Sven-Olof Ridder har gått bort
Det är en bister vinter för oss seglare. Efter Peter Norlin och Peter Klock så har ännu en stor seglare och profil lämnat oss.
Jag tyckte att Kåre Ljung, som tänjer designgränserna på Marströms, uttryckte det så bra:
Hej Peter
Jag måste tyvärr meddela att Sven-Olof Ridder har gått bort efter en längre tids sjukdom.
Sven Ridder är nog den svensk som har haft mest inflytande på båtkonstruktioner i ett internationellt perspektiv. Mest känd för att uppfunnit Windexen och den moderna vingkölen men han står även bakom många andra innovationer i båtvärlden.
Sven och Lars Bergstöm jobbade och ägde företag tillsammans ända till Lars tragiska olycka. Sven var innovatören och konstruktören och Lars var framför allt säljaren och ansiktet utåt. Lars var även han konstruktör och innovatör men det var Sven som låg bakom det mesta.
Sven låg bland annat bakom den inre fackverksstrukturen på Ron Holland kanske mest kända båt IMP.
Hans Thursday’s Child är urmodern till dagen alla IMOCA60.
B&R riggen med sina korsstagade diamanter och avsaknad och häckstag som möjliggjorde stora akterrunder långt innan det blev inne på kölbåtar.
B&R 38 som är en av hans sista båtar har hittat hem till Sverige och seglas av seglings entusiasten Jimmy Hellberg,
Skulle man lista alla innovationer han har varit involverad i skulle det bli väldigt många sidor men tyvärr allt för ofta fick han inte äran för vad han låg bakom.
Han var bättre på att hitta på nya saker än att marknadsföra sig själv och förkännar mer uppmärksamhet än vad han har fått.
Själv träffade jag Sven första gången 1987 och han blev snabbt min mentor och senare kollega. Vi arbetade tillsammans i många år och har bollat varandras idéer mellan oss ända fram tills hans bortgång.
Hoppas Sven får det bra uppe i konstruktörshimmelen
Kåre Ljung
Jan 23, 2013 @ 15:16
Mycket tråkigt… Jag hade aldrig förmånen att träffa Ridder i person men jag är mycket glad över att segla en av hans sista kreationer som trots många år på nacken inhyser många eleganta lösningar, även med dagens mått mätt, samt massor av seglingsglädje.
RIP Sven-Olof Ridder
Jan 23, 2013 @ 15:31
Mycket tråkigt! Hur hade vi klarat oss utan Windexen?
Jan 23, 2013 @ 16:08
+1, och hur många har inte kopierat den?
Jan 23, 2013 @ 16:45
Minst 30 kopior, Windexen blev RADABs stora kassako.
Jan 23, 2013 @ 17:32
Mycket tråkigt att höra…
Jag har tidigare varit djupt involverad i sportflyg där jag har haft nöjet att
Fördjupa mig i konstruktionen av hans otroligt inovativa flygplanskonstruktion,
Winddex 1200. ( hade för avsikten att bygga ett exemplar)
http://en.wikipedia.org/wiki/Radab_Windex
Ett flygplan som många fortfarande höjer på ögonbrynen när de ser vilka prestanda
Konstruktionen har än idag.
Sven måste ha varit en av våra mest mångfacetterade konstruktörer, med många
Strängar på sin lyra.
Förmågan att tänka ” outside the box” mer än andra.
Jag har själv aldrig träffat honom personligen. Men tittar man på listan med genomförda projekt. Så blir man djupt imponerad.
Sorgligt
Jan 23, 2013 @ 19:13
På taket till maskinhuset på Lunds Tekniska Högskola stod länge en Ridderkonstruktion. Ett konstverk. En Aluminiummast med tre (120 grader delning) dubbla spridare, vant och diamanter – hela Ridderköret. Det var en sann glädje att varje dag på jobbet ha denna mast i blickfånget.
Jan 23, 2013 @ 20:20
Like
Jan 23, 2013 @ 23:17
MEd +1000 Nm med Britt-Marie, modifierad SK95, som för er som har tittat närmare på detaljer som bulbkölen och den ytterst tunna mast som Sven var konstruktör bakom, var en förmån att få segla på. Storyn är att Britt-Maries mast och köl var testbänk för Thursday’s Child, och fortsättningen vet ni.
Att det konstruerades on-the-limit, vet vi som var med när Britt-Maries mast trillade ner på GR.
RIP
Jan 24, 2013 @ 07:20
Tack för allt Sven-Olof
RIP
Jan 24, 2013 @ 17:13
Sven-Olof hade ju länge sin mycket modifierade Fingal på Lidingö SS. Jag minns särskilt en vår, när Sven-Olofs lågmälta humor kom till sin rätt. Han och jag stod vid mastkranen och diskuterade den just riggade Maxi 77:ans obalans när man lyfte masten under spridarna.
Maxi 77:ans ägare klättrade upp för stegen och monterade den självklara Windexen. Så kom han nöjt ner och hoppade ombord på sin båt, som naturligtvis gungade till in mot mastkranen, varvid luften fylldes av små Windexbitar. Då säger Sven-Olof: -“Tänk om det fanns lite fler mastkranar här i världen, då skulle man ju bli rik!”
