M32 Cup i Stockholm

I helgen var det dags för den fjärde och sista delseglingen i M32 Cup. Den här gången var arenan Riddarfjärden mitt inne i Stockholm. Foto: Malcolm Hanes.

När jag kom upp på tisdag kväll var det regnigt, kallt och ingen vind alls. Och prognoserna var osäkra. Jag vet inte om mina nerver blir sämre med åren, men som arrangör blir vädret en stor faktor… När man seglar själv är det bara att anpassa sig, och det kan tillochmed vara lite kul med busväder. Men när man har bjudit in media och massor av gäster för att visa upp “spektakulär segling mitt i stan” så vill man gärna att det skall vara bra.

Vinden ökade under eftermiddagen och tidvis var det riktigt bra action. Riddarfjärden är lagom stor och man har bra översikt från land. Banområdet blev kanske 600 x 300 meter vilket var perfekt för att racen skulle ta 13-15 minuter. Då hinner vi köra 7-8 race på de tre timmar som teamen orkar hålla igång.

Det verkade som både partners och media uppskattade seglingen med efterföljande partaj. Kanske kunde man slappna av lite…

Men jag oroade mig i onödan. När racingen började torsdag eftermiddag så fanns det både vind och antydan till sol.

Fredagen inleddes med ett distansrace där vi först seglade in mot Stadshuset innan vi drog vidare mot Stora Essingen. Kul att se folks reaktioner när det plötsligt kommer katamaraner glidande precis vid kajen, och även seglarna verkade uppskatta den mycket utmanande seglingen inne i stan.

I sista minuten upptäckte vi att det faktiskt inte går att segla Essingen Runt, så vi fick lägga ut ett runningsmärke SV om Stora Essingen.

Fredag kväll seglade vi race mellan 16:00 och 19:00 samtidigt som det ordnades after-work i Race Village. Kul koncept som vi kom på i Malmö där man faktiskt kan komma ner efter jobbet på fredagen och spana in lite kul segling. Fast nu i september så blir det mörkt relativt tidigt.

Mycket folk i race village och när klockan blev 22 så blev det så klart America’s Cup på alla skärmar. Kul att kolla på matcjerna tillsammans med riktigt duktiga seglare.

Lördagen bjöd på fantastiskt väder och det verkade som att folk hade hittat till Norr Mälarstrand. När publiken börjar fråga efter läktare så tror jag vi har hittat ganska rätt :-)

Starten låg 100 meter ut från kajen, så alla teamen passerade riktigt nära under själva pre-starten. Även målgången var nära land, mellan startfartyget och den blåa bojen som står på kajen. Att andra kalsser körde på förmiddagen var grymt. Drake, X-35, Kona och Seacart drog faktiskt en del folk och nu kunde vi levererara bra underhållning hela dagen. Till nästa år vill vi hitta fler samarbeten med andra klasser som A-cat eller F18.

Vi försöker ju hela tiden utveckla konceptet och har med oss Oscar Langenius som speaker och Solidtango med Stefan Blom i spetsen för att sända live på nätet. En kul bieffekt är att man i Race Village kan se ombord-kamerorna från de båtar som har det.

Med publik så nära banan så kunde vi också göra “fly by” med alla team riktigt nära kajen för att presentera besättningarna. Varje team hade då valt sin egen låt som dånade ut högtalarna:

• Team Rahm – Levels – Levels – Radio Edit
• Team Lööf – Calvin Harris – Iron
• Speak@raceteam – Contiez – Trumpsta – Djuro Remix
• Wallén Racing – Kenny Loggins – Danger Zone
• Sail Racing – Foo Fighters – Best Of You

Vi har försökt lägga ganska mycket krut på att få till en sjysst race village som skall kännas modern och inbjudande. Vi vill också att det skall vara en mötesplats som funkar hela dagen oavsett om det är en lansering av en ny kollektion till frukost, lunch med gäster eller after-sail med DJ.

Alla våra prylar får plats i två containers som åker från plats till plats. En bar-och en mediacontainer som rymmer allt som behövs för ljud och livesändning. I min vision är det en “mean & lean” cirkus där vi skall kunna komma till en plats med båtar och containters på trailers och vara igång med både racing och aktiviteter i Race Village på tre timmar. På samma sätt så skall både teamen och allt annat kunna vara på väg igen tre timmar efter målgång.

