• Meetingspot 2018 | Fokus på jämställdhet

    I går var det traditionell Meetingspot på mässan. Det brukar vara ett bra tillfälle att ta tempen på de stora arrangemangen runt omkring i världen. Nu är det ju bara VOR som är aktuellt, så det kändes lite avslaget att höra om hur bra Bermuda var och hur dåligt det kommer att bli på Auckland. Och det är ju 2.5 år till OS, så det tände inte riktigt heller.

    Där det borde hettat till var i diskussionen kring jämställdhet.

    Med Martin Strömberg på scen så skulle man kunna haft ett bra snack om vad som verkligen blivit annorlunda med tjejer ombord, om dynamiken på Turn the Tide (där Martin ju är mycket mer erfaren än sin kvinnliga chef) eller vad som bör hända för att maximera effekterna efter racet.

    Eller när man samlar tre starka tjejer med inflytande på scen; Marie Björling Duell (förbundsdirektör på SSF), Anna Holmdahl White (som kör Lysekil Womens Match) och världsstjärnan Anna Östling.

    Nu gled diskussionen mellan ”vi är ju en ganska jämlik sport” och ”det är upp till befintliga arrangörer (som Match Cup Sweden, VOR eller OS) att ta med oss tjejer”, vilket kändes ganska passivt? Och som att att bollen nog låg hos någon annan?

    Jag tycker själva analysen är helt rätt!

    Det finns en grym potential här. Både i att göra segling till en verkligt attraktiv breddsport för tjejer, men också en kommersiell potential som i stort sett är outnyttjad. Och att befintliga aktörer borde göra mer.

    Dessutom har det aldrig funnits en bättre tidpunkt att göra saker.

    Det har gått 14 år sedan Anna körde igång Lysekil Womens Match, som snabbt blev ett av världens bästa seglingsevent alla kategorier.

    Men vad har hänt sedan dess?

    De personer som var på scen i fredags, frkbbbbbbbån SSF och de kungliga klubbarna, till duktiga seglare och entreprenörer, kan uträtt vad som helst. Så hur ser planen ut? Vilka ordentliga initiativ finns? Hur får vi effekt av att tjejer kör Volvo Ocean race eller kör M32. Och då inte bara för en handfull proffs utan för 100-tals svenska tjejer?

    Det är väl egentligen ingen skillnad mot de utmaningar som klassförbund eller olika discipliner som matchracing eller shorthandedsegling står inför. Och där manb måste börja med bredden. Inte om en handfull riktigt bra seglare skall få segla mot killar eller inte?

    Det talades i termer av aktier, och att tjejsegling är en aktie som är “billig att hoppa på”. Jag tror det är viktigare att fylla den med värde än att argumentera för ett lågt pris.

    Jag bidrar gärna med vad jag kan, men skall vi driva verklig förändring så krävs det skarpa initiativ.

    Fokus på jämställdhet under Meetingspot 2018

    Svensk segling vill göra sporten mer jämställd. Under Meetingspot 2018 diskuterades hur olika grenar kan skapa bättre förutsättningar för kvinnliga och manliga seglare.

    Årets upplaga av seglingsseminariet Meetingspot tog upp stora internationella evenemang som Volvo Ocean Race, America’s Cup och OS. En röd tråd var förutsättningarna för kvinnliga och manliga seglare att lyckas.

    – Segling är en sport där vi har möjligheten att var helt jämställda. I de yngre åldrarna är vi det men sedan händer något under ungdomsåren, säger Marie Björling Duell, Förbundsdirektör för Svenska Seglarförbundet och talare under Meetingspot.

    – Jämställdhet är en väldigt viktig fråga för förbundet. Vi ger samma resurser till alla landslagsseglare och i Allsvenskan säger reglerna att det måste vara mixlag. Det ger effekt på klubbnivå och förbundet vill bygga en struktur där sporten är jämställd.

