En seglaränkas berättelser
Här har ni en underhållande blog: “Så här är det att leva med en man som sätter sin älskade “badbalja” framför sin fru…”
Man undrar ju vem maken är? Några tips?
Helgen var fulltecknad för maken. Det skulle fejas båt, det skulle mastas på, det skulle seglas båt från punkt A till punkt B, ja sådär lite lagom mycket aktiviteter för att en “liten fruga” ska veta att hon minsann lever med en man som gillar båtar!
Men tjohej vilken cirkus!
Första telefonsamtalet kom kl 9. Båten var ju inte i vattnet! Som om det var mitt fel, i sådär lagom anklagande ton. Och? Vad ska jag göra åt det? Surkarten mumlade något ohörbart och så lade han på.
Två timmar senare kom nästa samtal. Hade jag möjligen sett den där stora bagen med alla linor i? Efter ett kort ögonblicks funderande kom jag på vilken väska han menade och jodå, nog har jag sett den. I hallen. Nyss. Ett antal svordomsharanger och ett klick följde, och en halvtimme senare var maken hemma och plockade upp väskan med kommentaren “Kunde du inte sagt något?”. Jag? Varför då? Han får allt hålla reda på sina snören själv, jag får ju minsann hålla reda på allt annat (som barnens födelsedagar och vår bröllopsdag)!
En timme senare får jag nästa samtal. De blir “lite sena”. Oj, vad förvånad jag (inte) blev! Det visar sig att masten inte alls ligger i samma hamn som båten, utan ligger i hamn B. Detta innebär alltså att de måste få ner båten från hamn A till hamn B för motor. Vilket i sin tur innebär att det kommer ta ett bra tag att tuffa fram de (gissningsvis) 3-4 milen med hjälp av en propeller i storlek med mina fintallrikar. Om motorn håller så länge, alltså! Jag har många minnen av en sur make, sparkandes på en strejkande motor mitt ute på vattnet… Hur sur jag var ska vi nog inte gå in på!
Klockan är kring 18:30 när det ringer igen. De är i hamn! Nu är det “bara” kvar att hitta fram masten, få fast alla snören och sedan få hela paketet på plats. Bara de får trasslat ut alla härvor av linor, för självklart slarvade maken när allt togs ner förra året och det är en enda röra i väskan. Håhå jaja.
Sådär kring 22 får jag så till slut hem den förlorade maken. Luktar som något jag skulle vilja likna vid någon som rullat i fiskrens, men han ska lika fasen ha en puss av lilla frugan!
Vad jag gjort hela dagen? Tja, man skulle kunna tro att jag bara suttit hemma och surat, men inte alls! Vad jag gjort lämnar jag däremot därhän, men jag hade i alla fall roligt!
