Omstart för matchracing
Nu har vi fått se första eventet med M32 i World Match Racing Tour.
Jag vet inte hur många av er som kollade på sändningarna, men man kan vara överens om att det blev bra action i ett blåsigt Freemantle, och livesändningarna var sjysst paketerade för att vara första eventet. Man fick också en bra mix i resultatlistan, där Ian Williams visade att han lärt sig segla flerskrov på kort tid.
Det har ju snackats mycket innan, och många har varit oroliga för att den “klassiska” matchracingen skall försvinna. Och det blir så klart ofrånkomligt annorlunda. På samma sätt är matchracing i IOD och Elliot inte heller samma sak.
Men det viktigaste här var att matchracingen förtjänade en nystart.
En disciplin som har haft svårt att lyfta
Matchracingen har ju varit en disciplin som fört en lite undanskymd tillvaro på många plan:
För det första har matchracingen inte blivit den breddsport som man hoppats på. Det skulle vara enkelt att bara komma ner till klubben och köra med tillhandahållna båtar. Men det finns bara en enda klubb i Sverige, GKSS, som fått till en vettig verksamhet, och även där har man svårt att fylla både klubbseglingar och mästerskap.
Även i utlandet så har man haft svårt att bygga moment utanför en eller två större klubbar per land. Samtidigt har de nationella ligorna har växt rekordartat, nu med över 300 klubbar engagerade, i precis detta segment.
För det andra har matchracingen inte lyckats fostra många nya toppseglare. Här hemma är det fortfarande Björn Hansen och Johnie Berntsson som kan hävda sig. På 10 år så har vi inte lyckats fostra en enda utmanare, utan de flesta som kommer in på rankingen har lagt av, eller dragit vidare, efter några år. Så matchracingen har inte blivit den naturliga vägen från den lokala klubben till America’s Cup som man hade hoppats. Även inom själva disciplinen är det svårt att ta steget från klubb- till internationell nivå. De undantag vi sett internationellt är de besättningar som direkt bestämmer sig för att segla 100% professionellt – Taylor Canfield och US One är väl det uppenbara exemplet. Några av de danska teamen likaså. Eller seglare som snabbt mellanlandar i matchracing för att sedan ta klivet vidare
För det tredje så lockar inte matchracingen de bästa seglarna. Sportsligt så suger America’s Cup upp de allra bästa seglarna, och av ekonomiska skäl så tvingas många andra att segla Extreme Sailing Series, RC44, TP52 eller något annat där man faktikt får betalt för sin tid. Ytterst få team kan ha matchracing som första prioritet. Så trots att man utser världsmästare, så har man svårt att behålla de duktigaste seglarna när pengarna finns någon annanstans.
Man kan ju hävda att America’s Cup är matchracing, men det har alltid varit andra saker som har avgjort även om formatet är matchracing. Connor, Coutts, Spithill och Ainslie är grymma seglare oavsett vad de seglar och en ny generation med Burling, Ashby och Outteridge kommer snarast från speedsegling.
För det fjärde så finns inte den ekonomiska bärkraften i vare sig touren eller de lokala eventen. Och det är det som gör att teamen har svårt att locka sponsorer. Vi är ju bortskämda med Match Cup Sweden i Marstrand och Lysekil Womens Match, som är några av de få event som har fått till det på ett proffsigt sätt (all cred till de som arrar). Och detta har till viss del berott på en ganska udda struktur med olika ägare till tour och event, lokala arrangörsklubbar och andra aktörer. Det har gjort det svårt att bygga moment i tourerna.
Det är också svårt för teamen att hitta sponsorer som kan aktivera på alla möjliga och omöjliga ställen där man seglar. Man hamnar i en knipa där amatörer inte har råd att segla – och sponsorer inte är intrsesserade av att sponsra.
Så, låt oss konstatera att det inte är nåt fel på matchracing som sport!
Det är kanokul träning en kväll i Långedrag, och en finalhelg på Marstrand kan vara helt magisk. Men man har hamnat lite på undantag i en sport som hela tiden utvecklas.
Och ovanstående problem behövde lösas om man skall kunna bygga moment.
Omstart för World Match Racing Tour
Eftersom det är svårt att hitta sponsorer för tourerna (herrtouren har haft sponsor 50% av säsongerna), så behövs starka och engagerade ägare. Och i längden är det mycket begärt att detta skall ske utan att de får någonting tillbaka.
Här har Håkan Svensson och Astion Harald ett ekosystem med race-management, media, sponsorkompetens, båtillverkning och finansiering som motiverar en aktiv satsning på World Match Racing Tour. Om alternativet är en passiv ägare som tröttnat, så tycker jag valet är ganska enkelt.
Även för teamen ökar möjligheterna att skapa en bra plattform. Första exemplet är väl Johnie Berntsson som med Flux som sponsor skall kombinera event på touren med M32 Series.
Det som kommer att bli utmaningen (som så ofta) är att få till en sponsringsstruktur. Det borde finnas en potential i de lokala eventen, på samma sätt som i Marstrand eller Lysekil, men det kräver ofta en duktig lokal partner. Att långsiktigt stå för alltför stor andel av kostnader och prispengar kan bli kostsamt, men här har man säkert en långsiktig strategi.
