Solosegling i augustinatten

Efter Hermanö Runt så bestämde jag mig för att segla hem i stället för att dricka drinkar. Dels för att jag hade åtaganden på hemmaplan, men väderprognosen såg också otroligt bra ut med 4-5 m/s halvvind och stjärnklart. Så efter prisutdelning och avlämning av de sista besättningsmedlemmarna i Hälleviksstrand så satte jag kurs söderut.

Jag fick följe med J/97 Sailing for Jesus, där Lennart tog den här fantastiska bilden på väg in i Mollösund.

Och det blev precis så där magiskt som jag hade hoppats på.

Solnedgången. Att glida genom ett Kyrkesund kantat av kräftskivor och glada tillrop. En tuffare bidevind med jobbig sjö utanför Skärhamn. Nästan stiltje i Marstrands hamn där man kunde slänga lite käft med kompisar som satt i sina båtar och kalasade. En trollsk segling i en nattsvart Albrektsunds kanal bara ackompanjerad av susande skog. Och det är en otrolig känsla att glida genom en helt svart skärgård i 7 knop fastän det bara blåser 3-4 m/s och är nästan spegelblankt. Det enda man ser är stjärnorna. Och det enda man hör är porlandet runt båtem och vågor som slår mot någon ö man inte kan se.

Jag förtöjde i Långedrag strax efter två på natten, mycket nöjd men rejält trött.

Att starta dagen med en spinnakerrepa på 19 knop, sedan segla ett av västkustens roligaste race med en riktigt bra och kul besättning innan man soloseglar hem i natten. Vad mer kan man begära?

Kan ha varit bästa seglingsdagen någonsin.