Vem bestämmer vem som får segla OS?
Foto: Seglarforbundet/Daniel-Stenholm.
Inför Paris 2024 säkrade Emil Bengtson en svensk nationsplats i ILCA 7. Men han kom ändå inte med till OS.
Inför SOK:s årsmöte har Friidrottsförbundet utmanat själva modellen för svenska OS-uttagningar. Och det här är inte bara en friidrottsfråga. För seglingen är det högst konkret: ska en nationsplats räcka, eller ska SOK fortfarande kunna säga nej?
Idag kom årsmöteshandlingarna inför SOK:s årsmöte. Där finns Friidrottsförbundets motion om att låta internationella kriterier och kvalgränser styra vem som får åka. SOK har också lämnat ett förslag till beslut (avslag).
Problemet för kritikerna är inte att SOK har kriterier, utan att kriterierna i praktiken bygger på prognoser, bedömningar och egna nationella filter ovanpå de internationella kvalsystemen.
Jag fattar så klart argumentet att SOK vill bygga en konkurrenskraftig trupp. Men jag har svårt att förstå logiken när Sverige först kvalar en plats – och sedan väljer att inte använda den.
I grunden handlar det här väl mer om maktfördelningen inom svensk idrott än om de som tävlar: ska tolkningsföreträdet ligga hos internationella förbund, de nationella specialförbunden eller SOK?
Och vårt förbund skall nu rösta i frågan.
Ska SSF rösta för en modell där internationell kvalificering normalt ska räcka — eller för att SOK även fortsättningsvis ska kunna säga nej till en redan kvalificerad svensk plats?
Anser du att Svenska Seglarförbundet ska rösta JA till Friidrottsförbundets motion?
(ser du inte den inbäddade omröstningen så hittar du den här)
Så vad tycker seglarna?
Ska en kvalad nationsplats normalt användas? Eller är det rimligt att SOK även fortsättningsvis kan säga nej?
Kommentera gärna nedan.
Read more: Vem bestämmer vem som får segla OS?Vem ska få representera Sverige på OS?
Inför OS i Paris 2024 valde Sveriges olympiska kommitté (SOK) att inte ta ut en svensk seglare i ILCA 7, trots att Sverige hade kvalificerat en nationsplats i klassen. Även i flera andra idrotter fick aktiva stå över deltagande trots att det fanns möjlighet att skicka dem till spelen. Samma fråga har också aktualiserats i andra sammanhang, bland annat inför vinter-OS.
Det här har lett till en bredare diskussion om hur svenska idrottare ska tas ut till olympiska spel. Svenska Friidrottsförbundet har lämnat in en motion till SOK, och inom seglingen finns nu ett behov av att samla in medlemmarnas synpunkter. Syftet är att ge Svenska Seglarförbundet (SSF) ett tydligt underlag inför SOK:s årsmöte den 28 april 2026, där SSF har en av 32 röster.
Sveriges modell skiljer sig från många andra länders
I många andra länder innebär en säkrad nationsplats att landet också deltar i grenen. I Sverige är en nationsplats inte automatiskt likställd med att en aktiv får åka till OS. Uttagningen bygger i stället på en bedömning enligt SOK:s riktlinjer.
I riktlinjerna används återkommande formuleringen att den aktive ska bedömas ha möjlighet att nå en viss prestationsnivå. Det betyder att uttagningen inte enbart grundas på redan uppnådda resultat, utan också på en prognos över hur den aktive förväntas prestera under spelen.
Så fungerar kriterierna i dag
SOK:s riktlinjer utgår i huvudsak från följande principer:
Grundkriteriet
Den aktive ska bedömas kunna konkurrera om minst en tolfteplats på OS.
Framtidskriteriet
En aktiv som ännu inte bedöms nå topp 12 kan ändå tas ut, om personen anses ha stor potential inför kommande olympiska spel.
Undantag
Undantag kan göras om den aktives nivå sammantaget anses motsvara grundkriteriet.
Det som nu diskuteras
Den centrala frågan i debatten är vilken vikt som ska läggas vid faktiskt uppnådda resultat jämfört med framtida bedömningar. Kritiker menar att dagens modell ger SOK ett stort tolkningsutrymme, eftersom uttagningen i hög grad bygger på prognoser snarare än enbart på kvalificering och resultat.
