Att segla 505 är en häftig känsla. Vi vann DM vid Rasta i Mälaren – 1968 tror jag det var. Då var skillnaden i material enorm. Vi hade en modern båt med aluminiummast och plastskrov till skillnad mot dom andra, som seglade med trä mest överallt. Skillnaden var så stor, att vi kunde segla sista kryssen på sista seglingen med en spinnaker flaxande från masttoppen (man hade vajerfall på den tiden och vajern hade trasslat till sig) och ändå komma först i mål!
505 har en tämligen rund botten vilket medför, att den inte har samma formstabilitet som Flying Dutchman (som dagens seglare väl knappt vet vad det är, men den var OS-klass) och 470. Paul Elvstrøm, som vann nåt mästerskap i 505 också, skrev i en av sina böcker, att “för rorsman i en 505 på frisk undanvind med spinnaker gäller bara att styra in båten under riggen””.
Claes Nettelbladt
Feb 3, 2007 @ 13:07
Att segla 505 är en häftig känsla. Vi vann DM vid Rasta i Mälaren – 1968 tror jag det var. Då var skillnaden i material enorm. Vi hade en modern båt med aluminiummast och plastskrov till skillnad mot dom andra, som seglade med trä mest överallt. Skillnaden var så stor, att vi kunde segla sista kryssen på sista seglingen med en spinnaker flaxande från masttoppen (man hade vajerfall på den tiden och vajern hade trasslat till sig) och ändå komma först i mål!
505 har en tämligen rund botten vilket medför, att den inte har samma formstabilitet som Flying Dutchman (som dagens seglare väl knappt vet vad det är, men den var OS-klass) och 470. Paul Elvstrøm, som vann nåt mästerskap i 505 också, skrev i en av sina böcker, att “för rorsman i en 505 på frisk undanvind med spinnaker gäller bara att styra in båten under riggen””.