Man behöver också hitta sin roll i ett landskap där väldigt många aktörer vill vara “en mindre kopia av America’s Cup”; America’s Cup World Series, Extreme Sailing Series, GC32-serien, M32-serierna, Red Bull/Flying Phantom, D35, Diam 24/Tour de France och några till graviterar allt mer mot samma format.
Nystart för lokal matchracing?
Det har ju gnällts på att lokala unga seglare inte har råd att segla M32. Det är så klart sant. Men man har ju inte haft råd att satsa “på riktigt” tidigare heller…
Men flera bedömare, framförallt i USA, väljer att se detta ur ett positivare perspektiv; när World Match Racing Tour flyttar upp ett hack så blir det utrymme för klubbar att fylla detta utrymme med lokala och nationella ligor i billigare båtar. En matchracing som når kritisk massa och som inte bara används som genomgång till något annat.
Tänk om vi i Sverige hade många klubbar som regelbundet seglade mot varandra i stället för en klubb som inte riktigt lyckas fostra nästa stjärna. Tänk om detta blev en plattform där “den tappade generationen” kunde hitta enkel och kul segling lokalt och nationellt.
I den bästa av världar så kan dessa förändringar leda både till att de proffsigaste matchracing-besättningarna faktiskt kan leva på sin sport, och att klubbarna återerövrar formatet och ger lokal matchracing en nystart.
Mar 13, 2016 @ 13:01
Bra summerat Peter!
Det är ganska exakt så jag som seglare har upplevt touren.
Under tävlingen i Fremantle var känslan att alla seglare gillade upplägget och vi såg dessutom flera nya riktigt duktiga yngre team, skitkul! En ny form av bra matchracing.
Hoppas fler nordiska team tar chansen, och gärna med seglare från de olympiska klasserna!
Man kan tydligt se att förmågan att segla dessa båtar snabbt finns hos 49er, 29er, moth, 470 och Nacra seglare.
Mar 14, 2016 @ 08:33
Konstigt att detta ämne inte genererar mer diskussion!?
Egen åsikt!; kluven faktiskt.
Samtidigt som gapet från topp till gräsrot ökar så ger detta möjlighet till fler former av segling/matchracing.
Mar 14, 2016 @ 11:24
Jag har läst ett par gånger och tycker det är bra skrivet, men med dessa fyra konstateranden hänger jag inte med hur slutsatsen blir “att det inte är nåt fel på matchraring som sport!”
Är det ironi eller har jag missat något?
Mar 14, 2016 @ 11:33
Vad jag menar är att man måste skilja på matchracingen som en sport som utövas – som är kul och utvecklande – och matchracingen som disciplin i förhållande till resten av seglingssporten.
Dvs för den enskilde seglare är matchracing kanon – men efter ett tag upptäcker man ett antal begränsningar i hur disciplinen är organiserad och finansieras.
I affärstermer skulle jag säga att “det är en bra idé, men genomförandet blev så där”… det är därför naturligt att någon ritar om landskapet och provar en annan modell.
Mar 14, 2016 @ 12:23
Hej Pelle!
Jag kan börja med att säga att jag givetvis är part i målet då jag arbetar på Aston Harald Composite med tillverkningen av båtarna.
Jag hör av många precis den åsikten som du säger Pelle att den nya touren ökar gapet mellan topp och gräsrot. Jag är intresserad över veta hur du resonerar då jag är av en annan uppfattning.
Jag tycker istället det nya upplägget öppnar upp för fler unga seglare att ta sig in på touren och segla om prispengar och exponering. På startlinjen i Perth var det 20 båtar där fler än någonsin tidigare (vad jag kan minnas) tog sig dit genom kvalseglingar och Wild Cards. Alla deltagande teamen får en ansenlig summa i prispengar vilket såklart minskar risken för teamen att åka på de event som ligger längre bort.
Jag tycker tävlingen på det stora hela var lyckad och sändningarna från tävlingarna var bra.
Fortsätter utvecklingen i den riktningen kommer det snart bli enklare än tidigare att hitta sponsorer eftersom tävlingarna verkar få ett allt större genomslag.
Jag seglade själv på touren i tio år och kände att intresset minskade under de senaste åren. Tror delvis det har att göra med att touren inte längre fungerade som en rekryteringsgrund för AC som den tidigare gjorde.
Åtminstone upplevde ganska många av seglarna det så. Det vore roligt om touren kunde återta den positionen och att unga seglare kunde ta steget från mindre båtar till touren och sedan vidare. Finansiera sin segling genom sponsorer och prispengar för att sedan ta steget ut i den professionella seglarvärlden om de så önskar. Vägen till att bli professionell seglare är väldigt svår att se. Den nya touren är tänkt att skapa en variant av en röd tråd för den som är intresserad.
Det påminner mycket om min egen resa och jag vet flera med mig som gjorde på samma sätt. Om touren behållit enskrov hade det inte varit möjligt. Ta en seglare som Ian Williams som nu vunnit VM i matchracing sex gånger. Hade han lyckats med samma prestation under 90-talet eller tidigt 00-tal hade han varit en given skeppare i ett AC-team. Idag hittar inte AC-teamen sina nya skeppare på touren.
Vad alla seglare behöver för att delta på touren är en licens. Det är en ren säkerhetsåtgärd för att minska antalet skador under tävlingen. När den är tagen är det fritt fram att anmäla sig till kvaltävlingarna och köra igång. De allra flesta som deltog i Perth hade aldrig suttit i en M32 förrän veckan innan eventet så vad är det som hindrar.
