The Cruising Yacht Club of Australia (CYCA) hosted an information evening on downwind sailing in heavy air. The event was held due to recommendations following the loss of two lives in the last Sydney to Hobart. It was moderated by CYCA Commodore Sam Haynes and some experienced sailors in the panel:
Adam Brown: Offshore racing specialist with three victories in the Rolex Sydney Hobart Yacht Race.
Jack Macartney: Two-time Sydney Hobart winner, round-the-world sailor, heavy weather helming specialist.
Mike Green: Described as one of the best offshore sailing masters, with three Sydney Hobart victories.
The talk reinforced my belief in the importance of maintaining the target heel angle and keeping the boat as “unloaded” as possible to avoid fighting against the forces from the sailplane or rudder. It also highlighted the need for a clear exit strategy when approaching large waves – unless you can reverse out of them 😀
My top takeaways below.
Safety First: Always prioritize the safety of your crew. Be aware of the conditions and prepare for the worst-case scenarios. Ensure that everyone knows how to use safety equipment and when to use it.
Communication is Key: Effective communication between the crew is crucial, especially in heavy weather conditions. Make sure all commands are clear and everyone understands their roles.
Proper Preparation: Thorough preparation of the boat and crew is essential. This includes safety training sessions, checking all equipment, and ensuring that everyone knows where all safety gear is located.
Understanding Weather and Sea State: Diagnose the difference between sea state and swell. Adjust sailing strategies according to the prevailing conditions to avoid accidents like crash jibes and broaches.
Practice Sail and Maneuver Management: Regularly practice sail changes, reefing, and emergency maneuvers under different conditions before the race. This builds competence and confidence in handling the boat under stress.
Managing Fatigue and Crew Health: Ensure the crew is well-rested, hydrated, and properly nourished. Monitor for seasickness and other health issues, which can severely impact performance and safety.
Crew Role Assignment and Training: Assign clear roles and ensure everyone understands their responsibilities, especially during critical maneuvers. Conduct regular drills and training sessions to keep skills sharp.
Balance and Boat Handling: Keep the boat balanced by adjusting sail trim and crew positioning. Know the limits of your boat’s handling to avoid capsizing or uncontrolled broaching.
Use of Instruments and Senses: Calibrate instruments properly for both upwind and downwind sailing. Use natural senses such as feel, balance, and sight to maintain control, especially in heavy weather.
Emergency Procedures and Decision Making: Have clear emergency protocols for situations like crash jibes, man overboard (MOB), and other potential incidents. Make informed decisions about continuing versus retiring from a race based on crew fatigue and safety. Do not let competitive drive override the safety of the crew.
Som ni vet så är Hermanö Runt ett av mina absoluta favoritrace.
Eventuellt har man svenskt rekord i kvoten “bra arrangemang med liten bemanning” (kanske Gullvivan eller Kolfiberrodret är i samma liga)? Detta syns också på deltagarantalet som har varit stabilt de senaste 20 åren.
Hans Abrahamsson uppmärksammade i sitt Facebookinlägg att vi vunnit 3 gånger totalt (2003, 2005 och 2011) och dessutom varit klassegrare 3 gånger (2002, 2006 och 2009). Även Anders Dahlsjö har vunnit tre gånger. Sedan är det ju några familjer som turats om i topp. Oskarssons och Kruse till exempel.
Kul att följa doublehanded-em i Helsingfors. Jag håller så klart lite extra koll på båtarna nedan. Jolene och Vitesse stack ut hakan genom att vina tune-up… Tracking här.
A: J/121, Jolene, Fredrik RYDIN + Johan TUVSTEDT
A: Shogun 43, Nike, Martin ANGSELL + Anna DROUGGE
B: Arcona 380, Anemon II DH IN August PANSELL + Martin PERSSON
B: Arcona 340, Tiki Minos, ohan KARLSSON + Michael SKARPED
B: Kharat, Johnny RICKMAN + Torbjörn BLOMBERG
B: J/99, Vitesse, Philip SCHRÖDERHEIM + Jimmy HELLBERG
C: LINJETT 33, Serenity, Jan KOMOROWSKI + Finn HALLBÖÖK
C: FarEast 28R, Gransegel, Michael WAHLROOS + Oskari MUHONEN (Micke seglar ju med Blur)
C: First 36.7, Garmin Team Pro4u, Patrik FORSGREN + Emil FORSGREN
C: Archambault 31, Atao!, Pernilla UHLIN + Per LINDELL
Är det inte lite lustigt att J/99 och First 36.7 går i olika klasser. Class B: APH from 518.0 – 557.9 s/NM – Blur har APH 556.2 Class C: APH from 558.0 – 630.0 s/NM – Pro4u har APH 558.4 :-)
Teams to Watch in Class A:
JOLENE (SWE) – A water-ballasted J121 sailed by Fredrik Rydin and Johan Tuvstedt, silver medalists at the 2025 Swedish ORCi DH Championship (Gotland Runt).
