Det var tänkt att jag skulle segla nya C&C 30 när jag var i Newport, men vi fick inte ihop det tidsmässigt.

Fick i alla fall tittat lite närmare på båten och pratat med Barry Caroll som är drivande bakom projektet. Ni som har varit med ett tag minns att Carroll Marine låg bakom Mumm 36, Mumm/Farr 30, Farr 40, 1D35, Corel 45 och en del annat kul. Så det finns en del erfarenhet kring både båt- men framförallt klassbyggande.

Även Ben Hall från Hall Spars var med ombord så det var inget fel på kompetensen ombord.

Låt oss börja med att titta på resultat och seglade tider. Detta var ju båtens första regatta och man hade svårt att hitta rätt skruv på kryssen. För oss amatörer så känns det betryggande att proffsen sliuter med exakt samma saker som vi gör – även om de brukar lösa det lite snabbare.

De saker som man framförallt brottades med var spänningen i häckstagen (som ju är dubbla). Superhårt som på en TP52 eller modern lite större racer, eller lite lösare i den lätta vinden. Här rådde det stor oenighet. Samma sak med skotvinkeln på focken där man gärna vill köra tajt, men där det kanske straffar sig.

Nedan de target speeds som man räknat fram. Man nådde dem tidvis, men jämnheten saknades (känner vi igen det).

I de race som jag såg, var Farr 280 snabbare på kryssen, men C&C 30 snabbare på undanvinden. Jämför man seglade tider så ser det ut så här:

C&C 30 vs Farr 280
R1 01:41:38 01:48:09 06:31 snabbare
R2 01:50:05 01:50:28 00:23
R3 01:12:33 01:17:18 04:45
R4 00:55:50 00:56:45 00:55
R5 01:14:49 01:15:09 00:20
R6 Farr 280 DNF
R7 00:56:11 00:57:55 01:44
Summa 07:51:06 08:05:44 14:38 vilket motsvarar 3%

Detta stämmer ganska väl med hur de mäter i de olika reglerna:

C&C 30 vs Farr 280
HPR 0,8710 vs 0,8474 2,8% snabbare
IRC 1,137 vs 1,109 2,5%

Här finns mer HPR-analyser för den som vill grotta ner sig.

Så klart gnälldes det en del på reglerna och att både Farr 280 och C%C 30 var missgynnade. Men tittade man på vattnet så seglade man ofta jämt med två First 36.7 och en välseglad J/35. Jag roade mig med att jämflöra tiderna med den bästa 36.7an:

C&C 30 vs First 36.7
R1 00:09:32 före 9%
R2 00:12:51 före 12%
R3 00:04:42 före 6%
R4 00:04:48 efter -9%
R5 00:01:34 före 2%
R6 00:02:44 före 6%
R7 00:00:21 före 1%
SUMMA 00:26:56 före 5%

Enligt IRC skall man vara 11.5% snabbare och det ser det ju ut som man har potential att vara?

I dessa beräkningar skall man ha med att både Farr & C&C var de klart minsta båtarna i IRC3 och blev alltid överkörda i starterna av J/111, King 40 och andra båtar med längre vattenlinje. På ett distansrace ser jag inga som helst problem att göra bra ifrån sig.

OK, men över till själva båten då.

Designen kommer från Mark Mills. Han har ju haft koll på läget ett tag och ligger bakom King 40 och Landmark 36 som vi ju sett i våra vatten. Vi hade för ett par år sedan en diskussion kring när mindre lätta snabba båtar skulle slå igenom, eller om vi fortsatt bara skulle se dem över 40 fot. Respitsystemen har ju gynnat klassiska cruiser/racers under en viss storlek.

Nu verkar det dock finnas en trend där man går för prestanda, och tar konsekvenserna av detta. Aktuella exempel är FarEast 31R (och den kommande 28R), Farr 280, C&C 30 och ett antal andra båtar från okända varv i södra Europa. Målet är att bygga upp en entypsklass, men att båtarna också skall funka bra för annan racing. Och här finns en tydlig skiljelinje där till exempel C&C är avsedd för tuff racing på havet och klassad för ISO Category A.

The C&C30 is an exciting opportunity for us to take a fresh look at what a modern high performance One Design can offer, and do so with some of the best performance experts in the business, including KND Sailing Performance, a company based in Spain who we partner with on our Grand Prix racing projects like our recent Mini-Maxi Alegre. Their unique features include a specialty in CFD and VPP performance prediction, as well as performance analysis of logged data for classes such as the TP52 fleet, Volvo 65’s, and the Mini-Maxis.

Starting with the certainty that the new design would need to be light with lots of sail area for exhilarating performance, what would be necessary to reinvent the type in 2014? Listening to owners and dealers it became clear that previous generations of Sportsboats now require too many crew, and too many professional crew, to sail to their potential. Professional numbers were easy to take care of with a well-written One Design rule put together by C&C 30 builder and One Design supremo Barry Carroll who stewarded the Mumm 30 and Farr 40 classes to worldwide success.

