Tågvirke, rep, tamp, lina, snöre…
Jag har fått lite mail om high-tech linor. Löpande rigg har alltid varit viktigt, men med kolmaster och nya segelmaterial så blir det ännu viktigare. Min känsla är att de flesta inte investerar i tamp i samma takt som man uppgraderar sin segelgarderob, och då är det svårt att få ut 100% av potentialen.
Och jag är säkert inte ensam om att snöa in på det här…
Jag tänkte att vi skulle ha en så interaktiv diskussion som det bara går. Vad funkar? Vad funkar inte? Var skall man lägga sitt krut? Ni sätter själva agendan.
Men för att kicka igång det hela så kommer här en artikel från Johnny Källman på Liros.
Lite Historia
I över 70 000 år har människan använt tågvirke som ett av sina allra viktigaste redskap. Pyramiderna hade aldrig blivit byggda och sjökaptenernas upptäckter av andra kontinenter hade inte varit möjliga utan tågvirke. Men det är först nu de sista 50 åren som det på allvar har skett en förändring, i hur man tillverkar tågvirke.
Infrastrukturen ombord
Skot, fall, förtöjningar, cunningham, kick, ankarlina… ja överallt ombord används det tågvirke. Tågvirke är en segelbåts blod, blodådror eller snarare dess infrastruktur. Tar man bort allt tågvirke från en segelbåt, så är det inte längre en segelbåt. Man vadar, ofta bokstavligt talat, i tågvirke ombord på en segelbåt. Speciellt på båtar som är utrustade för kappsegling finns det tågvirke för alla ändamål. Vid segling finns det en tendens till att cockpiten fylls mer och mer tills det till slut ser ut som ett badkar fyllt med rep. Att hålla reda på sitt tågvirke – att hantera och passa det ordentligt – är en konstant process. Att inte göra det tillräckligt noggrant påverkar hela båtens säkerhet, vare sig det är förtöjningen, ankarlinan eller den löpande riggen som går av eller inte är tillräckligt bra flätad vid ett prekärt tillfälle. För seglare är det tågvirket som tar oss ut på havet. Gamla sjömän kan ofta inte låta tågvirket vara utan sitter som pensionerade och gör komplicerade knopar och flätningar som de kan hänga upp på väggen.
Olika varianter
Tågvirke indelas i två huvudgrupper, slaget resp. flätat. Vanligast ombord på segelbåtar är att man använder flätade linor i löpande och stående rigg samt skot. Till förtöjning används fortfarande mest slaget (3-slaget men även 4-slaget finns) tågvirke, även om de flätade varianterna på förtöjningslinor kommer allt starkare (till löpande rigg vill man ha så stumma linor som möjligt – i motsatts till förtöjning – där det gäller att få linor med mycket ”inbyggt” töj, vilket är möjligt med flätade varianter.
Flätade linor – skönare att hålla i och ger bättre prestanda
Det flätade tågvirket är behagligare att hantera än det slagna. Det töjer sig mindre och kinkar inte så lätt. Därför används det idag nästan uteslutande flätade linor till fall, skot och trimlinor ombord på modena båtar.
Om skotet eller fallet är flätat i både hölje och kärna talar man om en dubbelflätad lina. Denna är typ är den mest förekommande i dagens olika sortiment. Flätningstätheten varierar. Den anges med en siffra, vanligen 8, 16, 20, 32 osv. en tätt flätad lina är mer rund och kompakt än en glest flätad lina, men i gengäld svårare att splitsa. En 16-flätad lina kan bli kantig i tvärsnittet när den vrids, vilket gör att kanterna slits fort. Detta innebär även att linan kan kinka lättare. En 32-flätad lina håller sig rundare när den vrids, slits, och kinkar därför mindre. Den ändrar heller inte form oavsett om den vrids eller belastas. Den används mest till fall och skot.
Tiotalet olika material
Det finns ett 10-tal material som används i modernt tågvirke. Men för att göra det ännu mer komplicerat har råvarutillverkarna valt att kalla samma produkter vid olika namn. Till de nyaste materialen hör Dyneema, Vectran & PBO.