NIKE (SWE) – A custom-built Shogun 43 sailed by Marine Angsell and Anna Drougge, bronze medalists at the same event.
“After years of sailing together, from Sweden’s east coast to the Fastnet and Baltic 600–this feels like a natural next challenge for us,” said Fredrik Rydin, owner of the J/121 JOLENE. “We’ve just come off a silver medal at the Swedish Doublehanded Offshore Championship, and we’re here in Helsinki to keep that momentum going.”
“These waters are close to home for me, and I really enjoy the complexity of the Finnish archipelago,” added co-skipper Johan Tuvstedt. “It’s a place where light winds can turn heavy without warning. We’re expecting tough competition, tricky conditions, and a great race.”
Class B Contenders:
TEAM GOODIO (FIN) – MAT 1010 sailed by Kim Jääskeläinen and Turo Nummi, Finnish Class B DH Champions 2025 and bronze medalists in Class C at the 2023 DH Europeans in Denmark.
TEGU SAILING (FIN/NOR) – Dehler 30 OD sailed by Janne Westerlund and Kristian Jerpetjon. After a last-minute crew change, Kristian – third in the 2023 DH Europeans on TETRAKTYS – stepped in to keep the campaign going strong.
“This team came together almost by accident–my co-skipper got sick, Kristian’s ride fell through, and suddenly we were both free with tickets to Helsinki,” explained Janne Westerlund, recently third at the Finnish DH Nationals. “Luckily, it worked out, and we’ve had great energy onboard from day one.”
Kristian Jerpetjøn, bronze medalist at the 2023 ORC DH Europeans, added: “We’ve both been in the doublehanded game for a while, each with different boats and stories, and now we’re sailing pretty much a boat which is pretty much one designed setup, that’s simple, fun, and honest. The Finnish archipelago will be a challenge, but we’re looking forward to finding the rhythm, staying fast, and enjoying the ride.”
Class C Favourites:
GARMIN TEAM Pro4u (SWE) – A modified First 36.7 sailed by Patrik Forsgren and his son Emil. Patrik, a multiple-time ORC Class C champion in full crew, Patrik won the inaugural ORC DH Worlds in 2022 with Joakim Hoppe.
LETHE (NOR) – First 34.7 sailed by brothers Øyvind and Morten Knudsen, 2023 DH European Class C champions and bronze medalists at the 2024 DH Worlds.
“Doublehanded sailing has always been special, but sharing it with my son takes it to another level,” said Patrik Forsgren, 2022 ORC DH World Champion. “After years of success fully crewed, this format challenges us differently–and doing it together adds meaning to every mile.”
“Normally I’m on the bow when we race fully crewed,” added Emil Forsgren, “so it’s a great experience to be now sailing side by side with my dad. We’re looking forward to the offshore leg, taking it one day at a time, but definitely aiming to enjoy the journey and sail our best.”
Surfing after lightweight Dyneema bags on Etsy (another story) I found these amazing textile quick connectors. Perfect for our main halyard. A few days later they show up in the mail
Vi var ju anmälda till Norska varianten av Raymarine TwoStar (är det orginalet?) men när det bara var 8 anmälda så blåste man av racet. Vi låg redo i Hankøsundet efter Færdern och båten skulle ändå söderut, så vi föreslog ett 24-timmars träningsrace. Vi behöver ju komma igång och segla J/99:an på två. Framförallt på havet, för att se hur den funkar offshore. Men inga andra båtar var intresserade trots fantastiskt väder.
Vi frågade ChatGPT efter en bra bana och efter lite justeringar så landade vid på start vid Granholmen utanför Hankø – Risør – Väderöarna – mål vid Hållö. Ca 140 distans och några taktiska utmaningar med rådande prognos.
Taggade killar före start. Vi startade i nordliga vindare, men visste att de skulle vrida till sydväst efter nån timme.
Lunch vid Færder fyr.
Här var det första viktiga vägvalet. Hålla norrut i väntan på ett högervrid som fanns i flera modeller, eller gå söderut för att fånga den sydvästgående strömmen? Vi höll oss nära land och hoppades på ett bra vrid.
