Danskt Singlehanded-DH

OK.

Den senaste tiden har vi lärt oss några saker.

Bland annat att Færderseilasens nya enkla klass, turGLEDE, samlade nästan 100 båtar. Många helt nya kappseglare. Silverrudder slår också nya rekord med över 400 båtar med sitt superenkla koncept.

Vi har också sett att både seglare och arrangörer har svårt att hantera en mer avancerad regel. I helgen var det ORCi där man på flera håll har haft svårt att räkna fram korrekta resultat, och förståelsen för vem som vunnit och varför var minimal. Ingen fattade. Uppenbara felaktigheter har funnits i mätbreven sedan tidigt i våras, men ingen är tillräckligt insatt för att ta upp frågan.

Så vi vet att de flesta seglare gillar när det är enkelt.

Då är det en gåta varför danskarna skall göra det så otroligt krångligt att segla Danmark Rundt Singlehand.

Först skall man bli godkänd för att få en inbjudan, sedan skall man ha med sig en “shore crew” som “psykologiske livline”, bägge skall gå en speciell kurs och en del annat som vi inte sett i andra solos-seglingar förut.

Och nu har man kommit på att man vill räkna resultat på ett helt nytt sätt…

Performanceline-systemet gør, at den enkelte båds korrigerede tid bliver korrigeret forskelligt, alt efter hvor hurtigt man har sejlet strækningen. Performanceline-systemet udmærker sig ved, at i stedet for at banelederen skal beslutte, hviken vindstyrke der er den fremherskende, bliver det beregnet som funktion af sejltiden. Altså et automatgear i stedet for et manuelt gear.

– Man kan sammenligne det lidt med, at hvor LYS, GPH og Triplenummer-systemet er som at køre i en bil med manuelt gear, hvor man skifter mål alt efter hvilken vindstyrke der gættes på (let vind, mellemluft og hård vind), er Performanceline-systemet som at køre bil med automat-gear, siger Kasper Wedersøe.

– Skipperne i Quantum Danmark Rundt Singlehand kommer til at opleve meget varierede vindforhold i løbet af den uge sejladsen varer, samtidig vil bådene være meget spredt og vil derfor også opleve de enkelte etapers forskelligt vindmæssigt, derfor passer Performanceline-systemets ”automatgear” rigtig godt her, siger Jan Møller, en af arrangørerne af singlehandsejladsen Quantum Danmark Rundt.

Läs mer på Minbaad.

Don’t get me started.

För det första. Det som är ritat på bilden är inte en “performance line” utan en “performance curve”. Det är ganska stor skillnad.

För det andra så bygger dessa metoder på några fundamentala saker:
– att tävlingsledningen har bra insikt i bansträckning och förhålladen,
– att båtar seglar banan vid samma tidpunkt/vind,
– att båtar seglas ganska nära sitt VPP (som ligger till grund för beräknad vindstyrka).

Metoden funkar fint på bana, där en välseglar IMX-40 seglar en bana på 45 minuter. Baserat på dess VPP och banans längd kan man få fram en vindstyrka, som sedan kan användas fär att räkna fram resultatet för andra båtar som är på banan samtidigt. Dvs alla har ett mätetal för den specifika vind som rått under racet.

Men, i en solosegling över flera dygn så kommer på måndagen en X-35:a i mål efter 100 distans i mörker, dimma och ström. De kanske har ankrat eller gått på grund. Och solo seglar man kanske en X-35 på 75-90% av dess fulla teoretiska prestanda. Dess seglade tid ger ingen ledtråd till hur mycket det har blåst. Tittar man bara på sin “performance line” så kommer det att indikera en alldeles för låg vindstyrka.

Dvs en soloseglad X-35 med lite motflyt i 10 m/s kommer att indikera att det blåst 5 m/s.

Ett dygn senare kommer en Maxi 77 i mål på samma ben. I en helt annan vindriktning och styrka. Och utan sin spinnaker som gick i bitar redan vid start.

Hur skall tävlingsledningen kunna ge dessa båtar ett vettigt resultat baserat på en avancerad formel? Hur skall seglarna kunna förstå hur deras placering är uträknad?

Man kan ju argumentera för att enklare system inte heller är rättvisa.

Men just i det här fallet så kan det bli så att man introducerar en medveten orättvisa – en segling som genomförs i 10 m/s kommer ju att avgöras baserat på mätetal för en lägre vindstyrka. Detta gynnar så klart de båtar är hårdvindsbetonade.

Arrangörer gör så klart hur man vill med sina race – men jag har svårt att förstå varför man skall krångla till någonting som skulle kunna vara så enkelt, roligt och lättillgängligt.

Om seglarna gillar Silverrudder – varför göra precis tvärt om?