Jag tycker inte man ökar gapet men är ändå intresserad av att hör hur ni som är av annan åsikt resonerar.
Mar 14, 2016 @ 16:38
Säker på att du inte kunde ha ett längre svar Martin?! :)
Som jag skrev så är jag kluven!
Med “gapet” menar jag att det blir svårare för amatören” att nosa på World cup touren.
Det behöver förstås inte vara dåligt, många gånger har avståndet till de stora racen varit för kort!! Med det menar jag att vi amatörer snabbt kunde/kan högt i listorna (var själv med i en besättning som nådde topp 20 i världen inom 2-3år). Då kan det inträffa som du nämnde Martin att intresset från partners, sponsorer mm svalnar. Ska det vara “World cup” så ska det vara top notch!! Om ni förstår vad jag menar…
Baksidan är också gapet!!! Tillgängligheten och variationen minskar; så det blir svårare för en bredare massa.
Hur vi än vrider och vänder på detta så finns det alltid fram och baksidor på detta!! I slutändan hoppas jag verkligen att detta ÄR det vinnande konceptet för touren!!!
Mar 14, 2016 @ 17:46
Jo det är ju såååå tillgängligt för ungdomarna som vill satsa!
Fakta;
– En M32 kostar 2,4 miljoner och går inte att försäkra!
– En dags träning på Rörö kostar 16000kr
– Licens kostar 10 000kr + omkostnader
– På GKSS Match Race Center så tränar och tävlar 12-14 team som till största delen omfattas av 5-7 pers/team!
-Faktum är att detta är GKSS största träningsgrupp!
– Båtarna (DS37) används varje dag från april – november.
– Varje team betalar ett abonnemang på 30 000kr
Och nog har det levereras duktiga seglare från den verksamheten, seglare som idag inte funnit en plats efter jolletiden! Vill nog påstå att denna verksamhet är den viktigaste för att behålla seglare som passerat juniortiden och inte vill göra en OS-satsning eller segla SRS! Typ Martin Strömberg
Om en besättning önskar börja segla lika mycket med M32 så räcker 30 000kr till knappt två heldagsträningar på Rörö!
Visst kan man köpa sin egna M32, speciellt studerande ungdomar brukar ju ha gott om stålar då de normalt sätt livnär sig på nudlar och kycklingbuljong!
Jag tror att det vore bättre att vara ärlig och säga; detta med M32 är något för dig med som har möjlighet att finna en sponsor som är beredd att satsa några miljoner (lyckas du så hjälp SSF med tips hur man gör).
Självklart kan man ta licens och åka på en kvaltävling på Bermuda och hoppas det räcker, men det är väldigt naivt att tro på några placeringar eller prispengar om man inte har typ 120 seglingsdagarna som typ Björn Hansens gast uttryckte i en artikel i Scuttlebutt!
Insatsen för att nå toppen står dessvärre heller inte i paritet med ev.prispengar! Räkna själva på förlorad arbetsinkomst, båt, underhåll, resor och uppehälle!
Samtidigt är det glädjande att 98% av all match Racing i världen sker i Monohull till en mycket rimlig peng! En ny serie i MR Monohull är på gång.
Jag vill definitivt inte såga M32 som en proffsserie, men så mycket match Racing är det inte, och definitivt inget för unga team som som har ambition att nå toppen på samma villkor som proffsen!
Mar 14, 2016 @ 19:39
Att som ung studerande seglare titta på vad en M32, TP52 eller VO65 kostar är ju alltid avskräckande :-)
Men för att återigen ta Strömberg som exempel så kan man ju inte låta sig hindras av att en VO65 kostar 50 millar, utan man kanske får träna och tävla i 35-fotare innan man får en plats på en 50-fotare och sedan ta steget upp i ännu större båtar. På samma sätt så är det ju inget som hindrar att man kör enskrov på klubbnivå och flerskrov på WMRT. Att man skall ha direkt access till “det ultimata redskapet” är kanske en kvarleva från jolle- och OS-satsningar.
Det förekom ju mycket kritik mot M32-serien när den etablerades också, men faktum är att många av seglarna är under 30. Dvs duktiga seglare från många ställen har fått chans att segla på en nivå som de aldrig har varit i närheten av tidigare. 5-6 stycken av dem skulle platsa i vilken proffsliga som helst. Dit hade man inte kommit genom att segla i Långedrag.
Nicklas Dackhammar och hans gäng är väl ett utmärkt exempel. En fortsatt matchracingssatsning i DS37 hade i bästa fall lett till att man kvalat in till Marstrand (historen talar obönhörligt emot de lokala unga team som kvalar in). Nu har man i stället fått göra ett par semiprofessionella säsonger och är på en betydligt högre nivå än de som man seglade matchracing tillsammans med. Andreas Axelsson seglade med Nicklas, sedan med Lööf och är nu eftertraktat proffs i världsklass. Där fyller både matchracingcentrat och M32 båda viktiga roller som plattformar.
Jag tycker det är kanon att det växer fram en ny (bättre) struktur med en stark lokal och regional matchracing, Det är mycket bättre med en aktiv miljö där man fyller SM och NM med besättningar som är up-and-coming, i stället för att hela säsongen handlar om att ta en kvalplats till Marstrand.