    Det finns andra initiativ som tagits för att ge lika villkor. En regeländring i Volvo Ocean Race har gjort att alla lag i den pågående upplagan har valt att segla med kvinnor och män ombord. Även i OS seglas klasser med mixbesättningar. Lysekil Women’s Match har lockat stor publik och elitlag inom matchracing sedan 2004.

    – Att den bästa internationella regattan för kvinnor finns i Sverige har skapat kommersiella samarbeten som gör det möjligt för oss att fortsätta segla, säger matchracingsseglaren Anna Östling.

    – Men vi står ungefär på samma plats som för tio år sedan. Jämfört med herrarna som seglar matchracing har de många fler vägar att gå för att kunna leva på sporten.

    – Intresset för kvinnor i sporten är jättestort, det finns bra arenor och evenemang. Segling för tjejer är en aktie som just nu är billig att hoppa på och framtiden är ljus.

    Meetingspot gav ett smakprov på den kommande seglingssäsongen och under sommaren finns det gott om höjdpunkter på västkusten. Volvo Ocean Race kommer tillbaks till Göteborg med ett hamnstopp 14-21 juni. På Marstrand avgörs RC44 Sweden Cup 27 juni -1 juli samt GKSS Match Cup Sweden 4-8 juli och Lysekils Women’s Match seglas 6-11 augusti.

    Dessutom satsar svenska landslagsseglare mot OS i Tokyo 2020. Och efter förra sommarens publiksuccé med America’s Cup på Bermuda spekuleras det också flitigt kring vilka lag som kommer att delta i nästa upplaga av tävlingen i Auckland 2021.

    Meetingspot är Sveriges ledande seminarium om kappsegling och arrangeras av Brandspot. Seminariet har arrangerats på Svenska Mässan varje år sedan 2006 i samband med starten av Båtmässan i Göteborg. I publiken för årets upplaga av Meetingspot fanns över 550 seglingsfantaster.

    Read more
    3
  • Äntligen fotofredag…

    Read more
    3
  • Västkustkalendern 2018

    Nu finns senaste upplagan här. Som vanligt i tid till Båtmässan.

    Kul att ha tagit omslagsbilden. Det var under M32-VM på Masrtrand förra sommaren som jag lyckades fånga Rebecca Netzler och Klara Wester som låg och tränade med sin 49er FX ute vid Pater Noster.

    Read more
    6
  • J/111 Blur³ byter till B&G H5000

    Det är ju ingen hemlighet att jag tycker instrument är en viktig pusselbit ombord.

    Jag brukar skoja om att jag inte är en tillräckligt bra seglare, så jag måste förlita mig på siffror för att kunna segla båten snabbt. Men det är otroligt svårt att känna när en modern båt seglas på 100% eller inte. Framförallt om man är ny i båten. Väldigt ofta är det inte det som känns bäst som är snabbast. Och andra saker, som ström, går inte att känna alls utan måste mätas.

    Det är samma sak med business, där jag också tycker att man skall vara ”data-driven”, dvs mäta och analysera, och sedan fortsätta att mäta mindre och mindre komponenter för att få en genuin förståelse för hur man kan bli bättre.

    Hur engagerade våra kunder är, eller om lönsamheten för en viss produkt har ökat eller minskat handlar inte om tyckande. På samma sätt skall vi inte debattera hur stark strömmen är eller vilken gennaker som skall upp på nästa bog. Baserat på fakta så vet vi svaren och kan ägna åt oss strategiska val och sådant som kräver väl underbyggda resonemang.

    På samma sätt som jag försöker förstå hur AirBnB eller Amazon mäter och styr sina verksamheter, så kan man ju titta på hur TP52 Platoon eller Volvo Ocean Race-teamen gör…

    Vill man läsa in sig på ämnet så kan jag rekommendera Modern Race Navigation av Will Oxley, och för en lite mer lättsmält intro Sail Smart av Mark Chisnel.