Ombord på en modern båt strävar man efter stumma, lätta och starka linor. Att ha linor som töjer sig innebär att båten kränger mer och går långsammare…
Dyneema det bästa alternativet
Detta är en kemisk behandlad Polyeten – UHMPE – Ultra High Modul Polyeten (HMPE – High Modul Polyeten, är det ursprungliga benämningen). Numera har fibern utvecklats ytterligare och den är starkare än när den första varianten såg sitt ljus) Dyneema har många fördel bl.a. så är den helt okänslig mot UV och böjningar, dessutom är den lätt och mycket stark och stum. Dessa egenskaper göra att fibern i stort sett dominerar inom tillverkningen av fall, skot och trimlinor. Om man skall prata om nackdelar med fibern, så finns det en egenskap nämligen att Dyeemafibern är glatt/hal, vilket gör att man ”måste” ha hölje på linan av ex. Polyester drä linan skall vara på vinsch eller sitta i en avlastare.
PBO – Zylon
Den senaste i raden av High Tech-fibrer, PBO, togs fram för att i 1:a hand ersätta aluminium vid tillverkning inom flygindustrin. Tillvekningen lades på is eftersom fibern blev för dyr. PBO är extrem stark och tål mycket hög värme, problemet är att fibern inte bara är dålig mot UV-utan även mot normalt dagsljus. Dessutom tål inte fibern vatten & ånga.
För närvarande används PBO mestadels som värmeskyddande hölje på dubbelflätade linor och som kärna i bl. stående rigg. PBO är extremt dyr och kan kosta upp emot 300 kronor/meter för en 10 mm lina.
Nylon och Polyamid
Hör till de äldsta konstfibrerna, Nylon har en bra egen- skap i samband med att man använder fibern i förtöjningslinor – den töjer sig. Fibern har relativt hög brottstyrka och elasticitet och återvänder till ursprungslängden efter belastning. De ”bästa” flätade förtöjningslinorna på marknaden görs ofta av Nylon exv. LIROS Handy Elastic.
Polyesterlinor
Detta material används mest vid framställning av linor och tågvirke till fritidsbåtar. Polyester är ett allroundmaterial med relativt hög brottstyrka och bra mot yttre slitage. Töjningen ligger också på en ganska låg nivå. Polyester sjunker i vatten – olika varunamn är bl.a. Diolen, Trevira, Dacron etc..
Polypropylen
Har en lägre brottstyrka än exv Polyester,. Materialet bryts ned av solljus, töjer sig en del vid belastning och flyter i vatten. Det är ett billigt material och används ofta till enklare förtöjningar eller inom bl.a. fiskeindustrin.
Ställen ombord där de nya materialen är att föredra
Kan det löna sig att investera i dyra linor av exotiska material? Ja – speciellt i fall, skot och gajar, men även revlinor skall vara av material som ej töjer sig. Det hela handlar om prestanda, säkerhet och komfort. Vem vill gå fram på fördäck med ett gammalt virefall i handen när det blåser. För tunga fall ger ökad krängning och därmed minskad fart. Genuaskot som töjer sig gör att buken flyttar bakåt när vinden ökar – buken hamnar fel och farten minskar. Detsamma gäller för fallen – dom skall vara stumma.
Splitsa, sy eller knopa
Tänk på att gemensamt för alla textila linor är att brottstyrkan minskar när man gör en splits, knop eller söm. Den bästa lösningen är alltid splits – om man splitsar riktigt så kan man tillgodoräkna sig nästan 90% av den ursprungliga brottstyrkan (dessutom så ser det ju trevligt ut med genuint hantverk) – däremot har det kommit ”sydda” fall på marknaden med endast 50% kvar av brottstyrkan – se upp med detta eftersom det är en säkerhetsfråga och till sjös skall man aldrig kompromissa.
