MOB på AIS – inte så många som bryr sig

Säkerheten var så klart i fokus när vi skulle segla Fastnet (och transportera dit och hem). När jag seglar solo eller shorthanded så har jag en PLB( Personal Location Beacon) som sänder ett rejält larm till sjöräddningen. Ett enklare alternativ när man kör med full besättning, eller seglar i stora fält, är att ha en AIS-sändare som sänder MOB-positionen till alla AIS-mottagare i närheten.

mob1programming-1

Vi kör Ocean Signal MOB1 som passar jättebra i våra Spinlock-västar. När de blåses upp så aktiverar de också nödsändaren automatiskt. Man programmerar dem genom att hålla dem mot skärmen på en speciell hemsida (smart). De kopplas då till båtens MMSI-nummer.

So far so good.

mob_active

Vid larm så larmar det på alla VHF- och AIS-mottagare i närheten. Så här såg det ut i Expedition första kvällen på fastnet. Uppenbart någon som upprepade gånger utlöser sin nödsändare.

Sista natten på racet så satt jag i navstationen och körde väderanalys, när plötsligt VHF-en larmade. Jag fick frågan om jag ville vidarebefordra ett nödmeddelande, men kunde inte se varifrån det kom. Men jag tyckte ändå det var rätt att trycka det vidare.

Först då fick jag upp MMSI-numret, som jag kände igen. Det var vårt eget! Samtidigt så hör jag från mörkret i ruffen “oops”…

Då har nädsändaren för en i besättningen lösts ut av misstag. Offshore så hanteras västarna ganska mycket, och det är inte ovanligt att nödljus eller patroner löser ut. Och detta gäller tydligen även nödsändaren.

OK, så vad gör vi nu? Man kan ju inte gärna ta tillbaka en nödsändning? Och på samma sätt som vi hade en MOB-symbol i Expedition och i plottern, så hade alla andra båtar det också.

Vi anropade Falmouth Coastguard och förklarade att det var ett falskt alarm. De verkade förvånade att vi hörde av oss, men ville framförallt ha koll på den HEX-kod som hörde till sändaren. Sedan var det inte mer med det.

Vi funderade på om vi skulle anropa alla andra båtar för att förklara att det inte var skarpt läge, men vi bestämde oss för att se om någon brydde sig först. Ingen ändrade kurs, ingen ropade på VHF, utan alla seglade vidare som om ingenting hade hänt.

Slutsatsen är väl att dessa sändare fungerar mycket bra när vi skall hitta en i vår egen besättning som har ramlat överbord. Eller om man aktivt tar hjälp av tredje part.

Men man skall inte ramla i vattnet och hoppas på att andra båtar, eller sjöräddningen, bryr sig med automatik.