MAT 1220 Karukera till Oslo

Man funderar ju alltid på vad som är nästa båt, och ett alternativ är att hitta något som är lite mer stabilt offshore än en J/111. Och det är ingen hemlighet att jag gillar Mark Mills designer.

Så när man får chansen att transportsegla en MAT 1220 så tar man den.

Designen sticker ut när båten ligger parkerad i Långedrag. Alla är säkert inte överens om att den är snygg, men jag tycker den ser väldigt rätt ut?

Och ja, det är en “svårparkerad” båt med långt peke och ett djupt roder 😮

Teamet siktar mot Fastnet 2025 och förutsättningarna för att få fart på båten och mycket tid offshore är stora. Lite kul att Per Roman och hans team på Garm har valt en JPK 1180 för en liknade satsning. Lutar alltså åt två otroligt kompetenta team i Cowes om 2 år.

Vi kunde inte haft mer tur med vädret.

De flesta modeller sa samma sak och det stämde väl med verkligheten: 18-22 knop från syd och rejäl medström. Bekvämt. Det enda man hade kunnat önska sig var väl solsken.

Båten väger 5,65 ton och har slanka linjer i vattenlinjen. Precis som J/111 så saknar den trösklar, utan accelererar enkelt från 8 till 10 till 14 knop när det kommer en by. Den största skillnaden är så klart stabiliteten man får med ett bredare skrov, vilket blev tydligt när vi hade några halvvindsetapper ut genom Göteborgs skärgård.

Härligt att få segla offshore igen.

Har faktiskt inte varit på Skagerrak sedan Bohusracet 2020 då vi seglade Dominant Race Special. Man är väl lite skadad när man vill ha 100 nm till nästa waypoint…

Det är ju mörkt ganska länge vid den här tiden på året, men det var inte så kallt och efter ett tag så klarnade det upp och blev stjärnklart.

Det ljusnar på Oslofjorden. Vackert.

Framme.

Däckslayouten är straight-forward utan några konstigheter. Allt sitter där det skall. Så klart har man personliga preferenser och jag kanske skulle ändrat några småsaker.

Speciellt på denna båt är att både mast och däcksutrustning är från Seldén. det har säkert varit lite pyssel för att få allt att funka på en ny båt, men nu funkade det utan några konstigheter.

Här ser vi en av specialarna – focken sitter med fallås och så justeras spänningen med en cunningham. Smart, men man får vara noga för att få till anslutningen till däck.

Notera också det snygga peket med dubbla tacklines. En av dessa borde kunna bli 2:1 för att hantera coden?

Även i et större båt blir det lite pussel med att få ihop inredningen. En stor anledning är så klart att man vill ha ändskeppen tomma samtidigt som man vill få upp 3-4 personer som sover i lovart. Dessutom vill man ha 3-4 fockar och en hög spinnakers “lätt tillgängligt”.

En omöjlig ekvation.

Men jag tycker man har löst det på ett bra sätt.

Här ser man de “bottenstockar” som fördelar last från rigg och köl. Masten har inbyggd mast-jack så att man kan släppa av den mellan race. Kölen är avtagbar och sätts fast i en ficka som går upp i båten.

Ett helt ok pentry på en offshore-racer?

Man har valt att ha två “navstationer” med skärmar i bägge akter-kabinerna. Då flyttar man en skiva med tangentbord och mus mellan sidorna när man slår.

En annan sak som är speciellt med Karukera är att det är en “elbåt” med en Oceanviolty motor och en rejäl batteribank. Mycket av detta har man designat och byggt inom teamet. Imponerande.