Goda råd om tågvirke
– belasta aldrig tågvirket med mer än 50% av brottstyrkan
– kvajla alltid det slagna tågvirket rätt väg, dvs. ”högerslaget” medsols
– moderna material tål att tvättas i mild tvållösning
– tagla alltid ändan på linorna. Glöm inte förtöjningslinorna och släplinan till jollen
– skydda alltid förtöjningarna mot slitage – lägg gärna på en plastslang ca 40 cm i klyset.
– Uppkvajlat tågvirke skall alltid hängas fritt eller läggas i väl ventilerat utrymme
May 24, 2009 @ 12:45
Vad hände med kevlar och mylar kärnor i tågvirke? Spectra vs. Dyneema? Bra artikel från ett klättringsforum om just detta.
http://www.supertopo.com/climbing/thread.html?topic_id=581600
May 24, 2009 @ 14:43
I vilken mån kan man ersätta den stående riggen med linor? Det är väl på g alltmer, på kölbåtar ser man det ofta på häckstagen. Jollar och t ex AC-båtar har det väl på fler ställen men när tror man att vi ser alla vajrar ersatta med linor?
May 24, 2009 @ 17:03
De flesta båtar som byggs idag över 50 fot har fiber istället för stål (wire eller rod) i den stående riggen. Förr använde man sig av PBO med kevlarhölje men som du säkert känner till är PBO väldigt UV känsligt och så fort du fick förslitningar (hål) i höljet var risken stor för att PBOn blev skör och riggen dimper ner.
Idag riggar du med kol. Anringen sk “continous rigging” (southern spars c6+) vilket är kontinuerlig kol-rod. Alltså en och samma bunt med kol som splittas för varje diagonal. Trim av diagonalerna görs inne i masten. Snyggt, lätt och aerodynamiskt.
Alternativet är så klart ickekontinuerlig rigging (c6) där diagonalerna slutar med vanliga terminaler.
May 24, 2009 @ 17:35
Har seglat på en båt med Sliros flåt, Liros. Och jag har aldrig träffat en tamp som glider så förbannat i avlastarna. Efter byte till annat märke så glider det inte längre…
May 24, 2009 @ 23:51
Tack Emil. Tror du fiber kommer bli var mans stående rigg framöver? Eller är det för dyrt? För man måste väl hålla efter och byta fibrer oftare än vajer och rod?
May 25, 2009 @ 07:06
en annan härlig egenskap med Dyneema är att den kryper och blir längre och lääängre och läääääängre….. detta kanske inte är så bra att ha som fall m.m. Men som skotlina kan jag hålla med om att det är ett bra val!
May 25, 2009 @ 07:40
Om linan glider i avlastaren, byt den.
Nya linor kräver nya avlastare, dagens moderna linor har annat hölje än gårdagens och avlastarna är ofta slitna eller för klena.
Har använt Liroslinor på 3 båtar och dessa har funkat perfekt.
Dessutom bra service och att Liros frekvent är medsponsor till regattor.
May 25, 2009 @ 08:52
Johan O
Avlastarna är helt nya. På en helt ny båt.
Så det lär knappast vara avlastarna…
Hur förklarar du att en helt ny lina från annan tillverkare inte glider??
May 25, 2009 @ 08:56
Dyneema måste försträckas om den inte skall sträcka sig.
May 25, 2009 @ 10:14
Vi har seglat med Liros i många år nu och är mycket nöjda.
Problemet med glidande avlastare är helt klart beroende av kombinationen tamp/avlastare. Vi seglar alltid med genuafallet kvar på vinsch för optimal prestanda.
Om man har en avlastare som plattar till tampen kan man pröva att splitsa in en tunn extra kärna för att styva upp. Om man har problem med för klen tamp eller aggressiva avlastare som sliter hårt på linan kan man dra på ett extra hölje.
– SLiros vilken Lirostamp använde du och vad bytte du till, vad för avlastare och båt?
