Jimmy Hellberg om ÅF Offshore Race

Jimmy Hellberg är ju en av våra största seglingstokar.

Förutom att vara en av eldsjälarna bakom no-crew och aktiv i att vidare utveckla SRS, så har han två av Sveriges festligaste båtar. B&R 38 Pacman och Admirality 30 Airbender (de är ganska mycket varandras motsatser). Och precis som med sina tidigare båtar så drar han sig inte för lite meck…

Jimmy är en stor inspiratör för många, och jag hoppas att han orkar hålla tempot.

Det skall bli extra kul för oss att få ta Blur till ostkusten för att få köra både Robline OneStar (17-18/6) och ÅF Offshore Race.

Att få stå på pallen med kompisarna är en fantastisk bonus. Foto Oskar Kihlborg.

Kommer du ihåg ditt första Gotland Runt?

Jag seglade Gotland Runt första gången i början på 90-talet på en Scanmar 33. På den tiden hade Scanmar 33:orna egen klass, entyp alltså! Besättningen bestod av ett gäng äldre herrar och mig i övre tonåren. Jag hade fått denna plats genom min moster, det var hennes chef som var ägare och skeppare. Jag minns den långa kryssen längs ostsidan på Gotland i sådär kort stampig sjö som det så ofta är på Östersjön, och jag som var yngst kämpade med segelbyten på fördäck och det yrde lagom med vatten över mig för att jag skulle känna mig som om jag seglade Withbread Round the World Race som jag sett så många ggr på TV (b.l.a. filmen om The Card, inspelad på VHS). I övrigt var jag mest frustrerad över att gubbarna fikade mer än de kappseglade men äventyret och tävlingsmomentet hade nu sått ett frö i mig.

Nästan ett decennium senare seglade jag mitt andra Gotland Runt, denna gång genom jobbet på en sponsorsegling på en V.O.60. Innan racet gick vi laget runt och alla fick berätta om sina seglingsmeriter, jag som på den tiden tävlade mycket aktivt i Formula Vindsurfing berättade stolt mina meriter men det ansågs mer som bad och lek och jag blev förvisad till railen. Frustrerad över att inte få segla aktivt växte begäret av en egen båt…

Vad är ditt bästa minne från racet?

Jag har många fantastiska minnen, vilket väl också är en stor anledningen till varför man återkommer år efter år.

Jag seglade mitt första Gotland Runt med egen båt 2006 och sedan dess har jag seglat varje år.

Ett av mina bästa minnen måste nog ändå vara från 2007 när jag för andra gången seglade med min Elvström 717, Jane Doe. Jag och några vänner tog oss an havet i tävlingens mista båt och vi hade en superfin segling hela varvet runt, dessutom i en rolig båt som jag var riktigt stolt över. Äventyret blir större i en liten båt och kamratskapen blir nog aningens bättre också. Extra tydlig är minnen från soluppgångar och solnedgångar, och när båten seglar sådär underbart skönt och stäven pekar mot en tillsynes ändlös horisont så att det känns som att det aldrig ska ta slut. Jag somnar nästa varje natt med en sådan bild på näthinnan! Sen är det såklart en speciell känsla att knipa en pallplats i ett så pass prestigefyllt race också så åren 2010, 2011, 2013 och 2015 ligger mig också varmt om hjärtat.

Sunrise Visby. Jag älskar att se fören bryta vågorna och äta distans. Foto Gustav Morin.

Vilket är ditt värsta minne?

Måste vara från 2008 eller från 2009.

2008 ledde vi klassen vid näst sista rapporteringen vid Gotska Sandön men vinden tog slut när vi närmade oss Almagrundets fyr och vi blev liggande i 17 timmar… Slutade på 44:e plats, dessutom tre placeringar bakom ärkefienden Boj-Boj som var otroligt skickliga på att få fart på båten i den superlätta vinden. Det var deppigt! Jag har förhört Peter Forslund många ggr efter det om hur han gör!

2009 bröt vi riggen strax innan rapporteringen vid Gotska Sandön. Sista natten blåste det upp till kuling och vi tog två rev i storen, skotade hem och två vågdalar senare så inverterade masten som då gick överbord. Det lärde mig en läxa! Vi löste sedan situationen väldigt bra tycker jag, kapade riggen snabbt för att inte driva över de vassa rörbitarna som stack upp ur havet, men färden mot Nynäshamn för motor i hög sjö utan mast kändes som en tolv timmar lång rodeo. Få gånger har jag varit så sjösjuk!

Vad är det som lockar?

Det som lockar är äventyret, känslan man bara får ute på havet, att kunna sträcka ut, tillsammans med tävlingsmomentet ger det en otrolig kick. Det är inte tråkigt en sekund! Samtidigt är det ett lagom kort race som inte kräver speciellt stora förberedelser eller allt för jobbig logistik, om man har båten i Stockholms skärgård vill säga.

