Færder-appellen avslogs – men resultaten är ok?

Færderseilasen 2024. Foto: Trond Teigen/KNS.

Den 11 september kom beslutet. Norges Seilforbunds appellkommitté avslog Lars Helge Hatleviks överklagan av Færderseilasen 2026.

Resultatlistan från 13 juni står fast. Hatlevik och Hero 70 Miniton Don’t Panic från Gjøvik förblir sjua i sin klass. Med APH hade de varit tvåa. Med trippeltal stark vind hade de vunnit. Ganska stor skillnad!!!

Jag roade mig med att räkna om den klass som vi normalt hade seglat med J/99.

Jag hade tänkt skriva om detta medan överklagan låg på bordet. Nu blev det efteråt i stället. Och det är kanske bättre, för frågan bakom appellen blev inte mindre intressant av att den förlorade.

Jag nådde också ut till Lars Helge för kommentarer.

Hatlevik har varit här förut

Efter Færdern 2024 överklagade Hatlevik att arrangören använt fel ratingtal, OSN i stället för APH. Han förlorade två gånger i protestkommittén, gav sig inte, och vann till slut i appellkommittén. KNS fick räkna om samtliga 180 båtar i NOR Rating-klasserna. Fyrtio båtar bytte placering och tjugo fick andra priser. 

Deja vu.

Den här gången handlade det inte om vilket ORC-tal som skulle användas, utan om Weather Routing Scoring i sig.

Principen

Skalar man bort tekniken vilade appellen på en ganska enkel tanke: om en arrangör räknar ett race med ett felprogrammerat Excel-ark och buggen upptäcks efteråt, diskuterar ingen särskilt länge om resultatet ska rättas.

Man rättar det.

Hatleviks argument var att ORC:s WRS-motor på Færdern 2026 i praktiken var samma sak: ett felprogrammerat kalkylark. Den tekniska bakgrunden var Nils Melsom Kristensens analys som vi publicerade här i juni: How can we fix the ORC WRS?

Fyra nästan identiska X-41 på samma race fick WRS-tal som skilde upp till 8,8 procent. Skillnaden gick inte att förklara med polarer eller prognos. I stället låg problemet i hur routingmotorn delade upp rutterna i segment och använde vinden vid segmentets början för hela sträckan.  BarX fick till exempel ett segment på 18 sjömil från Mefjordbåen till Færder fyr på en bana på 88 sjömil. Systerbåtarna fick fler och kortare segment.

Det innebär att två i princip likadana båtar kan modelleras som om de seglat i olika vind, trots att de befinner sig på samma vatten samma dag. Det är svårt att vifta bort som en liten avrundning.

Sedan blev det ännu mer intressant

Den 5 september kom ett tillägg till appellen. På ORC-EM hade ORC:s Chief Measurer Zoran Grubiša hållit ett seminarium om WRS. Besättningen på Sons of Hurricanes frågade rakt ut om ORC kände till Nils fynd från Færder. Grubiša bekräftade att de gjorde det. Och att felet nu var rättat. Organisationen som driver systemet bekräftade alltså att felet fanns och att programvaran därefter ändrats.

Programmet var lagat.

Men resultaten står kvar.

Vad appellkommittén sa

Beslutet (Appellsak 2026-2) är kort och juridiskt rent.

Kungörelsen angav WRS. Genom att anmäla sig accepterade deltagarna villkoren enligt KSR 4.1(a). Seglingsledningen följde de regler som gällde för regattan och hade därmed inte begått någon felaktig handling eller underlåtenhet enligt 61.4(b)(1). Ingen regel föreskrev dessutom vilken vädermodell som skulle användas, så ECMWF låg inom ramen. Att TCF-listan publicerades flera timmar för sent var en formell miss, men bedömdes inte ha påverkat resultatet. 

Så långt är beslutet ganska odramatiskt.

Det intressanta kommer under “Ytterligare kommentarer”, där appellkommittén skriver att systemet har förbättrats i efterhand och att man kan fråga sig om det var klokt att använda ett system som kanske inte var tillräckligt testat.

“At systemet i ettertid er forbedret, betyr ikke at alle regattaer som ble scoret med den forrige versjonen må scores på nytt. […] Det kan stilles spørsmål ved om det var lurt av arrangøren å benytte et system som kanskje ikke var testet godt nok, men det gir ikke grunnlag for godtgjørelse.”

Men det ger ändå ingen grund för gottgörelse. 

Det är där den här historien blir intressant. Appellkommittén säger i praktiken två saker samtidigt: Systemet hade brister. Men arrangören gjorde inget fel genom att använda det. Hatlevik tar det själv som en halv seger.

“Jeg tar det som en halv seier, at Appellkomiteen i sine ytterligere kommentarer skriver at det ikke var lurt av arrangøren å bruke ORC Weather Routing.”

Kontrakt eller korrekthet?

Det är kanske kärnan här då två principer ställs mot varandra.

Den ena är kontraktets. Kungörelsen talar om vilka regler som gäller. Den som anmäler sig accepterar dem. Seglingsledningen som följer sin egen kungörelse gör inget fel, även om systemet som kungörelsen hänvisar till senare visar sig ha brister.

Det är en rimlig princip. Utan den skulle varje resultatlista riskera att bli en ny förhandling. 

Även Hatlevik tycker att det är förståeligt att appellkommittén valde att vara formell. Ett annat beslut hade fått konsekvenser för samtliga regattor där Weather Routing har använts.