May 25, 2009 @ 11:08
Varför anger inte tillverkarna töjningen per kg (el med rikgit N)? Brottlasten känns inte riktigt relevant i sammanhangen. Anledning till att jag väljer dynema är att den töjer sig mindre än de gamla tamparna inte att den klarar mer last.
Mina fockstkot har en brottlast på typ 5000kg om jag minns rätt men lasten är nog max 10% av detta. Töjningen är däremot liten.
Av denna anlednining känns det helt säker att knyta fall osv även om brottlasten minskar med 50%
May 25, 2009 @ 11:12
Vetefan vilken Liros det var. Avlastaren är en spinlock, nye tampen Robline Admiral. Båten är knappt 50 fot och har 2 ggr utväxling på storfallet och det höll inte med Liros, med Robline rör det sig inte ett smack.
May 25, 2009 @ 12:21
Om linan glider i avlastarna brukar jag splitsa in en tunnare tamp i den ursprungliga tampens karna precis dar avlastaren sitter. Du kan exempelvis splitsa in en tre eller fyra mm dynex i karnan pa en 10 mm dyneema. Detta gor tampen lite grovre just vid avlastaren och gor ocksa att tampen inte andrar form (blir platt) vilket ofta ar orsaken till att tampen glider. En 10 mm tamp ar inte langre 10 mm efter den har suttit i avlastaren nagra ganger.
May 25, 2009 @ 13:27
Vi har ett fockfall, nytt i vectran, som glider, trots Spinlock XX avlastare. Nu ska jag testa att trä på ett hölje med kevlar och se om det löser problemet. Rapport om detta så snart jag fått på höljet.
May 25, 2009 @ 13:32
Med Dyneema-fall kan krypandet bero på alltför grovt dimensionerade fall. Då sätter sig linan säkskilt under den första halvtimmen. Om man går ner en dimension i diameter blir det mycket bättre. Vi hade ett genuafall på 8mm Admiral racing, som kröp och kröp. Samma märke/modell men 6mm håller som stål.
May 25, 2009 @ 13:53
Harald!
Med 6 mm fall så kan du ju hålla det med fingrarna…
På entonnaren hade vi två råttor till spinnfallet.
May 31, 2009 @ 22:16
Hej “SLIROS” – ring oss vänligen på 031-915200, så skall vi reda ut Ert problem.
Jun 1, 2009 @ 19:31
Har ringt.
Jun 1, 2009 @ 23:12
Har aldrig haft nåt skönare storskot än det jag valde från LIROS bl.a som pris i Expressrankingen 2008.
Magic sheet hette det och nu har jag det både på storen och focken och det är najs.
Johnny förresten jag får nog slå en signal igen om storfallet om vi kunde göra nåt där istället för det som var för kort som jag fick.
// mattias
Jan 20, 2010 @ 17:52
Hoppas det är ok att blanda sig i även som kommersiell aktör. Tågvirke är något av vår specialitet och som vi varje år har en del föreläsningar om till klassförbund. Tågvirke är en djungel, men om man ska göra det lite enklare så är det i min åsikt Dyneema som gäller för mycket, framför allt fall. Spectra är amerikanska varianten av Dyneema och förekommer sällan i Sverige, men har nog blivit lite frånkörda av DSM som tillverkar Dyneema. Dyneema linor i sig kan dock skilja sig enormt mycket i prestanda. Konstruktion, försträckning och framför allt hur mycket fiber linan innehåller (hur matad linan är) påverkar detta och det skiljer mycket! Vi har Dyneema linor som vi rekommenderar som fall och andra som inte ska användas som fall, beroende på t.ex hur riktad fibern är. Desto rakare flätning desto stummar, men kan vara svårare att splitsa och känsliga om de skalas. En annan skillnad är att linor som klarar sig utan mellanstrumpan blir stummare då man givetvis får en högre procenthalt Dyneema och kvalitativa linor utan mellanstrumpa har enligt min erfarenhet inga problem med att hölje och kärna glider så länge avlastare och fallet/skotet är korrekt dimensionerat.
