30 timmar i en flotte

I juni genomförde Sjöräddningssällskapet tillsammans med Chalmers och EU-projektet SMACS en livflotteövning, där elva testpersoner satt i en livflotte i Göteborgs ytterskärgård i över 30 timmar.

Vi som har gått olika typer av säkerhetskurser vet att det är bökigt att både sjösätta och komma i en flotte, och (inte helt oväntat) är det inte särskilt mysigt att bo i den heller.

Jag bad om några kommentarer från Fredrik Forsman som är med i projektet – och dessutom duktig seglare.

Det är väldigt lätt att ha uppfattningar och åsikter om hur saker förhåller sig. Ibland har vi tydliga uppfattningar utan att ha någon egen erfarenhet eller bekräftad teori bakom. Inom Sjöräddningssällskapet och Chalmers utbildar vi i sjösäkerhet. Att kunna överge sitt fartyg om tvunget, är generellt betraktat som viktig kunskap. Men vi som utbildar, vad baserar vi våra uppfattningar på och vad har vi för erfarenheter av livet ombord en livflotte och är dom sakerna viktiga som vi tror vara det – eller genomför vi utbildning baserat på kvalificerade gissningar och förutfattade meningar? Svaret är inte svart eller vitt. Det finns såklart lite av varje som bas för den kunskap som ligger till grund för den träning och utbildning i evakuering och hanterandet av livflottar som bedrivs.

Inom ramen för EU-projektet SMACS, som syftar till att öka sjösäkerheten hos småbåtssjöfarare i arktiska vatten, har vi haft möjligheten att skapa egen erfarenhet av hur det är att vistas i livflotte. Många nyttiga lärdomar drogs och bara för att nämna några så är livflotten inte att förväxla med räddning. Det är en mycket sämre båt än den man satt i tidigare och så länge man har ett val bör man troligen undvika att överge sitt fartyg så länga som möjligt. Elva personer i en livflotte avsedd för tolv är otroligt trångt. Ska en person göra någonting måsta alla flytta sig. Man ligger bokstavligen på varandra i flera lager. Vårt största problem var sjösjuka och att uträtta våra behov. En liten burk om en ½ liter fick agera kombinerat öskar och toalett. Det finns mycket att skriva om detta men kontentan är att livflotten är en kompromiss som kan förlänga överlevnadstiden i ett nödläge men den är inte att förväxla med räddning.

Just flottar är ju något som debatteras när det kommer till kappsegling på havet. Kraven ökar ju ständigt och nu behöver flottas packas om och inspekteras oftare än vad tillverkarna rekommenderar. Ändå har ingen någonsin (?) gått i flotte under kappsegling i Sverige.

Ur offshore perspektivet är det värt att tillägga att den troligen viktigaste funktionen för överlevnad vid en allvarlig olycka är att säkerställa förmågan att kunna larma. De olyckor som har fatal utgång i svenska vatten har till överhängande grad gemensamt att besättningen inte kunnat skicka ett nödmeddelande. Att ha möjlighet att gå i flotte är bra men att kunna larma är troligen än viktigare.