Addressing crew numbers was another issue, which required some thought to reduce without leaving the boat overpowered in a breeze under its sizable sail plan. Our solution is to combine the lowest VCG possible with features such as the carbon fin with a hull shape that has a slim waterline beam at rest, like a conventional sportsboat, for low wetted surface area and drag. In light airs the C&C 30 should be sailed fairly upright, and with the crew weight forwards as usual to maintain that low drag configuration. As the wind increases her wider hull shape above the waterline begins to immerse with increasing heel angle, adding significant amounts of form stability and using more of the sail plans power, allowing the crew to shift aft to further increase stability. This stability from the hull form allows the C&C30 class to limit crew numbers and allows teams to focus on sailing and having fun instead of finding and managing large crews, it even encourages shorthanded sailing in the right events.

To ensure the C&C30 incorporated the latest thinking in deck and sail handling systems such as the spinnaker retrieval system Volvo Ocean Race skipper Charlie Enright was asked for his input: “Jesse Fielding and I helped design the deck layout for the C&C30 by using our experience on a variety of different boats; everything from Mini-Maxis to Skiffs to other boats in the 30 foot range. It will be ergonomically easy and extremely efficient to use.”

Hittills är 7 båtar sålda, alla till USA, men man har stort intresse från både Europa och andra platser.

Tre saker jag gillar
1 Det är en båt som “means business”. Inte så mycket finlir utan en brutal “pocket offshore racer”. Lite som en Mustang eller Camaro jämför med en välanpassad europeisk bil.
2 Offshore-fokus från start.
3 Bra mix av high/low tech. Man har inte gjort allt i kol, bara för att man kan, utan hittat ett sätt där man håller kostnaderna nere.

Tre saker jag inte gillar
1 Detaljer som kick och bobstay borde vara snyggare gjort. Men det är båt #1 och man kommer säkert att fixa detta.
2 Peket borde vara indragbart. Det är superlångt och man kommer att fastna i andra båtar i rundningarna. Förbrukningsvara…
3 Häckstagen. Hur gör man dessa trimbara på ett enkelt sätt?

2014 Preliminary Specifications
Length Overall: 9.15m
Displacement: 1,812kg
Beam: 3.00m
Draft: 2.30m
Waterline Length: 8.75m
Keel weight: 716kg

Rig and Sails
I: 12.5m
J: 3.45m
P: 12.75m
E: 4.25m

Main Area: 36.66 m²
Jib area: 22.85 m²
Spin area: 116.0 m²
Upwind SA: 59.51 m²
Downwind SA: 152.66 m²
STL: 5.60 m

Skall vi titta på lite detaljer…

Sittbrunnslayouten framgår ganska bra av den här videon med Charlie Enright. Den är som väntat stor och bred, och relativt grund. Nedgångslucka och fallwinsh sitter på varsin sida precis som på en modern TP52.

Storskotsskenan sitter akter om rorkulten, men allt trim kommer upp framför rorsman. Lätt tillgängligt utan krusidiuller. Det enda som är udda är att häckstagen kommer till winschar akter om rorsman och här vill man ju inte ha en person som sitter med benen in. Osäkert hur mycket man kan/skall/måste jobba med dessa.

Clean layout, även om det är vissa saker jag inte förstår. Som varför kicken kommer till en fast råtta mitt i båten?

En grej som var supercool var falllåsen. Hall har utvecklat fallås som bygger på så kallade “constrictor”-avlastare som vi såg på METS för ett par år sedan (Ronstans variant). Dessa sitter nu inne i masten och låser fock- och storfall. Den innersta råttan på SB är fockfallet. Råttan är där bara för att hålla koll på änden. Den tunna linan innaför är för att släppa låset. En (oförutsedd) finess var att fördäckaren tog med sig linan fram på fördäck och kunde själv släppa på fallet. Lysande.

Focken justeras sedan med cunningham.

Här ser man den lilla release-linan för focken.

Och här är motsvarande arr för storen.

Jag skulle kunna tänka mig dessa fallås på min båt. Också för t.ex. revlinorna där man skipper hantera kraften ner på däck.

Akterut går fallen till de vanliga skotwinscharna.

Peket sitter instoppat i sitt fäste och hålls på plats av bob-staget. Går enkelt att lossa vid transport eller om man kommer in i en trång hamn. Snygg lösning, även om jag tror det långa peket kommer att vara i vägen på banan.

Här ser man bob-staget som sitter fast i vattenlinjen och sträcks in genom peket…

Förpiken är stor och ren och enkelt tillgänglig.

Alla trimtampar från peket.

Akterut. Det går att sätta in rörkojer om man skulle vilja för offshore racing.

Generellt sätt så tyckte jag den var större inuti än väntat. Många race-orienterade båtar blir extremt små, men den här var helt ok. Större än t.ex. Bolt 37 vilket är lite udda.

Det är helt ok att sitta nere för att navigera, eller om 5-6 man vill komma undan regnet mellan två race.

Till en spännanordning inne i båten. Den gröna “surrningen” är väl inte helt färdigutvecklad :-)

Den gula är fockens cunningham.

Kölen går att hissa upp för att underlätta transport.

Just kölen är ett av de områden där man har lagt extra energi. Själva fenan är i kolfiber och bulben är i bly. Man tittade på olika varianter av stål, men då var man tvungna att svetsa, och då innebar kol en säkrare lösning över lång tid. Plus att seglingsegenskaperna blir bättre. Även roder och en del förstärkningar är i kolfiber, i övrigt är konstruktionen ganska traditionell i vinylester/E-glass.