Denna flexibilitet skapar unika möjligheter, men håller också nere kostnaderna.

När allt stämmer så kan man följa racen lika bra inifrån tältet som ute på kajen. Det enda vi saknade i Stockholm var en flytbrygga framför Race Village där vi kunde ha båtarna, men det skall vi få till nästa år. Att kunna stå och titta på när seglarna meckar är bra underhållning.

En av de saker som jag har varit mest nöjd med i år är kvaliteten på teamen och seglarna. Så klart hade det varit roligt med 6-8 team på startlinjen, men nu fanns det ju inte heller tillräckligt många båtar. Det är extra kul att seglarna kommer från olika discipliner med en blandning av offshore, OS-klasser, matchracing och snabba jollar.

Klabbe Nylöf och Sail Racing är det team som har haft det tuffast. Med Martin Strömberg, Henrik Dahl och Philip Carlsson ombord så finns det ju massor av erfarenhet ombord, men man har inte fått till särskilt mycket träning. Jag tycker att straight-line speed är ok, men man har haft lite problem att accelerera ut ur slag och gippar. Även starterna har varit lite ojämna. Så också i Stockholm, där man slutade 5:a.

Men receptet år ju detsamma som för många av oss vanliga seglare – mer timmar i båten.

Hans Wallén kom ju in efter Oslo, men han har jobbat målmedvetet under hela sommaren. I min bok är Wallén en av våra absolut mest begåvade seglare och dessutom har han ju en bakgrund i Tornado. Man verkar dock vara lite humörseglare och kan blanda riktigt bra race eller dagar med andra som är lite mer oinspirerade. I Stockholm spikade man de två sista racen under torsdagen när vinden ökade lite, men sedan hade man det svårt. Man slutade 4:a.

Under de senaste racen har Hans seglat med Jonas Von Geijer, Theodor Ahlström och Jakob Gustafsson som ersattes av Berra Johansson under sista dagen.

Speak@raceteam med Nicklas Dackhammar har verkligen imponerat. Begåvade seglare, bra speed och de blir bara proffsigare och proffsigare. Att flera av dem var med i Red Bull Youth America’s Cup har också lyft dem. I Stockholm hade Nicklas med sig Johan Bäckström, Arvid Bildh and Andreas Axelsson, men man har fler bra seglare i teamet inklusive ägaren Fritjof Ahlstedt.

De var väl förtjänta av priset på 50.000:- för “Best Effort” i M32 Cup 2013 där de avslutade som 3:a.

Att Fredrik Lööf skulle vara med i toppstriden var väl ganska väntat. Med Martin Strandberg, Lotta Harrysson och Martin Krite ombord så finns det inga ursäkter. I Stockholm seglade man mycket inspirerat och vann eventet ganska klart men i cupen fick man nöja sig med en 2:a plats.

Som så ofta så är det jämnhet som vinner stora regattor och cuper. Och Mattias Rahm har blivit otroligt stabil i M32. Man nöter på, det går aldrig sönder och man är väldigt sällan på fel kant. Johan Barne som taktiker har en stor roll i detta och det finns en anledning att han åker omkring på jordklotet och vinner guldmedaljer i allt från Maxi Yachts till 5.5. Sveriges bästa taktiker? Fredrik Aurell och Stefan Rahm var också viktiga pusselbitar i cupens mest effektiva besättning.

Förutom priser till vinnarna i cupen så delade vi också ut några personliga priser. Theodor Ahlström, som gått från ung inhoppare till slipad ordinarieman hos Wallén, blev “Rookie of the Year”.

Personligen tycker jag det är grymt kul att så mycket unga människor som är med i cupen. På båtarna, som tävlingsledare och i race-organisationen och i hela min land-organisation.

Även Lotta Harrysson fick ett pris för “Most Valuable Sailor” för det jobb hon gör ombord, för klassen, för M32 och för cupen. Vi hoppas på fler tjejer ombord nästa säsong.

Stort grattis till Team Rahm!

Vi ses nästa år…