Svart humor…
Fransmännen på Au Large 3.0 skojar med Hugo Boss. Nu ser det ut som om Alex Thomson kan få sin båt och mast reparerad i tid till starten av Vendee Globe 9:e november. Kul om vi får med dem på startlinjen!
E3 | Martin Krite
Gustav Morin ombord på Ericsson 3 har snackat lite med Martin Krite som ju kör fördäck. Här är hans tankar efter en dryg vecka av sin första jorden runt-kappsegling. Foton: Gustav Morin/ERT.
“Enklare liv till havs”
– Jag är så imponerad av min fru. Det är otroligt att hon klarar av vardagen ensam med vår son, sin forskning och allt runt omkring. Min vardag här ute är se mycket enklare.
Orden kommer från 28-årige fördäckaren Martin Krite som sedan ett och ett halvt er tillbaka är pappa till William.
– Det är fantastiskt att vara pappa och väldigt jobbigt att vara ifrån fru och son se här länge. Jag saknar dem enormt, men jag tycker också det är jobbigt att lämna Emelie ensam. Jag vet hur mycket som krävs av en förälder. Att ta hand om William ensam, så som min fru gör nu, tror jag knappt att jag skulle klara av. Barn kräver ju otroligt mycket tid och uppmärksamhet. Man har aldrig en ledig stund.
Martin blickar ut över havet som för tillfället glittrar och bjuder på riktigt behaglig sjögång. Det står 20 knop på vindmätaren och lite mer på loggen. Fantastiska seglingsförhållanden.
“Trim! skriker trimmern och Martin, som står vid grinderpiedestalen, vevar ursinnigt tills han hör; ”Stopp!”. Han blickar upp och pustar;– Även om det här är väldigt fysiskt och tufft. Och trots att man utsätter sig för väder och vind på ett extremt sätt, tycker jag att det här livet är mycket enklare än att vara hemma, arbeta och vara småbarnsförälder på heltid. Jag tror jag sover ännu mindre hemma och jag är alltid upptagen. Här är jag ju ledig fyra timmar två gånger per dygn. Vilken lyx.
Men det är knappast “ledigheten” som lockat Krite hit.
Han har seglat hela sitt liv och deltog i America’s Cup på Nya Zeeland 2002-2003 med svenska Victory Challenge. Han var också med Victory Challgene under förseglingarna till America`s Cup. Men han tröttnade och tänkte lägga seglingen på hyllan, till förmån för familj och ett mer normalt liv.
Väl hemma började han segla “lite på kul” igen. Gnistan kom snabbt tillbaka och han fick snart chansen att vara med ombord på Ericsson 3 och flytta till Lanzarote och förbereda båt och träna ett år innan start. Efter gemensamt beslut med frun tackade han ja.
– Jag tror att alla ombord söker kickar på ett eller annat sätt. Har man en gång seglat på hög nivå se är det svårt att få det ur blodet. Inte minst efter att ha seglat VO70 i hårt väder till havs. För att få samma kick i vardagen krävs nog att man börjar köra bil på fel sida av vägen, avslutar Martin, som vanligt, med ett garv och mungiporna i topp.’
Gustav Morin/ERT
TV4 & Volvo Ocean Race
Har fått en del påstötningar om TV4 och deras bevakning av Volvo Ocean Race. De kör ju ett veckomagasin sent på måndagskvällen, men alla verkar inte helt nöjda:
Du måste bara ta upp gårdagens katastrofala sändningar från TV4 på din blogg. Det är HELT FANTASTISKT kul att TV4 väljer att satsa på segling, men programmet känns otroligt vingklippt och man undrar verkligen vad som är meningen med en dedikerad media person i besättningen om de inte kan få fram bättre material än det vi såg igår. Det var otroligt fragmentiserat och för många en stor besvikelse. Jag förväntar mig inte en dokusåpa men minst ett professionellt betraktande av vad som händer ombord, hur ser dygnet ut, hur tas de stora besluten osv.
Vad tycker ni?
TP52 Worlds | Törnqvist leder
Torbjörn har fått loss Russel Coutts igen, och nu verkar det som att Artemis kan försvara sitt VM i TP52. Det har ju gått lite knackigt i MedCup, där Quantum har dominerat, men när det verkligen gäller så får man ju till det. Kul!
