Linda Lindenau | Stockholm

Tjejminglet i Långedrag verkar ha varit en riktig höjdare. I alla fall om man frågar Ewa Luvö som har skickat en rapport. Och det hör ju inte till vanligheterna att 135 seglingssugna tjejer (och 2 män) samlas på ett och samma ställe. Way to go!

Ni som vill se Linda i Stockholm till helgen och nästa vecka kan hitta mer info här.

Egentligen går det ju inte att i text återge en berättelse, som så bygger på utstrålning, engagemang och massor med självironi och humor. Att få lyssna på denna berättelse tillsammans med över 130 tjejer som, liksom jag, bara “sörplade” i sig inspiration, var i sig en upplevelse! Jag talar så klart om Linda Lindenaus föreläsning på Sjösportskolan i Göteborg den 19 mars.

För inte går det ju att förmedla småfnissandet hos oss, när hon berättade om hur hon tänkte när hon med två små barn och en kompis skulle segla till Kanarieöarna. – “Svenska hamnar från Stockholm till Skåne, kan ju inte va så svårt? Och eftersom jag seglat till Åland, så kan väl Danmark inte heller va’ nåt större problem? Kiel-kanalen – “nemas problemas” – har ju gjort Göta Kanal! När vi sen kommer fram till Medelhavet, är det väl bara att följa kusten och väl framme i Gibraltarsundet, kan man väl alltid kika ut lite på Atlanten – innan vi ger oss ut…..” Hon var borta i 13 månader!

Hur kan man beskriva känslan av att “det där skulle nog jag också kunna fixa?” …… Ni fattar – det går inte!

Jag har alltid trott att dagens äventyrare inte har det så “äventyrligt” jämfört med tidigare kollegor. De har sattelittelefoner, kläder i senaste hightech- teknik och i detta fallet säkert de senaste uppdateringen av sjökorten i “GPS:en”. Där hade jag fel, om man så säger……… Ja, de hade både kortvåg och sattelittelefon, och säkert hade de funktionella kläder och annan utrustning, men sjökorten????!!!!!!

Tänk er en gammal atlas och sidan om Antarktis , lägg till anteckningar typ: senaste djupangivelserna kommer från S/Y “nånting” och 1947!! I nästa vik är uppgifterna om ett grund från en båt som var där 1957!! (Jag som blev lite stissig innan vi uppdaterade våra sjökort förra året. Dom var 4 år gamla) Fast “specialkort” fanns ju:
xxx
Dessa handritade skisser över vikar, hamnar etc fanns det tydligen väldigt många av. Under många år har har man kopierat och lagt till egna kommentarer. Linda berättade att på skissen över en vik stod: Never again! Här fanns också anteckningar om djup, bra stenar att förtöja vid och eventuella pingvins-, valross- eller sälkolonier. Och det viktigaste kanske av allt! Var kojorna med nödmat fanns….

Inte heller detta går att skriva om, så att ni förstå hur Linda berättade det – som om att det inte egentligen var några problem.

En sak som jag ändå kanske kan beskriva är Lindas fascination av pingviner. Kanske för att jag själv också är galet förtjust i dom. När föreläsningen var slut sa jag till min kompis R att vi hade lärt oss mer om pingviner än om segling. Å det var på intet sätt ett beklagande! Nu var det ju inte riktigt så, men mycket pingviner var det! Det finns en regel att på Antarktis får man inte befinna sig närmare djur än 5 meter. Så det blev lite problem för Linda när en liten pingvin började att ‘promenera” emot henne. Så trots att hon backade så krympte avståndet! Hur nära kom den, kanske ni undrar? Säger jag inte, vill inte skvallra….

Efter att ha lyssnat, och fnissat ett par timmar så var det ju bara att åka hem, föreslå att Quinna Ombord kör nästa Tjejeskader till Antarktis och somna fullt övertygad om att man nog skulle kunna….. Men att det ändå kanske är smart att börja med Danmark och Kielkanalen. Vilket ju inte borde vara något som helst problem! Jag och C bodde 3 nätter på vandrarhemmet vid Bergs slussar för några år sen, så jag har ju sett hur man gör!

… undrar förresten om det krävs tillstånd till att ha pingviner som husdjur……