Mar 16, 2016 @ 11:18
Hej
Är det inte just detta personer som bla Caroline Sylvan med besättning gjort?
Att innan seglat jolle, få till en fribiljett till Lysekils matchrace o slå sig in o sedan köra runt på touren.
I mina ögon är det väl just detta som är grejen.
Det kanske är undantag? Men borde vara inspirerande ialla fall.
OS i matchracing ligger väl som naturligt mål då?
Men kan vara lite osäker på detta då jag inte följer touren exakt.
Mar 16, 2016 @ 11:52
Det finns fler exempel, ett ambitiöst gäng tjejer under ledning av Sten Bergqvist dotter Johanna, satsar hårt på att nå världstoppen. Fick förra året Wild Card till Lysekil och Chicago! Snacka om inspirerande att kunna träna och tävla med sina kompisar till en rimlig kostnad. Tveksamt om dessa tjejer seglat idag om de inte haft tillgången till GKSS MR center.
Jag förstår grejen med att segla flerskrov, men det är inte tillgängligt för andra än de med ett gott kapital eller smörvägen via väldigt personliga kontakter.
Oavsett om WMRT känts lite slow med inte de vassaste toppbesättningarna efter AC skifte till kattor så har det öppnat vägen för våra svenska hjältar som Hansen och Berntsson som givetvis varit statister om Ben och polarna varit kvar. Men man skall inte förakta en liga som funnits så länge, värd att bevara tycker jag, men om det sker till priset av att ungdomsteam måste ha rätt efternamn och/eller cash, då vet jag inte om vi är på rätt väg!
Mar 15, 2016 @ 09:00
Jag skulle vilja veta hur dom tänkte locka fler sponsorer till MR i M32 när mycket av det som gick att se var filmat i motljus och man fick anstränga sig mycket för att veta vilken båt som var vilken och med vilket team ombord. Det verkade också som om arrangören förutsatte att alla visste hur bana såg ut och vilka märken som låg var. Ingen karta med live båtar och märken som nästan är standard i dag på större tävlingar.
Med andra ord det finns mycket att förbättra i hur det presenteras för publiken.
Sedan blir det inte samma intensitet som i MR med kölbåtar. Tappet i slag och gippar är alldeles för stort. Man kanske kan kompensera detta med fler korta race istället då även i kölbåts MR så är starten avgörande.
Mar 16, 2016 @ 00:00
Ska försöka fatta mig lite kortare denna gången.
Vad det gäller TV-produktionen Calle tror jag också att det finns förbättringspunkter vilket det också arbetas med att . Man kan inte ge upp och tro att det inte finns en potential. Så länge viljan finns vilket det finns mycket av kommer detta utvecklas.Samtidigt är det få seglingsevent som har bättre sändningar än vad WMRT hade. Solen är svår att påverka. Det är lätt att påpeka de saker som var mindre bra. Det är det alltid. Väljer man att vara negativ är man alltid en vinnare då det oavsett hur mycket folk anstränger sig aldrig kommer finnas någon som gör något helt perfekt.
Jag är inte mot matchracing i enskrov på GKSS. Jag kommer själv från den bakgrunden. Det är en fantastisk möjlighet som jag hoppas kommer finnas kvar länge.
Att satsa för att bli professionell seglare, om det är det man vill, är det ofta en lång resa och ingen ekonomisk ersättning kan vara mödan värd. Efter att jag slutade på Lerums Seglargymnasium och jag bestämde mig för att ge seglingen en chans seglade jag elva pass i veckan samtidigt som jag arbetade 75%. Min lön var 10500 före skatt och jag lovar att pengarna aldrig var något motiv. Mitt mål var som de flesta av mina kompisar att göra en OS-satsning och rimligtvis vara med och slåss om medaljerna åtta år senare. Jag hade enorm tur att jag lyckades knipa en plats på Victory Challenge när jag var 19 år. Det var mitt break. Tur var det för mig då jag aldrig var någon vidare duktig seglare. Vad jag däremot lyckades behålla under hela min seglingskarriär som tog slut alldeles nyligen (15 år senare) var min vilja att arbeta hårt. Jag seglade inte för pengarna. Har träffat några som drevs av det och de har väldigt sällan varit särskilt lyckat. Osäkerheten inom sporten kontra lönerna i samband med ganska långa perioder helt utan lön gör att du ytterst sällan blir rik på segling.
Det är riktigt roligt att seglingen i Långedrag blomstrar. Används båtarna varje dag är det kanon. Så bra var det nog längesedan det var i Långedrag.
Jag funderar över en sak efter att ha läst”matchracers” inlägg. Även om ingen av dessa seglare personligen äger en DS 37 vilket hade varit väldigt dyrt. Inget team betalar mer än 30 000 i abonnemangsavgift. Båtarna seglas varje dag. Det är GKSS största träningsgrupp. Hur många yngre seglare har etablerat sig i världskuppen alternativt tagit steget vidare till en ännu högre nivå under de senaste tjugo åren. Då räknar jag inte in Björne, Berntsson eller Rahm När jag började med matchracing 1997 vill jag minnas att alla tre var med. Säg inte att bytet till M32 i sig kommer göra denna statistik sämre än vad den redan är. Felet måste ligga någon annan stans. Kan vi inte hjälpas åt att lösa den frågan istället för att klaga på motljus i Perth.