Den andra principen är korrekthetens. Om verktyget som räknade fram resultatet visar sig ha varit trasigt, och de som byggt verktyget senare bekräftar det, då är resultatet fortfarande fel. Oavsett vad som stod i kungörelsen. 

Och för den typiske seglaren känns detta inte ok?

Två veckor tidigare hade samma fel funnits i Shorthanded NM på Askøy. Där valde arrangören att publicera nya resultatlistor efter att felet rättats. NM-medaljer bytte ägare.

KNS gjorde inte det.

Samma bugg. Samma säsong. Två olika beslut.

Och enligt appellkommitténs resonemang kan båda vara korrekta. 

Det kan mycket väl vara juridiskt sant.

Men det betyder också att frågan om ditt resultat rättas när ett scoringsystem visar sig vara fel beror på vilken klubb som råkade arrangera racet.

Det känns inte hållbart i längden?

Är det så här vi vill att det skall funka?

Men vädermodellen då?

En annan del av appellen handlade om själva väderdatan. Seglingsledningen bekräftade den 12 juni att routingen kördes på ECMWF, en global modell. Hatlevik pekar på att Norge, Sverige och Finland samarbetar om MEPS för korttidsprognoser upp till 48 timmar.

“Dersom ratingtall for en regatta skal baseres på en værmelding, må det være den beste tilgjengelige værmodellen.”

I våra egna loggar från Gotland Runt såg vi att regionala HARMONIE-modeller — samma familj som MEPS — låg 1–3 knop närmare verklig vindstyrka och 10–20 grader bättre i riktning än de globala modellerna. Kustnära var skillnaderna större. Dvs ECMWF stämmer ganska dåligt nära land. Vi köer alltid routiung på modeller med högre upplösning.

Det här är viktigt av en enkel anledning.

Om ett WRS-tal ska räknas fram genom att låta en routingmotor segla båten genom en prognos, då är valet av vädermodell inte någon liten parameter i marginalen. Det blir en stor del av systemet för likadana båtar med nästan samma rating kan hamna i helt olika “väder” (som aldrig funnits i verkligheten).

Vad återstår?

Hatlevik drar en hårdare slutsats än jag.

“Når datamaskinen gir alle båtene forskjellige ruter, oppstår det både doble og triple følgefeil, som ved ujevne forhold får kolossale konsekvenser.” Med olika rutter blir det enligt honom omöjligt för seglarna att kontrollera det tal de tilldelas. Han menar att Weather Routing aldrig kommer att fungera.“

Så långt går inte jag. Under rätt förhållanden, och i händerna på en riktigt kompetent tävlingsledning, kan det funka mycket bra. Men i fel förhållanden, och oim man slarvar lite i användningen, så blir det väldigt fel.

Tre frågor hänger kvar.

• En seglare kan fortfarande inte själv verifiera sitt WRS-tal.
• Felet som ORC nu säger sig ha rättat är fortfarande inte dokumenterat offentligt, så det går inte att se vilka race som kördes med vilken version.
• Och det finns fortfarande ingen tydlig regel för vad som ska hända med ett resultat när scoringsystemet i efterhand visar sig ha varit fel. Askøy räknade om. KNS gjorde det inte. Nästa arrangör får i princip göra sin egen bedömning.

Det sista kan vara på väg att förändras.

På ORC:s årsmöte i Las Palmas i november ligger elva submissions om WRS från Finland, Tyskland, Nederländerna, Norge, USA och ORC:s egen ledning. De handlar bland annat om obligatoriska fallback-metoder, publicerade vädermodeller, validerade segmentlängder och möjligheten att köra om en routing med identiska indata.

Finlands submission citerar Færder-analysen och X-41-exemplet nästan ordagrant. Det är vad Hatlevik menar när han säger att appellen i alla fall har “fått satt stort fokus på problemene med Weather Routing”.

“Alle problemene som har vært, og fortsatt er forbundet med Weather Routing, gjør at jeg blir overrasket dersom noen arrangør tør å bruke systemet flere ganger. Vi seilerne har fullstendig mistet tilliten.”

Så Hatlevik förlorade appellen.

Men frågan han ställde försvann inte.

Den ligger nu på ORC:s bord, omskriven som regelförslag.

Här är det viktigt att engagerade seglare pratar med sina ORC-delegater. Hur vill vi att detta skall funka framåt?

Submissions om WRS till ORC:s årsmöte 2026

• FIN 2 – WRS fallback method: obligatorisk reservmetod, validering före, under och efter race. Citerar Færder-analysen.
• FIN 3 – Weather model selected for WRS: vädermodellen ska publiceras senast 24 timmar före start.
• GER 2 – WRS course planning tool: öppet planeringsverktyg, nedladdning av GRIB-data och möjlighet att spela upp racet igen.
• GER 3 – Clarification of using WRS or APH: WRS eller APH som reserv, efter seglingsledningens bedömning.
• MANCOM 1 – WRS backup: ORC:s ledning vill att valet av vädermodell och scoringmetod inte ska kunna ge rätt till gottgörelse.
• NED 3 – WRS blended TCF: en blandning av WRS och APH.
• NED 4 – WRS retroactive routing: möjlighet att köra om routingen med identiska indata.
• NED 5 – WRS post-race scoring: räkna resultatet på den vind som faktiskt blåste.
• NED 6 – WRS fall back scoring option: reservmetod inskriven i ORC:s regler, även om den inte står i kungörelsen.
• NOR 1 – ORC forecast TCF: byt namn från “Weather Routing Scoring” till “ORC Forecast TCF”.
• USA 7 – Guidance on WRS and scoring models: tydligare vägledning i Race Management Guide.