    Redan på Novan så tog vi detta på allvar, och på både J/109 och J/111 så har vi haft en hög ambitionsnivå. Det har så klart krävt bra instrument och koll på Expedition. Men framförallt en navigatör som brinner för dessa frågor. I vårt fall är det Patrik Måneskiöld som kör nav och har varit drivande både ombord och i teknikutvecklingen. När han inte är nöjd med GPS-positionerna i en start så bygger han en egen, mycket bättre GPS (senast en u-blox NEO-7P + Novatel GPS-701-GG). Och när vi debatterar hur mycket vi förlorar i ett slag så gör han en ordentlig analys.

    Det är förresten ett bra tips till alla andra team med lite ambition – hitta någon som brinner för det här området och som kallar sig navigatör.

    När vi nu skall ge oss på ännu större race, så behöver vi ta nästa steg även med instrument och navigation.

    Våra Garmin-system har funkat bra, men vi har pushat gränserna och förbrukat givare lite för snabbt. På 6 år har vi gjort åt tre vind- logg och kompassgivare och ett par displayer. Så när vi nu stod inför en lite större refresh, så valde vi att bredda vårt perspektiv.

    Alternativ

    De alternativ som fanns på bordet var:

    B&G. Detta är proffsens val, så man vet att man kommer att kunna göra det man vill, men det kostar också mer pengar. Historiskt sett så har supporten varit begränsad, och man behövde känna en guru för att få ordning på dem. Mycket har dock hänt från att jag brottades med ett av de första H5000-systemen 2014.

    Garmin. Bra prylar med en vettig prislapp. När man hette Nexus så var kvaliteten ibland sådär, men detta vägdes upp (med råge) av världens bästa support. Transitionen till Garmin har inneburit bättre kvalitet, men också en mer standardiserad support-process. Jag kan också uppleva att vi är mellan den befintliga produktserien och en ny. Man har inte heller hängt med på mjukvarusidan – det är lika deppigt varje gång man drar igång Nexus Race.

    NKE. Grymma prylar. Men väldigt franska. Jag har ju haft deras Gyropilot, som har funkat klockrent, men närmaste support för mig är i Holland. Hade jag haft båten i Frankrike hade det varit en sak, men nu kan jag inte motivera det extra jobb som det innebär att inte ha support lokalt. I alla fall inte om jag skall börja från scratch.

    Raymarine. Bra autopiloter och plotters, men man har haft svårt att få till det på instrumentsidan där kalibreringen länge varit ett problem. Man köpte ju Tacktick, och har bra paket för lite mindre båtar. Eller om man cruisar och vill ha allt från samma leverantör.

    Mix-n-match. Att plocka ihop givare, displayer, iPads och annat och integrera själv är ett alternativ. Och vi har ju nästan varit där med både Garmin, NKE & Raymarine. Det finns roliga alternativ på marknaden, typ Sailmon, men man måste vara beredd på att lägga ganska mycket tid för att få det att fungera bra.

    Prioriteringar

    Vad är det då som har varit prio?

    a) Datakvalitet. Kan man inte få bra data, och kalibrera effektivt, så spelar ingenting annat någon roll. Enkelt.

    b) Support. Detta handlar ju dels om ren produktsupport när något gått sönder, men också att kunna bolla frågor på en högre nivå med Johan Barne, Martin Gadman på Happy Yachting eller andra navigatörer. Det är lättare om någon annan tagit smällarna på en TP52, och vi bara kan använda samma metodik :-)

    c) Integration med Expedition är viktigt, då detta är en så central del när det gäller routing och prestandaanalys. Kan man även få alla delar att prata med varandra på ett bra sätt så är det så klart bra.

    d) Robusthet. Skall vi segla riktigt tuffa race, så får inte vindmätaren lägga av när det ösregnar och blåser 16 m/s. Och kompassen kan inte tappa kalibrering med jämna mellanrum.

    Så vad kom vi fram till?