1 Artemis (SWE), Torbjorn Tornqvist, 1-2-2, 5 points
2 Quantum (USA), Terry Hutchinson, 2-6-1, 9 points
3 Mutua Madrileña (CHI), Vasco Vascotto, 3-1-6, 10 points
4 Matador (ARG), Alberto Roemmers, 6-4-5, 15 points
5 Synergy (RUS), Sergey Pichugin, 7-3-10, 20 points
6 Valars (RUS), Sergey Chetvtsov, 4-8-9, 21 points
7 Audi (ITA), Riccardo Simoneschi, 9-11-3, 23 points
8 Desafío (ESP), Paul Cayard, 5-7-11, 23 points
9 TAU Andalucía (ESP), José María Torcida, 11-5-8, 24 points
10 Bribón (ESP), Dean Barker, 10-12-4, 26 points
11 Bigamist 6 (POR), Alfonso Domingos, 12-10-7, 29 points
12 Platoon (GER), Jochen Schuemann, 8-9-12, 29 points
13 Cristabella (GBR), Roberto Bermúdez de Castro, 13-13-14, 40 points
14 Fram XIV (NOR), Kell Arne Myrann, 14-14-13, 41 points
Puerto Calero, 20 October 2008: The current TP52 World Champion started this year’s edition of the championship on a strong footing with a first and two seconds in shifty, tricky and quite light conditions, as was expected earlier in the morning. The opening day of the event was clearly marked by a breeze that swung left and right, sometimes by more than 60 degrees, following the movements of the clouds that covered the skies over Lanzarote and Fuerteventura. The breeze ranged from 6 to 12 knots but direction was a real gamble and the tough race track off Puerto Calero saw three different winners today.
The first race of the day turned into a match-race between Artemis and Quantum, with the current World Champion crossing the finish line ahead of the Americans. Both boats together with Mutua Madrileña lead the race from the start by correctly opting for the left side of the course. In fact Vasco Vascotto’s yacht was behind Artemis during the first half of the race but had to relinquish its spot to Terry Hutchinson. The turning point came in the second beat when Russell Coutts on Artemis and Morgan Larson on Quantum called again tactics right on the spot and built a considerable lead over the rest of the fleet, reaching 200 meters at times. In the race’s final leg Artemis kept on the left while Quantum tried to get better breeze in the center but to no avail. Torbjorn Tornqvist helmed the Swedish boat to victory.
The story in the second race changed radically as the breeze shifted to the right by more than 30 degrees. Desafío, TAU Andalucia and Bigamist were over the line early, while Mutua Madrileña, Synergy, Artemis and Quantum had a clean start. Flavio Favini at the helm of Mutua Madrileña got the control of the race despite the attacks from both Artemis and Synergy, even rounding the leeward gate 45 seconds ahead of Artemis. The three leading positions didn’t change for the rest of the race, resulting in a second for Artemis and an excellent third for Russian Synergy, with kiwi sailor Cameron Dunn calling tactics.
With the breeze dropping to 6 knots and another shift, this time back to the left, the race committee fired the starting gun for the third time. As in the first race, the left paid handsomely and Cristabella with Quantum got off ahead of the fleet. The Anglo-American pair could have held on to the top two spots till the end of the race but disaster stroke Cristabella when their spinnaker touched the pin end buoy in the very last stretch of the race. The British boat had to avoid a large spectator fleet in order to carry out their 360-degree turn and as a result dropped back to the bottom. Quantum was first, with Artemis second after a great recovery in the last leg while Dean Barker helmed Bribón in third place, their best finish of what was a tough day for the Spanish King’s boat.
Torbjorn Tornqvist, owner and helmsman of Artemis It was an excellent start for Artemis, it couldn’t have been better. We had good boat speed, we got the wind correctly and in general Russell made excellent tactical calls but, of course, Quantum is a very dangerous opponent and we have to take the event race by race; it’s too early to make any prediction. We have a good boat and fine crew work and as a result there is no reason we shouldn’t be optimistic. Still, it’s going to be a very tough fight.
Terry Hutchinson, helmsman of Quantum It was a very good day for us and we start the event second placed. The third race was the toughest one, we were at the back of fleet and it was impossible to climb back as much as we would have liked and finished sixth. Picking the shifts was the key to today’s races. We even had a 90-degree change in direction within 5 minutes and we were left with no wind. In such a case you just try to do damage control. Nevertheless, we had a very good day overall.
