för att bevaka…

Mesta tiden var det champagnesegling, men under eftermiddagen dök det upp svarta moln över land. Vi visste att det skulle komma en frontpassage, men den här såg lite elakare ut än vad vi hade tänkt oss. Vi började prata om att ta ner och när Aitutaki, som låg någon distans SV om oss, plockade sin så blev det bråttom. Men vi hann inte…

Jag har en tydlig bild av den första köraren. Jag står till rors när farten ökar och fördäcket fylls med vatten då fören trycks in i vågen framför. Jag vänder mig om och skummet ryker från vågtopparna. För sent. Loggen visar 18.4 knop och jag hinner se 35 knop på vindmätaren innan jag smäller i autopiloten och kastar mig fram för att få ner spinnakern. Otroligt nog kommer den ner utan skador och vi pustar ut i brunn. Inte riktigt som planerat

Vi gör bra fart med bara fock och efter fronten kan vi sätta igen. Ett par gippar till innan vi kan runda Gustaf Dalén och vända västerut mot Oxelösund. Vi är kanske 1 distans efter J/120 Euphoria som spikade högerhörnet.

w2sb2011-18.jpg
Vi knappar långsamt in på dem även när de sätter sin lilla plana gennaker. Vi pratar om att sätta code 0 för att gasa förbi, men av någon anledning tvekar jag. Tycker att det inte spelar någon roll då de fajtas om totalen och vi redan har banrekordet fixar. Vi skall ju bara gå i mål. Inte alls likt mig som brukar vilja köra 100%, men kanske tröttheten tog ut sin rätt till slut.

w2sb2011-19.jpg
I alla fall kommer vi i kapp…

w2sb2011-20.jpg
…och förbi när de skall byta gennaker…

w2sb2011-21.jpg
…till sin stora blåa runner. Nu går de fort med vinden dör mer och mer ju närmare mållinjen vi kommer. Vi diskuterar taktik och regler vid målgång. Vilken ände är närmast? Var är tre båtlängder? Faller han? Lovar han?

w2sb2011-22.jpg
Men till sist passerar vi mållinjen och får skott med Euphoria bara metrar bakom. Fan vad skönt. En perfekt avslutning på ett härligt race.

Vilka nya erfarenheter kan man dra från att ha kört en så stor båt på två? Det är förbannat tungt. Framförallt att släpa runt seglen blir en kraftansträngning. Men livet ombord blir mycket bekvämare, framförallt när det blåser. Och man behöver inte göra massor av förändringar för att det skall funka. Bara planera bättre, då manövrar tar längre tid.

Vår seglade tid blev 35:22:08 – nytt banrekord med nästan 9 timmar. Farr 40 Happy hade det gamla med 44:16:46, och det nya lär bli svårslaget då förhållandena var perfekta med bara 17 distans kryss. Nu har vi både vunnit klassen i Watski Skagerakk Twostar i Novan som då var fältets minsta båt och satt banrekord på Watski 2star Baltic i fältets största båt. Vad blir nästa utmaning?

Stort tack till Erik, arrangörerna och alla medtävlare för ett fantastiskt race. Precis lika trevligt som Watski Skagerakk Twostar och Bohusracet.

Update: Blev också en sjysst artikel i Search Magazine.