Om det var matchracing eller inte i Perth? Det blåste 14 m/s i byarna och grov sjö. Jag var med och seglade på Marstrand för några år sedan i betydligt plattare vatten och ungefär samma vindstyrka. Det är survival mode. Den som gör minst misstag vinner. Det blir ingen “vanlig matchracing” vilken båt du än sätter dig i.
Jag rekommenderar er alla att följa de nästkommande eventen då det troligtvis inte kommer blåsa döda måsar varje dag. M32an fungerar även för de som vill se mer traditionella manövrar.
Ha det gött!
Mar 16, 2016 @ 12:48
Jag tror att “felet” eller snarare en begränsning är att vi inte har en tydlig hierarki med fler spridda uttagningsserier som strålar ihop i en topp där de bästa gör upp om vem som är bäst. Jämfört med många andra sporter där man får tävla sig upp på allt tuffare nivåer, så vet vi seglare inte lika tydligt vem som är bäst. I matchracing handlar det om att samla rankingpoäng och där gynnas de som är i toppen därför att de får fler poäng för sina reslutat och blir därför inbjudna till fler hög-gradade tävlingar som ger fler poäng, osv. Det är svårt att bryta cirkel och ta sig upp på högsta nivån. Det tar mycket tid och utan uppmuntran på vägen så tröttnar nog många. En annan begränsning är naturligtvis att det kostar.
Mar 16, 2016 @ 15:03
Du har en poäng där Carl Peter. Den tydliga hierkin fanns i den klassiska MR. Det gick alldeles utmärkt för talangfulla team att ta sig till toppen med en mycket begränsad budget! Några exempel på det är de danska teamen där Aschenbrenner sticker ut med sina 21 år. Det var en relativt sett billig gren, jmfr med OS-satsning. Ett annat svensk team som klättrade riktigt högt på rankingen utan en allt var Team Accure, och stod nog på tur att kliva in i Touren. Det är helt riktigt att det behövs uppmuntran, och det är något som klubbar och förbund är extremt dåliga på. Match Racingseglarna står ju helt utanför de av SSF prioriterade verksamheterna, men man borde faktiskt göra mer för att unga team hålls kvar i sporten! De kommer så småningom över till andra kölbåtar som välutbildade besättningshen, med stor erfarenhet att segla en mängd olika båttyper.
När det blir smalare och vi andra förvandlas till champagne pimplande publik i något VIP-tält (i bästa fall), då krävs det stora insatser för att få de genuint intresserade (och inte seglings wannabes med rätt efternamn) att stanna kvar i sporten. För när champisen är urdrucken och snittarna ligger som en smet på hamnplan, ja de är då det stora arbetet börjar.
Mar 16, 2016 @ 00:01
Det gick visst inte så bra att fatta mig kort!
Mar 16, 2016 @ 08:43
Här är några förslag:
Filma inte i motljus. I detta speciella fall fanns det en (två?) annan pir man kunde ställt en kamera på.
Eller hyr en pråm som kameraplattform.
Skippa de blå och gula flaggorna om båtarna ändå har olika färg. Det är förvirrande med flera färgreferenser.
Signalera inte att en båt är rosa om storseglet är vit. (Det är förvirrande)
Om båtarna är sponsrade se till att det syns tydligt och referera till det i text och tal
Märkena måste vara större så de syns tydligt, Åtminstone om man envisas att filma i motljus.
Mar 16, 2016 @ 12:50
Det är väl kul och spektakulärt att titta på, kanske ännu roligare om de seglat CG32 or eller 18 fotare.. Det är rolig segling men det finns fortsatt plats för traditionell match racing:).
Mar 17, 2016 @ 09:37
Vore en syn med täta slagdueller med 18-fotare! Med tanke på hur de ser ut framtill kommer jag osökt att tänka på tornerspel… :-)
Mar 16, 2016 @ 14:23
Var det något som titade på livesändningarna idag från http://www.extremesailingseries.com/live
?
Mar 17, 2016 @ 14:19
Inte jag…
Mar 16, 2016 @ 18:23
Efter att ha kikat på M32 under förra sommaren och i Australien nu senast (fastän det blåste döda måsar…) så tycker jag att man borde kalla tävlingsformen för partävling med katamaran, blanda inte ihop detta med match racing (samma gäller AC). Prestarterna är tråkiga, inga slagdueller på kryssen. M32 stannar ju i stadvändningen o du är rökt. Visst är det skillnader i enskrovsbåtar också men här är ju skillnaden enorm. Litet omkörningar fick vi se på länsen ja men inget duellerade, bara fart, fart…. Vi snackar om två helt olika grenar. Tror inte touren kommer att kunna öka bredden. Prisuppgifterna ovan säger sitt klara språk, tillgängligheten försämras ytterligare. Gradningen på olika event ser till att lägre rankade seglare också skall kunna samla poäng.
Mar 16, 2016 @ 19:40
Jag tror vi måste fundera lite grann på hur vi använder begreppen här. Många menar att matchracingen blir “smalare”, men från mitt perspektiv (jag har slutat som matchracingseglare och är inte inblandad i M32 längre) så har det inte funnits någon bredd på ett tag.
En enda svensk klubb är engagerad i disciplinen. Det är inte bredd.