Vad gäller dimensioner så pratar ovan om att man inte ska ha mer än 50% arbetslast mot brottlasten. Dyneema tar permanent skada i laster över 20% och ska man få till töjning som är acceptabel så bör arbetslasten understiga 5% då kurvan inte är linjär utan drar vi iväg ordentligt redan vid 10%.
Vad gäller krypning ‘Creep’ (plastsik deformation som ej går tillbaka) så är detta Dyneemas stora problem. Att gå ner i dimension hjälper normalt inte mot Creep då det påverkas direkt av hur hårt linan belastas. Mindre arbetslast ger normalt mindre Creep. Sedan är Creep mest påtaglig i början. När vi bygger fall så brukar vi även försträcka fallet efter splitsning under ett antal dygn för att man ska slippa första Creep tendenserna. För att komplicera till det mer så finns det nu 3 olika typer av Dyneema. SK75 som varit gångbar rätt länge och har problem med Creep, SK78 som har mycket mindre problem med Creep, något stummare än SK75 men 20% dyrare. Bra Dyneema för havskappsegling där man påverkas mest av Creep. SK90 är en nyhet för 2010 kostar ytterliggare ca. 15-20% över DSK78, men är runt 30% stummare vilket gör att den i de flesta belastningsfallen är stummare än PBO (Zylon), men har Creep tendenser som påminner om SK75, men gör det optimalt till t.ex fall, akterstag och skot för bankappseglare.
I år kommer det vad jag vet under våren enbart finnas SK90 linor från Gottifredi Maffioli, enligt min mening den bästa leverantören för just kappseglare som letar efter det yttersta, men som också är lite dyrare. SK75 och SK78 finns troligtvis att finna från både Robline, Armare, Liros, Gleistein och Poly.
Är det någon som vill bolla vidare om tågvirke så diskuterar jag gärna i ämnet då det händer mycket i den branschen nu.
// Ulrik
Jan 20, 2010 @ 22:52
Linor är färskvara och bör bytas ofta.
Ett brutet fall på SM veckan och det årets investering med nya segel m.m. är över.
Hellre färska linor som byts ofta av bra kvalitet (SK75) än dyra superlinor (SK90 eller liknande) som byts alltför sällan.
Att fall ska vara stumma är nog de flesta överens om, möjligen inte lika viktigt till symetriska spinnakerfall där jag själv tror ryckdämpande egenskaper är bra.
Till stor/fock skot på t.ex. en Express är stumma linor inte det viktigaste eftersom skoten till storen och focken är de två viktigaste trimtamparna och skotas om ett par gånger i minuten. Storskotets lina är ofta 8mm och utväxlad 4 gånger vilket ger liten belastning och därmed obetydlig töjning. Fockens skotlina är kortare (2 meter) och focktrimmern sitter alltid med linan i näven för omtrimning i vindskiftena.
Liros Magic sheet är en bra lina som inte är alltför dyr (eller avancerad)
Spinnakerns skotlina är dock viktig att välja så stum som möjligt.
Med stumma linor ökar även kravet på avlastare/råttor.
En avlastare som inte håller greppet är en ganska värdelös i kombination med en stum (dyr) avancerad lina.
En lina med hög belastning (stor/fockfall) behöver kanske dimensioneras kraftigare (tjockare) än vad lasten kräver för att inte glida i avlastaren.
/Johan
Jan 20, 2010 @ 23:52
Johan, Varför skulle det vara viktigt med en så stumm lina i Spinnakern? det ger ingen effetkt eftersom att duken i en spinnaker töjjer sig. Däremot så kan det ju ändå vara bra med t.ex. en Dynema lina som skot till Spinnkern efter som att dyneema suger lite vatten jämfört med en billig polyesterlina. Det skulle jag se som en viktigare aspekt.
//Fredrik
Jan 21, 2010 @ 07:56
Stum lina i gaj o skot ger bättre kontroll på spinnakern och minskar risken att spinnbommen ligger och slår mot förstaget.
Jan 22, 2010 @ 21:37
Precis