Sikta på något billigt…
Alla har vi hört skrönan om Wallenberg. Fredriksson håller på att samla ihop fler kul historier. Var med och bidra. Teckning Ulf Swerin.
Jag skall fundera ut några också…
Related Posts
Arcona 460 IdaLina sjönk efter att hjärtstocken gått av
Inte så kul. Det är ju sånt här man är orolig för när man är långt från land. Frågan är om man hade kunnat undvika detta genom att droppa rodret och sedan täta på nåt sätt? Det är nog helt omöjligt att få styr på en hjärtstock som löper amok. Visa detta inlägg på Instagram […]
Spektakulärt i Middelfart
Efter tuffa race i både Bohuslän och runt Gotland så borde det lugna ner sig då det blir matchracingsäsong? Dels är det ju Match Cup i Marstrand och så seglas det VM för damer i Middelfart. I den senare regattan har man valt en båt som säkerställer bra bilder och uppmärksamhet. Tidigare i veckan såg […]
Svensk mästare i haverier?
Jag träffade Niklas Krantz 2015. Då var han fortfarande på SVT men hade startat sittbrunnen.se. och funderade på vad han skulle göra framåt. Då var det vårt projekt kring Fastnet som stod i fokus. Och att vi tog tag i en dröm vi haft och till sist gjorde slag i saken. Jag vet att vi […]
Jan 13, 2008 @ 20:15
Det var styv kuling rakt från väst, nästan på gränsen till storm. De låg inblåsta på Burholmen, sydväst om sydkoster. Gubbarna gick upp på den högsta toppen av ön, vinden tog ordentligt tag och de fick huka sig duktigt för att inte blåsa omkull. Hela havet skummade, det var som en vit fräsande matta. Klåvningarna, som ligger strax västerut, var översköljda av den grova sjön. I detta inferno ser de en segelbåt som seglar rakt mot ön, fullständigt vanvettigt en blåsig dag som denna, men skickligt undviker rorsmannen varje sten, angör Burholmen söder ifrån. Gubbarna mumlar om vanvett, men blandat med respekt, ord som det där har han gjort förr, eller som sin egen ficka hörs över klipporna. Segelbåten som har norsk flagg söker sig in i deras vik. De rusar fram och hjälper till att förtöja. Efter en stund ser de en något omtumlad familj söka sig ur ruffens värme. Frun lämnar snabbt segelbåten och sätter sig i en bergsskreva, skyddad från vinden, och den ostadiga plattformen. Gubbarna mumlar en stund, var och en går till sitt. Man får veta att han gått från Larvik på morgonen och var på väg till Fjällbacka för ett bröllop. Båten hade han lånat av en vän, praktiskt med både transport och logi i ett. Lite senare på kvällen, ser de att deras norska vän gör sig klar för avgång. Vinden har inte ökat, men inte minskat heller. Den som kan sin kosterarkipelag, vet att det är trixigt att ta sig fram en lugn dag, men ibland fanns det ju all anledning att ta sig in till Strömstad, på andra sidan Kosterfjorden. Men inte i kuling.
Nu sticker ett och annat huvud upp ovanför det skyddande sittbrunnskapellet, gubbarna skakar på huvudet, några går sakta fram till deras norska vän och undrar om det verkligen är så klokt att ge sig ut nu? Men han svarar att han måste vara i Fjällbacka i god tid för bröllopet kommande morgon. Ja, men det tar ju några timmar ner till Fjällbacka säger en av gubbarna och det är jäkligt svårnavigerat, sen blåser det ju nästan storm
– Två timmar, det kan inte vara möjligt svarade norrmannen, jag har räknat med max 30 minuter. Man ser väl nästan kyrktornet härifrån? och fortsätter – men vi får definitivt komma tillbaks hit till Väderöarna en annan gång!