Man kan inte fylla platserna på SM (5 herrteam kom till start), och för att få till ett NM så måste Sveriges bäste matchracingseglare segla för Finland. Det är inte bredd.
Vi har två besättningar i världstoppen, en som är up-and-coming och 2-3 unga lovande gäng. Dessa är på helt olika nivå, och tyvärr syns detta i resultaten. Lite som om fotboll bestod av IFK och Hammarby, en klubb i trean och tre i division 5 :-) När vi körde klubbmästerskapet kom vi 4 på ren rutin utan att ha seglat matchracing på många år. Det är inte bredd.
Faktum är att flera av OS-klasserna har större bredd (fler som seglar på alla nivåer) än i matchracing, och då är det nåt som inte står rätt till. Matchracing borde vara så mycket mer.
Låt oss se detta ur ett positivt perspektiv: vi hade nu tre nygamla svenska team på världscupen (med massor av unga seglare ombord) som alla kan hota Björne och Johnie. Samtidigt finns det nu en chans att utveckla någonting bra lokalt och regionalt. Men då tror jag det vore bra om både klubbar och seglare funderade på vad man bör ändra för att få med fler klubbar och tillräckligt med team för att fylla ett SM eller NM.
Jag tror det skulle vara nyttigt att tänka utanför boxen. Kanske skulle man kunna göra matchracing till den perfekta sporten för de som är 18-30 och som pluggar på högskolorna. Tänk om man kunde boosta klubbar runt de stora lärosätena och skapa en naturlig koppling. Det finns säkert massor av idéer där matchracingen återigen kan bli en central del av seglarsverige.
Mar 16, 2016 @ 21:21
Det var 16 lag med på USM i MR 2015, och fler stod på väntelista! Så det finns ett stort intresse. Det som är synd är att det bara finns två MR centra i Sverige, och därför blir det väldigt pressat. Men det borde gå att blåsa liv i regionala tävlingar liknande det som västkustens SF gjorde med klubb mot klubbutmaningar. En klubbbesättning åkte till en annan klubb på en torsdag kväll och körde så många matcher man kunde innan vind och ljus tog slut. Det kunde vara IF, H-båt, Maxi 77, IOD, Express osv som klubben lånade av medlemmarna och det skiftades mellan varje match!
Några klubbsatsningar med M32 tror jag vi inte att vi kommer att se, det finns inte på agendan ens hos de större klubbarna. Jag tror stenhårt på att det finns en utvecklingspotential, och att vi skall vara glada att det fortfarande finns unga och gamla av båda könen som satsar tid och pengar på att träna och tävla i MR, dem skall vi hissa och inte dissa!
Mar 16, 2016 @ 22:06
Tidigare ordnades det kurser i Matchrace av At sea events som förfogar över 6st J92 platsen är Skogshem & Wijk på Lidingö suverän plats och lokaler.
Går kanske att utveckla med en serie ?
http://atseaevents.se/segling/kunder/
http://www.skogshem-wijk.com/erbjudanden__1053/rubrik/Kappsegling
Mar 17, 2016 @ 05:25
Problemet med segling är att det kommer aldrig bli en publiksport, helt enkelt förbaskat tråkigt att titta på för allmänheten, som lerduveskytte. Oavsett om det är M32 eller Matchracing/annat..Kanske Kitesurfning kan lyckas…
Mar 17, 2016 @ 08:02
Kite lyckas när man skapar grymma event. På samma sätt lyckas matchracingen i Marstrand.
Jag tror att alla som jobbar lite mer professionellt med detta är överens om att segling är en sport som skall utövas och som (med mycket få undantag) inte gör sig så bra på TV.
De som lyckas är de som antingen tillfredställer seglarna på ett exceptionellt sätt – eller attraherar partners som vill vara i en sport där man kan komma nära och vara en naturlig förlängning av teamet. Men även i dessa sammanhang kan det finnas anledningaer att göra seglingen så tillgänglig som det går för publik/tittare.
Jag tycker Knut Frostad sammanfattar det bra;
https://www.youtube.com/watch?v=qDWSpyrHXDk
Mar 17, 2016 @ 07:34
Apropå ingenting så har det här gänget kvalat in till WMRT i Köpenhamn: Måns Holmberg (136 på rankingen), Jakob Wilson (98 på rankingen), Axel Munkby och Holger Tidemand.
Mar 17, 2016 @ 11:07
Detta är ett modernt framgångskoncept, sparka din ordinarie besättning, plocka in andra med större erfarenhet och få ett resultat som är långt bättre än rorsman tidigare presterat! Anna Östling åkte dit med sin ordinarie besättning (som aldrig förlorat en enstaka match mot Måns ens vid lördagscuperna), fick storstryk i alla matcher utan en. Anna skulle givetvis plockat in seglare med erfarenhet från M32 eller skiff istället.
Inget konstigt med detta, men det blir ju svårt att finna duktiga rorsmän som drar ihop ett team och satsar på dem. Då är det ju enklare att fortsätta i Laser tills man tröttnar. Så får man lämna arenan till de med rätt kontakter/stålar, inget konstigt med det!
Mar 17, 2016 @ 11:16
Hoppas du är ironisk. Är du seriös har du en trist, kortsiktig inställning. För mig är en seger med handplockad proffsbesättning inte lika mycket värd. Det känns betydligt skönare att segra med ordinarie besättning som du har nött o övat samman till ett välfungerande lag o kompisgäng.