Jan 24, 2013 @ 18:04
Med stor smärta läser jag detta……………!
Jag hade förmånen att få träffa både Lasse Bergström samt Sven-Olof när
de hade ritad om en Scampi “Raven” till Åke Nordin som hade plattare botten samt redan då en T-Bulbköl på ca 2 m och 900kg istället för järnskrot på 1,75. Min far Heini hade graderat upp vår “std” Scampi mod -70 LaBamba-1 till Scampi mod-73 Labamba-11 när B&R stöttade Åke på Sandhamn-Cup 1973 (om jag minns rätt).
Sen hade jag bägge som lärare när jag läste lite maskin samt Aero på KTH, de var helt sanlöst kunniga och engagerande lärare.
“B&R” blev ett internationellt begrepp som startade med Windex ca 1970!
Sitter ju i varenda masttopp jorden run sedan dess, i 42 ÅR!!
Hoppas de kan segla på himlavalvet med nya kölar med Peter & Far…..
Jan 24, 2013 @ 20:49
Vill bara påminna om ytterligare en underbar konstruktion.
Route 66: http://www.yachtroute66.com/
Jan 24, 2013 @ 21:24
Otroligt cool båt!
Jan 24, 2013 @ 22:14
http://torkelblogg.blogg.se/2012/november/hostsegling-med-windexpress.html
http://torkelblogg.blogg.se/2012/october/hostsegling.html
och
http://torkelblogg.blogg.se/2011/june/windexpress.html
Jan 24, 2013 @ 22:15
Är kanske en annan B&R?
Kanske något mindre än 66ft?
Jan 24, 2013 @ 23:03
Påminner om denna B&R konstruktion:
http://torkelblogg.blogg.se/2012/november/hostsegling-med-windexpress.html
Ridder VIF.
Jan 29, 2013 @ 10:59
Jag hade förmånen att få jobba med fördesignstudien till Route 66 sommaren 88 och 89.
Båten bygger på Thursday’s Child och var fylld med Svennes kluriga idéer.
Yachting World hade ett stort reportage om båten i sitt 100 år jubileums-nummer.
http://www.google.se/url?sa=t&rct=j&q=route%2066%20yachting%20world&source=web&cd=2&cad=rja&ved=0CE0QFjAB&url=http%3A%2F%2Fwww.boatdesign.net%2Fforums%2Fattachments%2Fsailboats%2F39549d1263573995-stepped-planing-hulls-small-sailboats-route-66-fast-sailyacht.pdf&ei=IJQHUfGfOIWh4gSWsYAI&usg=AFQjCNEDgZtkCfrM-CbvkRcChNT0JHY48g&bvm=bv.41524429,d.bGE
WindExpress /Windex49 beställdes av engelsmannen Julian Vereker, grundaren av HiFi märket Naim Audio Ltd och finansiär av den hoppfällbara cykeln Brompton. Tyvärr blev Juliansjuk och dog före projektet var färdigt. Jag tror två skrov byggdes i England, en flushdäckad som sedan tävlade i Open 50 klassen samt en med överbyggnad (WindExpress). Hunter Marine i USA köpte även de rättigheterna till skrovet och gjorde sin egen version kallad HC50
Den flushdäckade båten är till salu och ligger i Sverige
http://www.yachtworld.co.uk/core/listing/boatFullDetails.jsp?boat_id=2515229
http://www.southcarolinatillsalu.n.nu
Jan 30, 2013 @ 21:21
Det var härliga gubbar Lasse & Ridder.
Jag kommer ihåg när jag och Tomas vara nere i Sarasota hos B&R för att färdigställa masten till Britt-Marie. Där vara det ingen större datorkraft som gällde, penna och papper och något beräkningsprogram.
När man tittade på ritningen för masten så höjde man på ögonbrynet för där stod säkerhetsfaktor 1:1. Vi frågade Ridder & Lasse är det här rätt. Fick till svar.
Ramlar den ner har vi gjort den för klen. Står den kvar har vi gjort den för stark. å så skrattade de.
Kommer ihåg att de även funderade på ett koncept att kunna ställa av kölen och fyll Barlasttankarna. Detta för att kunna komma in i grund hamnar. Kölen skulle stå där på redden med en markerinsboj så man hittade den igen.
Eller som Lasse uttryckte det angående regler.
Most fully crewed racing boats and their cruising offspring are “poisoned” by “human-written” rules – rules that are created for the “handicap” measuring systems where allowances are given for anything that slows the boat down and where designers try to create a “slow” boat that is faster then the speed allowance given – what if, for instanc, before the 100m sprint in track and field competition, the athletes go to doctor to get time allowance; adore foot, a 3 second allowance and so on. After the race the athletes time’s would be adjusted for each persons condition and the winner would be announced.
Ja regler var inget för Svenne & Lasse
Feb 15, 2013 @ 18:56
Jag har haft förmånen att jobba ihop med Sven Olof i många unika projekt, segelflygplanet Windex 1100-1200, 32meters högaltituds flygplan, AC kölar, nätter med tanktestning AC skrov i KTH rännan, B&R 38 etc.
