Foto: Sjur Klafstad / X-41 NOR39 SailLogic.

Jag hade glömt hur roligt det är att kappsegla i Norge!

Det var 11 år sedan vi seglade Færderseilasen senast – då vann vi R40-klassen med J/111. Sedan har vi ju farit runt i Medelhavet och USA, och jag hade börjat sakna de lokala racen… Seglingsmiljön i Oslofjorden är ju fantastisk med många bra båtar och man känner sig alltid välkommet, vart man än kommer.

Det har också varit så att flera i teamet inte kunnat vara med på de internationella eventen, men är tillbaka ombord vilket gör det extra roligt att segla här hemma. Kanske har vi också blivit äldre och fått lite mer rutin, vilket gör att det blir lite mer lättsamt när vi ses. Även om många andra försöker sätta press på oss, så gör vi bara vår grej och så får vi se hur det går.

Väderläget var tydligt med ett stort högtryck parkerat över Skandinavien, så vi visste att det skulle bli sydliga vindar. Den stora frågan var hur lätta? Och hur mycket stiltje vi skulle få under natten?

Starten går mitt inne i Oslo, och det är en fantastisk syn med båtar av alla de slag, massor av folk på kajerna och strålande sommarväder. Vi hade också tur att det kom vind lagom till första start.

Vi gjorde en kanonstart nere i lä och var väl först iväg även om Dehler 36JV Fri av Fjærholmen kunde komma fram och om i lä efter några minuter. I vår klass så visste vi att det var dem vi måste slå. De har vunnit totalt två gånger (lika många som norske kungen) och slagit oss varje gång vi seglat mot dem med J/109. “The boat to beat” helt enkelt.

Resten av fleeten på behörigt avstånd bakom. Förutom Fri då, snett framför i lä.

Efter några sena avhopp blev vi “bara” 6 personer ombord. Det är ganska lagom när man skall segla längre race, även om det hade gjort nytta med ytterligare nån på railen på väg söderut. Förutom undertecknad som rorsman så körde Pelle Pedersen stor och alternerade med mig som rorsman. Det var viktigt att få honom up-to-speed på båten då vi skall segla Bohusracet tillsammans om en vecka.

Trimmer var Jens Allroth som var med både i Frankrike och Marstrand Big Boat. Det var tryggt att ha någon ombord som kappseglat båten mycket. Även Wille Eriksson var med på Big Boat. Han körde mast, roterade på trim och bidrar massor i de taktiska diskussionerna.

Patrik Måneskiöld körde nav och keyboard. Ny ombord i J/99, men har seglat mycket med oss innan vi tog båten till Medelhavet. Till sist Simon Kindt på fördäck. Mycket rutinerad och stabil under långa race. Han kan också båten efter Spi Ouest i Frankrike.

Alla är duktiga taktiskt, och vi hade bra snack på railen kring både kort och långt perspektiv. Det är lyxigt att ha så många bra seglare som kan resonera om vilka alternativ som finns. Framförallt under ett långt race. För oss har det blivit ett självändamål i att inte ha en utpekad taktiker, utan låta alla bidra i processen.

Här ser vi spåret ut från start. Slaget söder om Gåsungerne var för att byta från J1 till J2, och det kanske blev lite längre än nödvändigt då vinden vred vänster hela vägen ner till rundning. Svårt att förutse. Här tappade vi ganska mycket på Fri som seglade kortare väg.

Kryssen ner genom Drøbak var ganska odramatisk i 10-17 knops vind. Kul segling på skift och ström. Bra träning för Pelle som snabbt hittade läget; som Collis brukar säga “dött, men inte dött, men ändå dött”.

Tidvis tog vi in på Fri, men sedan tappade vi det igen. På denna delsträcka var vi nog ganska jämna.

Ser helt ok ut?

Efter lite manövrerande för att undvika ett kryssningsfartyg så committade vi ganska hårt på västsidan av fjorden för att komma undan strömmen. Tyckte det kändes bra.

Vid ett par tillfällen fick vi rejäla högervrid, men inget som stabiliserade sig. Vid Filtvet så var avståndet till Fri ganska stabilt, men lite längre än vad vi hade hoppats på. Samtidigt så var väl detta deras bästa sträcka, och de kanske skulle få det svårare i takt med att vinden minskade…

Vinden dog långsamt utöver kvällen, och det blev också kallare.