Mar 17, 2016 @ 12:07
+1
Mar 17, 2016 @ 12:41
Ja, man kan notera att det är skillnad på klubbsegling och högre divisioner. Nästan lite som i andra sporter ;-)
Just i det här fallet så är det väl inte konstigt att ett antal duktiga seglare ger upp sina individuella projekt för att satsa tillsammans. Jag kan också notera att vi sett denna konstellation göra bra ifrån sig både i fleetrace, shorthanded-segling och landsegling. Så någonting verkar de ju göra rätt…
Detta är ju inte unikt för matchracing, utan gäller för alla discipliner. Listan över storbåtsprojekt som (mer eller mindre kontrollerat) migrerat från kul breddsatsning till en seriös proffssatsning är lång. Ibland är det kul. Ibland blir det inte lika bra.
Men det är väl som vanligt. Det är svårt att både ha kakan och äta den. Jag vill segla med kompisarna, helst inte betala någonting, träna nån gång i veckan men ändå nå världstoppen. Ja, och så vill jag gärna ha regelbundna tider och pensionsförsäkring.
Mar 17, 2016 @ 18:24
Snygg dissning av en 19-årig seglare.
Är det det där snacket du kör på bryggan i Långedrag så förstår jag att folk lägger av.
:-(
Mar 17, 2016 @ 11:59
Glömde tillägga att det självklart är OK att plocka de duktigaste ur andra besättningar, att bygga sitt team och utvecklas tillsammans är gammaldags. Speciellt viktigt blir det i Match Racing där endast rorsman räknas in i rankingen, hörde Björn Hansen på Allt för Sjön prata om att han haft 100 gastar under sina år! Men de har nog varit på grund av att väldigt få har en möjlighet att vara semiprofessionella!. Den typen av satsningar kommer vi nog inte se längre, för vilken rorsman lägger tid och resurser på att kompetensutbilda seglare som sedan försvinner så fort någon viftar med något som för stunden ser attraktivare ut?
Det kommer snarare öppnas möjligheter för headhunters som på uppdrag av kommersiella team/rorsmän hitta lämplig besättning som skräddarsys för varje uppdrag. Ett framtida MR projekt kommer troligtvis omfattas av en löst sammansatt grupp av lokala seglare med olika specialiteter. Det lokala kompisgänget som tränar och tävlar mycket kommer finnas kvar, men så fort de börjar prestera så kommer de bästa i besättningen handplockas.
Det är nog något vi får vänja oss vid! Det pratas redan om kontrakt, själv hade jag nog krävt kontrakt med mina gubbar om jag lägger tid och pengar att utbilda dem, det skall kosta pengar att rekrytera över en gast. Önskvärd utveckling? Men det är nog vad vi har att vänta oss, Americas Cup har ju redan detta, och det är ju framtidens segling, har jag hört!
Mar 17, 2016 @ 13:02
Detta är väl inget nytt? Vare sig för idrott eller vilken gruppaktivitet som helst (läs poporkester).
Att kunna samla, behålla och utveckla en besättning är en nyckelkompetens för alla team. Oavsett om man vill ha kul med gamla jollekompisar eller vinna VM. Att tro att dessa scenarion går att kombinera är kanske lite naivt…
Dessutom är detta en ålder där det händer mycket med idrottsmän (eller musiker). Det är ofta helt andra personer som har drivkraft och energi att ta sig till nästa nivå än de som var talangfulla juniorer.
I det fotbollslag där jag spelade som tonåring tog sig inga av stjärnorna vidare, medan flera doldisar gick vidare till Allsvenskan och Landslaget. Att gnälla över att Halmstad BK snappade upp de med potential var inget man kunde gnälla över, utan det var en naturlig utveckling där dessutom moderklubben fick payoff när killarna flyttade till England eller Italien. Den dag vi lär oss att dra in pengar till vår sport så kommer vi nog att få se samma sak inom seglingen.
Mar 18, 2016 @ 16:10
McMagnus, det finns förstås inga besättningar som medverkar till rorsmans utveckling, eller gastar som lägger sin tid och delar av sina pengar för bestättningens och även rorsmans utveckling?
Jag kan delvis förstå din point men alla sporter lever väl med denna näringskedja och i bland kan ju faktiskt ambitionen även vara högre hos gastar än hos rorsman. (Fast då pratar jag inte om Exilia som jag seglade med förr :-) ).
vad jag vill ha sagt är att, är det inte lite förlegat att se det som att rorsman kompetensutvecklar “sina” gastar?
I de team jag seglat har utveckling alltid varit ett gemensamt mål och ingenting som en person står för även om den personen råkat äga båten/tävlingsredskapet!
Mar 17, 2016 @ 13:12
Mitt råd till alla mer mindre framgångsrika rorsmän, skaffa en sponsor, köp din besättning och bli framgångsrik! Att jobba med ett team och utveckla det är överskattat, köp dig hellre en framgång!
Mar 17, 2016 @ 13:36
Och mitt råd (från en inte så begåvad rorsman) är att skapa ett team som ger förutsättningar för besättningen att utvecklas och vara tydlig med målsättningen både för teamet och individerna. Kan det vara en tillfällig plattform för unga ambitiösa seglare så är det väl jättekul. Att de plötsligt får erbjudande från proffsteam är både kul och naturligt.