    Systemlayout

    Layouten är nästan identisk med det som vi har idag (här är den vi gjorde 2012)

    På masten kör vi allt som har med prestanda att göra. Två vanliga 20/20HV för BSB + TWA/AWA och sedan två H5000 Graphic Display där vi kan variera data lite mer. Idag kör vi några displayer växlande, men det är inte optimalt. Garmins nyare GNX kör NMEA2000 kan visa tre värden (ett stort och två små), men nu kändes det bäst att köra allt från samma leverantör.

    I sittbrunnen har vi ytterligare två H5000 Graphic Display som sitter på sittbrunnsidorna. Man ser den på läsidan mycket bra och både det är lätt att ändra data. Normalt visar dessa mer taktisk data som ström, nästa märke och tid till laylines. Framförallt shorthanded så känns det tryggt att ha denna data lätt tillgänglig utan att titta i Expedition. Tidigare hade vi tre displayer, men nu kan vi visa mer data på varje plus att plottern fyller en större funktion…

    Vid skärgårdssegling, framförallt shorthanded, så är det skönt att ha en rikltig plotter. På rattpiedestalen blir det en Zeus³ 7 plotter och en MOB-knapp. På pappret ser denna mycket bra ut, och skall fungera bra i regn och stänk, vilket Raymarine e7 inte gjorde. Den får också agera instrumentdisplay och autopilot-kontroll för rorsman.

    Den har ju en del coola seglingsfunktioner med laylines och annat. Vi återkommer till det.

    Vi flyttar med oss våra befintliga Navionics-kort, då integrationen med deras app var helt grym. Kanske finns det ännu mer möjligheter nu?

    Vid navplatsen blir det en Vulcan 7, då denna är både billigare och snyggare än en Graphic. Denna kommer framför allt att finnas där för att visa data, men också för att kontrollera autopiloten och justera settings.

    CPUn är en H5000 Hercules, som är mellan-nivån när det gäller funktionalitet. Det vi framförallt vill åt är 3D Motion som kompenserar vind och fart beroende på hur båten rör sig, och möjlighet att skicka upp data från Expedition. Det verkar finnas ett antal smarta funktioner för att få ut maximalt.

    En sak som jag verkligen ser fram emot är att kunna kalibrera via ett ordentligt webinterface. Vi kommer att återkomma till denna process i en separat artikel.

    När det gäller givare så har vi försökt hitta en bra balans mellan “det senaste” och lite mer konservativt med saker som man vet funkar bra. De flesta av givarna verkar vara samma som sitter på VO65…

    Specifikation

    2 x 20/20HV Display
    4 x H5000 Graphic Display
    Vulcan 7″
    Zeus³ 7″

    H5000 Base Pack Hercules
    H5000 Pilot Computer
    H5000 Barometric Pressure Sensor
    H5000 3D Motion Sensor
    H5000 Pilot Controller
    H3000 Speed Sensor Plastic Flush
    Precision-9 Compass
    ZG100 GPS
    DT800 Depth
    Masthead Unit 810mm

    Här är det underlag som jag fått från Martin på Happy Yachting. Här ser man hur allt sitter på NMEA2000-backbone, att man får strömförsörjning på rätt ställe och att alltihop drar 1.83A. Martin har också hjälpt mig med installationen.

    Vad händer nu?

    Det är ju en lång resa från att man tar beslutet, till att man får ut bra data på vattnet. Eftersom det är första gången för oss, så tänkte jag vara lite mer djuplodande den här gången. Planen just nu är att återkomma med rapporter kring:

    Installation, där vi går igenom placering, montering och de utmaningar vi stött på där. Installation görs tillsammans med Martin på Happy Yachting som gör ett antal båtar denna vår, så det borde finnas lite best practices.

    Kalibrering, som dels handlar om den generella approachen, men också det som är specifikt med H5000. Här hoppas jag få med mig en guru så att både vi och ni kan lära oss mycket.

    Startfunktioner finns ju i både Expedition, H5000 och Zeus. Läge att jämföra och testa innan Big Boat.