Att bara ta sig runt är en lagom spännande utmaning det första året, men sedan tycker jag utmaningen har blivit större för varje år. När man var grön så tycket man att man hade koll, var liksom bara skota hem å köra och då var det bara ett kul äventyr med polarna vilket i sig var en underbar känsla. Största utmaningen då var väl hårt väder och om någonting gick sönder. Men ju mer jag lär mig om segling desto mer inser jag hur komplex det är och hur lite jag kan. Det gör att jag är mycket ängsligare innan start nuförtiden och ribban känns väldigt mycket högre.

Det känns inte som att detta är ett race man någons blir ”klar med”.

Man samlar på sig många stunder som fastnar på nätninnan och värmer under vintermånaderna. Foto Gustav Morin.

Vilka är dina 3 bästa tips till den som skall segla första gången?

Oj, det beror nog på helt vilken nivå man är på som seglare, men om jag utgår från någon som är hyfsat grön på segling så är det:

1. Ha koll på när det är dags att reva och byta till mindre försegel samt hur detta görs på ett effektivt sätt. Båten seglar snabbare och seglingen blir mer njutbar med rätt segelsättning. Inomskärs klarar man sig ofta utan att reva men på havet när sjön börjar bygga krävs det att man har en helt annan kontroll på båten och då ska man inte underskatta effekten av att ha lagom mycket segel uppe. Generellt tycker jag att vi på ostkusten är dåliga på att minska segelyta och segla bra i hårt väder.

2. Segla båten aktivt hela tiden, sluta aldrig att trimma. Att ”nöta” låter inte så glamoröst men det är nyckeln till bra båtfart, var kreativa och byt trimmers och rorsmän hyfsat ofta. Vaktschema i all ära men i ett så pass kort race kan det vara svårt att komma in i ”lunket” och därför är det ibland enklare och effektivare att byta av ofta istället för att följa ett vaktschema slaviskt. Orkar man bara styra bra i 30min så är det inget att skämmas för, byt istället för att styra dåligt.

2. Själva navigationen runt Gotland är lätt med dagens hjälpmedel men något som är oändligt svårt att hitta snabbaste vägen runt. I nio fall av tio så är den kortaste vägen den snabbaste. Det är mycket snack om ”routing” nuförtiden men är du inte riktigt duktig på detta så skit i det helt och hållet, fler race har förlorats med routing än vad som vunnits, i alla fall runt Gotland. Använd istället AIS:en och kolla på konkurrenterna framför dig. Var ser de ut att ha bra vind och bra vinklar, och positionera dig därefter, men dra inte iväg för långt ifrån ”rhumb line”.

Havet, och äventyret, blir större i liten båt. Foto Gustav Morin.

Vad seglar ni i år?
Jag och Joakim Rodebäck, som är en mycket vass rorsman och allround seglare, seglar min B&R 38 ”Pac-Man” i DH-klassen.

Ambitionen är som alltid en pallplats men seglar vi bra brukar jag vara nöjd, oavsett placering, men seglar vi dåligt så surar jag ihop, oavsett placering. Sen har ju vädret väldigt stort inflytande på resultatet när man seglar en sådan båt som vi har, man måste få lite ”stolpe in” om det ska gå vägen.

För oss är det ett speciellt år då västkustens hetaste båt kommer vara på startlinjen så den skulle vi väldigt gärna vilja slå men samtidigt är vi rätt ödmjuka inför uppgiften.

Min Elvström 717 Jane Doe i bakgrunden, på en lättvindskryss utmed Gotlands ostkust, Konkurrent Hanse Torslund i förgrunden. Väcker sköna minnen.

Om KSSS skulle göra racet ännu bättre, vad skulle man då göra?

2015 lyckades KSSS väldigt bra tycker jag, det fanns inte mycket att klaga på!

Det var bra startgrupper och det var superkul att ha ungefär lika snabba båtar runt sig hela varvet, om än inte från samma klass, det gjorde att man alltid var på tå! Jag har hört många gnälla om just startgrupperna men vad man lätt glömmer är att det är klockan man seglar mot när man seglar på handikapp, ju fler kompetenta besättningar man har runt sig desto bättre! Så jag hoppas att man fortsätter med detta upplägg.

Det som kan göras bättre är väl att ändra fokus vid den obligatoriska säkerhetsbesiktningen, se mer till helheten och inte snöa in på tolkningsfrågor. Ser hellre att det blir fler stickkontroller med avseende på att båtarna mäter in enligt sina mätbrev istället. Säkerhetsbiten tar lite för mycket energi som det är nu och jag vet att det avskräcker många från att ställa upp.

Trimma och var kreativa. Placera de som sover där de gör mest nytta.