I den analys som Friidrottsförbundet gjorde efter OS i Paris lyftes exempel där aktiva, som inte togs ut med hänvisning till att de inte bedömdes nå topp 12, senare visade sig ha resultatnivåer som hade räckt till just detta. Det har förstärkt frågan om hur rättvis och träffsäker den nuvarande modellen är.
För seglingen väcker detta samma principiella fråga: om Sverige har kvalificerat en plats, vilken betydelse ska det då ha i själva uttagningen — och vem ska avgöra när en aktiv har gjort tillräckligt för att få chansen?
Apr 8, 2026 @ 11:58
Vem betalar? Är väl fint tänka att alla skall kunna delta om dom har chanser och är tillräkligt bra, men jag vet inte hur det går till betalar atleten, SOK eller SSF?
Apr 8, 2026 @ 17:00
Det här är den vanligaste frågan. Förståeligt, men svaret är enkelt; inget av dem. Själva deltagandet på OS betalar staten. Detsamma gäller för tränare, support mm.
Sen kan man välja att ta med extra personal på egen budget och om det krävs extra logistik etc.
Apr 11, 2026 @ 11:31
Som tidigare nämnt handlar detta inte om vems plånbok det gäller. Seglare är generellt sett inte beroende av allmosor – tvärtom är de vana vid att ta ansvar, hitta lösningar och säkra sina egna resurser. Jag är övertygad om att vilken seglare som helst på den här nivån hade kunnat lösa den finansiella delen på egen hand.
Det som väcker frågor är därför att problemet sannolikt ligger någon annanstans. Beslutet framstår som subjektivt, präglat av stelbenthet och i vissa delar svårt att förstå utifrån ett rationellt eller sportsligt perspektiv. När man dessutom väljer att tilldela platsen till en annan nation – och därmed en, åtminstone resultatmässigt, svagare seglare – blir det ännu mer anmärkningsvärt.
Ur ett prestations- och rättviseperspektiv är det svårt att se logiken i ett sådant ställningstagande. Det riskerar att underminera tilltron till urvalsprocessen och väcker berättigade frågor om vilka kriterier som egentligen väger tyngst
Apr 11, 2026 @ 18:01
Oerhört konstigt resonemang att Sverige ska ta ansvar så att andra länder, Polen i det senaste fallet, slipper skicka sina dåliga seglare till OS.
Apr 8, 2026 @ 17:27
Staten bekostar allas deltagande på OS
Apr 8, 2026 @ 19:13
Bra svar av SOK tycker jag!
Apr 12, 2026 @ 12:20
Kul med så mycket engagemang.
1. Olika organisationer har olika uppdrag. Det här är mer komplext än många vill få det till. SOK, RF, SSF och Friidrottsförbundet har alla olika uppdrag, olika mål och olika saker de måste ta hänsyn till. Även inom en organisation finns det olika synsätt. Därför är det inte så konstigt att vi inte alltid landar i samma syn på uttagningar. Det som är rätt för SOK behöver inte kännas lika rätt för ett specialförbund, en klubb eller en aktiv. Så ser verkligheten ut. Men i frågor som är så här viktiga borde det vara viktigt med samsyn.
2. Samma målkonflikter finns även inom seglingen. Inte heller inom vår egen sport drar alla åt samma håll. SSF, distrikten, stora klubbar som storsatsar på OS och de “vanliga” klubbarna har olika fokus och prioriteringar. Och de flesta seglare saknar väl representation på något bra sätt. Mitt i allt detta ska en ung seglare som vill till OS försöka förstå systemet och navigera rätt. Det är inte självklart hur SSF hanterar detta.
3. Kommunikation och tydlighet borde vara prioriterat? Oavsett var man landar i sakfrågan borde förutsättningarna vara glasklara för alla inblandade från början. När den här typen av konflikter uppstår, beror det ofta på att man inte varit tillräckligt tydlig. Den som ger sig in i en OS-satsning måste förstå spelreglerna i förväg, och organisationerna runt omkring borde rimligen ha ett intresse av transparens och förutsägbarhet. Där tycker jag nog att vi ofta är ganska dåliga?