E3 i ledning
Det verkar som att E3 leder efter scoring-gaten. Kul. Vi får väl se hur länge de håller undan för gubbarna på E4. Är det bara jag som tror att bägge Ericsson-båtarna är rejält snabbare än de flesta andra (utom kanske i lätt väder). Lite ABN Amro-varning om de fortsätter i den här stilen. Vi får väl se hur det blir nu när det lättar ur… Foton & filmer: Gustav Morin/ERT.
Några bra videosnuttar på slutet också!!! Way to go!
En havskappseglares största utmaning.
Åtta man i vår besättning har aldrig seglat i The Southern Ocean tidigare. Säkerligen har detta mäktiga hav varit den starkast tilldragande, men samtidigt mest skrämmande platsen, att förbereda sig för. Det är ett drömscenario att få upplevs detta hav med vår extrema kappseglingsmasskin i yrkesrollen som havskappseglare.
Nu har vi nyligen passerat den sk scoring gaten på Longitud 58 och drömmen har blivit till en erfarenhet för Krite, Dahlsjö, Jens, Martin, Tompe, Eivind, Gustav och Aksel. En erfarenhet som ingen kan ta ifrån oss. För Mange och Mason är det mer en vana än en erfarenhet. För mig är detta mitt andra besök. Oavsett hur många gånger man besökt platsen framstår den nog alltid som skrämmande och okänd med många starka intryck.
Nyvunna erfarenheter och fighting spirit blandas nu när vi har upplevt Southern Ocean på riktigt! Vi har trots relativt hårda förhållanden placerat oss som tvåa efter Ericsson 4 í gaten i ett fält av erfarna havskappseglande kollegor, Det är vi stolta över,
Det södra djuphavet visade sin ílskna sida denna gång. Det är ett hav med enorma ytor och obegränsade möjligheter att bygga vågor. Lågtrycket vi seglade i fördjupade sig med en grundvind omkring 30 knop från sydväst. Tros de fria ytorna är havet under ständig förändring och man kan inte alls veta eller förutspå vad som väntar. Det råder olika vattentemperaturer och olika strömmar í kurslinjen och de skapar hela tiden nya förhållanden.
I ena stunden kan en varm motström skapa ett virrvarr av vågor från alla håll, ett kaos av 6 meter höga helt oförutsagda väggar som utan förvarning slår till fribordet från sidan. Eller så bildar de skrämmande utförsbackar där botten bara försvinner djupare och djupare ner, och plötsligt kommer mot oss i 35 knop och fullständigt begraver vår 70 fot stora båt i mörkt vatten och skum.
I nästa stund har kylan slagit till och vi är i kallare vatten med över hundra meter mellan vågtopparna. Vi kan lugnt surfa utför de jämna fina vågorna och glädjas åt tjusningen att segla på dessa stora och välutvecklade vågor.
Men lugnet är kortvarigt och återigen möter vi nya förhållanden i en molnlinje. Plötsligt sveper ett mer aktivt område av regn in med kraftiga vindbyar från ett annat håll än grundvinden. Vi måste snabbt reva seglen ytterligare och ta oss igenom en timme av 35 till 45 knops vindar.
Framför oss stundar många utmaningar och vi trimmar vår kappseglingsmaskin till det yttersta och mäter prestanda i varje sekund. Just nu går vi snabbare än konkurrenterna och vi jobbar för att vinna distans inför nästa kommande utmaning – de svagare vindarna i Indiska Oceanen.
Í ett längre perspektiv har vi Southern Oceans Stilla Havs område framför oss i februari, 4500 sjömil mellan Nya Zeeland och Kaphorn .
Never leave the race!
Hälsningar från Anders Lewander med
besättning ombord på Ericsson 3.
Nov 21, 2008 @ 14:56
Jag vill ha samma piller som Mange fick för smärtan i fingret…
Nov 21, 2008 @ 20:31
Grymt. Jag tycker det är så ofantligt roligt att vi har svenskar och ett nordiskt team med i detta race och att de har lyckats förnya tävlingen. Man kan gnälla på att de har flyttat banan från södra oceanen etc, att trackingen är dålig, att webbsajten m.m. inte duger – men VOR flyttar faktiskt fram positionerna och vågar utveckla sporten på ett sätt som i förlängningen kan innebära att den blir mer sponsor- och publikvänlig och sprids i andra delar av världen. Knut Frostad gör ett mycket bra jobb tycker jag. Spännande med diskussioner om budgetbegränsning m.m för framtiden.
Go E3! Ända in i kaklet!
Nov 21, 2008 @ 23:09
Som Ericsson’are tycker man ju att det är fantastisk kul är både E3 och E4 ligger bra till. Och tävlingen är en riktig höjdare sett ur ett kundperspektiv.
Men att både E3 och E4 ligger bra till på de långa benen ses nog som en självklarhet. Så mycket utvecklingstid, tvåbåtstester och andra förberedelser, under stabila förhållandan m.a.p finansiering, har inget annat team. Man vet vad gränserna går vid det här laget.
Mot bakgrund av det är jag mäktigt imponerad av Delta Lloyd, som kommer i en “gammal” båt, mer eller mindre snubblande på startlinjen med en “otränad” besättning. Och ändå hakar de på mycket bra.
Detta sände en del trevliga signaler mot framtiden. Det kanske inte är helt lönlöst att ställa upp i äldre båtar. Det blir seglarna och inte tjockleken på sponsorns plånbok som avgör utgången.
/Tobbe
Nov 22, 2008 @ 01:27
Vi är väl alla Ericsson’are här lr och det är så kul när Anders, Mange och dom andra seglar fort, dom känns ju som gamla kompisar. Ja, jag dissar sajten och står för det men jag är påloggad 24/7 likförbannat.
Nov 22, 2008 @ 11:42
Varför är du påloggad 24/7 när Blur finns som gör jobbet och sållar fram guldkornen?
Tack Peter!
Nov 23, 2008 @ 16:47
“Mot bakgrund av det är jag mäktigt imponerad av Delta Lloyd, som kommer i en “gammal” båt, mer eller mindre snubblande på startlinjen med en “otränad” besättning. Och ändå hakar de på mycket bra.”
Dessutom åker de omkring med en halv storbom…inte illa!