Svenner fyr. Ser inte riktigt Skandinavisk ut?
Här hade vid också ett lutet äventyr när vi tappade styrförmågan. Vi trodde för ett ögonblick att vi tappat rodret, men det var en av bultarna för rodrets länkarmar hade släppt. En lärdom här är att slänga i autopiloten, då den sitter på en egen arm. Nu tog vi ner seglen och fixade det hela med en liten lashing. Tyr att det inte var värre.
Happy co-skipper efter att vi överlevt roderhaveriet, och högervridet kom som planerat. Snygg layline in till Risør.
Bra timing med solnedgången.
Stangholmen Fyr og Havrestaurant. Sista anhalten i Norge.
Sedan upp med A3 och iväg mot Sverige.
Fantastisk nattesegling med 15-20 knops vind och TWA 130-150. Hade det varit race så hade vi nog kört S2, men vi ville ta det lite lugnt. Gjorde fortfarande 9-12 knop och båten var lätt att hantera både under autopilot och “för hand”.
Vid soluppgången så blev det lite tightare in till Väderöarna. 110 TWA i 10 knops vind var inga konstigheter med A3.
Efter rundningen blev det skifte till S2 och lätt läns ner till Hållö.
Sammanfattningsvis en bra genomkörare med en del bra lärdomar och en lagom lång work list.
Jag hade glömt hur roligt det är att kappsegla i Norge!
Det var 11 år sedan vi seglade Færderseilasen senast – då vann vi R40-klassen med J/111. Sedan har vi ju farit runt i Medelhavet och USA, och jag hade börjat sakna de lokala racen… Seglingsmiljön i Oslofjorden är ju fantastisk med många bra båtar och man känner sig alltid välkommet, vart man än kommer.
Det har också varit så att flera i teamet inte kunnat vara med på de internationella eventen, men är tillbaka ombord vilket gör det extra roligt att segla här hemma. Kanske har vi också blivit äldre och fått lite mer rutin, vilket gör att det blir lite mer lättsamt när vi ses. Även om många andra försöker sätta press på oss, så gör vi bara vår grej och så får vi se hur det går.
Väderläget var tydligt med ett stort högtryck parkerat över Skandinavien, så vi visste att det skulle bli sydliga vindar. Den stora frågan var hur lätta? Och hur mycket stiltje vi skulle få under natten?
Starten går mitt inne i Oslo, och det är en fantastisk syn med båtar av alla de slag, massor av folk på kajerna och strålande sommarväder. Vi hade också tur att det kom vind lagom till första start.
Vi gjorde en kanonstart nere i lä och var väl först iväg även om Dehler 36JV Fri av Fjærholmen kunde komma fram och om i lä efter några minuter. I vår klass så visste vi att det var dem vi måste slå. De har vunnit totalt två gånger (lika många som norske kungen) och slagit oss varje gång vi seglat mot dem med J/109. “The boat to beat” helt enkelt.
Resten av fleeten på behörigt avstånd bakom. Förutom Fri då, snett framför i lä.
Efter några sena avhopp blev vi “bara” 6 personer ombord. Det är ganska lagom när man skall segla längre race, även om det hade gjort nytta med ytterligare nån på railen på väg söderut. Förutom undertecknad som rorsman så körde Pelle Pedersen stor och alternerade med mig som rorsman. Det var viktigt att få honom up-to-speed på båten då vi skall segla Bohusracet tillsammans om en vecka.
Trimmer var Jens Allroth som var med både i Frankrike och Marstrand Big Boat. Det var tryggt att ha någon ombord som kappseglat båten mycket. Även Wille Eriksson var med på Big Boat. Han körde mast, roterade på trim och bidrar massor i de taktiska diskussionerna.
Patrik Måneskiöld körde nav och keyboard. Ny ombord i J/99, men har seglat mycket med oss innan vi tog båten till Medelhavet. Till sist Simon Kindt på fördäck. Mycket rutinerad och stabil under långa race. Han kan också båten efter Spi Ouest i Frankrike.
Alla är duktiga taktiskt, och vi hade bra snack på railen kring både kort och långt perspektiv. Det är lyxigt att ha så många bra seglare som kan resonera om vilka alternativ som finns. Framförallt under ett långt race. För oss har det blivit ett självändamål i att inte ha en utpekad taktiker, utan låta alla bidra i processen.
Här ser vi spåret ut från start. Slaget söder om Gåsungerne var för att byta från J1 till J2, och det kanske blev lite längre än nödvändigt då vinden vred vänster hela vägen ner till rundning. Svårt att förutse. Här tappade vi ganska mycket på Fri som seglade kortare väg.