Jag vet inte riktigt på vilket sätt du anser att segling skulle skilja sig från andra sporter, kultur eller business – där team är temporära konstellationer av begåvade individer med egna drivkrafter? Vill du se regler som begränsar seglarnas möjligheter att segla med vem de vill? Att matchracingen får tydligare amatörstatus? Eller är allt bara fel och dumt?
Mar 17, 2016 @ 22:28
Allt är bara fel och dumt!
Allt, alltid.
Mar 18, 2016 @ 01:37
Allvarligt talat, fundera på vad du som läster står för. Jag blir så jäkla trött på inställningen när man läser diverse bloggar och inlägg om segling, match racing, nya utmanare, nya båtar, nya klasser…. Varför skall det alltid vara negativt, ifrågasättande och nedlåtande som nu te.x att Måns gör bra ifrån sig på Bermuda och M32. Det här är inte Match Racing, vem har bestämt exakt hur Match Racing måste vara, vad är rätt och vad är fel…?? Flerskrov, enskrov, storbåt, jolle olika tävling format det finns utrymme för alla variationer Den här typen av diskutioner har en tendens att sluta utan glädje, inspiration och energi. Varför grotta i det negativa och ifrågasätta allt, vara bakåtsträvare och pessimist…. Tillhör du gruppen som står på bryggan på klubben och gnäller och är bitter, allt nytt är skit, en fråga… Vad tillför det för positivt för segelsporten…??? Varför inte se möjligheterna i det som händer i stället för omöjligheterna, det är omöjligt att hindra utveckling och utveckling är bra, och det är bra för sporten, så varför inte se möjligheterna och prata om vad vi kan bidra med för att få ny utveckling att fungera. Jag var på plats i Fremantle och såg tävlingarna i verkligheten och något som slog mig var att det är längesedan jag sett sådan energi och glädje, smilande ansikten och high five hos seglare och besättningar. För min egen del så var dagarna fyllda men spänning, gåshud ovh otroligt häftig segling och grym båthantering av besättningar i hård vind och stökiga vågor. Ren genuin glädje och energi både för besättningar och åskådare, är inte detta bra för segling sporten som sådan, så istället för att ifrågasätta Måns M32, AC 45, Extrem 40 mm… Kan vi väl njuta av att det händer nya saker inom seglingen och försöka se det positiva i det som händer, här finns mängder med möjligheter om vi kan lämna trångsynthet och pessimism hemma och hitta glädjen och det som är kul med seglingen…. Vad är du för typ som står på bryggan på klubben och pratar, pessimist eller optimist….. Fundera på det..
Mar 18, 2016 @ 07:46
Jag brukar ta det som beröm.
Det är samma gubbar som gnäller oavsett om det är handlar om AC, shorthandedsegling, M32, Marstrand Big Boat, Allsvenskan eller vad som helst som är nytt eller annorlunda. I början tog jag åt mig av kritiken (mina projekt är alltid i skottgluggen), men nu har jag lärt mig att det finns en direkt koppling mellan surare gubbar på bryggan och fler glada seglare på havet :-)
Egentligen är jag mest nyfiken på vad som skulle göra dessa herrar riktigt skogstokiga… För det är det som vi skulle satsa på härnäst!
Mar 18, 2016 @ 07:36
Nationaldagshelgen 4-6/6 blir det Matchracing på N Munksjön i Jönköping. Stadsnära, spektakulär segling med lokal/regional karaktär som syftar till att bygga en plattform för kappsegling på en nivå strax under Allsvenskan. I en framtid hoppas jag att den kommer att kallas för Superettan, och har då ett format som kompletterar och stödjer Allsvenskan samtidigt som den knyter ihop och stärker regionens kappsegling.
Idén föddes under Seglarträffen i Skövde, där ett tydligt “tomrum” kunde identifieras.
Idéskiss Superettan
Liknande grundstruktur som Allsvenskan.
– 3 deltävlingar i städer
– Fleetrace med 6 st båtar i varje race
– T-bana med halvvindsstart
– Korta race som är ca 20 minuter långa
– Max 15 race per deltävling
6 klubblag i varje region. Klubblagen äger sin Superetta genom en ligaförening.
Varje region kanske formerar sig själv (vissa distrikt kanske ska tillhöra en annan region) – men uppfyller regionen vissa kriterier – så duger kvalificeringen till Allsvenskan.
Tänkbar regionindelning
– Skåne, Blekinge – Syd
– Småland, Östergötland, Västergötland – SydOst
– Västkusten – Väst
– Sörmland, Uppland, Västmanland, Närke, Värmland – Tvärs
– Stockholm – Ost
– Norrland (kanske uppdelat i fler regioner) – Norr
Vinnaren i respektive region är direktkvalificerad till Allsvenskan nästa säsong.
Utbytet klubbarna emellan stärker regionens operativa förmåga – Seglarsverige blir bättre på samverkan genom erfarenhetsutbyte.
Då skapas incitament till att bygga sunda strukturer på lokal och regional nivå.
Men, Samordning, Samverkan mellan Superettan och Allsvenskan gäller för att på sikt inlemmas i ett gemensamt ligasystem.
Nätverket “Ligaföreningen Superettan SydOst” är redan igång. Den Matchracetävling vi kör på Munksjön nämnda helg är en förövning/test. Inbjudan kommer inom kort.