Ganska mysig segling även om det inte var så mycket båtar runtomkring.

Detta var nog den svåraste/sämsta sträckan för oss, från Filtvet ner till Bastøy. Vi hamnade lite långt västerut och hittade ingen bra möjlighet att byta sida. Just då kändes det som att Fri hade ett mycket bättre spår men tittar man på deras spår nedan så kanske det inte var så stor skillnad?

Fin nattsegling.

I takt med att vinden dog började vi segla mer offensivt. Vi såg på AIS att det skiljde ganska mycket i fart mellan olika båtar, och några båtar verkade konstant ha bättre tryck. Framförallt Swan 45 Zorro som höll sig längre österut. Vi såg också att båtarna inne vid Fulehuk hade börjat sakta in rejält och några båtar ännu längre västerut stod helt still.

Framförallt på Middle Sea Race har vi använt AIS för att mappa vindstyrka på olika ställen på banan genom att jämföra båtars fart. Och nu var det uppenbart att det stod bättre tryck längre österut; Swan 45 Zorro jobbade sig medvetet österut och snittade 4-5 knop medans de inne vid Fulehuk gjorde 2-3 knop.

Våra vädermodeller indikerade också att man skulle hålla sydost i approachen till Tristein, så det blev väl mest en fråga om att inte ta för mycket risk.

Närmare Tristein så hade Landmark 43 Game och Shaw 9 Karma Police väldigt lite vind söder om rhumbline så då höll vi in lite för att undvika denna parkering.

Sammanfattningsvis seglade vi mycket aktivt och vi fick utväxling på vår rutin på att segla på natten.

Strax innan Fulehuk mötte vi X-41 Gottix som vann sin klass.

Soluppgångar är extra fina när man är på havet!

Fler X-41:or. Efter att de kom ikapp så höll vi jämna steg nästan hela vägen in i mål.

Här ser man approachen till Tristein. Sydvridet med mer vind kom till sist.

Sedan var det upp med spinnakern. Dags att ta upp jakten på Fri som var minst 20 minuter före.

Glada miner ombord.

Här kom också Bengt Falkenbergs nya King 40 (gamla Magic) ikapp. De hade först hunnit ifatt innan Fulehuk, men sedan stått på västerut och fastnat i bleke. Nu hade de bra speed.

Och Anders Averdal lyckades knäppa denna bild på oss.

Med tanke på det vi hade lärt oss på kryssen ut, så misstänkte vi att det kunde stå vindflak ute på fjorden. Alla båtar utom 2-3 stycken valde att gippa sig norrut på ostsidan av fjorden, ganska nära land, men vi tyckte att vi hittade mer tryck i de vindstråk som kom och gick i mitten. Vi gjorde stadigt 4 knop när vi hade vind, medans de flesta andra gjorde 2-3. Återigen hade vi bra koll på AIS för att se var trycket stod.

Det fanns också en chans att vinden skulle gå vänster, och då ville vi ligga vänster om Fri.

Vi jobbade stenhårt för att maximera varje puff. Gippade ofta och roterade både rorsmän och trimmers för att få ut maximalt av den vind som fanns. Det såg länge ut som det var helt blekt framför näsan, men under dagen så fortsatte det fylla på.

… och när vi kom in på målrakan så var vi 14 minuter före Fri!

Bra kombination av mer tryck, rätt sida om ett skift och säkert lite bättre boatspeed i den lättare vinden.

Pelle, Wille, Peter. Patrik & Jens. Simon saknas då han satt på tåget hem till Lund.

NOR rating med spinnaker – class 4

Alla resultat här.

Norra Europas tyngsta vandringspris? FRAM Pokalen för “raskeste klassevinner i NOR-rating, uavhengig av bane”. Otroligt kul att få ta emot denna.

NOR rating – totalt långa banan

Här är de 25 snabbaste på långa banan.

Kul att träffa Jan Petter Rød och hans gäng på Fri av Fjærholmen. Nästa duell blir på Tjörn Runt i augusti.

Stort tack till KNS och alla andra som arrade.

Stort tack också till B&G, Happy Yachting, Henri Lloyd, J/boats, J/Composites, Maurten, North Sails, Liros, Spinlock och alla andra som stöttar oss.