    Autopiloten är värd en egel artikel. Här har jag varit bortskämd med NKE och är lite nervös med en ny kompis ombord. Jean-Claude (som NKE Gyropilot hette) kommer att segla på ostkusten till sommaren :-)

    Väder/routing. Även här har Zeus funktioner som skall bli kul att jämföra med Expedition (och kanske några varianter på iPad).

    Det finns säkert fler ämnen som är intressanta.

    Lägg en kommentar om det är något speciellt jag borde fokusera på?

    Disclaimer: Blur har ett formellt samnarbete med Navico och Happy Yachting, och denna artikel är en del av detta samarbete. Juridisk sett är detta reklam, men jag är noga med att inte skriva sådant som jag inte kan stå för, oavsett relation med andra parter.

    Read more
    9
  • Sweet… ClubSwan 50 Proxflyer

    Det här måste vara en av de snabbaste färgerna?

    ClubSwan 50 #19 kommer att levereras till Petter och Jan Muren, Elling Rishoff ett gäng andra seglare, framförallt från Asker SF. Så nu får vi inte se Godevenner eller Olisabeth på kappseglingsbanorna på ett tag.

    Delivery från Nautor i Jakobstad 26/4, sedan HH Skagen Race, Marstrand Big Boat og Færder innan man tar sina segel och drar till Copa Del Rey (där man chartrat #4 Mathilde).

    Låter som en bra säsongsplanering…

    Read more
    8
  • How slow can you go?

    Italia yachts har ju bestämt sig för att man skall segla i klass C i ORC med sin nya 11.98. Det innebär att man måste ha ett CDL (Class Division Length) på under 9,650. Det är ett mått som enligt ORC anger kryssprestanda, för att kunna dela in starterna på ett så rättvist sätt som möjligt.

    Normalt är det First 36.7, Italia 9.98, J/112E och båtar i denna storlek som kör klass C.

    Italia 11.98: astonishing performance

    Hull, keel and rudder lines comes from several experiences in racing boats optimization field and also from sophisticated studies carried out in collaboration with computational fluid dynamics experts. Also the design of the deck is the result of an extensive research in terms of ergonomics for various uses, design and aerodynamic. The internal layout is developed by the Design Team Italia Yachts coordinated by the designer Matteo Polli, in collaboration with KMD by Kristian Macchiut.

    Det låter udda att få in en så stor båt i den “lilla” klassen, så jag roade mig att jämföra med andra båtar i samma storleksklass. På pappret har båten 3% högre CDL än Diva 39, som ritades för 35 år sedan? Eller 8% lägre än de 40-fotare som var moderna runt 2000.

    Siffrorna för VMG blir något mindre, men den torde ändå vara långsammare än konkurrenter som Dehler 38, Arcona 380 eller Xp-38.

    Smart eller korkat?

    Eller bara italienskt :-)

    Yacht – design year – CDL_2017
    IMX-38 1992 9,341
    Diva 39 1983 9,345 5%
    Linjett 40 2001 9,519
    Salona 380 2017 9,645
    Italia 11.98 2018 9,650 (est 2017)
    J/39 1991 9,678
    Dehler 38 2012 9,739
    Elan 380 2008 9,744
    Bavaria 38 Match 2003 9,812
    Dehler 39 SQ 2004 9,870
    Arcona 380 2013 9,891
    XP-38 2011 9,974
    First 40.7 1997 10,149
    Aerodyne 38 1999 10,190
    Grand Soleil 39 2010 10,191
    IMX-40 2000 10,218
    Arcona 400 2001 10,278
    SYDNEY 39 2000 10,316
    Prima 38 1998 10,362
    J/120 2000 10,380
    Farr 395 2001 10,385 5%
    Sinergia 40 2001 10,534
    King 40 2008 10,696
    Ker 39 2008 11,029

    Read more
    9
  • Äntligen retrofredag…

    En av de första “äntligen fredag”-filmerna som jag körde 2007.

    Det har hänt en del på 10 år.

    Idag hade väl nästan alla farkoster i filmen haft foils?

    Read more
    6

 

 

Debate