Kryssen ner genom Drøbak var ganska odramatisk i 10-17 knops vind. Kul segling på skift och ström. Bra träning för Pelle som snabbt hittade läget; som Collis brukar säga “dött, men inte dött, men ändå dött”.
Tidvis tog vi in på Fri, men sedan tappade vi det igen. På denna delsträcka var vi nog ganska jämna.
Ser helt ok ut?
Efter lite manövrerande för att undvika ett kryssningsfartyg så committade vi ganska hårt på västsidan av fjorden för att komma undan strömmen. Tyckte det kändes bra.
Vid ett par tillfällen fick vi rejäla högervrid, men inget som stabiliserade sig. Vid Filtvet så var avståndet till Fri ganska stabilt, men lite längre än vad vi hade hoppats på. Samtidigt så var väl detta deras bästa sträcka, och de kanske skulle få det svårare i takt med att vinden minskade…
Vinden dog långsamt utöver kvällen, och det blev också kallare.
Ganska mysig segling även om det inte var så mycket båtar runtomkring.
Detta var nog den svåraste/sämsta sträckan för oss, från Filtvet ner till Bastøy. Vi hamnade lite långt västerut och hittade ingen bra möjlighet att byta sida. Just då kändes det som att Fri hade ett mycket bättre spår men tittar man på deras spår nedan så kanske det inte var så stor skillnad?
Fin nattsegling.
I takt med att vinden dog började vi segla mer offensivt. Vi såg på AIS att det skiljde ganska mycket i fart mellan olika båtar, och några båtar verkade konstant ha bättre tryck. Framförallt Swan 45 Zorro som höll sig längre österut. Vi såg också att båtarna inne vid Fulehuk hade börjat sakta in rejält och några båtar ännu längre västerut stod helt still.
Framförallt på Middle Sea Race har vi använt AIS för att mappa vindstyrka på olika ställen på banan genom att jämföra båtars fart. Och nu var det uppenbart att det stod bättre tryck längre österut; Swan 45 Zorro jobbade sig medvetet österut och snittade 4-5 knop medans de inne vid Fulehuk gjorde 2-3 knop.
Våra vädermodeller indikerade också att man skulle hålla sydost i approachen till Tristein, så det blev väl mest en fråga om att inte ta för mycket risk.
Närmare Tristein så hade Landmark 43 Game och Shaw 9 Karma Police väldigt lite vind söder om rhumbline så då höll vi in lite för att undvika denna parkering.
Sammanfattningsvis seglade vi mycket aktivt och vi fick utväxling på vår rutin på att segla på natten.
Strax innan Fulehuk mötte vi X-41 Gottix som vann sin klass.
Soluppgångar är extra fina när man är på havet!
Fler X-41:or. Efter att de kom ikapp så höll vi jämna steg nästan hela vägen in i mål.
Här ser man approachen till Tristein. Sydvridet med mer vind kom till sist.
Sedan var det upp med spinnakern. Dags att ta upp jakten på Fri som var minst 20 minuter före.
Glada miner ombord.
Här kom också Bengt Falkenbergs nya King 40 (gamla Magic) ikapp. De hade först hunnit ifatt innan Fulehuk, men sedan stått på västerut och fastnat i bleke. Nu hade de bra speed.
Och Anders Averdal lyckades knäppa denna bild på oss.
Med tanke på det vi hade lärt oss på kryssen ut, så misstänkte vi att det kunde stå vindflak ute på fjorden. Alla båtar utom 2-3 stycken valde att gippa sig norrut på ostsidan av fjorden, ganska nära land, men vi tyckte att vi hittade mer tryck i de vindstråk som kom och gick i mitten. Vi gjorde stadigt 4 knop när vi hade vind, medans de flesta andra gjorde 2-3. Återigen hade vi bra koll på AIS för att se var trycket stod.
Det fanns också en chans att vinden skulle gå vänster, och då ville vi ligga vänster om Fri.
Vi jobbade stenhårt för att maximera varje puff. Gippade ofta och roterade både rorsmän och trimmers för att få ut maximalt av den vind som fanns. Det såg länge ut som det var helt blekt framför näsan, men under dagen så fortsatte det fylla på.
… och när vi kom in på målrakan så var vi 14 minuter före Fri!
Bra kombination av mer tryck, rätt sida om ett skift och säkert lite bättre boatspeed i den lättare vinden.
Pelle, Wille, Peter. Patrik & Jens. Simon saknas då han satt på tåget hem till Lund.