Svenne var född lärare, ställde man en fråga fick man alltid ett välformulerat svar på en nivå man förstod. Han tog sig alltid tid att förklara teorierna bakom konstruktioner vilket gjorde det fantastiskt lärorikt och intressant att delta i hans projekt.
Han var ett geni genom sin kunskaps bredd, han hade en unik känsla för aerodynamik och hydrodynamik genom sina teoretiska kunskaper och praktiskt arbete i vindtunnlar. Han räknade ut glidtalet på 1200 an, utböjningen på vingen, allt med förvånasvärd precision. Han kunde förklara tillverknings processer och kemiska formler för plaster. Man upphörde aldrig att förvånas över hans vetande som han så frikostigt delade med sig av.
En sida hos honom som inte alla känner till är hans bakgrund som modell flygare, han kunde snida en propeller med Stradivarius kvalitet och var en skicklig hantverkare.
Jag saknar hans torra humor och besöken hos honom på Lidingö, varje gång man kom dit hade han några nya innovationer att visa upp. Nu får Lasse och han snacka vidare.
Stefan Törnblom
Oct 30, 2019 @ 19:36
Jag har efter trafikolycka allvarlig hjärnskada så jag har inte kunnat skriva tidigare. Dagen före studentskrivningen i engelska fick jag senaste numret av den spanska tidningen Avion, som jag prenumererade på. Jag läste ledarsidorna hela kvällen och på skrivningen nästa dag fanns ämnet “Something I should like to invent”. Det, som stod i tidningen var att en professor i Texas hade löst ett ekvationssystem och fått fram en idé till en ny serie vingprofiler. Vi hade en bra lärare i engelska men studentskrivning skulle medbedömas av språkhuvudläraren, som var en svuren fiende till mig och hävdade att betyget måste bli C. För att få sätta underkänt måste det då medbedömas av skolstyrelsen i staden. De meddelade att det var för avancerad engelska för dem så att de hade skickat uppsatsen till Skolöverstyrelsen. De gjorde samma bedömning och skickade den till försvarsstaben. Därifrån kom den tillbaka med omdömet att det var ett mycket intressant ämne och välformulerad engelska så att betyget måste bli A och det fick jag.
Bland andra Svenne och Stig Wennerström fick därigenom veta det, som jag hade skrivit. Försvarsstabven beslöt att det borde arbetas vidare och Svenne blev mycket intresserad. Stig Wennerström förstod bara att det var något som han kunde få pengar för i Moskva.
När jag började vårterminen nästa år i KTH fick jag som första uppdrag att åstadkomma stabilitet i den markeffektfarkost som skulle ha ersatt motortorpedbåtarna. Det lyckades med fyra fenor, åtta stabilisatorer och många ledskenor.
Under tiden hade Svenne fått SAAB att fräsa fram vinge och nosvinge med den nya profilidén och jag fick i uppdrag att göra en modell till låghastighetsvindtunneln. Den nya profilserien har fördelen att den är tryckcentrumstabil medan de äldre profilerna undergår tryckcentrumvandring när anfallsvinkeln ändras. Svenne såg fördelarna med det. Jag byggde vindtunnelmodellen enbart för att vi skulle kunna räkna på stabiliteten vid start och landning. Arbetet var så hemligt att det skämtades om att jag inte ens fick själv se vad jag arbetade med. Svenne ledde arbetet och jag räknade tillsammans med en grupp på alla data som kom fram i vindtunnelproven under mer än tre år. När vi inte arbetade med det förvarades materialet i det centrala kassaskåpet med tidlås. En morgon hade en av Stig Wennerströms kassaskåpstjuvar öppnat mitt kassaskåp och tagit allt material ,om de Havilland 82A Tiger Moth från 1934. Trots förlusten av de handlingarna såg vi det som ett stort skämt att nu visste vi hur nästa ryska jaktplan skall se ut.
Sista året på KTH hade jag Svenne som professor i propellerteknik.
Svenne meddelade SAAB att konstruktionen var tillräckligt stabil och SAAB lämnade det till sitt ritkontor. Jag hade räknat med att landningsstället skulle få plats i kroppen och dessutom var det helt och hållet ett experiment men SAABs ritkontor tyckte att med en så stor flygkropp kunde de få plats en större motor och då fick landningsstället fällas in i vingarna. De nya vingprofilerna är mycket tunnare än de gamla så att för att få plats till landningsstället ökades vingytan framåt. Det ändrade de aerodynamiska egenskaperna så mycket att det blev ett antal totalhaverier.
Jag hade kontakt med Svenne efter millennieskiftet och han bad mig flera gånger att komma och hälsa på men följderna av mina hjärnskador gjorde det för svårt för mig.
De nya profilerna kallas NACA-profiler. NACA har gått upp i NASA.
Vi måste beundra Svenne även för att han höll sig i full fart trots sjukdomen.
Användningen av NACA-profilerna på de moderna flygplanen har troligen gjort att de drar 20 till 30 procent mindre bränsle. Så mycket har Svenne sparat världen.